Professor Sture Lidén från Karolinska institutet säger i TV hösten 1994 att elöverkänslighet skall tigas ihjäl

http://svtplay.se/v/2591042/flugor/bildskarmsjukan

Här ett program som gör bildskärmssjukan till en fluga som försvann. Bildskärmssjuka ansågs bero på att folk hade en sån skräck för bildskärmen att de blev sjuka av den. Bildskärmssjukan blev sedermera elöverkänslighet.

Vad man inte nämner i detta program är att de som blev skadade hade skärmar som hade så hög strålning att amalgamplomberna sprack sönder. Man nämner inte att det gjordes en test på bildskärmar som visade att vissa bildskärmar hade så hög strålning att kvicksilverångan från amalgamplomberna ökade. Denna studie tystades snabbt ner.

Vad man heller inte nämner är att man skärmade av bildskärmarna så att de blev lågstrålande igen. Saken var den, att när datoranvändningen ökade på arbetsplatserna då ville man bygga dem snabbt och billigt och tog bort skärmningen och det var färgbildskärmarna som orsakade flest arbetsskadade.

På filmen visar man också hur man testar elöverkänsliga om de känner något eller inte. Och denna primitiva test har man fotsatt med som enda forskning på elöverkänslighet, eftersom den garanterat ger det resultat som teknik- och mobilindustrin vill ha. Som man ser på bilden är den elöverkänslig redan utsatt för el i den där boxen de trycker ja eller nej på. 

Man nämnde heller inte i resultaten att en del testpersoner blev så sjuka att de avbröt testet, de nämner heller inte att testpersonerna var utsatta för styrdatorns elektriska fält under testet. Man gjorde heller inga kontrollmätningar i testrummet, eftersom det skulle avslöja att testpersonerna var utsatt för elektromagnetisk strålning från omgivningen under hela testet.

I denna film får även höra Sture Lidén i ett TV-program tyvärr inte när han säger att elöverkänslighet skall tigas ihjäl.

Av alla de 10.000- tal som blev skadade av bildskärmarna har bara några få fått arbetsskadeersättning eller hjälp trots att de fick en så svår skada att de flesta aldrig kunde återvända till arbetet. En del tålde ingen el alls utan fick flytta ut i skogen till ett primitivt och ensligt liv. Så blir det för dem som skadas av mobilindustrins  strålning från sändare och trådlösa produkter. Och ansvariga myndigheter fortsätter att tysta ner strålskadorna hos befolkningen. Hur länge måste vi stå ut med dessa korrupta myndigheter som Strålsäkerhetsmyndigheten och Socialstyrelsen?

Professor Sture Lidén från Karolinska institutet säger i TV hösten 1995 att elöverkänslighet skall tigas ihjäl, därför har aldrig någon relevant forskning kommit till stånd vilket Anders Ahlbom skulle se till enligt sitt uppdrag på FAS. Men Anders Ahlbom visade sig vara lobbyist för mobilindustrin. Socialstyrelsen uppmanar läkare att inte dokumentera att folk blir strålskadade och sjuka av strålningen, alltså relaterar sin ohälsa till elektromagnetiska fält. När jag letade efter Sture Lidén på nätet hittar jag en text av Jan Åberg som 1998 skriver om Information eller Desinformation. Om hur man redan då plockade fram gammal skåpmat för att basunerat ut den som ny. Nyligen dammade man ju av en gammal dansk studie från 2006 och basunerade ut den som ny.

Jan Åberg var en av de ledande aktivisterna i strålningsfrågan genom sitt fackliga arbete. Åberg gick bort för något år sedan och många känner ännu stor saknad, det blev tom efter Janne. Jan Åberg lever dock kvar genom sina artiklar och här får man en tillbaka blick i  historien hur myndigheter  och massmedia agerade redan för 16 år sedan. Inget har hänt under alla dessa år. Samma slipsten drar man fortfarande runt på.

Jan Åberg 1995 Text av Jan Åberg

INFORMATION eller DESINFORMATION?
Media som ett verktyg för desinformation

Medier används för att sprida felaktig information och i vissa fall luras de helt av desinformatörer. Och då vanliga medborgare inte har en chans att kontrollera fakta kan man förstå att detta händer, särskilt när det står mycket pengar på spel.

Att kritiskt granska fakta innan man slår på den massmediala trumman måste därför vara ett krav vi ska ställa på jornalister, och att de inte låter en rubrik vara vilseledande bara för att få större upplagor.

