San Francisco – Domare slår fast i en ny lag att mobiltelefoner skall ha varningstext

Galleri

http://www.courthousenews.com/2011/10/28/41031.htm Domare slår fast i ett domslut att mobiltelefoner skall ha varningstext Av William DOTINGA ShareThis Google översättning   (CN) – En ny lag i San Francisco  kräver mobiltelefon återförsäljare att varna kunderna om ”radiofrekvent energi utsläpp” bryter mot första … Läs mer

IARC (inom WHO) har dammat av en gammal dansk studie från 2006 för att ge sken av att det är en ny studier som nu visar att mobiltelefoner inte ger en förhöjd hjärntumörrisk

http://www.iarc.fr/en/media-centre/iarcnews/2011/IARC_Mobiles_QA.php

Media Centre – IARC Nyheter
2011

2011 | 2010 | 2009 | 2008
Möjligt samband mellan användning av mobiltelefoner och risken för cancer: Frågor och svar

Användning av mobiltelefoner och risken för hjärntumörer: uppdatering av dansk kohortstudie
P Frei, AH Poulsen, C Johansen, JH Olsen, M Steding-Jessen M och J Schüz
BMJ 2011; 343: d6387 doi: 10.1136/bmj.d6387 (Publicerad 20 oktober 2011)
21/10/2011 –

Följande frågor och svar är att fastställa de senaste vetenskapliga rönen från byrån om det eventuella sambandet mellan användning av mobiltelefoner och risken för cancer i ett större sammanhang.

1 – Vad bidrag gör IARC till denna forskning och vetenskap?
IARC bedriver egen ny forskning, ofta i samarbete med andra nationella forskargrupper, och driver också IARC monografier programmet för utvärdering av carcinogena risker för människor.

IARC monografier § kör programmet för utvärdering av carcinogena risker för människor. Sektionen sammankallar en arbetsgrupp av forskare valts ut på grundval av både sin kompetens, vilket framgår av deras vetenskapliga publikationer, och avsaknad av verkliga eller upplevda intressekonflikter. IARC går det vetenskapliga sekretariatet för monografin men deltar inte i klassificeringen.

IARC miljö och strålning avsnitt är en forskargrupp som bedriver storskaliga epidemiologiska studier som bidrar till förståelsen av orsakerna till cancer och slutligen primär prevention.

2 – Hur de två verksamhetsområdena förhåller sig till varandra?
En IARC Monograph är en utvärdering göras vid en given tidpunkt. Forskning som utförs av IARC ingår i utvärderingen av arbetsgruppen. Efter det att monografier utvärdering, fortsätter byrån att forskningen ett visst område, ofta informeras av kunskapsluckor noterats under monografier möten.

I maj 2011 sammankallade IARC en internationell expert arbetsgrupp inom IARC monografier programmet för utvärdering av carcinogena risker för människor. Arbetsgruppen klassificeras radiofrekventa elektromagnetiska fält – som avges av mobiltelefoner – som ”möjligen cancerframkallande för människa” (IARC grupp 2B). Arbetsgruppen utvärderade samtliga vetenskapliga publikationer tillgängliga i maj 2011 inklusive de från epidemiologiska studier, biologiska testsystem cancer, mekanismer och andra relevanta uppgifter. Den mänskliga bevis för ett samband sågs vara ”begränsad”, dvs visade några men inte alla epidemiologiska studier en indikation på en ökad risk för gliom eller akustisk neurom, utan partiskhet och möjliga felkällor kan inte uteslutas med tillfredsställande säkerhet att anta en kausal tolkning.

IARC samordnat en multinationell fall-kontroll studie om mobiltelefonanvändning och risken för gliom, meningiom, och akustisk neurom (Interphone). Resultaten av Interphone om gliom och meningiom har publicerats i International Journal of Epidemiology maj 2010 men utgjorde bara en del av den vetenskapliga litteraturen anses av ovanstående arbetsgruppen.

I augusti 2011 publicerade Cancer Epidemiology resultaten av IARC samordnade multinationella fall-kontroll studie Interphone om mobiltelefonanvändning och risken för akustiska neurom. Denna studie visade en ökad tumör risk begränsad till de tyngsta användarna av mobiltelefoner men inga tendensen i andra grupper av användning. Resultat från denna studie hade gjorts tillgängliga för arbetsgruppen att skriva IARC Monograph, eftersom manuskriptet var redan i tryck vid tidpunkten för mötet.

IARC är också engagerad i en dansk rikstäckande kohortstudie av mobiltelefonanvändare, och övervakar förekomsten tidstrender av hjärntumörer i länder med hög kvalitet cancer registrering.

I oktober 2011 publicerade British Medical Journal en uppdatering av en rikstäckande dansk kohortstudie av mobiltelefon subscribers1, ett gemensamt arbete mellan forskare från Institutet för Cancer Epidemiology, danska Cancerfonden och IARC Sektionen för Miljö och strålning. Denna studie visade inget samband mellan mobiltelefonanvändning, däribland längre tids användning av mer än 10 år, och risken för gliom eller någon annan hjärntumör. Dessa nya resultat som inte var tillgängliga vid tiden för IARC monografier mötet.

En användning av mobiltelefoner och risken för hjärntumörer: uppdatering av dansk kohortstudie, British Medical Journal, Volym 35, Issue 5, oktober 2011, Pages 453-464. doi: 10.1016/j.canep.2011.05.012.

3 – Hur de nyare forskningsrönen avser monografier utvärderingen?
Det finns en klar överensstämmelse mellan de senaste monografier utarbetande och IARC individuella forskningsstudier. De studier som hittills tillåter inte att utesluta ett samband mellan mobiltelefonanvändning och risken för hjärncancer trots att bevisen är begränsad (se nedan). Undvika frekvent användning av mobiltelefoner, särskilt hos barn, eller genom att använda handsfree-set kan minska exponeringen i väntan på framtida forskning att ge ett mer definitivt svar om eventuell carcinogenicitet av radiofrekventa elektromagnetiska fält.

I monografierna utvärderingen är begränsad mänsklig bevis baserade på bevis hos människor som betraktas som trovärdiga, men chans, partiskhet och möjliga felkällor kan inte uteslutas med tillfredsställande säkerhet. Detta gör inga antaganden om den möjliga omfattningen av risk. Interphone-studien rapporterade en sådan slutsats, med författarna drar slutsatsen att ”det fanns förslag på en ökad risk för gliom på högsta exponeringsnivåerna, men fördomar och misstag hindrar en kausal tolkning”, liknande slutsatser drogs för akustisk neurom.

Den danska kohortstudie har ingen information om mängden användning av mobiltelefon och kan därför inte undersöka risken i undergruppen tyngsta användarna. Därför bekräftar den övergripande Interphone resultaten i någon förening, men med reducerad risk för bias. Det har dock lämna möjligheten öppen att det finns en liten ökning av tunga missbrukare. Alla studier har det gemensamt att risken endast bli uppenbart efter 15-20 års användning kunde inte undersökas.

Som en klassificering av ”2B” är ett mandat för fortsatt forskning med hjälp av förbättrade metoder, IARC sektionen för miljö och strålning kommer att fortsätta arbetet med att bidra till denna öppna fråga genom att använda de mest lovande verktyg för vetenskaplig forskning som finns vid den tiden.

4 – Hur påverkar IARC monografier utvärderingen rekommendationer från Världshälsoorganisationen om användning av mobiltelefoner?
Det finns två distinkta ännu länkade processer. Som en forskningsorganisation IARC innehåller de senaste faktabas i relation till mobiltelefoner och cancerrisk. WHO bedömer sedan att vetenskaplig information och beslutar om det finns ett behov av uppdateringar till sina rekommendationer om mobilanvändning. En tät dialog mellan de två organisationerna, däribland WHO närvaro på IARC monografier arbetsgruppen, underlättar detta utbyte.

För mer information, vänligen kontakta
Dr Nicolas Gaudin, på com@iarc.fr

 __________________________________

 http://www.microwavenews.com/

IARC försöker avdramatisera risken för hjärntumörrisker av mobiltelefoner med att damma av en gammal dansk studie från 2006

Googleöversättning

28 oktober … Internationella byrån för cancerforskning (IARC) spelar nu ett märkligt spel som kommer att leda till  offentlig  förvirring om cancer mobiltelefon risker.

För några dagar sedan utfärdade IARC några ”Frågor & Svar” på mobiltelefoner och cancer föranleds av förra veckans släppa en ny uppdatering av det danska kohortstudie i British Medical Journal (BMJ). (Vi har mycket mer att säga om den danska studien i ett senare inlägg.)

Den danska studien finner inget samband mellan mobiltelefoner och hjärntumörer. IARC innehåller följande uttalande i Q & A: ”. Bekräftar den övergripande Interphone resultaten från något samband” Den danska tidningen i BMJ Huh? Det gör inte någon mening. Interphone faktiskt rapportera ett samband mellan långvariga användare. IARC är väl medveten om detta eftersom Interphone var och fortsätter att vara ett IARC-projekt. Dessutom var i maj förra året beslut att klassificera RF-strålning som en möjlig cancerframkallande för människor som gjorts av en kommitté sammankallas av IARC. I själva verket i juli IARC meddelade officiellt att beslutet grundar sig till stor del på Interphone-studien.

Vi frågade Joachim Schüz, som är chef för IARC: s avdelning för miljö och strålning samt en medlem av den danska studien laget och Interphone-projektet, att gå oss genom detta. (Det är ingen hemlighet att Schüz är en ledare av blocket som är djupt skeptisk till de tumör risk.) Här är vad han sa till oss: ”Interphone visar ingen ökad effekt uppskattningar av tiden sedan första användningen, som är den mest jämförbara mått på den danska studien. ” Det är sant. Å andra sidan, om du använder sammanlagda samtalstiden som index för användning, visar Interphone en 40% ökning av incidensen av gliom hjärntumörer.

Som har diskuterats, rapporterade Interphone risker som är genomgående låga. När Interphone laget kompenseras för vad nästan alla tror är partiskhet i det sätt på vilket uppgifterna samlades in, fann det en fördubbling av tumören risk ”sedan första användningen”, en statistiskt säkerställd ökning. (Se: ”. Interphone provokativa analys av de risker hjärntumör”)

Vi frågade Schüz om dessa beräkningar också. Han förkastar dem. (Detta kan hjälpa till att förklara varför de var begravda i en bilaga som var kvar av den publicerade papper och förvisad till Internet.) Schüz hävdar att ökningen ses i dessa beräkningar är ”oförenliga utan självrisk ses i incidens.” Till stöd för detta hänvisas han ett papper som han medförfattare med Isabelle Deltour och andra på den danska Cancerfonden (Schüz arbetat på samhället innan han började IARC). Men det kommer inte tvätta eftersom, vilket vi påpekade för länge sedan, har att papper ingenting att säga om riskerna för användning av tio år eller längre (se sista meningen i abstrakta och vår post, ”Snurra, Spin, Spin”. )

IARC är känd som den ”gyllene standarden” för att bedöma vad som är ett cancerframkallande ämne. Synd att IARC professionella och kommunikation personal hänge i omvänd alkemi, försöka förvandla guldet till oädel metall.

 

Grundlagen Författningssamling Lag 2010:1480

Svensk författningssamling
Lag SFS 2010:1408
Utkom från trycket
den 7 december 2010
Om ändring i regeringsformen;
utfärdad den 25 november 2010.

http://www.lagboken.se/files/SFS/2010/101408.PDF#search=%22regeringsformen%22

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om regeringsformen 2 dels att 2, 3 och 8–11 kap. samt 12 kap. 8 § ska upphöra att gälla, dels att nuvarande 12 och 13 kap. ska betecknas 13 respektive 15 kap., dels att nuvarande 4 kap. 4, 5 och 6–10 §§ ska betecknas 4 kap. 6, 7 och
10–14 §§, att nuvarande 5 kap. 1, 3–7 §§ ska betecknas 5 kap. 3–8 §§, att nuvarande
6 kap. 2–7, 8 och 10 §§ ska betecknas 6 kap. 4–9, 11 och 12 §§, att
nuvarande 6 kap. 9 § ska betecknas 6 kap. 2 §, att nuvarande 7 kap. 8 § ska
betecknas 6 kap. 10 §, att nuvarande 12 kap. 8 § ska betecknas 11 kap. 8 §
samt att nuvarande 13 kap. 9 och 10–13 §§ ska betecknas 15 kap. 15 och 9–
12 §§,
dels att rubrikerna närmast före 4 kap. 14 § och 15 kap. 15 § ska lyda
”Ytterligare bestämmelser” respektive ”Vapenstillestånd”,
dels att 1 kap. 2, 4, 5, 7 och 9 §§, 4 kap. 1–7 och 10–13 §§, 5 kap. 2–8 §§,
6 kap. 1, 2 och 4–12 §§, 7 kap. 1–7 §§, 13 kap. 1–7 §§ och 15 kap. 1–12 §§
samt att rubrikerna närmast före 4 kap. 1–6 och 10 §§, 6 kap. 1, 4, 7 och 10–
12 §§, 7 kap. 1–3 och 6 §§, 13 kap. 1 och 3–7 §§ samt 15 kap. 1, 2, 4, 5 och
7–12 §§ ska ha följande lydelse,
dels att punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1976:871) om ändring
i nämnda lag ska ha följande lydelse,
dels att det i regeringsformen ska införas tio nya paragrafer, 1 kap. 10 §,
4 kap. 8 och 9 §§, 5 kap. 1 §, 6 kap. 3 §, 13 kap. 8 och 9 §§, 15 kap. 13,
14 och 16 §§, samt närmast före 4 kap. 8 och 9 §§, 6 kap. 3 §, 15 kap. 13,
14 och 16 §§ nya rubriker av följande lydelse,
dels att det i regeringsformen ska införas åtta nya kapitel, 2, 3, 8–12 och
14 kap., av följande lydelse.

1 kap.
2 § Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika
värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara
grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg
och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.

Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö
för nuvarande och kommande generationer.

Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom
samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet
och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna
ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt
eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder,
sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde
som person.

Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter
att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.

4 § Riksdagen är folkets främsta företrädare.
Riksdagen stiftar lag, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur statens
medel ska användas. Riksdagen granskar rikets styrelse och förvaltning.

5 § Konungen eller drottning som enligt successionsordningen innehar
Sveriges tron är rikets statschef.

7 § I riket finns kommuner på lokal och regional nivå.

9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga
förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen
samt iaktta saklighet och opartiskhet.

10 § Sverige är medlem i Europeiska unionen. Sverige deltar även inom
ramen för Förenta nationerna och Europarådet samt i andra sammanhang i
internationellt samarbete.

2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter
Opinionsfriheter
1 § Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela
upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att
i övrigt ta del av andras yttranden,
3. mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning,
meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av
konstnärligt verk,
4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på
allmän plats,
5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller
enskilda syften, och
6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin
religion.

