Svenska Miljöskandaler – eller dog korna av inbillningssjuka i Finnspång kommun?

 

168386_1813704232028_1522711171_1904353_8187369_n

Nils Lalander skriver i sin bok under rubriken ”En följetong genom tolv år – – -”  Lalander skriver om när Finspång kommun hade förgiftat brunnsvattnet i Ersbyn genom att dumpa miljögifter i en grustäkt. De ämnen som dokumenterats genom vattenanalys var bland annat fenol och tallium. Korna blev sjuka och dog en efter en. När sjuka kor skickades bort till annan ort blev de friska men så fort de kom tillbaka insjuknade korna igen. Folket i byn blev också sjuka av magplågor, synrubbningar, blödningar, svimningar. Kommunen trodde byborna var inbillningssjuka och hela byn fick remiss till psykiatrisk mottagning i Norrköping för att undersöka om inte byborna blivit fixerade av vanföreställningen att vattnet var förgiftat.

I domslutet från två av fem ledamöter stod följande:

§     Det är osannolikt att så små mängder fenol, klorfenol, tungmetaller och tallium, som kan ha funnits i brunnsvattnet, kan ha gjort byborna sjuka.

 

§     Det är osannolikt att hela befolkningen drabbats av kronisk fenolförgiftning, eftersom alla inte kan vara lika känsliga. Suggestion är en förklaring som ligger nära tillhands: ”Det måste anses obestridligt, att det är i Erstorpsfallet finns ett ovanligt stort inslag av psykiska effekter.”

§     Fenol kan också tidigare ha funnits i bybornas brunnar, som var dåliga redan förut. Bara en brunn av fyra kan betecknas som bra.

§     Det finns så mycket annat som man kan bli sjuka av. Samma symtom som man kan få av fenol och tallium kan man få av dålig hygien t.ex. Det förekommer att folk förorenar sina egna brunnar.

§     ”Suggestion och psykiska pålagringsfenomen” kan ha bidragit till uppkomsten av symptomen. Att de fortsatte hos en del av byborna kan också ha den förklaringen.

§     Osannolikt är att de skadliga ämnena skulle ha spridit sig från den gamla grustäkten till byns brunnar, och om de skulle ha gjort det, så är det så utspätt att ingen kan ha blivit sjuk av det.

§     Osannolikt är det att vattnet kan ha gått upp från grustäkten till brunnarna. Och om det skulle ha gjort det, skulle det ha tagit så lång tid för vattnet att nå fram till byns brunnar att man kan glömma det.

§     Att man då och då blir sjuk tillhör vardagslivet”  . . . . kärandefamiljernas hälsostörningar måste ses mot en väsentlig psykosomatisk bakgrund”.

§     Att folk blev sjuka på hösten 1976 ”kan ha samband med den osedvanligt långa och ihållande torkan”.

§     Olämpligt var det att Finspång kommun och grusföretag grävde ut täkten i nivå med grundvattenytan samt tillät att olika slags avfall tömdes i gropen.

§     Sannolikt har myndigheters uttalande och åtgärder orsakat oro och hälsostörningar hos byborna. Detta i sin tur har medfört olägenheter som eljest inte skulle ha uppkommit. Därför måste byborna anses ha lidit allvarlig skada, för vilken kommunen bär ansvaret. Därför ska kommunen betala skadestånd, bland annat för förlust av dricksvattentäkterna.

Denna miljöskandal i Finspång kommun är ett exempel på varför man antog Försiktighetsprincipen i Miljöbalken för att inte återupprepa hälso- och miljöskandaler i framtiden. Ni kan lätt dra en parallell till hur våra myndigheter Strålsäkerhetsmyndigheten och Socialstyrelsen idag bortförklara elöverkänslighet, samt riskerna med den industriproducerade mikrovågsstrålningen.

 

 

Solveig Silverin, miljöingenjör fd handläggare på länsstyrelsen Kalmar

 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s