Så här skriver Carl Norberg om den ekonomiska krisen

 

http://www.newsmill.se/node/38839#comments

Krisen beror på dåligt fungerande finanssystem

Publicerad: 2011-08-23 09:08, Uppdaterad: 2011-08-23 09:08

Skulden roll har aldrig haft en större betydelse för det dagliga livet, likafullt tänker bara fåtalet av oss på vad skulder egentligen har med ekonomi och pengar att göra.

Vad har den finansiella, den ekologiska och den sociala humanistiska krisen som gemensam nämnare?

Alla dessa nu accelererande kriser orsakas av ett dysfunktionellt monetärt penningsystem eller finansiellt system mera populärt uttryckt. Grunden till varför det fortlöpande blir allt svårare att hantera dessa kriser ligger i själva fundamentet till vårt finansiella system, det vill säga sättet som pengar skapas och får sitt värde grundat på.

För att kunna skapa en hållbar ekonomi så krävs ovillkorligen ett hållbart monetärt penningsystem till grund. Detta eftersom det monetära penningsystemets inneboende logik sedermera med sin beskrivning av värde styr alla ekonomiska beslut. Den styr om det blir en kortsiktig och ohållbar ekonomisk tillväxt som gynnar fåtalet individer eller en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling som gynnar det allmänna.

Det monetära penningskapandet är svårt att förstå för många, även för experter. Processen hur banker skapar pengar är nämligen så motbjudande irrationell att det närmast verkar frånstötande för förståndet.

Till synes verkar det ju som att vi lånar något mycket värdefullt från banken (pengar) och vi är därför mer än villiga till att pantsätta något värdefullt i gengäld: Vi lovar att ge en del av våra framtida arbetsinkomster respektive våra ägodelar(panter) ifall att om vi inte betalar. Men i verkligheten är förhållandet precis tvärtom. Vi får något av banken som i grunden är fullkomligt värdelöst (siffror på ett konto eller färgglada papper) från banken och det är alltså vi som låntagare som täcker eller fyller dessa värdelösa siffror med värde, nämligen prestationslöftet. Pengar skapas alltså på ett helt annorlunda sätt än vad gemene man uppenbarligen förstår. Det är låntagaren som skapar värdet på pengarna genom skulderkännandet och ett ”offer” i form av prestationslöftet. Banken har bara fått makten av staten att skapa pengar genom kreditutlåning. Därför kallas dagens pengar för ”skuldpengar” eller ”Fiat-pengar”. I Bibeln står att Gud skapade ljuset ur ingenting med hjälp av ordets makt. Han sade: ”Fiat lux” (varde ljus). Fiat-pengar skapas också ur ”ingenting”, men deras värde skapas genom en social konstruktion, där vi täcker upp ”ingenting” med ett skulderkännande och ett prestationslöfte.

Skuldpengar kallades också följdriktligen först för ”protestantiska” pengar, för dessa fick först statlig legitimitet genom bildandet av en centralbank i protestantiska stater som Sverige (1668) och England (1688). Det finns därmed en religiös bakgrund till dagens ickerationella penningsystem. Bikten och avlatshandeln med skuldkänslan var katolikernas affärsidé. Inom protestantismen blev ”skuldhandeln” en internaliserad uppgörelse mellan individen och Gud. Att skapa pengar genom ett skulderkännande ter sig därför som ett ”naturligt” psykologiskt steg för en skuldmedveten protestant. Dagens pengar är i grunden en sekulariserad tro, inget annat. Det finns bara till för att vi tror på en illusionistisk, men internaliserad skuld.

Rätten till penningskapandet har i alla tider tidigare varit förbehållen en stat eller en kungs suveränitet. I dag är detta de privata bankernas rätt. Möjligheten att skapa pengar ”ur ingenting” är den moderna industrialiserade världens fundament. Det är ett imponerande illusionistiskt mästerverk som ändå kräver viss respekt. För att det moderna samhället skulle dels inte ha blivit till och dessutom vara omöjligt att förstå detta utan insikt i illusionens innersta natur.