I fråga om tryckfriheten och motsvarande frihet att yttra sig i ljudradio, television och i vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar gäller tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. I tryckfrihetsförordningen finns också bestämmelser om rätt att ta del av allmänna handlingar.

2 § Ingen får av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt,
religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Inte heller får någon
av det allmänna tvingas att delta i sammankomst för opinionsbildning eller i
demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning,
trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i
första meningen.

3 § Ingen svensk medborgare får utan samtycke antecknas i ett allmänt register
enbart på grund av sin politiska åskådning.
Kroppslig integritet och rörelsefrihet

4 § Dödsstraff får inte förekomma.

5 § Var och en är skyddad mot kroppsstraff. Ingen får heller utsättas för
tortyr eller för medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden.

6 § Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt
ingrepp även i andra fall än som avses i 4 och 5 §§. Var och en är dessutom
skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot
undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig
avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.
Utöver vad som föreskrivs i första stycket är var och en gentemot det allmänna
skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det
sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes
personliga förhållanden.

7 § Ingen svensk medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket.
Ingen svensk medborgare som är eller har varit bosatt i riket får fråntas sitt
medborgarskap. Det får dock föreskrivas att barn under arton år i fråga om
sitt medborgarskap ska följa föräldrarna eller en av dem.

8 § Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövanden.
Den som är svensk medborgare är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta
sig inom riket och att lämna det.
Rättssäkerhet

9 § Om en annan myndighet än en domstol har berövat någon friheten med
anledning av brott eller misstanke om brott, ska han eller hon kunna få fri-
hetsberövandet prövat av domstol utan oskäligt dröjsmål. Detta gäller dock
inte när det är fråga om att till Sverige flytta över verkställighet av en frihetsberövande
påföljd enligt en dom i en annan stat.

Även den som av någon annan anledning än som anges i första stycket har
blivit omhändertagen tvångsvis, ska kunna få omhändertagandet prövat av
domstol utan oskäligt dröjsmål. Med prövning av domstol likställs i sådant
fall prövning av en nämnd, om nämndens sammansättning är bestämd i lag
och ordföranden i nämnden ska vara eller ha varit ordinarie domare.

Har prövningen inte uppdragits åt en myndighet som är behörig enligt första
eller andra stycket, ska prövningen göras av allmän domstol.

10 § Ingen får dömas till straff eller annan brottspåföljd för en gärning som
inte var belagd med brottspåföljd när den begicks. Inte heller får någon dömas
till svårare brottspåföljd för gärningen än den som var föreskriven då.
Vad som föreskrivs här om brottspåföljd gäller även förverkande och annan
särskild rättsverkan av brott.

Skatt eller statlig avgift får inte tas ut i vidare mån än som följer av föreskrifter
som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skatt- eller
avgiftsskyldigheten. Finner riksdagen att det finns särskilda skäl för det, får
en lag dock innebära att skatt eller statlig avgift tas ut trots att lagen inte hade
trätt i kraft när omständigheten inträffade, om regeringen eller ett riksdagsutskott
då hade lämnat ett förslag om det till riksdagen. Med förslag
jämställs ett meddelande i skrivelse från regeringen till riksdagen om att ett
sådant förslag är att vänta. Vidare får riksdagen föreskriva undantag från första
meningen, om riksdagen finner att det av särskilda skäl krävs i samband
med krig, krigsfara eller svår ekonomisk kris.

11 § Domstol får inte inrättas för en redan begången gärning och inte heller
för en viss tvist eller i övrigt för ett visst mål.
En rättegång ska genomföras rättvist och inom skälig tid. Förhandling vid
domstol ska vara offentlig.
Skydd mot diskriminering

12 § Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas därför
att han eller hon tillhör en minoritet med hänsyn till etniskt ursprung,
hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell läggning.

13 § Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas på
grund av sitt kön, om inte föreskriften utgör ett led i strävanden att åstadkomma
jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande
tjänsteplikt.
Stridsåtgärder på arbetsmarknaden

14 § En förening av arbetstagare samt arbetsgivare och en förening av arbetsgivare
har rätt att vidta stridsåtgärder på arbetsmarknaden, om inte annat
följer av lag eller avtal.

Egendomsskydd och allemansrätt

15 § Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå
sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation
eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen
av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna
allmänna intressen.
Den som genom expropriation eller något annat sådant förfogande tvingas
avstå sin egendom ska vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten. Ersättning
ska också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker användningen
av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning
inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller att skada
uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten.
Ersättningen ska bestämmas enligt grunder som anges i lag.
Vid inskränkningar i användningen av mark eller byggnad som sker av
hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl gäller dock vad som följer av
lag i fråga om rätt till ersättning.
Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten oberoende av vad
som föreskrivits ovan.
Upphovsrätt

16 § Författare, konstnärer och fotografer äger rätt till sina verk enligt bestämmelser
som meddelas i lag.
Näringsfrihet

17 § Begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast
för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte enbart att
ekonomiskt gynna vissa personer eller företag.
Samernas rätt att bedriva renskötsel regleras i lag.

Utbildning och forskning

18 § Alla barn som omfattas av den allmänna skolplikten har rätt till kostnadsfri
grundläggande utbildning i allmän skola. Det allmänna ska svara
också för att högre utbildning finns.
Forskningens frihet är skyddad enligt bestämmelser som meddelas i lag.
Europakonventionen

19 § Lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden
på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Förutsättningar för begränsningar av fri- och rättigheter
20 § Följande fri- och rättigheter får, i den utsträckning som medges i 21–
24 §§, begränsas genom lag:

1. yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten
och föreningsfriheten (1 § första stycket 1–5),
2. skyddet mot annat kroppsligt ingrepp än som avses i 4 och 5 §§, mot
kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång, mot intrång i förtroliga
försändelser och meddelanden samt i övrigt mot intrång som innebär övervakning
och kartläggning av den enskildes personliga förhållanden (6 §),

3. rörelsefriheten (8 §), och

4. offentligheten vid domstolsförhandling (11 § andra stycket andra meningen).
Efter bemyndigande i lag får de i första stycket angivna fri- och rättigheterna
begränsas genom annan författning i de fall som anges i 8 kap. 5 §
och i fråga om förbud att röja sådant som någon fått kännedom om i allmän
tjänst eller under utövande av tjänsteplikt. I samma ordning får mötesfriheten
och demonstrationsfriheten begränsas även i de fall som anges i 24 §
första stycket andra meningen.

21 § Begränsningar enligt 20 § får göras endast för att tillgodose ändamål
som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå
utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett
den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria
åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får
inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan
åskådning.

22 § Ett förslag till lag enligt 20 § ska, om det inte avslås av riksdagen, på
yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att
det första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i riksdagens kammare.
Riksdagen får dock anta förslaget direkt, om minst fem sjättedelar av de röstande
enas om beslutet.
Första stycket gäller inte förslag till lag om fortsatt giltighet i högst två år
av lag. Det gäller inte heller förslag till lag som enbart rör

1. förbud att röja sådant som någon har fått kännedom om i allmän tjänst
eller under utövande av tjänsteplikt och vars hemlighållande är nödvändigt
med hänsyn till något av de intressen som anges i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen,

2. husrannsakan eller liknande intrång, eller

3. frihetsstraff som påföljd för viss gärning.
Konstitutionsutskottet prövar för riksdagens del om första stycket är tilllämpligt
i fråga om ett visst lagförslag.

23 § Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn
till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas
anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare
får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar
av yttrandefriheten och informationsfriheten göras endast om
särskilt viktiga skäl föranleder det.
Vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras med stöd av första
stycket ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella
angelägenheter.

Att meddela föreskrifter som utan avseende på yttrandens innehåll närmare
reglerar ett visst sätt att sprida eller ta emot yttranden anses inte som en
begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten.

24 § Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas av hänsyn till
ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till
trafiken. I övrigt får dessa friheter begränsas endast av hänsyn till rikets säkerhet
eller för att motverka farsot.
Föreningsfriheten får begränsas endast när det gäller sammanslutningar
vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse
av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande
förhållande.

25 § För andra än svenska medborgare här i riket får särskilda begränsningar
göras genom lag i fråga om följande fri- och rättigheter:
1. yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten,
föreningsfriheten och religionsfriheten (1 § första stycket),
2. skyddet mot tvång att ge till känna åskådning (2 § första meningen),
3. skyddet mot kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och
5 §§, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång, mot intrång i
förtroliga försändelser och meddelanden samt i övrigt mot intrång som innebär
övervakning och kartläggning av den enskildes personliga förhållanden
(6 §),
4. skyddet mot frihetsberövande (8 § första meningen),
5. rätten till domstolsprövning av frihetsberövande av annan anledning än
brott eller misstanke om brott (9 § andra och tredje styckena),
6. offentligheten vid domstolsförhandling (11 § andra stycket andra meningen),
7. författares, konstnärers och fotografers rätt till sina verk (16 §),
8. rätten att driva näring eller utöva yrke (17 §),
9. skyddet för forskningens frihet (18 § andra stycket), och
10. skyddet mot ingrepp på grund av åskådning (21 § tredje meningen).
På sådana föreskrifter om särskilda begränsningar som avses i första
stycket ska 22 § första stycket, andra stycket första meningen samt tredje
stycket tillämpas.

3 kap. Riksdagen
Riksdagens bildande och sammansättning

1 § Riksdagen utses genom fria, hemliga och direkta val.
Vid sådant val sker röstning på parti med möjlighet för väljarna att lämna
särskild personröst.
Med parti avses varje sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder
i val under särskild beteckning.

2 § Riksdagen består av en kammare med 349 ledamöter. För ledamöterna
ska det finnas ersättare.

Ordinarie val
3 § Ordinarie val till riksdagen hålls vart fjärde år.
Rösträtt och valbarhet

4 § Rösträtt vid val till riksdagen har varje svensk medborgare som är eller
någon gång har varit bosatt i riket och har fyllt arton år.
Endast den som uppfyller villkoren för rösträtt kan vara ledamot av riksdagen
eller ersättare för ledamot.
Frågan om någon har rösträtt avgörs på grundval av en före valet upprättad
röstlängd.

Valkretsar

5 § För val till riksdagen är riket indelat i valkretsar.
Mandatfördelningen mellan valkretsarna
6 § Av mandaten i riksdagen är 310 fasta valkretsmandat och 39 utjämningsmandat.
De fasta valkretsmandaten fördelas mellan valkretsarna på grundval av en
beräkning av förhållandet mellan antalet röstberättigade i varje valkrets och
antalet röstberättigade i hela riket. Fördelningen fastställs för fyra år i sänder.
Mandatfördelningen mellan partierna
7 § Mandaten fördelas mellan partier.
Endast partier som har fått minst fyra procent av rösterna i hela riket får
delta i fördelningen av mandaten. Ett parti som har fått färre röster får dock
delta i fördelningen av de fasta valkretsmandaten i en valkrets där partiet har
fått minst tolv procent av rösterna.
8 § De fasta valkretsmandaten fördelas på varje valkrets proportionellt
mellan partierna på grundval av valresultatet i valkretsen.
Utjämningsmandaten fördelas mellan partierna så, att fördelningen av alla
mandat i riksdagen, med undantag av de fasta valkretsmandat som har tillfallit
ett parti med mindre än fyra procent av rösterna, blir proportionell mot
de i fördelningen deltagande partiernas röstetal i hela riket. Har ett parti vid
fördelningen av de fasta valkretsmandaten fått flera mandat än som motsvarar
den proportionella representationen i riksdagen för partiet, bortses vid
fördelningen av utjämningsmandaten från partiet och de fasta valkretsmandat
som det har fått. Sedan utjämningsmandaten har fördelats mellan
partierna, tillförs de valkretsar.
Vid mandatfördelningen mellan partierna används uddatalsmetoden med
första divisorn jämkad till 1,4.
9 § För varje mandat som ett parti har fått utses en riksdagsledamot samt
ersättare för honom eller henne.

Valperiod
10 § Varje val gäller för tiden från det att den nyvalda riksdagen har samlats
till dess den närmast därefter valda riksdagen samlas.
Den nyvalda riksdagen samlas på den femtonde dagen efter valdagen,
dock tidigast på den fjärde dagen efter det att valresultatet har kungjorts.
Extra val
11 § Regeringen får besluta om extra val till riksdagen mellan ordinarie
val. Extra val ska hållas inom tre månader efter beslutet.
Efter val till riksdagen får regeringen inte besluta om extra val förrän tre
månader har gått från den nyvalda riksdagens första sammanträde. Regeringen
får inte heller besluta om extra val under den tid då dess ledamöter, efter
det att samtliga har entledigats, uppehåller sina befattningar till dess en
ny regering ska tillträda.
Bestämmelser om extra val i visst fall finns i 6 kap. 5 §.

Överklagande av val
12 § Val till riksdagen får överklagas hos en av riksdagen utsedd valprövningsnämnd.
Nämndens beslut får inte överklagas.
Den som har valts till riksdagsledamot utövar sitt uppdrag även om valet
har överklagats. Ändras valet, intar en ny ledamot sin plats så snart ändringen
har kungjorts. Det gäller också för ersättare.
Valprövningsnämnden består av en ordförande, som ska vara eller ha varit
ordinarie domare och som inte får tillhöra riksdagen, och sex andra ledamöter.
Ledamöterna väljs efter varje ordinarie val, så snart valet har vunnit
laga kraft, för tiden till dess nytt val till nämnden har ägt rum. Ordföranden
väljs särskilt.

Ytterligare bestämmelser
13 § Ytterligare bestämmelser i de ämnen som anges i 1 § tredje stycket
och 3–12 §§ samt om utseende av ersättare för riksdagsledamöterna meddelas
i riksdagsordningen eller annan lag.
4 kap.
Riksmöte
1 § Riksdagen sammanträder till riksmöte varje år. Riksmötet hålls i
Stockholm, om inte riksdagen eller talmannen bestämmer annat av hänsyn
till riksdagens säkerhet eller frihet.
Talmannen
2 § Riksdagen väljer inom sig för varje valperiod en talman samt en förste,
en andre och en tredje vice talman.

Utskotten
3 § Riksdagen väljer inom sig utskott, däribland ett konstitutionsutskott
och ett finansutskott, enligt bestämmelser i riksdagsordningen.
Rätten att väcka förslag
4 § Regeringen och varje riksdagsledamot får, i enlighet med bestämmelser
i riksdagsordningen, väcka förslag i fråga om allt som kan komma under
riksdagens prövning, om inte annat anges i denna regeringsform.
Ärendenas beredning
5 § Ett ärende som har väckts av regeringen eller en riksdagsledamot bereds
av ett utskott innan det avgörs, om inte annat anges i denna regeringsform.
Ärendenas avgörande
6 § När ett ärende ska avgöras i kammaren, får varje riksdagsledamot och
varje statsråd yttra sig i enlighet med de närmare bestämmelser som meddelas
i riksdagsordningen.

