Läkare blev prickad i ett domslut i HSAN för att han hade avfärdat elöverkänslighet och fibromyalgi som psykiska problem. Motiveringen var att hans arbetssätt saknade vetenskaplig grund

Läkare blev prickad i ett domslut i HSAN för att han hade avfärdat elöverkänslighet och fibromyalgi som psykiska problem. Motiveringen var att hans arbetssätt saknade vetenskaplig grund. I domen framgår det att man följt den nya patientsäkerhetslagen, Patientsäkerhetslagen (2010:659) och det framgår att läkare inte längre kan utan undersökning bara ställa en psykisk diagnos som ju blivit en slasktratts diagnos för de nya miljösjukdomarna. Medicinska skador som uppkommit på grund av en dålig livsmiljö som orsakats av industrins miljöfarliga verksamhet som i detta fall telekomindustrins storskaliga spridning av artificiell mikrovågsstrålning i hela vår livsmiljö.

Under domslutet ligger det brev som ligger till grund för anmälan. Man känner igen detta bemötande hos sjukvårdspersonal när de möter en  elöverkänslig patient. Hånfullheten och kränkande uttalanden. Inte nog med att man mår dåligt av miljön, man blir också illa bemött med elaka kommentarer. Så är det som tur är inte alltid det finns underbara läkare och sjukvårdspersonal som försöker underlätta så mycket det går.

 

BESLUT

Datum  2011-03-28                                           Beteckning HSAN 2010/4235:A3

ANMÄLARE

AnnaGreta Nilsson xxxxxxxxxxxxxxxxx

ANMÄLD

legitimerade läkaren Jörgen Huusom, Fuglemosevænge 34,

DK-2970 Hørsholm, Danmark

SAKEN

handläggning vid s.k. myrkrypningar och stickningar, m.m.

___________________________________________________________________

 

BAKGRUND

AnnaGreta Nilsson, född den xx  xxxxxxxx, 19xx, uppsökte Hultsfreds vårdcentralden 24 september 2009 på grund av myrkrypningar och stickningar i vänster armoch upp mot ansiktet sedan en vecka tillbaka. Hon undersöktes av Jörgen Huusom,som bedömda att besvären hade psykiska orsaker.

AnnaGreta Nilsson anmälde Jörgen Huusom till ansvarsnämnden och uppgav att han,utan föregående undersökning, bedömde hennes tillstånd som psykiskt betingat samtatt hans bemötande var nonchalant samt ansvars- och respektlöst.

I ärendet 2009/3465:A3 inhämtade ansvarsnämnden AnnaGreta Nilssons patientjournal och yttrande av Jörgen Huusom, som bestred att han handlat felaktigt och uppgav bl.a. följande.

I ett akutfall som detta med endast 15 minuter till förfogande finns inte tid att gå igenom hela patientens journal. Han gick igenom olika tänkbara orsaker till hennes somatiska tillstånd. Han har inte varit nonchalant, tvärtom. När han har ställt en psykiatrisk diagnos behövs ingen somatisk undersökning. Patienten är i behov av långvarig psykoterapi, vilket inte kan klaras på en akuttid.

Den 25 oktober 2010 beslutade ansvarsnämnden att lämna anmälan utan åtgärd. Av beslutet framgick bl.a. följande.

Av utredningen framgår att Jörgen Huusom journalfört att han under det aktuellabesöket gått igenom AnnaGreta Nilssons journal och därefter gjort bedömningen att ”det rör sig helt enkelt om en supraneurotisk människa” och att tillståndet var ”psykiskt”. Emellertid gjordes varken något somatiskt eller något psykiskt status, varför stöd saknas för den gjorda bedömningen. Handläggningen är således inte i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och innebär att Jörgen Huusom inte har fullgjort sina skyldigheter i yrkesutövningen. Av utredningen i ärendet framgår inte annat än att detta skett av oaktsamhet. Felet är varken ringa eller ursäktligt och bör enligt gällande bestämmelser i LYHS föranleda disciplinpåföljd. I detta sammanhang bör dock även följande beaktas.

I regeringens förslag till ny patientsäkerhetslag betonades (se prop. 2009/10:210Patientsäkerhet och tillsyn, s. 96 ff) att disciplinpåföljder i hälso- och sjukvården i allmänhet sällan är ägnade att förebygga rena misstag eller tankefel. Disciplinansvaret har i stället en negativ inverkan på benägenheten att rapportera avvikelser samt motverkar öppenhet och möjlighet för personalen att lära av misstag.