För att sprida lite ljus över bl.a. DN´s artikel ”Inga bevis för elallergi” 980228, får vi här ett lite djupare grävande i fakta (eller bristen på) i forskningen och information om el och amalgam.
SNATTRET FRÅN ANKSTRECKET

I somras, på Läkarstämman, meddelade en forskargrupp bestående av bland annat psykologen Bengt Andersson, psykologiska institutionen i Uppsala, hudforskaren Mats Berg och stressforskaren Bengt Arnetz Karolinska Institutet en ”nyhet”. Media slog villigt upp den här nyheten. Inte minst då Dagens Nyheter.

Det fanns bara ett aber i sammanhanget. Det var gammal skåpmat som hade fräschats upp och serverades som färsk. Så gammal att en av forskarna, Sture Lidén hade avlidit långt efter det att studien offentliggjorts för mer än ett år sedan och en annan Ingvar Langlet, Statens Strålskyddsinstitut, hade pensionerats när den här ”anrättningen” bjöds ut igen.

Studien heter ”En psykologisk behandlingsmodell för patienter som lider av ”elöverkänslighet”. Subjektiva effekter och reaktioner i en dubbelblind provokationsstudie.” (Juni 1995)

MÄRKLIG PSYKOLOGI

Den här skaran av icke existerande personer, pensionärer meddelar alltså återigen på läkarstämman samma sak som de har sagt tidigare: Våra undersökningar visar att elöverkänsliga personer kan påverkas av mycket, men inte av el, Ja, med ett undantag förstås: när man ”mörkar” försöken och säger att ”nu är datorn på”, så kan en psykologisk reaktion uppstå -medan den uteblir när dator ä r på.

Det hela är alltså psykologiskt. Så resonerar forskarna – och har så gjort i tio år vid den här typen av så kallad provokationsstudie framför bildskärm.

Att känna skillnaden mellan en påslagen datormonitor och en avslagen kräver, för att ge ett signifikativt vetenskapligt resultat, som utgångsläge ett i övrigt fritt utrymme från elektriska signaler, helst ett slags Faradays bur eller liknande som helt utestänger bland annat det formidabla signalregnet från mobiltelefonsändare och ett stort antal andra signaler som finns i luften. Risken är annars stor att datorns ”signaler” (om vi tar den termen för att förenkla resonemanget) så att säga känns som om de ligger på, när datorn faktiskt är avstängd. Eller med andra ord: att ovidkommande b r u s i omgivningen så kraftigt stör den signal som man vill uppmäta (via människan, via mätinstrument) att något säkert utslag är svårt att uppnå (försök att använda en kompass i närheten av ett ställverk, får ni se!).

EN GENANS I SNABBT ÖVERGÅENDE

Jag ringde därför upp psykologen Bengt Andersson, projektledaren, förra våren och frågade honom om hur man hade gjort för att få kontrollmiljön fältfri, signalfri. Det visste han väldigt litet om. Besvärat medgav han att man nog inte mätt högfrekventa fält i omgivningen och att dessa ”möjligen” kunde vara en störkälla. Det kändes nästan pinsamt att höra Bengt Anderssons vaga ”försvar” för gruppens slutsatser att man ”ingenting hade hittat” och jag tog för givet att de generat skulle placera den här rapporten längst ner i någon byrålåda. Det kändes också som om Bengt Andersson var medveten om att metodiken helt enkelt var pinsamt dålig.

Men så måste han ha talat med de andra i det här ”forskarlaget” igen. Kanske satt man samman i ”bröders goda lag” drack en och annan pilsner och så. Men fattade mod, det gjorde man. Kanske tyckte de att det är så mycket skräp som presenteras på läkarstämman att de o c k s å har rätt att få vara med och ”presentera en vetenskaplig nyhet” – eller så gjorde de enbart en kalkyl om att få ut sina namn i media så att de något lättare skulle kunna få förnyade anslag i samma fråga (”Vi fann inget. Patienterna fortsätter att klaga. Vi måste göra uppföljningar”  eller liknande).

UTANMÄTE = DESIGN

Så gjorde då psykologerna och stressforskarna Bengt Andersson och Bengt Arnetz sitt nyhetsframträdande vid läkarstämman nu i somras. Dagens Nyheter var närvarande och rapporterade villigt. Jag fick ett E-postbrev från psykiatern Per Dalén i Helsingborg som hade studerat gruppens text från läkarstämman. Per Dalén som är en lågmäld och sakinriktad analytiker konstaterade torrt att det här möjligen var många ord, men knappast någon produktiv insats, i vart fall inte om man har någon form av vetenskapliga anspråk – vilket åtminstone jag hade för mig att Rådet för Arbetslivsforskning, som försett den här gruppen med forskningspengar, har i uppgift att avkräva de som professionellt ska använda våra skattemedel. Men faktum kvarstod: Man hävdade på fullt allvar att den här dåligt designade (det heter så; med ”design” menas metod och uppläggning) ”studien” hade något att säga oss andra och packade om det den gamla skåmaten i Dagens ”Nyheters” Gladpack.