I riksdagsordningen meddelas också bestämmelser om jäv.
7 § Vid omröstning i kammaren gäller som riksdagens beslut den mening
som mer än hälften av de röstande enas om, om inte något annat anges i
denna regeringsform eller, när det gäller frågor som hör till förfarandet i
riksdagen, i huvudbestämmelse i riksdagsordningen. Bestämmelser om
förfarandet vid lika röstetal meddelas i riksdagsordningen.
Uppföljning och utvärdering
8 § Varje utskott följer upp och utvärderar riksdagsbeslut inom utskottets
ämnesområde.

Offentlighet i kammaren
9 § Sammanträden i kammaren är offentliga.
Ett sammanträde får dock hållas inom stängda dörrar enligt bestämmelser
i riksdagsordningen.

Ledamöternas ställning                                                                                                          10 § Riksdagsledamöter och ersättare får fullgöra uppdrag som ledamot
utan att hindras av tjänsteuppgift eller annan sådan skyldighet.
11 § En riksdagsledamot eller en ersättare får inte lämna sitt uppdrag utan
att riksdagen har medgett det.
När det finns anledning till det, ska Valprövningsnämnden självmant pröva
om en ledamot eller en ersättare är behörig enligt 3 kap. 4 § andra stycket.
Den som förklaras obehörig är därmed skild från sitt uppdrag.

En ledamot eller en ersättare får i annat fall skiljas från uppdraget endast
om han eller hon genom brott har visat sig uppenbart olämplig för uppdraget.
Beslut om detta fattas av domstol.

12 § Talan får inte väckas mot den som utövar eller har utövat uppdrag
som riksdagsledamot på grund av hans eller hennes yttranden eller gärningar
under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgett det genom ett
beslut som minst fem sjättedelar av de röstande har enats om. Utan ett sådant
medgivande får en sådan person inte heller berövas friheten eller hindras
från att resa inom riket på grund av yttranden eller gärningar under utövandet
av uppdraget.
Misstänks en riksdagsledamot för brott i annat fall, ska bestämmelser i lag
om gripande, anhållande eller häktning tillämpas endast om han eller hon erkänner
brottet eller har tagits på bar gärning eller om det är fråga om ett brott
för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

13§ Under den tid som en riksdagsledamot är riksdagens talman eller tillhör
regeringen utövas hans eller hennes uppdrag som riksdagsledamot av en
ersättare. Riksdagen kan i riksdagsordningen föreskriva att en ersättare ska
träda i en riksdagsledamots ställe när han eller hon är ledig.
Bestämmelserna i 10 § och 12 § första stycket gäller även för talmannen
och hans eller hennes uppdrag.
För en ersättare som utövar uppdrag som riksdagsledamot gäller bestämmelserna
om ledamot.
5 kap.
1 § Av 1 kap. 5 § framgår att konungen eller drottning som enligt successionsordningen
innehar Sveriges tron är rikets statschef.
2 § Som statschef får endast den tjänstgöra som är svensk medborgare och
har fyllt arton år. Han eller hon får inte samtidigt vara statsråd eller utöva
uppdrag som talman eller riksdagsledamot.
3 § Statschefen ska hållas underrättad om rikets angelägenheter av statsministern.
När det behövs sammanträder regeringen i konselj under statschefens
ordförandeskap.
Innan statschefen reser utomlands ska han eller hon samråda med statsministern.
4 § Om konungen eller drottning som är statschef är förhindrad att fullgöra
sina uppgifter, inträder enligt gällande tronföljd medlem av konungahuset,
som inte är förhindrad, för att som tillfällig riksföreståndare fullgöra statschefens
uppgifter.
5 § Om konungahuset utslocknar väljer riksdagen en riksföreståndare som
ska fullgöra statschefens uppgifter tills vidare. Riksdagen väljer samtidigt en
vice riksföreståndare.
Detsamma gäller om konungen eller drottning som är statschef dör eller
avgår och tronföljaren ännu inte har fyllt arton år.
12
SFS 2010:1408 6 § Om konungen eller drottning som är statschef under en sammanhängande
tid av sex månader inte har fullgjort eller kunnat fullgöra sina uppgifter,
ska regeringen anmäla det till riksdagen. Riksdagen beslutar om
konungen eller drottningen ska anses ha avgått.
7 § Riksdagen kan välja någon att efter regeringens förordnande tjänstgöra
som tillfällig riksföreståndare när ingen med behörighet enligt 4 eller 5 § kan
tjänstgöra.
Talmannen eller, om han eller hon har förhinder, vice talman tjänstgör efter
regeringens förordnande som tillfällig riksföreståndare, när ingen annan
behörig kan tjänstgöra.
8 § Konungen eller drottning som är statschef kan inte åtalas för sina gärningar.
En riksföreståndare kan inte åtalas för sina gärningar som statschef.
6 kap.
Regeringens sammansättning
1 § Regeringen består av statsministern och övriga statsråd.
Statsministern utses enligt bestämmelserna i 4–6 §§. Statsministern tillsätter
övriga statsråd.
2 § Statsråden ska vara svenska medborgare.
Ett statsråd får inte inneha någon anställning. Han eller hon får inte heller
inneha något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet
för honom eller henne.
Statsministeromröstning efter val
3 § En nyvald riksdag ska senast två veckor efter det att den samlats genom
omröstning pröva frågan om statsministern har tillräckligt stöd i riksdagen.
Om mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar nej, ska statsministern
entledigas.
Omröstningen ska inte hållas om statsministern redan har entledigats.
Regeringsbildningen
4 § När en statsminister ska utses, kallar talmannen företrädare för varje
partigrupp inom riksdagen till samråd. Talmannen överlägger med vice talmännen
och lämnar sedan förslag till riksdagen.
Riksdagen ska inom fyra dagar, utan beredning i utskott, pröva förslaget
genom omröstning. Om mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar mot
förslaget, är det förkastat. I annat fall är det godkänt.
5 § Förkastar riksdagen talmannens förslag, ska förfarandet enligt 4 § upprepas.
Har riksdagen fyra gånger förkastat talmannens förslag, ska förfarandet
avbrytas och återupptas först sedan val till riksdagen har hållits. Om inte
ordinarie val ändå ska hållas inom tre månader, ska extra val hållas inom
samma tid.
13
6 § När riksdagen har godkänt ett förslag om ny statsminister, ska han eller SFS 2010:1408
hon så snart det kan ske anmäla de övriga statsråden för riksdagen. Därefter
äger regeringsskifte rum vid en särskild konselj inför statschefen eller, om
statschefen har förhinder, inför talmannen. Talmannen ska alltid kallas till
konseljen.
Talmannen utfärdar förordnande för statsministern på riksdagens vägnar.
Entledigande av statsministern eller annat statsråd
7 § Förklarar riksdagen att statsministern eller något annat statsråd inte har
riksdagens förtroende, ska talmannen entlediga statsrådet. Om regeringen
kan besluta om extra val till riksdagen och gör det inom en vecka från misstroendeförklaringen,
ska något entledigande dock inte ske.
I 3 § finns bestämmelser om entledigande av statsministern med anledning
av en statsministeromröstning efter val.
8 § Ett statsråd ska entledigas om han eller hon begär det, statsministern av
talmannen och ett annat statsråd av statsministern. Statsministern får även i
andra fall entlediga statsråd.
9 § Om statsministern entledigas eller dör, ska talmannen entlediga de övriga
statsråden.
Ställföreträdare för statsministern
10 § Statsministern kan bland de övriga statsråden utse någon att i egenskap
av ställföreträdare vid förhinder för statsministern fullgöra hans eller
hennes uppgifter. Har någon ställföreträdare inte utsetts eller har också ställföreträdaren
förhinder, fullgörs statsministerns uppgifter i stället av den av
de tjänstgörande statsråden som har varit statsråd längst tid. Om två eller
flera har varit statsråd lika länge, har den äldste av dem företräde.
Övergångsregering
11 § Har regeringens samtliga ledamöter entledigats, uppehåller de sina
befattningar till dess en ny regering har tillträtt. Har ett annat statsråd än
statsministern entledigats på egen begäran, uppehåller han eller hon sin befattning
till dess en efterträdare har tillträtt, om statsministern begär det.
Förhinder för talmannen
12 § Om talmannen har förhinder övertar en vice talman de uppgifter som
talmannen har enligt detta kapitel.
7 kap.
Regeringskansliet och dess uppgifter
1 § För att bereda regeringsärenden och för att biträda regeringen och
statsråden i deras verksamhet i övrigt ska det finnas ett regeringskansli. I
14
SFS 2010:1408 detta ingår departement för olika verksamhetsgrenar. Regeringen fördelar
ärendena mellan departementen. Statsministern utser bland statsråden chefer
för departementen.
Ärendenas beredning
2 § Vid beredningen av regeringsärenden ska behövliga upplysningar och
yttranden inhämtas från berörda myndigheter. Upplysningar och yttranden
ska också i den omfattning som behövs inhämtas från kommuner. Även
sammanslutningar och enskilda ska i den omfattning som behövs ges möjlighet
att yttra sig.
3 § Regeringsärenden avgörs av regeringen vid regeringssammanträde.
Regeringsärenden som gäller verkställighet inom försvarsmakten av författningar
eller särskilda regeringsbeslut kan dock, i den omfattning som
anges i lag, under statsministerns överinseende avgöras av chefen för det
departement som ärendena hör till.
4 § Statsministern kallar övriga statsråd till regeringssammanträde och är
ordförande vid sammanträdet. Minst fem statsråd ska delta i regeringssammanträdet.
5 § Vid ett regeringssammanträde är departementschefen föredragande i
de ärenden som hör till hans eller hennes departement. Statsministern kan
dock förordna att ett ärende eller en grupp av ärenden, som hör till ett visst
departement, ska föredras av ett annat statsråd än departementschefen.
Protokoll och skiljaktig mening
6 § Vid regeringssammanträden ska protokoll föras. Skiljaktiga meningar
ska antecknas i protokollet.
7 § Författningar, förslag till riksdagen och andra beslut som ska expedieras
ska för att bli gällande skrivas under av statministern eller ett annat
statsråd på regeringens vägnar. Regeringen kan dock genom förordning föreskriva
att en tjänsteman i särskilda fall ska få skriva under beslut som ska
expedieras.
8 kap. Lagar och andra föreskrifter
1 § Föreskrifter meddelas av riksdagen genom lag och av regeringen genom
förordning. Föreskrifter kan också, efter bemyndigande av riksdagen
eller regeringen, meddelas av andra myndigheter än regeringen och av kommuner.
Ett bemyndigande att meddela föreskrifter ska alltid ges i lag eller förordning.
15
Föreskrifter som meddelas genom lag SFS 2010:1408
2 § Föreskrifter ska meddelas genom lag om de avser
1. enskildas personliga ställning och deras personliga och ekonomiska
förhållanden inbördes,
2. förhållandet mellan enskilda och det allmänna under förutsättning att
föreskrifterna gäller skyldigheter för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i
enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden,
3. grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer och
för den kommunala beskattningen samt kommunernas befogenheter i övrigt
och deras åligganden,
4. trossamfund och grunderna för Svenska kyrkan som trossamfund,
5. rådgivande folkomröstning i hela riket och förfarandet vid folkomröstning
i en grundlagsfråga, eller
6. val till Europaparlamentet.
Även av andra bestämmelser i denna regeringsform och av annan grundlag
följer att föreskrifter av visst innehåll ska meddelas genom lag.
Föreskrifter som meddelas av regeringen
3 § Riksdagen kan bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter enligt
2 § första stycket 2 och 3. Föreskrifterna får dock inte avse
1. annan rättsverkan av brott än böter,
2. skatt, utom tull på införsel av varor, eller
3. konkurs eller utsökning.
Riksdagen kan i lag, som innehåller ett bemyndigande enligt första
stycket, föreskriva även annan rättsverkan av brott än böter för överträdelse
av en föreskrift som meddelas av regeringen med stöd av bemyndigandet.
4 § Riksdagen kan bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter enligt
2 § första stycket 1–3 om anstånd med att fullgöra förpliktelser.
5 § Riksdagen kan i en lag bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter
om
1. när lagen ska träda i kraft,
2. när delar av lagen ska börja eller upphöra att tillämpas, eller
3. tillämpning av lagen i förhållande till ett annat land eller en mellanfolklig
organisation.
6 § Föreskrifter som regeringen meddelat med stöd av ett bemyndigande
enligt denna regeringsform ska underställas riksdagen för prövning om riksdagen
bestämmer det.
7 § Regeringen får utöver vad som följer av 3–5 §§ meddela
1. föreskrifter om verkställighet av lag, och
2. föreskrifter som inte enligt grundlag ska meddelas av riksdagen.
Regeringens föreskrifter enligt första stycket får inte avse riksdagen eller
dess myndigheter. Regeringen får inte heller med stöd av bestämmelsen i
första stycket 2 meddela föreskrifter som avser den kommunala beskattningen.
16
SFS 2010:1408 8 § Att regeringen får meddela föreskrifter i ett visst ämne hindrar inte att
riksdagen meddelar föreskrifter i samma ämne.
Föreskrifter som meddelas av andra än riksdagen och regeringen
9 § Riksdagen kan bemyndiga en kommun att meddela föreskrifter enligt
2 § första stycket 2 om föreskrifterna avser
1. avgifter, eller
2. skatt som syftar till att reglera trafikförhållanden i kommunen.
10 § Om riksdagen enligt detta kapitel bemyndigar regeringen att meddela
föreskrifter i ett visst ämne, kan riksdagen också medge att regeringen
bemyndigar en förvaltningsmyndighet eller en kommun att meddela föreskrifter
i ämnet.
11 § Regeringen får bemyndiga en myndighet under regeringen eller någon
av riksdagens myndigheter att meddela föreskrifter enligt 7 §. Ett bemyndigande
till riksdagens myndigheter får dock inte avse förhållanden
inom riksdagen eller dess myndigheter.
12 § Föreskrifter som en myndighet under regeringen meddelat med stöd
av ett bemyndigande enligt 10 eller 11 § ska underställas regeringen för
prövning om regeringen bestämmer det.
13 § Riksdagen kan genom lag uppdra åt Riksbanken att meddela föreskrifter
inom dess ansvarsområde enligt 9 kap. och i fråga om dess uppgift
att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.
Riksdagen kan bemyndiga riksdagens myndigheter att meddela föreskrifter
som avser förhållanden inom riksdagen eller dess myndigheter.
Stiftande av grundlag och riksdagsordningen
14 § Grundlag stiftas genom två likalydande beslut. Genom det första beslutet
antas grundlagsförslaget som vilande. Det andra beslutet får inte fattas
tidigare än att det efter det första beslutet har hållits val till riksdagen i hela
riket och den nyvalda riksdagen har samlats. Det ska dessutom gå minst nio
månader mellan den tidpunkt då ärendet första gången anmäldes i riksdagens
kammare och valet, om inte konstitutionsutskottet beslutar om undantag. Ett
sådant beslut ska fattas senast vid ärendets beredning och minst fem sjättedelar
av ledamöterna måste rösta för beslutet.
15 § Riksdagen får inte såsom vilande anta ett förslag om stiftande av
grundlag som är oförenligt med ett annat vilande grundlagsförslag, utan att
samtidigt avslå det först antagna förslaget.
16 § Folkomröstning om ett vilande grundlagsförslag ska hållas, om det
yrkas av minst en tiondel av riksdagens ledamöter och minst en tredjedel av
ledamöterna röstar för yrkandet. Ett sådant yrkande ska framställas inom
femton dagar från det att riksdagen antog grundlagsförslaget som vilande.
Yrkandet ska inte beredas i utskott.
17
Folkomröstningen ska hållas samtidigt med det val till riksdagen som av- SFS 2010:1408
ses i 14 §. Vid omröstningen får de som har rösträtt vid valet förklara om de
godtar det vilande grundlagsförslaget eller inte. Förslaget är förkastat, om de
som röstat mot förslaget är fler än de som röstat för förslaget och de som röstat
mot till antalet är fler än hälften av dem som har avgett godkända röster
vid riksdagsvalet. I annat fall tar riksdagen upp förslaget till slutlig prövning.
17 § Riksdagsordningen stiftas på det sätt som anges i 14 § första–tredje
meningarna och 15 §. Den kan också stiftas genom endast ett beslut, om
minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter
röstar för beslutet.
Tilläggsbestämmelser i riksdagsordningen meddelas dock i samma ordning
som lag i allmänhet.
Första stycket tillämpas också vid stiftande av sådan lag som avses i 2 §
första stycket 4.
Ändring och upphävande av lag
18 § En lag får inte ändras eller upphävas på annat sätt än genom lag.
I fråga om ändring eller upphävande av grundlag eller riksdagsordningen
tillämpas 14–17 §§. Vid ändring eller upphävande av sådan lag som avses i
2 § första stycket 4 tillämpas 17 § första stycket.
Utfärdande och kungörande av föreskrifter
19 § En beslutad lag ska utfärdas av regeringen så snart som möjligt. En
lag med sådana föreskrifter om riksdagen eller dess myndigheter som inte
ska tas in i grundlag eller riksdagsordningen kan dock utfärdas av riksdagen.
Lagar ska kungöras så snart som möjligt. Detsamma gäller förordningar,
om inte annat anges i lag.
Lagrådet
20 § För att lämna yttranden över lagförslag ska det finnas ett lagråd, där
det ingår domare eller, vid behov, tidigare domare i Högsta domstolen och
Högsta förvaltningsdomstolen. Närmare bestämmelser om Lagrådets
sammansättning och tjänstgöring meddelas i lag.
21 § Yttrande från Lagrådet inhämtas av regeringen eller, enligt vad som
närmare anges i riksdagsordningen, av ett riksdagsutskott.
Ett yttrande ska inhämtas innan riksdagen beslutar
1. grundlag om tryckfriheten eller om motsvarande frihet att yttra sig i
ljudradio, television och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar
ur en databas samt tekniska upptagningar,
2. lag om begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar,
3. lag som avses i 2 kap. 14–16 §§, 20 § eller 25 §,
4. lag om behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad,
18
SFS 2010:1408 5. lag om kommunal beskattning eller lag som innebär åligganden för
kommunerna,
6. lag som avses i 2 § första stycket 1 eller 2 eller lag som avses i 11 eller
12 kap., eller
7. lag som ändrar eller upphäver en lag enligt 1–6.
Bestämmelserna i andra stycket gäller dock inte, om Lagrådets granskning
skulle sakna betydelse på grund av frågans beskaffenhet eller skulle fördröja
lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men uppkommer. Föreslår regeringen
att riksdagen ska meddela lag i något av de ämnen som avses i andra
stycket och har Lagrådets yttrande dessförinnan inte inhämtats, ska regeringen
samtidigt redovisa skälen för detta för riksdagen. Att Lagrådet inte
har hörts över ett lagförslag utgör aldrig hinder mot att lagen tillämpas.
22 § Lagrådets granskning ska avse
1. hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt,
2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,
3. hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav,
4. om förslaget är utformat så att lagen kan antas tillgodose de syften som
har angetts, och
5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.
9 kap. Finansmakten
Beslut om statens inkomster och utgifter
1 § Riksdagen beslutar om skatter och avgifter till staten samt om statens
budget.
Förslag till budget
2 § Regeringen lämnar en budgetproposition till riksdagen.
Beslut om budget
3 § Riksdagen beslutar om budget för det följande budgetåret eller, om det
finns särskilda skäl, för en annan budgetperiod. Riksdagen beslutar därvid
om en beräkning av statens inkomster och om anslag för bestämda ändamål.
Riksdagen kan besluta att ett särskilt anslag ska utgå för en annan tid än
budgetperioden.
Riksdagen kan besluta att statens inkomster får tas i anspråk för bestämda
ändamål på annat sätt än genom beslut om anslag.
4 § Under budgetperioden kan riksdagen besluta om en ny beräkning av
statens inkomster och om nya eller ändrade anslag.
5 § Om riksdagen inte har beslutat om en budget före budgetperiodens början,
beslutar riksdagen i den omfattning som behövs om anslag för tiden till
dess en budget har beslutats. Riksdagen kan uppdra åt finansutskottet att
fatta ett sådant beslut på riksdagens vägnar.
Om riksdagen inte har beslutat om anslag enligt första stycket för ett visst
ändamål, ska den senaste budgeten, med de ändringar som följer av andra
beslut av riksdagen, gälla till dess anslag beslutats.
19
Riktlinjebeslut SFS 2010:1408
6 § Riksdagen kan besluta om riktlinjer för statens verksamhet även för tid
efter den följande budgetperioden.
Användning av anslag och inkomster
7 § Anslag och inkomster får inte användas på annat sätt än vad riksdagen
har bestämt.
Statens tillgångar och åtaganden
8 § Regeringen förvaltar och förfogar över statens tillgångar, om de inte
avser riksdagens myndigheter eller i lag har avsatts till särskild förvaltning.
Regeringen får inte utan att riksdagen har medgett det ta upp lån eller göra
andra ekonomiska åtaganden för staten.
9 § Riksdagen beslutar om grunder för förvaltningen av och förfogandet
över statens tillgångar. Riksdagen kan också besluta att en åtgärd av ett visst
slag inte får vidtas utan att riksdagen har medgett det.
Årsredovisning för staten
10 § Regeringen lämnar efter budgetperiodens slut en årsredovisning för
staten till riksdagen.
Ytterligare bestämmelser om budgeten
11 § Ytterligare bestämmelser om riksdagens och regeringens befogenheter
och skyldigheter i fråga om budgeten meddelas i riksdagsordningen eller
särskild lag.
Valutapolitiken
12 § Regeringen har ansvaret för övergripande valutapolitiska frågor. Övriga
bestämmelser om valutapolitiken meddelas i lag.
Riksbanken
13 § Riksbanken är rikets centralbank och en myndighet under riksdagen.
Riksbanken har ansvaret för penningpolitiken. Ingen myndighet får bestämma
hur Riksbanken ska besluta i frågor som rör penningpolitik.
Riksbanken har elva fullmäktige, som väljs av riksdagen. Riksbanken leds
av en direktion, som utses av fullmäktige.