Regeringen föreslog därför att disciplinansvaret skulle upphävas och ersättas av en utökad klagomålshantering hos Socialstyrelsen med en möjlighet att rikta kritik mot yrkesutövare. Riksdagen anslöt sig till dessa värderingar och uttalade (se 2009/10:SoU22 s. 22) att förslagen i propositionen utgör ytterligare, viktiga steg framåt när det gäller att höja patientsäkerheten och minska antalet skador i hälso- och sjukvården. Som framgår görs sålunda en ny och, i förhållande till tidigare, annorlunda bedömning av påföljderna som samhälleliga kontrollmedel.

Riksdagen beslutade den 16 juni 2010, i enlighet med regeringens förslag, att upphäva LYHS och ersätta den med en ny patientsäkerhetslag (2010:659). Regeringen utfärdade den nya lagen den 17 juni och den utkom från trycket den 28 juni. Den nya lagen träder i kraft den 1 januari 2011 och LYHS upphör då att gälla.

Detta innebär bl.a. att de offentligrättsliga disciplinpåföljderna, erinran och varning, inom hälso- och sjukvården avskaffas. Disciplinansvaret har i tidigare förarbeten och rättspraxis ansetts ha många likheter med straffansvaret. De straffrättsliga principerna för bevisvärdering och omröstning tillämpas därför i processen vid ansvarsnämnden (jfr bl.a. prop. 1978/79:220 s. 33, RÅ 1990 ref. 64 och RÅ 1990 ref. 108 samt se 7 kap. 6 § LYHS jämfört med 29 kap. rättegångsbalken).

Dessa omständigheter får avgörande betydelse när frågan om påföljd ska prövas. Enligt övergripande rättssäkerhetsprinciper ska nämligen som regel lagändringar i mildrande riktning i fråga om ansvar för den enskilde slå igenom så snart som möjligt. Mot den bakgrunden finner ansvarsnämnden att det här finns skäl att underlåta att ålägga disciplinpåföljd. AnnaGreta Nilsson överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm, som i dom den 30 november 2010, mål nr 44689-10l undanröjde det överklagade beslutet och visade målet åter till ansvarsnämnden för ny prövning. I domskälen angavs bl.a. följande.

Ansvarsnämnden har i skälen för det överklagade beslutet angett att bristerna iJörgen Huusums handläggning enligt gällande bestämmelser i LYHS bör föranleda disciplinpåföljd. Ansvarsnämnden har emellertid beslutat att lämna anmälan utan åtgärd med hänvisning till att de offentligrättsliga disciplinpåföljderna,erinran och varning, inom hälso- och sjukvården avskaffas per den 1 januari 2011 och lagändringar i mildrare riktning i fråga om ansvar för den enskilda som regel ska slå igenom så snart som möjligt.

Förvaltningsrätten har i bl.a. två domar den 29 oktober 2010 (mål nr 41850-10 och 41853-10) funnit att ansvarsnämnden inte haft fog för att inte tillämpa gällande lagstiftning. Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning i detta mål. Med hänsyn till instanordnings- principen bör det ankomma på ansvarsnämnden och inte på förvaltningsrätten att pröva frågan om disciplinpåföljd. Det överklagade beslutet ska således undanröjas och målet återförvisas till ansvarsnämnden för ny prövning.

UTREDNING

Ansvarsnämnden har tagit del av utredningen i ärendet 2009/3465:A3 samt givit AnnaGreta Nilsson och Jörgen Huusum tillfälle att ge in kompletterande yttranden. Jörgen Huusum har därvid uppgett bl.a. följande.— Jag finner det besynnerligt att ingen har bett om en ny läkarundersökning för att verifiera mitt påstående att hela sjukdomsbilden berodde på patientens psykiska tillstånd och inget somatiskt, eller om hon verkligen har en somatisk sjukdom som orsakade hennes symtom.

SKÄL FÖR BESLUTET

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd prövade till och med den 31 december 2010 bl.a. frågor om disciplinpåföljd enligt lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS).

Patientsäkerhetslagen (2010:659) trädde i kraft den 1 januari 2011 och LYHS upphörde samtidigt att gälla. Enligt punkt 6 av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till patientsäkerhetslagen gäller dock, vid ansvarsnämndens prövning av frågan om disciplinpåföljd efter återförvisning från domstol, fortfarande bestämmelserna i den upphävda lagen, dvs. LYHS.