DÅ EN AMALGAM = EN OCH ANNAN MARSIPAN

Men skam den som ger sig. På samma sätt som tandläkarforskaren Margareta Ahlqvist nyligen inför den avslutande amalgamkonferensen gick ut i massmedia och lurade Göteborgsposten (teves rapport, tidingarnas telegrambyrå etcetera, det hela var väldigt väl förberett) att på en hel löpsedel förklara att: AMALGAM ÄR NYTTIGT och därvid damma av en 20 år gammal studie (Ahlqvist hade för övrigt för länge sen slutat som forskare vid odontologiska institutionen i Göteborg och jobbade i stället som EU-handläggare vid universitetet!) – på samma sätt öppnade gruppen med Bengt Andersson, Bengt Arnetz och Mats Berg fram sin (konserverade eller djupfrysta?) mat igen och presenterade den som en rykande ”färsk” nyhet igen. Och Dagens Nyheter fattade pennan igen. Reportern Niclas Lindstrand skriver i DN, lördagen den 28/2, (huruvida Lindstrand likt GP:s ”Scoopreporter” också är en pryoelev från journalisthögskolan, vet jag inte), men han skrev i vart fall:

    ”INGA BEVIS FÖR FÖR ELALLERGI I NY STUDIE:

    Elallergi är fortfarande en åkomma som vetenskapen (obs pluralis! han har tydligen gått igenom hela litteraturen sorgfällligt utan att hitta något alls) inte hittat belägg för… (däremot fick) elalergikerna symptom när de trodde att bildskärmen var på. Ett felaktigt svar gav ett brummande ljud. En försöksledare utbrast ”skärp dig nu!” som ytterligare stressmoment.”

Den här senare meningen med stressande tillmälen från ”forskarna” är intressant. Jag frågade nämligen projektledaren Bengt Andersson förra våren om det här projektet var godkänt i forskningsetisk kommitté vid Karolinska Instsitutet eller vid Uppsala Universitet. Det visste inte projekledare Andersson. Men han skulle nu ta reda på saken. Han hörde sedan aldrig mer av sig. För att göra en längre historia kort, så kan jag väl lova eventuella läsare av dessa rader att återkomma med en rapport om vad den etiska kommittén vid Karolinska Institutet anser om etiken i att stressa försökspersonerna i en uppenbarligt dåligt kontrollerad elmiljö där högfrekventa fält från omgivningen invaderar försöksmiljön. Samt naturligtvis o m de över huvud taget har fått något etiskt godkännande för studien i fråga. Återkommer alltså här senare.

PSEUDOVETENSKAPLIGA FORSKARE

Hudforskaren Mats Berg  som gärna diskuterar ”stress” och bildskärmar – med vilken kompetens kan en hudläkare uttala sig om det? – säger i samma tidning att ”Rena hudsjukdomar kan missuppfattas som elallergi. Det finns en pseudovetenskap i det svenska samhället om att elektricitet och bildskärmar ska vara farligt.”

Mats Berg och forskarlaget (däribland Bengt Arnetz som nyligen i en annan studie sa att hans sömnforskning i samma miljö, men med hushållsapparater påslagna tydde på att elektriciteten menligt påverkade försökspersonernas sömn!) hade gett försökspersonerna i den här dåligt kontrollerade elmiljön ”huvudräkningsuppgifter som var anpassade till att ligga på gräsen till varje persons förmåga.” Och sen brummade det och sen kom tillmälena om att ”SKÄRP DIG NU!” och så vidare menar allså att den här studien inte är någon ”pseduovetenskap”.

ETT EFTERMÄLE…

Den saken tål att diskuteras. Läsarna kan själva bedöma den saken med anledning av nedan citerade avslutning:

    ”Sthlm 30/1-98.
    Till Uppsala Universitet, Rektor.

    ANGÅEDE FORSKNING OM ELÖVERKÄNSLIGHET UTFÖRD AV BENGT ANDERSSON MED FLERA…

    FEB har kontaktats av en deltagare i de provokationsförsök som förekommit i anslutning till ovan stående forskning. Den information som vi erhållit tyder på att oegentlig forskning alternativt forskningsfusk har förekommit.

    Provokationsförsök utfördes för att utröna om deltagarna reagerade på elektromagnetiska fält. Dessa försök innefattade en öppen provokationsdel och en sluten eller ”blind” del.

    Den öppna provokationsdelen avsåg att ge deltagarna möjlighet att igenkänna olika elektromagnetiska fält i omgivningen.