Riksdagen prövar om ledamöterna i fullmäktige och direktionen ska beviljas
ansvarsfrihet. Om riksdagen vägrar en fullmäktig ansvarsfrihet är han
eller hon därmed skild från sitt uppdrag. Fullmäktige får skilja en ledamot av
direktionen från anställningen endast om ledamoten inte längre uppfyller de
krav som ställs för att han eller hon ska kunna utföra sina uppgifter eller om
han eller hon gjort sig skyldig till allvarlig försummelse.

Bestämmelser om val av fullmäktige och om Riksbankens ledning och
verksamhet meddelas i lag.
14 § Endast Riksbanken har rätt att ge ut sedlar och mynt. Bestämmelser
om penning- och betalningsväsendet meddelas i övrigt genom lag.
10 kap. Internationella förhållanden
Regeringens behörighet att ingå internationella överenskommelser
1 § Överenskommelser med andra stater eller med mellanfolkliga organisationer
ingås av regeringen.
2 § Regeringen får ge en förvaltningsmyndighet i uppdrag att ingå en internationell
överenskommelse i en fråga där överenskommelsen inte kräver
riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan.
Riksdagens godkännande av internationella överenskommelser
3 § Riksdagens godkännande krävs innan regeringen ingår en för riket bindande
internationell överenskommelse som
1. förutsätter att en lag ändras eller upphävs eller att en ny lag stiftas, eller
2. i övrigt gäller ett ämne som riksdagen ska besluta om.
Om det riksdagsbeslut som avses i första stycket 1 eller 2 ska fattas enligt
en särskild ordning, ska denna följas även vid riksdagens godkännande av
överenskommelsen.
Även i andra fall krävs riksdagens godkännande innan regeringen ingår en
för riket bindande internationell överenskommelse, om överenskommelsen
är av större vikt. Regeringen kan dock avstå från att inhämta riksdagens godkännande,
om rikets intresse kräver det. Regeringen ska då i stället överlägga
med Utrikesnämnden innan överenskommelsen ingås.
4 § En överenskommelse som avses i 3 § och som ingås inom ramen för
samarbetet i Europeiska unionen kan godkännas av riksdagen, även om
överenskommelsen inte finns i slutligt skick.
Andra internationella förpliktelser samt uppsägning
5 § Bestämmelserna i 1–4 §§ tillämpas även på andra former av internationella
förpliktelser för riket än överenskommelser samt på uppsägning av
internationella överenskommelser eller förpliktelser.
Överlåtelse av beslutanderätt inom EU-samarbetet
6 § Inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen kan riksdagen överlåta
beslutanderätt som inte rör principerna för statsskicket. Sådan överlåtelse
förutsätter att fri- och rättighetsskyddet inom det samarbetsområde
till vilket överlåtelsen sker motsvarar det som ges i denna regeringsform och
i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna.
Riksdagen kan besluta om sådan överlåtelse, om minst tre fjärdedelar av
de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar för det. Riksdagens
beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av
grundlag. Överlåtelse kan beslutas först efter riksdagens godkännande av
överenskommelse enligt 3 §.
Överlåtelse av beslutanderätt utanför EU-samarbetet
7 § I andra fall än de som avses i 6 § kan beslutanderätt som direkt grundar
sig på denna regeringsform och som avser meddelande av föreskrifter, användningen
av statens tillgångar, rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter
eller ingående eller uppsägning av internationella överenskommelser eller
förpliktelser, i begränsad omfattning överlåtas till en mellanfolklig organisation
för fredligt samarbete, till vilken riket är eller ska bli anslutet, eller till
en mellanfolklig domstol.
Beslutanderätt som avser frågor om stiftande, ändring eller upphävande av
grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen eller frågor om
begränsning av någon av de fri- och rättigheter som avses i 2 kap. får inte
överlåtas enligt första stycket.
Riksdagen fattar beslut om överlåtelse i den ordning som anges i 6 § andra
stycket.
8 § Rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter som inte direkt grundar sig
på denna regeringsform kan, i andra fall än de som avses i 6 §, genom beslut
av riksdagen överlåtas till en annan stat, till en mellanfolklig organisation eller
till en utländsk eller internationell inrättning eller samfällighet. Riksdagen
får i lag bemyndiga regeringen eller någon annan myndighet att i särskilda
fall besluta om en sådan överlåtelse.
Innefattar uppgiften myndighetsutövning, fattar riksdagen beslut om överlåtelse
eller bemyndigande i den ordning som anges i 6 § andra stycket.
Framtida ändringar i internationella överenskommelser
9 § Föreskrivs i lag att en internationell överenskommelse ska gälla som
svensk rätt, får riksdagen besluta att även en framtida, för riket bindande
ändring i överenskommelsen ska gälla som svensk rätt. Ett sådant beslut får
endast avse framtida ändringar av begränsad omfattning. Beslutet fattas i den
ordning som anges i 6 § andra stycket.
Riksdagens rätt till information och samråd om EU-samarbetet
10 § Regeringen ska fortlöpande informera riksdagen och samråda med organ
som utses av riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i
Europeiska unionen. Närmare bestämmelser om informations- och samrådsskyldigheten
meddelas i riksdagsordningen.
22
SFS 2010:1408 Utrikesnämnden
11 § Regeringen ska fortlöpande hålla Utrikesnämnden underrättad om de
utrikespolitiska förhållanden som kan få betydelse för riket och överlägga
med nämnden om dessa så ofta som det behövs. I alla utrikesärenden av större
vikt ska regeringen före avgörandet överlägga med nämnden, om det kan
ske.
12 § Utrikesnämnden består av talmannen samt nio andra ledamöter, som
riksdagen väljer inom sig. Närmare bestämmelser om Utrikesnämndens
sammansättning meddelas i riksdagsordningen.
Utrikesnämnden sammanträder på kallelse av regeringen. Regeringen är
skyldig att sammankalla nämnden om minst fyra av nämndens ledamöter begär
överläggning i en viss fråga. Ordförande vid sammanträde med nämnden
är statschefen eller, om han eller hon har förhinder, statsministern.
Ledamot av Utrikesnämnden och den som i övrigt är knuten till nämnden
ska visa varsamhet i fråga om meddelanden till andra om vad han eller hon
har fått kännedom om i denna egenskap. Ordföranden kan besluta om ovillkorlig
tystnadsplikt.
Statliga myndigheters underrättelseskyldighet
13 § Chefen för det departement som har hand om utrikesärendena ska hållas
underrättad, när en fråga som är av betydelse för förhållandet till en annan
stat eller till en mellanfolklig organisation uppkommer hos en statlig
myndighet.
Mellanfolkliga brottmålsdomstolar
14 § Bestämmelserna i 2 kap. 7 §, 4 kap. 12 §, 5 kap. 8 §, 11 kap. 8 § och
13 kap. 3 § utgör inte hinder mot att Sverige uppfyller sina åtaganden med
anledning av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen eller i förhållande
till andra mellanfolkliga brottmålsdomstolar.
11 kap. Rättskipningen
Domstolarna
1 § Högsta domstolen, hovrätterna och tingsrätterna är allmänna domstolar.
Högsta förvaltningsdomstolen, kammarrätterna och förvaltningsrätterna
är allmänna förvaltningsdomstolar. Rätten att få ett mål prövat av
Högsta domstolen, Högsta förvaltningsdomstolen, hovrätt eller kammarrätt
kan begränsas genom lag.
Andra domstolar inrättas med stöd av lag. I 2 kap. 11 § första stycket finns
bestämmelser om förbud mot inrättande av domstolar i vissa fall.
I Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen får endast den som
är eller har varit ordinarie domare i någon av domstolarna tjänstgöra som ledamot.
Vid övriga domstolar ska det finnas ordinarie domare. Undantag härifrån
får dock göras i lag i fråga om domstolar som har inrättats för handläggningen
av en viss bestämd grupp eller vissa bestämda grupper av mål.
23
2 § Bestämmelser om domstolarnas rättskipningsuppgifter, om huvud- SFS 2010:1408
dragen i deras organisation och om rättegången, i andra hänseenden än som
berörs i denna regeringsform, meddelas i lag.
Rättskipningens självständighet
3 § Ingen myndighet, inte heller riksdagen, får bestämma hur en domstol
ska döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt ska tillämpa en
rättsregel i ett särskilt fall. Ingen annan myndighet får heller bestämma hur
dömande uppgifter ska fördelas mellan enskilda domare.
4 § Rättskipningsuppgifter får inte fullgöras av riksdagen i vidare mån än
vad som följer av grundlag eller riksdagsordningen.
5 § Rättstvister mellan enskilda får inte utan stöd av lag avgöras av andra
myndigheter än domstolar.
Utnämningen av ordinarie domare
6 § Ordinarie domare utnämns av regeringen.
Vid utnämningen ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom
förtjänst och skicklighet.
Bestämmelser om grunderna för förfarandet vid utnämningen av ordinarie
domare meddelas i lag.
Ordinarie domares rättsställning
7 § Den som har utnämnts till ordinarie domare får skiljas från anställningen
endast om
1. han eller hon genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av
skyldigheterna i anställningen har visat sig uppenbart olämplig att inneha anställningen,
eller
2. han eller hon har uppnått gällande pensionsålder eller enligt lag är skyldig
att avgå på grund av varaktig förlust av arbetsförmågan.
Om det krävs av organisatoriska skäl, får den som har utnämnts till ordinarie
domare förflyttas till en annan jämställd domaranställning.
8 § Åtal för brott i utövningen av en anställning som ledamot av Högsta
domstolen eller Högsta förvaltningsdomstolen väcks i Högsta domstolen.
Högsta förvaltningsdomstolen prövar om en ledamot av Högsta domstolen
ska skiljas eller avstängas från sin anställning eller vara skyldig att genomgå
en läkarundersökning. Om en sådan talan avser en ledamot av Högsta
förvaltningsdomstolen, prövas den av Högsta domstolen.
Talan enligt första och andra styckena väcks av riksdagens ombudsman
eller justitiekanslern.
9 § Har en ordinarie domare skilts från anställningen genom beslut av en
annan myndighet än en domstol, ska han eller hon kunna begära att beslutet
prövas av domstol. Vid en sådan prövning ska ordinarie domare ingå i domstolen.
Detta gäller också beslut varigenom en ordinarie domare har av24
SFS 2010:1408 stängts från utövning av sin anställning, ålagts att genomgå en läkarundersökning
eller meddelats en disciplinpåföljd.
10 § Grundläggande bestämmelser om ordinarie domares rättsställning i
övrigt meddelas i lag.
Krav på medborgarskap
11 § Ordinarie domare ska vara svenska medborgare. I övrigt får krav på
svenskt medborgarskap för behörighet att utöva rättskipningsuppgifter uppställas
endast i lag eller enligt förutsättningar som anges i lag.
Andra anställda vid domstolarna
12 § För andra anställda vid domstolarna än de ordinarie domarna tillämpas
12 kap. 5–7 §§.
Resning och återställande av försutten tid
13 § Resning i ett avgjort ärende samt återställande av försutten tid beviljas
av Högsta förvaltningsdomstolen eller, om det anges i lag, av en lägre
förvaltningsdomstol, när det gäller ett ärende för vilket regeringen, förvaltningsdomstol
eller förvaltningsmyndighet är högsta instans. I annat fall beviljas
resning och återställande av försutten tid av Högsta domstolen eller,
om det anges i lag, av en annan domstol som inte är en förvaltningsdomstol.
Närmare bestämmelser om resning och återställande av försutten tid får
meddelas i lag.
Lagprövning
14 § Finner en domstol att en föreskrift står i strid med en bestämmelse i
grundlag eller annan överordnad författning får föreskriften inte tillämpas.
Detsamma gäller om stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts
vid föreskriftens tillkomst.
Vid prövning enligt första stycket av en lag ska det särskilt beaktas att
riksdagen är folkets främsta företrädare och att grundlag går före lag.
12 kap. Förvaltningen
Den statliga förvaltningsorganisationen
1 § Under regeringen lyder Justitiekanslern och andra statliga förvaltningsmyndigheter
som inte enligt denna regeringsform eller annan lag är
myndigheter under riksdagen.
Förvaltningens självständighet
2 § Ingen myndighet, inte heller riksdagen eller en kommuns beslutande
organ, får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska be25
sluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en SFS 2010:1408
kommun eller som rör tillämpningen av lag.
3 § Förvaltningsuppgifter får inte fullgöras av riksdagen i vidare mån än
vad som följer av grundlag eller riksdagsordningen.
Överlämnande av förvaltningsuppgifter
4 § Förvaltningsuppgifter kan överlämnas åt kommuner.
Förvaltningsuppgifter kan även överlämnas åt andra juridiska personer
och enskilda individer. Innefattar uppgiften myndighetsutövning, får ett
överlämnande göras endast med stöd av lag.
Särskilda bestämmelser om statliga anställda
5 § Arbetstagare vid förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen
anställs av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
Vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga
grunder, såsom förtjänst och skicklighet.
6 § Riksdagens ombudsmän och riksrevisorerna ska vara svenska medborgare.
Detsamma gäller justitiekanslern. I övrigt får krav på svenskt medborgarskap
för behörighet att inneha en anställning eller utöva ett uppdrag
hos staten eller en kommun uppställas endast i lag eller enligt förutsättningar
som anges i lag.
7 § Grundläggande bestämmelser om statligt anställdas rättsställning i andra
hänseenden än de som berörs i denna regeringsform meddelas i lag.
Dispens och nåd
8 § Regeringen får medge undantag från föreskrifter i förordningar eller
från bestämmelser som har meddelats med stöd av beslut av regeringen, om
inte annat följer av lag eller beslut om utgiftsanslag.
9 § Regeringen får genom nåd efterge eller mildra en brottspåföljd eller en
annan sådan rättsverkan av brott samt efterge eller mildra ett annat liknande