Enligt 5 kap. 3 § LYHS får disciplinpåföljd åläggas en yrkesutövare som tillhör hälso-och sjukvårdspersonalen om han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör en sådan skyldighet som framgår av någon föreskrift som är av direkt betydelse för säkerheten i vården. Om felet är ringa eller om det framstår som ursäktligt får disciplinpåföljd underlåtas. Disciplinpåföljd är erinran eller varning.

Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen ska, enligt 2 kap. 1 § LYHS, utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patientska ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav.

 Ansvarsnämnden gör följande bedömning.

Vid prövning av ansvarsfrågan i ärendet HSAN 2009/3465:A3 fann ansvarsnämnden att Jörgen Huusoms handläggning i det aktuella fallet inte var i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och att han därför inte hade fullgjort sina skyldigheter i yrkesutövningen.

Enligt nämndens mening var felet varken ringa eller ursäktligt och borde föranleda disciplinpåföljd. Även med beaktande av vad Jörgen Huusum anfört i förnyat yttrande finner ansvarsnämnden inte skäl att, vid nu aktuell prövning, göra annan bedömning. Vid val av påföljd finner ansvarsnämnden att Jörgen Huusum bör åläggas disciplinpåföljd i form av en erinran.

BESLUT

Ansvarsnämnden ålägger Jörgen Huusom en erinran.

Detta beslut har fattats av ordföranden Caroline Dyrefors Grufman, förvaltningschefen Gerd Fridh, legitimerade läkaren Anna Källkvist, legitimerade barnmorskan Ingrid Cordesius, distriktssköterskan Kerstin Sjöström, riksdagsledamöterna Lennart Axelsson och Lars Tysklind samt regionrådet Anders Åkesson. Föredragande har varit överläkaren Inger Gretzer Qvick.

Hur man överklagar, se bilaga.

Caroline Dyrefors Grufman, Inger Gretzer Qvick

 Kopia till:

Anna-Greta Nilsson

Legitimerade läkaren Jörgen Huusum

Socialstyrelsen, 106 30 Stockholm

________________________________________________________________

 

Bakgrund

Jag är en 50-årig kvinna som under snart 20 år lidit av Fibromyalgi. Under de senaste 10-åren har jag även blivit mer och mer elöverkänslig. Jag arbetar heltid som specialpedagog med en grupp funktionshindrade ungdomar. I mitt arbete är jag tvungen att använda dator, lysrör i vissa rum och ofta vistas i miljö där jag inte mår bra. Bl. a får jag myrkrypningar i armar, ibland upp i kinden och huvudet. Ofta muskelvärk, huvudvärk och stor trötthet. Vid det tillfälle jag sökte Hälsocentralen hade jag haft myrkrypningar och stickningar i vänster arm och upp genom ansiktet under en vecka. Jag kände därför att jag för säkerhets skull ville att en läkare skulle titta på mig för att utesluta allvarliga förändringar.

Läkarbesöket

Här vill jag beskriva det samtal läkaren och jag hade. Ordalydelsen är återgiven ur minnet men innebörden är enligt verkligheten.

Läkaren, Jörgen Huusum, hämtar mig i väntsalen och visar mig in i sitt rum. Han sätter sig vid skrivbordet och jag sätter mig mitt emot. Han börjar med att säga:

–          ”Det var visst något med ditt ben, nej din arm var det visst. Vad är det med den?”

Jag berättar om mina myrkrypningar. Han lutar sig tillbaka i stolen och säger:

–          ”Det är nog en liten blödning i din hjärna”. Han beskriver på medicinspråk vad som har hänt. Sen säger han:

–          ”Fast det brukar oftast gå ut i höger arm… så det du har är nog små proppar… jag tror du haft en liten stroke. Om den blir kraftigare kommer du att känna det tydligt i handen. Då tappar du känseln. Vad äter du för medicin? Äter du inte Trombyl? Undrar han förvånat när jag säger att jag inte äter någon medicin. ”

Jag undrar om han inte först ska undersöka mig innan han ger mig förslag på medicin. Han har i detta skede INTE undersökt mig på något sätt och verkar INTE ha läst min journal. Det är första gången vi träffs. Nu börjar han läsa i mina journaler på datorn:

”…Fibromyalgi… Du har ju sökt förr för samma sak?”