All finansiell verksamhet som beskriver ekonomi går därför ut på att betala tillbaka en skuld, då alla förtjänande pengar är från början lånade pengar som ska betalas tillbaka. Men som alla vet så finns på all skuld en ränta. Och eftersom pengar skapas genom kredit innebär detta att vi som samhälle i sin helhet fortlöpande måste låna mer pengar om vi vill kunna betala tillbaka våra skulder plus ränta. Detta innebär att vi måste skuldsätta oss ännu mera, med ännu mera räntekrav och så vidare.

Detta är en klassisk ond cirkel. De som har läst lite om systemteori vet att alla system som har en positiv feedback är dömda att bryta samman. Det är därför en matematisk oundviklighet att vårt monetära system förr eller senare måste bryta ihop. Det existerande penningsystemet gör att skulderna växer exponentiellt över åren det vill säga de fördubblas i regelbunden takt, typ: 2, 4, 8, 16, 32, 64. Förr eller senare hamnar systemet i en fordringskris där stater, organisationer och privatpersoner inte längre orkar låna mer för att skapa ännu mer pengar. Pengar som behövs för att skapa ännu mera tillväxt för att kunna betala räntorna av våra exponentiellt växande skulder.

Penningsystemets dysfunktionalitet har en lång rad negativa effekter som under systemcykels slutskede (före ett sammanbrott) i allt tydligare drag träder fram och som vi alla nu kan bli varse i dag: alla tävlar mot alla om pengar, då det per definition alltid finns för lite pengar i systemet för att betala räntan. Räntan gör att några få ackumulerar alltmer skuldtitlar (pengar) samtidigt som resten blir alltmer skuldsatta. Några måste gå bankrutt så att andra kan betala sina räntor. Några stater måste låna för mycket så att andra stater kan exportera sig friska. Skuldernas omåttliga tillväxt måste bemötas med en lika omåttlig ekonomisk tillväxt, när skulder täcks av ett prestationskrav. Vi måste därför prestera mer och konsumera mer – till varje pris.

Tillväxt är därav alla ekonomers och politikers envisa mantra. För bara genom tillväxt kan vi ens försöka komma ikapp den exponentiella räntekostnadstillväxten av våra skulder.

Följdriktigt så ökar vår skuld automatiskt ju mer vi försöker tillfredsställa dess räntekrav. Så vi kämpar förgäves hur vi än gör. Systemet måste rent matematiskt sluta i ett sammanbrott då skuldbördan växer mot oändligheten. Under tiden ökar prestationspressen på människorna, på naturens och våra sociala system. Likt människorna kommer även naturens system alltmera ur balans. Tillväxttvånget respekterar inte alls behovet av återhämtning. Samhällen är tvungna att spara på jakt efter möjligheter att klara av en allt tyngre skuldbörda. Se på åtstramningspaketen i många länder. Samtidigt förväntas alla att konsumera så att det blir tillväxt och vi kan betala tillbaka en omöjlig skuld. Detta är en ekvation som inte går ihop.

Det finns med andra ord en självdestruktiv mekanism inbyggd i vårt monetära bytessystem. Ett samhälle utan fungerande bytessystem till handel blir ett samhälle utan fungerande arbetsdelning och är i en akut existentiell kris. Nuvarande penningsystem utgör därför ett allvarligt nationellt hot. Vi måste inse att penningsystemet måste ändras. Bara ett hållbart monetärt system till grund för bytessystemet ger oss möjligheten att bygga en hållbar ekonomi och därmed ett hållbart och rättvist samhälle i framtiden. Den enskildes skuld som bärare av värdet på det allmänna betalningsmedlet måste därför försvinna.

Carl Norberg (95 artikl

 

 

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s