ingrepp som avser enskildas person eller egendom och som har beslutats av
en myndighet.
Om det finns synnerliga skäl, får regeringen besluta att vidare åtgärder för
att utreda eller lagföra en brottslig gärning inte ska vidtas.
Lagprövning
10 § Finner ett offentligt organ att en föreskrift står i strid med en bestämmelse
i grundlag eller annan överordnad författning får föreskriften inte tilllämpas.
Detsamma gäller om stadgad ordning i något väsentligt hänseende
har åsidosatts vid föreskriftens tillkomst.
Vid prövning enligt första stycket av en lag ska det särskilt beaktas att
riksdagen är folkets främsta företrädare och att grundlag går före lag.
26
SFS 2010:1408 13 kap.
Konstitutionsutskottets granskning
1 § Konstitutionsutskottet ska granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas
handläggning. Utskottet har rätt att för granskningen få ut
protokollen över beslut i regeringsärenden, handlingar som hör till dessa
ärenden samt regeringens övriga handlingar som utskottet finner nödvändiga
för sin granskning.
Andra utskott och varje riksdagsledamot får hos konstitutionsutskottet
skriftligen väcka frågor om statsrådens tjänsteutövning eller handläggningen
av regeringsärenden.
2 § När det finns skäl till det, dock minst en gång om året, ska konstitutionsutskottet
meddela riksdagen vad utskottet vid sin granskning har
funnit värt att uppmärksamma. Riksdagen kan med anledning därav göra en
framställning till regeringen.
Åtal med statsråd
3 § Den som är eller har varit statsråd får dömas för brott i utövningen av
statsrådstjänsten endast om han eller hon genom brottet grovt har åsidosatt
sin tjänsteplikt. Åtal beslutas av konstitutionsutskottet och prövas av Högsta
domstolen.
Misstroendeförklaring
4 § Riksdagen kan förklara att ett statsråd inte har riksdagens förtroende.
Ett yrkande om en sådan misstroendeförklaring ska väckas av minst en tiondel
av riksdagens ledamöter för att tas upp till prövning. För en misstroendeförklaring
krävs att mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar för den.
Ett yrkande om misstroendeförklaring tas inte upp till prövning om det
väcks under tiden från det att ordinarie val har ägt rum eller beslut om extra
val har meddelats till dess den genom valet utsedda riksdagen samlas. Ett yrkande
avseende ett statsråd som efter att ha entledigats uppehåller sin befattning
enligt 6 kap. 11 § får inte i något fall tas upp till prövning.
Ett yrkande om misstroendeförklaring ska inte beredas i utskott.
Interpellationer och frågor
5 § En riksdagsledamot får framställa interpellationer och frågor till ett
statsråd i angelägenheter som rör statsrådets tjänsteutövning i enlighet med
de närmare bestämmelser som meddelas i riksdagsordningen.
Riksdagens ombudsmän
6 § Riksdagen väljer en eller flera ombudsmän (justitieombudsmän), som i
enlighet med den instruktion som riksdagen beslutar ska utöva tillsyn över
tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra föreskrifter. En ombudsman
får föra talan i de fall som anges i instruktionen.
27
Domstolar och förvaltningsmyndigheter samt anställda hos staten eller SFS 2010:1408
kommuner ska lämna de upplysningar och yttranden som en ombudsman begär.
Sådan skyldighet har även andra som står under en ombudsmans tillsyn.
En ombudsman har rätt att få tillgång till domstolars och förvaltningsmyndigheters
protokoll och handlingar. Allmän åklagare ska på begäran biträda
en ombudsman.
Närmare bestämmelser om ombudsmännen meddelas i riksdagsordningen
och i annan lag.
Riksrevisionen
7 § Riksrevisionen är en myndighet under riksdagen med uppgift att granska
den verksamhet som bedrivs av staten. Bestämmelser om att Riksrevisionens
granskning kan avse också annan än statlig verksamhet meddelas i lag.
8 § Riksrevisionen leds av tre riksrevisorer, som väljs av riksdagen. Riksdagen
får skilja en riksrevisor från uppdraget endast om riksrevisorn inte
längre uppfyller de krav som gäller för uppdraget eller om riksrevisorn har
gjort sig skyldig till allvarlig försummelse.
Riksrevisorerna beslutar självständigt, med beaktande av de bestämmelser
som finns i lag, vad som ska granskas. De beslutar självständigt och var för
sig hur granskningen ska bedrivas och om slutsatserna av sin granskning.
9 § Ytterligare bestämmelser om Riksrevisionen meddelas i riksdagsordningen
och i annan lag.
14 kap. Kommunerna
1 § Beslutanderätten i kommunerna utövas av valda församlingar.
2 § Kommunerna sköter lokala och regionala angelägenheter av allmänt
intresse på den kommunala självstyrelsens grund. Närmare bestämmelser
om detta finns i lag. På samma grund sköter kommunerna även de övriga angelägenheter
som bestäms i lag.
3 § En inskränkning i den kommunala självstyrelsen bör inte gå utöver vad
som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den.
4 § Kommunerna får ta ut skatt för skötseln av sina angelägenheter.
5 § Kommunerna får i lag åläggas att bidra till kostnaden för andra kommuners
angelägenheter, om det krävs för att uppnå likvärdiga ekonomiska
förutsättningar.
6 § Föreskrifter om grunderna för ändring i rikets indelning i kommuner
meddelas i lag.
28
SFS 2010:1408 15 kap.
Inkallande av riksdagen
1 § Kommer riket i krig eller krigsfara ska regeringen eller talmannen kalla
riksdagen till sammanträde. Den som utfärdar kallelsen kan besluta att riksdagen
ska sammanträda någon annanstans än i Stockholm.
Krigsdelegationen
2 § Är riket i krig eller krigsfara, ska en inom riksdagen utsedd krigsdelegation
träda i riksdagens ställe, om förhållandena kräver det.
Om riket är i krig, meddelas beslut att krigsdelegationen ska träda i riksdagens
ställe av Utrikesnämndens ledamöter enligt närmare bestämmelser i
riksdagsordningen. Innan beslut meddelas ska samråd ske med statsministern,
om det är möjligt. Hindras nämndens ledamöter av krigsförhållandena
att sammanträda, meddelas beslutet av regeringen. Om riket är i krigsfara,
meddelas beslutet av Utrikesnämndens ledamöter i förening med statsministern.
För ett sådant beslut krävs att statsministern och sex av nämndens
ledamöter röstar för det.
Krigsdelegationen och regeringen kan i samråd eller var för sig besluta att
riksdagen ska återta sina befogenheter. Beslutet ska fattas så snart förhållandena
medger det.
Bestämmelser om krigsdelegationens sammansättning meddelas i riksdagsordningen.
3 § Medan krigsdelegationen är i riksdagens ställe utövar den riksdagens
befogenheter. Den får dock inte fatta beslut som avses i 11 § första stycket
första meningen eller andra eller fjärde stycket.
Krigsdelegationen beslutar själv om formerna för sin verksamhet.
Regeringsbildning och regeringens arbetsformer
4 § Är riket i krig och kan regeringen till följd av detta inte fullgöra sina
uppgifter, kan riksdagen besluta om bildande av regering och om regeringens
arbetsformer.
Regeringens befogenheter
5 § Är riket i krig och kan varken riksdagen eller krigsdelegationen till
följd av detta fullgöra sina uppgifter, ska regeringen fullgöra dessa i den utsträckning
det behövs för att skydda riket och slutföra kriget.
Regeringen får inte med stöd av första stycket stifta, ändra eller upphäva
grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen.
6 § Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana extraordinära förhållanden
som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i,
kan regeringen med stöd av bemyndigande i lag genom förordning meddela
sådana föreskrifter i visst ämne som enligt grundlag annars ska meddelas genom
lag. Om det behövs med hänsyn till försvarsberedskapen, kan regeringen
även i annat fall med stöd av bemyndigande i lag genom förordning
29
bestämma att en i lag meddelad föreskrift om rekvisition eller annat sådant SFS 2010:1408
förfogande ska börja eller upphöra att tillämpas.
I en lag med ett sådant bemyndigande ska det noga anges under vilka
förutsättningar bemyndigandet får utnyttjas. Bemyndigandet medför inte rätt
att stifta, ändra eller upphäva grundlag, riksdagsordningen eller lag om val
till riksdagen.
Begränsningar av fri- och rättigheter
7 § Är riket i krig eller omedelbar krigsfara, ska 2 kap. 22 § första stycket
inte tillämpas. Detsamma gäller om krigsdelegationen i annat fall har trätt i
riksdagens ställe.
Befogenheter för andra myndigheter än regeringen
8 § Är riket i krig eller omedelbar krigsfara, kan regeringen med stöd av
riksdagens bemyndigande besluta att uppgift som enligt grundlag ska fullgöras
av regeringen i stället ska fullgöras av en annan myndighet. Ett sådant
bemyndigande får inte omfatta någon befogenhet enligt 5 eller 6 §, om det
inte endast är fråga om beslut att en lag i ett visst ämne ska börja tillämpas.
Förhållanden under ockupation
9 § Riksdagen eller regeringen får inte fatta beslut på ockuperat område.
På sådant område får inte heller utövas befogenhet som någon har i egenskap
av riksdagsledamot eller statsråd.
Varje offentligt organ ska på ockuperat område handla på det sätt som
bäst gagnar försvarsansträngningarna och motståndsverksamheten samt
civilbefolkningens skydd och svenska intressen i övrigt. Inte i något fall får
ett offentligt organ meddela ett beslut eller vidta en åtgärd som i strid mot
folkrättens regler ålägger någon av rikets medborgare att lämna ockupationsmakten
bistånd.
Val till riksdagen eller beslutande kommunala församlingar får inte hållas
på ockuperat område.
Statschefen
10 § Är riket i krig, bör statschefen följa regeringen. Om statschefen befinner
sig på ockuperat område eller på annan ort än regeringen, ska han eller
hon anses hindrad att fullgöra sina uppgifter som statschef.
Val till riksdagen
11 § Är riket i krig, får val till riksdagen hållas endast efter beslut av riksdagen.
Är riket i krigsfara, när ordinarie val ska hållas, kan riksdagen besluta
att skjuta upp valet. Ett sådant beslut ska omprövas inom ett år och därefter
med högst ett års mellanrum. Beslut som avses i detta stycke blir gällande
endast om minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter röstar för det.
30
SFS 2010:1408 Om riket till någon del är ockuperat, när val ska hållas, beslutar riksdagen
de jämkningar av reglerna i 3 kap. som behövs. Undantag får dock inte göras
från 3 kap. 1, 4, 5, 7–9 och 12 §§. Vad som sägs om riket i 3 kap. 5 §, 7 § andra
stycket och 8 § andra stycket ska i stället gälla den del av riket för vilken
val ska hållas. Minst en tiondel av alla mandaten ska vara utjämningsmandat.
Ordinarie val, som till följd av första stycket inte hålls på föreskriven tid,
ska hållas så snart det kan ske sedan kriget eller krigsfaran har upphört. Regeringen
och talmannen ska i samråd eller var för sig se till att de åtgärder
som behövs för detta blir vidtagna.
Har ordinarie val till följd av denna paragraf hållits på en annan tid än när
det annars skulle ha ägt rum, ska riksdagen bestämma tiden för därnäst följande
ordinarie val till den månad under fjärde eller femte året efter det först
nämnda valet, då ordinarie val ska hållas enligt riksdagsordningen.
Beslutanderätten i kommunerna
12 § Om riket är i krig eller krigsfara eller om det råder sådana extraordinära
förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har
befunnit sig i, utövas beslutanderätten i kommunerna på det sätt som anges i
lag.
Rikets försvar
13 § Regeringen får sätta in rikets försvarsmakt i enlighet med internationell
rätt för att möta ett väpnat angrepp mot riket eller för att hindra en
kränkning av rikets territorium.
Regeringen får uppdra åt försvarsmakten att använda våld i enlighet med
internationell rätt för att hindra kränkning av rikets territorium i fred eller
under krig mellan främmande stater.
Krigsförklaring
14 § Förklaring att riket är i krig får, utom vid ett väpnat angrepp mot riket,
inte ges av regeringen utan riksdagens medgivande.
Insättande av väpnade styrkor
16 § Regeringen får sända svenska väpnade styrkor till andra länder eller i
övrigt sätta in sådana styrkor för att fullgöra en internationell förpliktelse
som har godkänts av riksdagen.
Svenska väpnade styrkor får i övrigt sändas till andra länder eller sättas in
om
1. det är medgett i lag som anger förutsättningarna för åtgärden, eller
2. riksdagen medger det i ett särskilt fall.
4. Utan hinder av 2 kap. 1 § 3 och 14 § första stycket får det i lag föreskrivas
att filmer och videogran inte får förevisas offentligt om de inte dessförinnan
har godkänts för sådan visning. I lag får det också föreskrivas att
31
offentlig uppspelning av rörliga bilder ur en databas inte får ske, om inte bil- SFS 2010:1408
derna dessförinnan har godkänts för sådan uppspelning.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
2. För tiden längst fram till och med den 31 december 2015 behåller äldre
föreskrifter, som innebär betydande intrång i den personliga integriteten, sin
giltighet utan hinder av 2 kap. 6 § andra stycket. Sådana föreskrifter får fram
till dess ändras även om ändringen innebär att intrånget består.
3. Utan hinder av 2 kap. 12 § behåller äldre föreskrifter, som innebär särbehandling
på grund av sexuell läggning, sin giltighet tills vidare. Sådana föreskrifter
får ändras även om ändringen innebär fortsatt särbehandling.
4. Utan hinder av 11 kap. 3 § behåller äldre föreskrifter om fördelning av
dömande uppgifter mellan domare sin giltighet tills vidare.
5. Äldre föreskrifter och bemyndiganden gäller fortfarande utan hinder av
att de inte har tillkommit i den ordning som anges i regeringsformen i dess
nya lydelse.
6. Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som
har ersatts genom en bestämmelse i regeringsformen i dess nya lydelse, tilllämpas
i stället den nya bestämmelsen.
På regeringens vägnar
FREDRIK REINFELDT
TOBIAS BILLSTRÖM
(Justitiedepartementet)
Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00
Edita Västra Aros, Västerås 2010