–          ”Ja!” säger jag. ”Det har jag och nu tyckte jag att det hållit på så länge, en vecka, så jag ville utesluta eventuellt förträngningar och liknande.”

Han frågar vem Brandtvig är och jag berättar att han är privatläkare och att jag varit hos honom tidigare. Han fortsätter att läsa… ”Patienten är elöverkänslig.” Han vänder sig mot mig. ”– Vad betyder det?” Här upplever jag att han blir mycket arrogant.

Jag blir förvånad att han inte vet och förklarar att jag är känslig mot el. Han ser road ut och undrar vad det innebär. Jag förklarar att jag inte kan sitta lång stund vid datorn då jag t.ex. får konstiga symtom eller när jag pratar i mobiltelefon osv. Jag upplever inte att han är intresserad av detta. Jag vill passa på att fråga om en annan sak som jag undrat över. Jag säger att jag ofta känner en klumpkänsla i svalget och upplever att jag har problem med sköldkörteln. Jag säger att jag vet att man tagit några prover men att jag också vet att det finns ytterligare prover att ta.

Han förklarar mycket bestämt.

”TSH – värdena är bra och då har du inget problem med sköldkörteln!”

Jag försöker säga att jag vet att det kan vara så och ändå vara fel på sköldkörteln. Jag ville få möjlighet att diskutera detta eftersom jag personligen vet fall där TSH visat normala värden men andra prover visat på störningar i sköldkörteln, bl.a. i fall där man har fibromyalgi. Jag blir dock genast skarpt avbruten och läkaren är nu väldigt arg.

– ”JAG vet att det är så eftersom jag lärt mig det för 30-40 år sedan, säger han och pekar på sig själv. Skulle jag inte veta det?” Jag försöker förklara hur jag tänker men då spänner han ögonen i mig, böjer sig fram (jag upplever det MYCKET OBEHAGLIGT) och säger:

– ”Vet du vad du har för problem? … Det är helt enkelt psykiskt!”

– ”Jaså!”, säger jag, ganska chockad.

– ” Ja, säger han hårt, alltihopa är psykiskt!” och pekar mot journalen. Jag förstår att han menar fibromyalgi, värk, elöverkänslighet och allt som står där. Jag svarar:

– ”Okej, då är det kanske lika bra att jag går då?”

– ”Ja, det tycker jag du ska! säger han.” Jag uppfattar det som att han absolut vill att jag ska gå ut ur rummet.

När jag reser mig och är vid dörren säger han. – ”Du kan gå tillbaka till den där Brandtvig”.

För mig var detta fruktansvärt. Jag upplever att läkaren överhuvudtaget inte var intresserad av mig som patient. Denne läkare har enligt mig gjort fel genom att:

  • uttala sig om så allvarliga sjukdomar som hjärnblödning och stroke utan att först ha läst min journal eller överhuvudtaget gjort någon undersökning. Dessutom vill han ge medicin på en så godtycklig bedömning. Trots sina misstankar gör inte heller senare någon undersökning.
  • inte lyssna på mig när jag vill diskutera något som är omdiskuterat, och på ett respektfullt sätt förklara varför han har den åsikt han har.
  • han mycket tydligt visar att fibromyalgi och elöverkänslighet är sjukdomar som han inte respekterar. Utifrån dessa sjukdomar sätter han en ”psykstämpel” på mig. Detta gör han i en aggressiv ton.
  • han dessutom använder en psykologisk diagnos på ett respektlöst sätt, som en bestraffning för att jag ifrågasatte honom. En kränkning mot dem som lider av psykiska besvär. Om det verkligen vore mitt problem borde han ändå ha behandlat mig professionellt för att hjälpa mig.
  • han uppfört sig ansvarslöst eftersom han först bedömde att jag har en allvarlig kärlsjukdom och sedan formligen driver ut mig ur rummet. Vem är ansvarig om det var en stroke eller blödning jag hade?

 

Hela denna händelse har gjort att jag mår mycket dåligt. Vart ska jag vända mig med mina bekymmer? Kan jag överhuvudtaget vänta mig att få hjälp i sjukvården? Med problem som fibromyalgi och elöverkänslighet upplever jag mig inte välkommen till denna läkare.

 

AnnaGreta Nilsson

 

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s