1 § oc h 3 § i Miljöbalken – så här gjorde ansvariga för att frångå Miljöbalkens försiktighetsregel

Urvattnade lagar och förordningar

Om 1 § och 3 § i Miljöbalken: Så här gjorde ansvariga myndigheter, regering och mobilindustrin för att frångår Försiktighetsregeln i Miljöbalken, vilket sedan Strålsäkerhetsmyndigheten, professor Anders Ahlbom, Socialstyrelsen lutar sig emot för att tillåta en hänsynslös storskalig exploatering  av befolkningen. Därmed  kan mobilindustri gå fria från skadeståndsansvar genom att hänvisa till sin egen forskning och påstå att den vetenskapliga forskningen inte visade på några hälsorisker gällande mobilstrålningen.

1 § 2 kapitlet i Miljöbalken, Bevisbörderegeln,  står det att det är verksamhetsutövaren som har bevisbördan. Alltså verksamhetsutövaren skall med  forskning vetenskapligt belägga att deras verksamhet är ofarlig.

Bevisbörderegeln fick dock kritik innan den antogs, eftersom det fanns risk för jäviga forskningsresultat. Märkligt nog gick paragrafen igenom trots en relevant kritik, men mobilindustrin var i full färd att planera för 3G och det passade dem perfekt att de själva skulle bevisa att deras verksamhet var ofarlig.

Genom att sedan anpassa, Försiktighetsregeln, 3 § 2 kapitlet i Miljöbalken, genom att ändra kriterierna för att tillämpa denna regel,  kunde nu ansvariga myndigheter, regering och mobilindustri med jävig forskning bortse ifrån försiktighetsregeln.

Man ändrade alltså kriterierna så att det nu krävdes vetenskapliga bevis för en hälso- och miljörisk innan man kunde tillämpade försiktighetsregeln. Genom att kunna hänvisa till industrins tillrättalagda jäviga forskningen kunde man fortsätta en hänsynslös exploatering av befolkningen där Socialstyrelsen  och Strålsäkerhetsmyndigheten kunde säga att verksamhetsutövarna inte behöver vidtaga några försiktighetsåtgärder eftersom det inte är vetenskapligt belagt att denna pulsmodulerade strålning är en hälso- och miljörisk.

Så här står det ursprungligen i Miljöbalken och i propositionen:

Miljöbalken antogs den 1 januari 1999 samt de Allmänna hänsynsreglerna, 2 kapitlet i Miljöbalken som var en följd av Agenda 21, av riksdagen där bland annat försiktighetsprincipen  3 § i miljöbalken ingick.  Det finns politiker som försökt ”trolla bort” allvaret i Försiktighetsprincipen genom att säga att det ”bara” är en princip, men Försiktighetsprincipen är en regel som ingår i de Allmänna hänsynsreglerna. Det finns därför en grund för att benämna den som en Försiktighetsregel.

Här är ursprungstexten:

”Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik.

Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”

Tillämpning av försiktighetsprincipen
När miljöbalken var ny startade regeringen en landsomfattande utbildning i hur den ska tillämpas, Miljöbalksutbildningen, som numera är nedlagd. I den efterföljande utvärderingen betecknades utbildningen som populär och det såldes dubbelt så mycket studiematerial som man hade deltagare. Studiematerialet bör finnas kvar i många exemplar ute i kommuner och företag. Vissa universitetsbibliotek har det också. I studiematerialet till Miljöbalksutbildningen finns en detaljerad beskrivning av försiktighetsprincipen.

”Försiktighetsprincipen innebär att redan risken för skador och olägenheter medför en skyldighet att vidta åtgärder som behövs för att negativa effekter på hälsa och miljö ska förebyggas, hindras eller motverkas. Skyldigheten gäller alltså inte bara konstaterade skador och olägenheter, utan även möjliga/sannolika/troliga skador och olägenheter. Regeln är tillämplig på alla verksamheter som kan ha betydelse för miljöbalkens mål.

Redan risken för en störning innebär krav på åtgärd
Om det inte finns direkt kunskap om samband mellan verksamheten och olägenheten, men det finns skäl att anta att ett samband finns, ska bristen på bevisning om orsakssamband inte frita verksamhetsutövare från skyldigheten att göra vad som skäligen kan krävas. En osäkerhet rörande ett ämnes farlighet eller en verksamhets påverkan ska inte gå ut över människor eller miljön, utan i stället begränsa/hindra verksamheten eller användningen av ämnet. I motivtexten skriver regeringen att avsaknaden av vetenskaplig bevisning inte får användas som en ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att hindra miljöförstöring.

Redan risken för att en viss åtgärd ska medföra störningar för människors hälsa eller miljön är tillräckligt för att man ska göra vad som går för att förhindra en störning.”

Olägenhet för människors hälsa
I 9 kap. 3 § förklaras begreppet.

”Med olägenhet för människors hälsa avses störning som
enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan
menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.”

I propositionen till miljöbalken påpekar regeringen att man avser både fysisk och psykisk olägenhet. Störningar, som i första hand påverkar välbefinnandet i inte ringa grad, ska också tas med. T.ex. buller, lukt och inomhustemperatur. Miljöbalksutbildningen förklarar vidare:

”Olägenheterna ska kunna kopplas till den fysiska miljön, dvs ha anknytning till någon form av användning av fast eller lös egendom. De störningar som avses är sådana som inte är ringa och som inte är helt tillfälliga.

En ringa störning är en sådan störningsnivå som bara påverkar någon enstaka person negativt, medan människor i allmänhet inte störs. Man ska dock ta hänsyn till personer som är något känsligare än normalt, t.ex. allergiker.

En störning ska ha viss varaktighet, antingen genom att den pågår under sammanhängande tid eller att den återkommer – regelbundet eller oregelbundet.

Bedömningen av om en störning ska omfattas av begreppet ska ske från medicinska eller hygieniska utgångspunkter, utan att hänsyn tas till ekonomiska aspekter eller tekniska avvägningar.”

 


Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s