Grundlagen 12 Kapitlet – Lag 2010:1408 – Förvaltningslagen 1986:223

Grundlagen 12 Kap

Förvaltningen

Den statliga förvaltningsorganisationen

1 § Under regeringen lyder Justitiekanslern och andra statliga förvaltningsmyndigheter som inte enligt denna regeringsform eller annan lag är myndigheter under riksdagen. Lag (2010:1408).

Förvaltningens självständighet

2 § Ingen myndighet, inte heller riksdagen eller en kommuns beslutande organ, får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör tillämpningen av lag. Lag (2010:1408).

3 § Förvaltningsuppgifter får inte fullgöras av riksdagen i vidare mån än vad som följer av grundlag eller riksdagsordningen. Lag (2010:1408).

Överlämnande av förvaltningsuppgifter

4 § Förvaltningsuppgifter kan överlämnas åt kommuner.

Förvaltningsuppgifter kan även överlämnas åt andra juridiska personer och enskilda individer. Innefattar uppgiften myndighetsutövning, får ett överlämnande göras endast med stöd av lag. Lag (2010:1408).

Särskilda bestämmelser om statligt anställda

5 § Arbetstagare vid förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen anställs av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.

Vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Lag (2010:1408).

6 § Riksdagens ombudsmän och riksrevisorerna ska vara svenska medborgare. Detsamma gäller justitiekanslern. I övrigt får krav på svenskt medborgarskap för behörighet att inneha en anställning eller utöva ett uppdrag hos staten eller en kommun uppställas endast i lag eller enligt förutsättningar som anges i lag. Lag (2010:1408).

7 § Grundläggande bestämmelser om statligt anställdas rättsställning i andra hänseenden än de som berörs i denna regeringsform meddelas i lag. Lag (2010:1408).

http://www.lagboken.se/files/SFS/2010/101408.PDF#search=%22regeringsformen%22

Dispens och nåd

8 § Regeringen får medge undantag från föreskrifter i förordningar eller från bestämmelser som har meddelats med stöd av beslut av regeringen, om inte annat följer av lag eller beslut om utgiftsanslag. Lag (2010:1408).

9 § Regeringen får genom nåd efterge eller mildra en brottspåföljd eller en annan sådan rättsverkan av brott samt efterge eller mildra ett annat liknande ingrepp som avser enskildas person eller egendom och som har beslutats av en myndighet.

Om det finns synnerliga skäl, får regeringen besluta att vidare åtgärder för att utreda eller lagföra en brottslig gärning inte ska vidtas. Lag (2010:1408).

Lagprövning

10 § Finner ett offentligt organ att en föreskrift står i strid med en bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning får föreskriften inte tilllämpas. Detsamma gäller om stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid föreskriftens tillkomst.

Vid prövning enligt första stycket av en lag ska det särskilt beaktas att riksdagen är folkets främsta företrädare och att grundlag går före lag. Lag (2010:1408).

 

13 kap. Kontrollmakten

Konstitutionsutskottets granskning

1 § Konstitutionsutskottet ska granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Utskottet har rätt att för granskningen få ut protokollen över beslut i regeringsärenden, handlingar som hör till dessa ärenden samt regeringens övriga handlingar som utskottet finner nödvändiga för sin granskning.

Andra utskott och varje riksdagsledamot får hos konstitutionsutskottet skriftligen väcka frågor om statsrådens tjänsteutövning eller handläggningen av regeringsärenden. Lag (2010:1408).

2 § När det finns skäl till det, dock minst en gång om året, ska konstitutionsutskottet meddela riksdagen vad utskottet vid sin granskning har funnit värt att uppmärksamma. Riksdagen kan med anledning därav göra en framställning till regeringen. Lag (2010:1408).

Åtal mot statsråd

3 § Den som är eller har varit statsråd får dömas för brott i utövningen av statsrådstjänsten endast om han eller hon genom brottet grovt har åsidosatt sin tjänsteplikt. Åtal beslutas av konstitutionsutskottet och prövas av Högsta domstolen. Lag (2010:1408).

Misstroendeförklaring

4 § Riksdagen kan förklara att ett statsråd inte har riksdagens förtroende. Ett yrkande om en sådan misstroendeförklaring ska väckas av minst en tiondel av riksdagens ledamöter för att tas upp till prövning. För en misstroendeförklaring krävs att mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar för den.

Ett yrkande om misstroendeförklaring tas inte upp till prövning om det väcks under tiden från det att ordinarie val har ägt rum eller beslut om extra val har meddelats till dess den genom valet utsedda riksdagen samlas. Ett yrkande avseende ett statsråd som efter att ha entledigats uppehåller sin befattning enligt 6 kap. 11 § får inte i något fall tas upp till prövning.

Ett yrkande om misstroendeförklaring ska inte beredas i utskott. Lag (2010:1408).

Interpellationer och frågor

5 § En riksdagsledamot får framställa interpellationer och frågor till ett statsråd i angelägenheter som rör statsrådets tjänsteutövning i enlighet med de närmare bestämmelser som meddelas i riksdagsordningen. Lag (2010:1408).

Riksdagens ombudsmän

6 § Riksdagen väljer en eller flera ombudsmän (justitieombudsmän), som i enlighet med den instruktion som riksdagen beslutar ska utöva tillsyn över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra föreskrifter. En ombudsman får föra talan i de fall som anges i instruktionen.

Domstolar och förvaltningsmyndigheter samt anställda hos staten eller kommuner ska lämna de upplysningar och yttranden som en ombudsman begär. Sådan skyldighet har även andra som står under en ombudsmans tillsyn. En ombudsman har rätt att få tillgång till domstolars och förvaltningsmyndigheters protokoll och handlingar. Allmän åklagare ska på begäran biträda en ombudsman.

Närmare bestämmelser om ombudsmännen meddelas i riksdagsordningen och i annan lag. Lag (2010:1408).

Riksrevisionen

7 § Riksrevisionen är en myndighet under riksdagen med uppgift att granska den verksamhet som bedrivs av staten. Bestämmelser om att Riksrevisionens granskning kan avse också annan än statlig verksamhet meddelas i lag. Lag (2010:1408).

8 § Riksrevisionen leds av tre riksrevisorer, som väljs av riksdagen. Riksdagen får skilja en riksrevisor från uppdraget endast om riksrevisorn inte längre uppfyller de krav som gäller för uppdraget eller om riksrevisorn har gjort sig skyldig till allvarlig försummelse.

Riksrevisorerna beslutar självständigt, med beaktande av de bestämmelser som finns i lag, vad som ska granskas. De beslutar självständigt och var för sig hur granskningen ska bedrivas och om slutsatserna av sin granskning. Lag (2010:1408).

9 § Ytterligare bestämmelser om Riksrevisionen meddelas i riksdagsordningen och i annan lag. Lag (2010:1408).

14 kap. Kommunerna

1

§ Beslutanderätten i kommunerna utövas av valda församlingar. Lag (2010:1408).

2 § Kommunerna sköter lokala och regionala angelägenheter av allmänt intresse på den kommunala självstyrelsens grund. Närmare bestämmelser om detta finns i lag. På samma grund sköter kommunerna även de övriga angelägenheter som bestäms i lag. Lag (2010:1408).

3 § En inskränkning i den kommunala självstyrelsen bör inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den. Lag (2010:1408).

4 § Kommunerna får ta ut skatt för skötseln av sina angelägenheter. Lag (2010:1408).

5 § Kommunerna får i lag åläggas att bidra till kostnaden för andra kommuners angelägenheter, om det krävs för att uppnå likvärdiga ekonomiska förutsättningar. Lag (2010:1408).

6 § Föreskrifter om grunderna för ändring i rikets indelning i kommuner meddelas i lag. Lag (2010:1408).

 

Förvaltningslag (1986:223)

[Fakta & Historik][Visa/dölj innehållsförteckning][Visa/dölj detaljer]

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden och domstolarnas handläggning av förvaltningsärenden. Bestämmelserna i 46 §§ gäller också annan förvaltningsverksamhet hos dessa myndigheter. I 22 a § finns bestämmelser om överklagande och om krav på prövningstillstånd i kammarrätt. Lag (1998:386).

2 § I 3133 §§ föreskrivs begränsningar i lagens tillämpning i vissa myndigheters verksamhet.

3 § Om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.
Bestämmelserna om överklagande i denna lag tillämpas dock alltid om det behövs för att tillgodose rätten till domstolsprövning av civila rättigheter eller skyldigheter enligt artikel 6.1 i den europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Lag (2006:306).

Myndigheternas serviceskyldighet

4 § Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.
Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.
Om någon enskild av misstag vänder sig till fel myndighet, bör myndigheten hjälpa honom till rätta.