    I den påföljande blinda delen av försöken avsågs sedan att deltagarna skulle försöka identifiera samma tillstånd, men utan att själva veta om fälten varit inkopplade eller ej.

    Det vetenskapliga värdet av denna typ av försök förutsätter att s a m m a tillståndsuppsättningar förekommer i matchande öppna respektive blinda försök. Varje avvikelse från detta är en möjlig felkälla (exempelvis högfrekventa fält, typ mobiltelefonsändares, min anm. JÅ) och måste därmed öppet redovisas för att forskningen ska kunna rätt bedömas.

    Den information som nått oss påtalar att elektriska kopplingsförhållanden och därmed även den elektriska miljön f ö r ä n d r a t s mellan matchande öppna och slutna försök. Detta har ej redovisats i efterföljande rapportering.

    I en rapport publicerad i juni 1995 hävdas att ”När källan var avslagen var de elektriska fältstyrkorna under brusnivån på det instrument som användes.” (Sid 8)

    Vår källa, Sonja Brimberg, som deltog som försöksperson, hävdar att hon kunnat verifiera påtagliga elektriska fält av det påstått fältfria tillståndet ”testläge” och att hon påtalat detta.

    Om den informationen är korrekt (det är den, försökspersonen hade nämligen en s.k ”elfix” i fickan, dock oavsiktligt såvitt jag förstått, min anm. JÅ) innebär det en avvikelse från vedertagen och acceptabel forskningspraxis har förekommit…

    Vi hemställer att universitetet klarlägger vad som skett och om nämnda forskning bedrivits i enlighet med god forskningspraxis.”

…OCH ETT POST SRCIPTUM

Sonja Brimbergs egna kommentar är lakonisk (ur brev i december 1997):

    ”Om man sysslar med så icke-exakta saker som psykologi, krävs det likväl att man är exakt i sin forskning. Om man till exempel vill testa förhållandena A och B i en studie, men aldrig klargör i resultaten att man blandat in premissen C, som mest liknar A, men benäms som B, så har man lurats…

    Vid två blindtester kände jag av de elektriska fälten oavsett om bildskärmen var på eller avslagen.Jag bad att få mäta det elektriska fältet i denna nya ”elfria” miljö och det visade sig att detta ”testläge” utsatte mig för mer elektricitet än än vid en vanlig köksspis. Jag påpekade felaktigheten i testets utförande och avbröt min inblandning i dessa ”försök”, vilka var planerade till cirka 10 gånger…Jag hoppas på respons från fler personer som deltagit i dessa fuskförsök i den gröna vagnen bakom det röda huset vid Ultunas kolonilotter på Ulleråkers område. Enligt dessa psykologier kan man alltså bli psykiskt sjuk ett antal gånger om dagen och psykiskt frisk lika många gånger. Dessutom skulle man med ”psykisk kraft” kunna styra att huden ”fjällar av” i ansiktet efter cirka en vecka, efter att ha vistats en längte stund i el-miljö!? Den som bränt sig för länge i solen, kan inte gärna be sin hud att låta bli att fjälla. Vems sak är det att se sambanden mellen elektrikerns, fysikerns biologens, neurologens och hudläkarens specialområden? Om det ovan beskrivna förfaringssättet att forska ligger till grund för att stämpla folk som psykiskt labila, vill jag ha det lagt i dagen.”

OM DETTA SKREV DEN TJÄNSTVILLIGA TIDNINGEN DAGENS NYHETER INGENTING!

Det flyger ett tjockt ankstreck från Universitetet i Umeå via SR/Teve därstädes som förklarade att en Ishockey-hjälm med ett par inbyggda spolar av Arbetslivsforskaren Kjell Hansson Mild ansågs likvärdig med en bildskärm ner till EU-handläggaren Margareta Ahlqvist vid Göteborgs Universitet där vår pryoelev på journalisthögskolan fick göra ”sitt” SCOOP på den svarta löpsedeln och upp i det gamla förnäma Uppsala och över till kungliga huvudstaden där Bengt Andersson på ”psykologen” respektive professor Bengt Arnetz på ”Statens institut för miljömedicin” och den pensionerade Ingvar Langlet vid Statens Stålskyddsinstitut för x:te gången övertygade Dagens Nyheter att presenterade denna skämda tillrättning som dagsfärsk.

Men gammal skåpmat blir knappast färskare av att den har tagits ut, tinats, lagts på is igen, tinats en gång till och så vidare. Det kan nog till och med en ungkarl vidimera.

Mitt väderkorn säger mig att herrarna bör åtminstone öppna ett och annat fönster!

Jan Åberg

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s