5 § Myndigheterna skall ta emot besök och telefonsamtal från enskilda. Om särskilda tider för detta är bestämda, skall allmänheten underrättas om dem på lämpligt sätt.
Myndigheterna skall också se till att det är möjligt för enskilda att kontakta dem med hjälp av telefax och elektronisk post och att svar kan lämnas på samma sätt.
En myndighet skall ha öppet under minst två timmar varje helgfri måndag-fredag för att kunna ta emot och registrera allmänna handlingar och för att kunna ta emot framställningar om att få ta del av allmänna handlingar som förvaras hos myndigheten. Detta gäller dock inte om en sådan dag samtidigt är midsommarafton, julafton eller nyårsafton. Lag (2003:246).

Samverkan mellan myndigheter

6 § Varje myndighet skall lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för den egna verksamheten.

Allmänna krav på handläggningen av ärenden

7 § Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Vid handläggningen skall myndigheten beakta möjligheten att själv inhämta upplysningar och yttranden från andra myndigheter, om sådana behövs. Myndigheten skall sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Även på andra sätt skall myndigheten underlätta för den enskilde att ha med den att göra.

Tolk

8 § När en myndighet har att göra med någon som inte behärskar svenska eller som är allvarligt hörsel- eller talskadad, bör myndigheten vid behov anlita tolk.

Ombud och biträde

9 § Den som för talan i ett ärende får anlita ombud eller biträde. Den som har ombud skall dock medverka personligen, om myndigheten begär det.
Visar ett ombud eller biträde oskicklighet eller oförstånd eller är han olämplig på något annat sätt, får myndigheten avvisa honom som ombud eller biträde i ärendet.
En myndighets beslut att avvisa ett ombud eller biträde får överklagas särskilt och då i samma ordning som det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet.

Inkommande handlingar

10 § En handling anses komma in till en myndighet den dag då handlingen, eller en avi om en betald postförsändelse som innehåller handlingen, anländer till myndigheten eller kommer en behörig tjänsteman till handa. Underrättas en myndighet särskilt om att ett telegram till myndigheten finns hos ett företag som driver televerksamhet, anses telegrammet komma in redan när underrättelsen når en behörig tjänsteman.
Kan det antas att handlingen eller en avi om denna en viss dag har lämnats i myndighetens lokal eller avskilts för myndigheten på en postanstalt, anses den ha kommit in den dagen, om den kommer en behörig tjänsteman till handa närmast följande arbetsdag.
Ett telegram eller annat meddelande som inte är underskrivet skall bekräftas av avsändaren genom en egenhändigt undertecknad handling, om myndigheten begär det. Lag (1993:611).

Jäv

11 § Den som skall handlägga ett ärende är jävig
1. om saken angår honom själv eller hans make, förälder, barn eller syskon eller någon annan närstående eller om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för honom själv eller någon närstående,
2. om han eller någon närstående är ställföreträdare för den som saken angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets utgång,
3. om ärendet har väckts hos myndigheten genom överklagande eller underställning av en annan myndighets beslut eller på grund av tillsyn över en annan myndighet och han tidigare hos den andra myndigheten har deltagit i den slutliga handläggningen av ett ärende som rör saken,
4. om han har fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon i saken, eller
5. om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet.

Från jäv bortses när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse.

12 § Den som är jävig får inte handlägga ärendet. Han får dock vidta åtgärder som inte någon annan kan vidta utan olägligt uppskov.
Den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom, skall självmant ge det till känna.
Har det uppkommit en fråga om jäv mot någon och har någon annan inte trätt i hans ställe, skall myndigheten snarast besluta i jävsfrågan. Den som jävet gäller får delta i prövningen av jävsfrågan endast om myndigheten inte är beslutför utan honom och någon annan inte kan tillkallas utan olägligt uppskov.
Ett beslut i en jävsfråga får överklagas endast i samband med överklagande av det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet.

Remiss

13 § Innan en myndighet inhämtar yttrande genom remiss skall den noga pröva behovet av åtgärden. Behöver yttrande inhämtas från flera, skall det göras samtidigt, om inte särskilda skäl föranleder något annat.
Om det inte är obehövligt, skall det anges i remissen i vilka avseenden och inom vilken tid yttrande önskas.

Muntlig handläggning

14 § Vill en sökande, klagande eller annan part lämna uppgifter muntligt i ett ärende som avser myndighetsutövning mot någon enskild, skall han få tillfälle till det, om det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång.
I andra fall bestämmer myndigheten om handläggningen skall vara muntlig. Myndigheten skall särskilt beakta att muntlig handläggning kan underlätta för enskilda att ha med den att göra.

Anteckning av uppgifter

15 § Uppgifter som en myndighet får på annat sätt än genom en handling och som kan ha betydelse för utgången i ärendet skall antecknas av myndigheten, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.

Parters rätt att få del av uppgifter

16 § En sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av det som har tillförts ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild. Rätten att ta del av uppgifter gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:434).

17 § Ett ärende får inte avgöras utan att den som är sökande, klagande eller annan part har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom eller henne själv och han eller hon har fått tillfälle att yttra sig över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Myndigheten får dock avgöra ärendet utan att så har skett
1. om avgörandet inte går parten emot, om uppgiften saknar betydelse eller om åtgärderna av någon annan anledning är uppenbart obehövliga,
2. om ärendet rör tjänstetillsättning, antagning för frivillig utbildning, betygssättning, tilldelning av forskningsbidrag eller något jämförbart och det inte är fråga om prövning i högre instans efter överklagande,
3. om det kan befaras att det annars skulle bli avsevärt svårare att genomföra beslutet i ärendet, eller
4. om avgörandet inte kan uppskjutas. Myndigheten bestämmer om underrättelsen ska ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt.

Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:434).

Omröstning

18 § Skall beslut fattas av flera gemensamt och kan de inte enas, lägger ordföranden fram de olika förslag till beslut som har väckts. Varje förslag läggs fram så att det kan besvaras med antingen ja eller nej. Sedan de som deltar i avgörandet har fått ta ställning till förslagen, anger ordföranden vad som enligt hans uppfattning har beslutats. Detta blir beslutet, om inte omröstning begärs.
Om omröstning begärs, skall den ske öppet. Är förslagen fler än två, skall det först avgöras vilket förslag som skall ställas mot vad som enligt ordförandens uppfattning hade beslutats. Utgången bestäms genom enkel majoritet. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.
I ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild är varje ledamot som deltar i den slutliga handläggningen skyldig att delta även i avgörandet. Ingen är dock skyldig att rösta för mer än ett förslag.
Ordföranden är alltid skyldig att rösta när det behövs för att ärendet skall kunna avgöras.

Avvikande mening

19 § När beslut fattas av flera gemensamt kan den som deltar i avgörandet reservera sig mot detta genom att låta anteckna avvikande mening. Den som inte gör det skall anses ha biträtt beslutet.
Föredraganden och andra tjänstemän som är med om den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet har rätt att få avvikande mening antecknad.
Avvikande mening skall anmälas innan beslutet expedieras eller ges till känna på något annat sätt. Om beslutet inte skall ges till känna, skall anmälan göras senast när det får sin slutliga form genom protokollsjustering eller på liknande sätt.

Motivering av beslut

20 § Ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende skall innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Skälen får dock utelämnas helt eller delvis
1. om beslutet inte går någon part emot eller om det av någon annan anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen,
2. om beslutet rör tjänstetillsättning, antagning för frivillig utbildning, betygssättning, tilldelning av forskningsbidrag eller något jämförbart,
3. om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden eller något jämförbart förhållande,
4. om ärendet är så brådskande att det inte finns tid att utforma skälen, eller
5. om ärendet gäller meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen och det inte är fråga om prövning i högre instans efter överklagande.

Har skälen utelämnats, bör myndigheten på begäran av den som är part om möjligt upplysa honom om dem i efterhand.

Underrättelse om beslut

21 § En sökande, klagande eller annan part skall underrättas om innehållet i det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild. Parten behöver dock inte underrättas, om det är uppenbart obehövligt.
Om beslutet går parten emot och kan överklagas, skall han underrättas om hur han kan överklaga det. Han skall då också underrättas om sådana avvikande meningar som avses i 19 § eller som har antecknats enligt särskilda bestämmelser.
Myndigheten bestämmer om underrättelsen skall ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt. Underrättelsen skall dock alltid ske skriftligt, om parten begär det.
Denna paragraf tillämpas också när någon annan som får överklaga beslutet begär att få ta del av det.

Överklagande

22 § Ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas.

22 a § Beslut överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i anställningsärenden och beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5.
Om överklagande har skett med stöd av första stycket krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Lag (2006:306).

Hur beslut överklagas

23 § Ett beslut överklagas skriftligt. I skrivelsen skall klaganden ange vilket beslut som överklagas och den ändring i beslutet som han begär.
Skrivelsen ges in till den myndighet som har meddelat beslutet. Den skall ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Om klaganden är en part som företräder det allmänna och beslutet överklagas till en förvaltningsrätt eller kammarrätt, skall överklagandet dock ha kommit in inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades.
Tiden för överklagande av sådana beslut som gäller föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen och som inte delges räknas från den dag då beslutet gavs till känna. Har beslutet getts till känna vid mer än ett tillfälle, räknas tiden från dagen för det sista föreskrivna tillkännagivandet. Lag (2009:798).

24 § Den myndighet som har meddelat det överklagade beslutet prövar om skrivelsen med överklagandet har kommit in i rätt tid. Har skrivelsen kommit in för sent, skall myndigheten avvisa den, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.
Skrivelsen skall inte avvisas, om förseningen beror på att myndigheten har lämnat klaganden en felaktig underrättelse om hur man överklagar.
Skrivelsen skall inte heller avvisas, om den inom överklagandetiden har kommit in till den myndighet som skall pröva överklagandet. I ett sådant fall skall denna myndighet vidarebefordra skrivelsen till den myndighet som har meddelat beslutet och samtidigt lämna uppgift om vilken dag skrivelsen kom in till den högre instansen.

25 § Om skrivelsen inte avvisas enligt 24 §, skall den myndighet som har meddelat beslutet överlämna skrivelsen och övriga handlingar i ärendet till den myndighet som skall pröva överklagandet.

Rättelse av skrivfel och liknande

26 § Ett beslut som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av myndighetens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får rättas av den myndighet som har meddelat beslutet. Innan rättelse sker skall myndigheten ge den som är part tillfälle att yttra sig, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild och åtgärden inte är obehövlig. Lag (1990:456).

Omprövning av beslut

27 § Finner en myndighet att ett beslut, som den har meddelat som första instans, är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning, skall myndigheten ändra beslutet, om det kan ske snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild part. Skyldigheten gäller även om beslutet överklagas, såvida inte klaganden begär att beslutet tills vidare inte skall gälla (inhibition).
Skyldigheten gäller inte, om myndigheten har överlämnat handlingarna i ärendet till en högre instans eller om det i annat fall finns särskilda skäl mot att myndigheten ändrar beslutet.

28 § Ett överklagande av en myndighets beslut förfaller, om myndigheten själv ändrar beslutet så som klaganden begär. I så fall tillämpas inte 24 och 25 §§.
Ändrar myndigheten beslutet på annat sätt än klaganden begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet, om inte avvisning skall ske enligt 24 §.

Inhibition

29 § En myndighet som skall pröva ett överklagande får bestämma att det överklagade beslutet tills vidare inte skall gälla.

Överklagande av avvisningsbeslut

30 § Har en skrivelse med överklagande avvisats på grund av att den har kommit in för sent, får avvisningsbeslutet överklagas i samma ordning som beslutet i huvudsaken. Har avvisningsbeslutet efter överklagande prövats av en högre instans, får den högre instansens beslut i frågan inte överklagas. Lag (1986:1196).

Vissa begränsningar i lagens tillämpning

31 § Bestämmelserna i 13-–30 §§ gäller inte sådana ärenden hos myndigheter i kommuner och landsting där besluten kan överklagas enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900). Bestämmelserna gäller inte heller ärenden hos samordningsförbund som avses i 4 § lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser. Lag (2005:330).

32 § Bestämmelserna i 830 §§ gäller inte Kronofogdemyndighetens exekutiva verksamhet och inte heller polismyndigheternas, åklagarmyndigheternas, Skatteverkets, Tullverkets eller Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. Lag (2006:703).

33 § I ärenden i första instans som avser hälso- och sjukvård gäller 1430 §§ endast om myndighetens beslut kan överklagas på annat sätt än som anges i 31 §.

Övergångsregler

Övergångsbestämmelser

1986:223
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.
2. Genom lagen upphävs förvaltningslagen (1971:290).
3. I fråga om överklagande och omprövning av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter i stället för 2325, 27, 28 och 30 §§.
4. Om det i en lag eller i en författning som har beslutats av regeringen hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya föreskriften.
1998:386
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998. Den nya lydelsen av 23 § gäller inte i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
1999:286
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. Den nya bestämmelsen skall dock under tiden från och med den 1 juli 1999 till och med den 31 december 1999 inte tillämpas av myndigheter i kyrkliga kommuner eller av Svenska kyrkans centralstyrelse, Kyrkomötets besvärsnämnd, Kyrkofondens styrelse, Ansvarsnämnden för biskopar, domkapitlen, Hovkonsistoriet eller Domkyrkorådet i Lund.
2006:306
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Vad gäller i Förvaltningslagen – Myndighetsutövning

Myndighetsutövning

Myndighetsutövning är ett förvaltningsrättsligt begrepp och omfattar beslut eller andra åtgärder som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna. I Sverige är en vanlig definition, hämtad ur den gamla förvaltningslagens 3 § (ÄFL 1971:290), ”utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande”. [1]

Myndighetsutövning kan innebära både beslut som är gynnande för den enskilde (såsom beslut att bevilja ett bidrag) eller beslut som är betungande (såsom beslut att ta ut en avgift). Myndighetsutövning är oftast en uppgift för myndigheter, men kan överlämnas till exempelvis bolag eller föreningar om det finns stöd i lag.[1]

Exempel är när en myndighet eller annan organisation (exempelvis Radiotjänst eller Svensk Bilprovning) utför myndighetsliknande uppgifter. Många gånger är myndighetens beslut tvingande för den enskilde (till exempel skyldigheten att betala TV-avgift eller besiktiga ett motorfordon). Även gynnande beslut för den enskilde (exempelvis betyg i ett ämne eller kurs) kan anses som myndighetsutövning.

Fel eller försummelse vid myndighetsutövning kan leda till att myndigheten tvingas betala ut skadestånd[2]. Dessutom kan den tjänsteman som utövar myndighetsutövning och som med uppsåt eller av oaktsamhet missköter sina uppgifter dömas till ansvar för tjänstefel.

Allt som en myndighet utför är inte myndighetsutövning. Sådant som inte gäller myndighetens beslut med stöd av författning, regeringsbeslut eller riksdagsbeslut är inte myndighetsutövning. Exempel på sådant som faller utanför begreppet är avtal som helt vilar på privaträttslig grund, löneutbetalningar, inköp av löpande karaktär samt lämnande av allmänna råd och upplysningar. Gränsdragningen har betydelse bland annat för tillämpningen av de skadeståndsregler som nämns ovan.[1] Avgifter som tas ut som en del av myndighetsutövning är dessutom momsfria i Sverige.

Svar från FAS Industrilobbyisten Anders Ahlbom får sitta kvar och bedömma riskerna med mobiltelefonin trots att han blev entledigad från WHO

Galleri

Anders Ahlbom har uppdraget som ni kan se i svaret från Erland Hjelmqvist, längs ner att granska forskningen kring elöverkänslighet. Under de senaste åren har de endast behandlat forskning på hjärntumörer av mobiltelefoner. Någon forskning på elöverkänslighet har inte skett … Läs mer

Sverige – Ett land där folkhälsokapitalet bryts ner och förbrukas

2 november 2011

Martin Tondel Socialstyrelsen säger vid mötet i Båstad den 8 november 2010: ”Jag kan inte personligen ställas till ansvar för något jag sagt i dag, vi har inget tjänstemannaansvar”.

Den 26 oktober 2011 (Dnr SSM2011-3737) informerar Strålsäkerhetsmyndigheten i ett brev till samtliga kommuner om trådlösa nätverk i skolor. SSM skriver bland annat: ”Det finns inga misstankar grundade på seriös vetenskap om att radiovågor från trådlösa nätverk skulle innebära några hälsoproblem.”  – – – ” Det finns därför ingen anledning att av strålsäkerhetsskäl undvika att installera trådlösa datornätverk, vare sig på skolor eller i hem

Det är generaldirektören Ann-Louise Eksborg som hade skrivit under brevet. I brevet hänvisade SSM bland annat till WHO. Ytterst märkligt att SSM då inte nämnde att IARC inom WHO klassat elektromagnetisk strålning som lika hälsofarlig som DDT alltså, möjlig cancerrisk.

Det är skandalöst att den myndighet som har uppdraget att arbeta för en ”Säker strålmiljö” för att skydda vår hälsa uppmanar kommunerna att utsätta skolbarnen för en ännu mer miljöfrämmande elektromagnetisk strålning.

Anmärkningsvärt är att SSI (numera SSM) i sin författningssamling SSI 2002:3 redovisar att både pulsmodulerad strålning och samverkande radiovågor kan påverka nervsystemet. Redovisningen bygger på kort hög dos och akut reaktion och tar inte hänsyn till långtidseffekter. Både myndigheter och verksamhetsutövare är alltså medvetna om denna hälsopåverkan.

Bevisligen får allt fler människor akuta neurologiska störningar av den miljöfrämmande strålningen. En stor grupp vittnar om elektrosensitivitet. Denna grupp är så stor idag att den har betydelse för Miljöpartiets valresultat.

Försäkringskassans dokumentation visar att för varje nytt mobilsystem som byggs ut ökar den neurologiska ohälsan. Regeringen har också givit Socialstyrelsen uppdraget att utreda den dramatiska ökningen av psykisk ohälsa. Samtidigt har Socialstyrelsen givit läkarna uppdraget att inte dokumentera ohälsa som elektrosensitiva relaterad till trådlösa nätverk och elapparater

I våras blev professor Anders Ahlbom entledigad från sitt uppdrag i IARC inom WHO på grund av intressekonflikt med mobilindustrin. Ahlbom tvingades även lämna uppdraget på SSM:s Vetenskapliga råd, men sitter fortfarande kvar inom Forskningsrådet för arbetsmiljö och socialvetenskap (FAS).

Nyligen avslöjade journalisten Mona Nilsson professor Maria Feychting för misstänkt fusk och vetenskapligt bedrägeri av resultaten i CEFALO-studien. Studien undersökte om barn har ökad risk för hjärntumör av trådlösa telefoner. Feychting gick ut i massmedia och påstod att resultaten var lugnande, men hon vägrade att lämna ut metodiken och underlaget för studien.  Feychting har samma uppdrag som Ahlbom inom FAS.

Inför utbyggnaden av mobiltelefonin ändrade man Försiktighetsregeln i miljöbalkens Allmänna hänsynsregler till att det krävs säkra vetenskapliga bevis för att följa Försiktighetsregeln. Enligt riksdagsbeslutet ställdes inga krav på vetenskapliga bevis: ”Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”

Orsaken till att man nu ställer krav på vetenskapliga bevis, är första paragrafen i de Allmänna hänsynsreglerna, Bevisbörderegeln. Den säger att det är verksamhetsutövaren som skall bevisa att deras verksamhet inte är skadlig för hälsa och miljö. Detta bekräftar också misstanken att Feychting är en lobbyist för mobilindustrin då hon vägrat redovisa metodiken vilket skulle kunna avslöja att hon manipulerat resultatet. På Socialstyrelsens webbsida om elöverkänslighet eller EMF-sensitivitet står det följande: ”Verksamhetsansvariga behöver inte vidta försiktighetsåtgärder gällande mobilbasstationer.”

Post- och telestyrelsen har inte en aning om hur många mobilsändare det finns och var de sitter. EU-parlamentet uppmanade regeringarna att inte lägga sig i hur sändartekniken ser ut för 4G . Försvarsdepartementet handlägger strålskadan elöverkänslighet samtidigt är man måna om att behålla det skyhöga referensvärdet som rekommenderas av ICNIRP, 10 watt per kvadratmeter, vilket nyttjas för militär användning och borde inte vara ett referensvärde för totalexponera av civilbefolkningen dygnet runt.

Det mest anmärkningsvärda är dock att ansvarig myndighet specifikt vänder sig till barnen och uppmanar kommunerna att utsätter dem för ökad strålning i skolmiljön och att forskare medvetet döljer hjärntumör risken hos barn.

Solveig Silverin, miljöingenjör f d handläggare på länsstyrelsen i Kalmar, Miljöenheten

 

 

 

 

 

SVT och massmedia återanvänder en gammal dansk studie från 2006 och basunerar ut att mobiler inte ger hjärntumör

Förvisso skall vi återanvända saker så långt det går men gäller det även för forskning? Denna studie som SVT basunerar ut är en Dansk studie från 2006, alltså 5 år gammal studie. Mona Nilsson skrev om den i sin bok Mobiltelefonins Hälsorisker. Som sagt gammal skåpmat. Massmedial propaganda för mobilindustrin och andra intressenter.

Intressant är att en miljon kineser fått hörselnervstumör av mobilen. Denna rapport kom på försommaren konstigt att Feychting fick fram att barn inte fått cancer av mobilen, medan vuxna får det i Kina?

http://svt.se/2.22620/1.2574633/studie_mobilen_okar_inte_cancerrisk

http://vaken.se/modules/smartsection/item.php?itemid=1147

http://mobiltelefoni.tv/2011/10/21/ki-forskare-hyllar-mobilstudie-av-sapakvalitet/

Lobbyisterna säger: Det är massmedia som skapar verkligheten de beskriver inte verkligheten. Värt att lägga på minnet.

SSI Författningssamling 2002:3 – Olika frekvenser tillsammans och pulsad strålning kan var för sig stressa nervsystemet

SSI Författningssamling 2002:3 har tagits bort från SSMs nya webbsida (kunde inte hitta den fast jag sökte på exakt förordning)

Före 3G-utbyggnaden visste både myndigheter och mobilindustri  att pulsmodulerad strålning kan påverka nervsystemet likaså att olika frekvenser kan samverka och påverka nervsystemet. Vetenskapligt är det alltså konstaterat att mobiltelefonins elektromagnetiska strålning innehåller två faktorer, pulsmodulering och olika frekvenser, som kan påverkar nervsystemet var för sig.

http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Global/Publikationer/Forfattning/Stralskydd/2002/ssifs-2002-3.pdf

Finns Miljörätten kvar?

Dessa nervstimulerande effekter uppkommer vid kort tids exponering vid högre effekter men tar inte hänsyn till kontinuerlig exponering dygnet runt. Den västerländska befolkningen exponeras idag för strålningsnivåer flera miljoner gånger högre än bakgrundsnivån från otaliga olika sändarsystem som trådlöst bredband, DECT-telefoner, sändare i omgivningen, från grannars trådlösa system, Rakel, mobiltelefoner, radiolänkar, militära sändningar, flyget, radar etc. Post- och telestyrelsen har ingen aning om hur många mobilsändare det finns och var de sitter.

Jag har fått kritik då jag hänvisar till denna författningssamling eftersom beräkningen utgår från höga doser, men som jag sa tidigare gäller det för en akut korttidsexponering. Jag  jämför med ett miljögift som blir skadligt i låga doser vid en långtidsexponering.

Samma sak gäller även för denna miljöfrämmande strålning. De neurologiska sjukdomarna/skadorna har tydligt ökat parallellt med utbyggnaden av den trådlösa teknik , vilket är dokumenterat hos regering, Socialstyrelsen och Försäkringskassan. Min jämförelse bygger på mina kunskaper gällande miljöfrämmande ämnen. Dokumentationen av den ökande neurologiska ohälsan bekräftar att jämförelsen är korrekt bedömd.

Det anmärkningsvärda är att alla ansvariga myndigheter och tjänstemän har kunskap om denna vetenskapliga dokumentation av annan biologisk påverkan än termiska effekter.

Trots att statistik och dokumentation visar att ett stort antal personer redan fått neurologiska skador som utmattningssyndrom, EMF-sensitivitet, ADHD-syndrom och allmän psykisk ohälsa som beror på hjärnstress och att  ökningen skett parallellt med utbyggnaden av mobiltelefonin påstår myndigheterna att det inte finns ett vetenskapligt samband mellan exempelvis EMF-sensitivietet och elektromagnetisk strålning.

EMF-sensitivitet är en neurologisk skada som uppkommit i en miljö som exponerat personen för denna typ av miljöfrämmande elektromagnetiska strålning.

Trots att det även finns en dokumentation av ökad neurologisk ohälsa hos barn, tillåter och stimulerar ansvariga myndigheter installationer av trådlöst i skolorna.

Trots att även EU-rådet vill förbjuda WiFi och trådlöst i skolorna på grund av hälsorisken.

Trots den vetenskapliga kunskap om risker för neurologiska skador tillåter ansvariga myndigheter och politiker en fortsatt utbyggnad av ett nytt sändarsystem, 4G, som skall klara av att tränga igenom den mesta materia, även biologiska kroppar. Det är ett system som liknar eller är av samma typ som militären nyttjar som vapen för att skapa kaos i fiendens hjärnor så att de varken fungerar  mentalt eller fysiskt. Intressant är att det är Försvarsdepartementet som handlägger strålskadan EMF-sensitivitet.

Denna typ av miljöfrämmande sändarsystem tillåts att storskaligt exponera en hel befolkning  för att några vuxna och barn skall spela, ladda ner musik och titta på bilder trots att man alltså är medveten om  riskerar för hela folkhälsan. Det en mycket märklig handling myndigheter och politiker utför mot nationens och världens befolkning?

Och än mer märkligt är det att EU-parlamentet uppmanat regeringarna att inte lägga sig i hur sändartekniken ser ut för 4G.  Är det en lobbyistverksamhet av mobilindustrin och militära intressen inom EU som ligger bakom uppmaningen?

ICNIRP:s referensvärde 10 watt per kvadratmeter nyttjas för militär användning och borde inte vara ett referensvärde för att totalexponera en civilbefolkning dygnet runt. Frågetecknen är många.

Solveig Silverin miljöingenjör, f d handläggare på länsstyrelsen i Kalmar, miljöenheten

_________________________________

ISSN 0347-5468

Statens strålskyddsinstituts allmänna råd om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält; beslutade den 28 oktober 2002.

Statens strålskyddsinstitut beslutar följande allmänna råd.

1. Tillämpningsområde

Syftet med dessa allmänna råd är att skydda individer ur allmänheten frånakuta skadliga biologiska effekter vid exponering för elektromagnetiska fält i frekvensområdet 0 Hz–300 GHz De allmänna råden bygger på rekommendationer från Europeiska unionensråd1. Råden avses vara vägledande vid tillämpningen av 6 § strålskyddslagen
(1988:220).

I de allmänna råden ges grundläggande begränsningar samt referensvärden.De grundläggande begränsningarna säkerställer att elektriska eller magnetiska fenomen som kan uppträda i kroppen inte stör funktioner i nervsystemeteller ger upphov till skadlig värmeutveckling. Referensvärdena utgörs av storheter som är mätbara utanför människokroppen. De är härledda ur de grundläggande begränsningarna och säkerställer att de grundläggande begränsningarna inte överskrids.

Om uppmätta värden överstiger referensvärdena, innebär detta inte nödvändigtvis att de grundläggande begränsningarna överskrids. I sådana fall gäller enligt dessa allmänna råd de grundläggande begränsningarna.
De grundläggande begränsningarna är, enligt internationella rekommendationer,satta vid ungefär två procent av de nivåer vid vilka akuta biologiska effekter är vetenskapligt säkerställda.

1.3 Dessa allmänna råd omfattar områden där allmänheten kan vistas under sådana tider att begränsningarna är av betydelse.

1.4 Referensvärdena garanterar inte att medicinteknisk utrustning såsom proteser av metall, pacemaker eller andra implantat inte påverkas eller drabbas av funktionsstörningar. Sådana frågor behandlas i bestämmelser om elektromagnetisk kompatibilitet och medicintekniska produkter.

1.5 Dessa allmänna råd tillämpas inte på arbetstagare som i sin yrkesverksamhet exponeras för elektromagnetiska fält. För exponering av sådana arbetstagare gäller föreskrifter från Arbetsmiljöverket.

Grundläggande begränsningar

2.1 Fält som är sådana att de grundläggande begränsningarna enligt tabell 1 överskrids, bör inte förekomma i något område där allmänheten vistas enligt punkt

1.3.De som vill läsa tabellerna måste gå in på SSM:s webbsida eftersom de inte kan kopieras in här.Sidan 4

Exponering för pulser och kortvarig exponering

4.1 För pulser med varaktigheten tp, bör, för de grundläggande begränsningarna och referensvärdena, frekvensen f = 0,5/tp användas.

4.2 Vid exponering av huvudet för pulsmodulerade signaler i frekvensområdet 0,3 GHz–10 GHz, med pulslängd mindre än 30 mikrosekunder, bör ytterligare en grundläggande begränsning införas, så att den absorberade energin per puls inte överstiger 2 millijoule per kilogram räknat som medelvärdet över 10 gram sammanhängande vävnad.

Samtidig exponering för olika frekvenser

Vid samtidig exponering för fält med olika frekvenser bör hänsyn tas till att
fälten kan adderas till att ge en biologisk effekt av visst slag. Därvid görs
separata bedömningar som avser nervretningar respektive termiska effekter i
kroppen.

http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Global/Publikationer/Forfattning/Stralskydd/2002/ssifs-2002-3.pdf