EU-kommissionen – Elöverkänslighet är noceboeffekt – En krystad förklaringsmodell

Så förklarar EU-kommissionen, att det är rädsla för tekniken som är den bidragande orsaken till elöverkänslighet: ”Noceboeffekt (en effekt som orsakas av övertygelse om att något är skadligt) är en stor bidragande orsak till elöverkänslighet” .

Intressant ställningstagande med tanke på att professor Sture Lidén, Karolinska institutet, i TV sa 1995 att elöverkänslighet skall tigas ihjäl. Sture Lidéns forskning har dokumenterats som forskningsfusk i en studie som vill förklara elöverkänslighet enligt en psykologisk  förklaringsmodell.

Det är också intressant att en kul leksak som mobilen är, skulle orsaka rädsla för tekniken. Se Gartners undersökning vad vi använder mobilen till  HÄR

Att skylla miljöskadorna på noceboeffekten är ju behändigt för industrin för då kan industrin och aktieägarna  fortsätta att göra stora vinster på sin hälso- och miljöförstörande verksamhet på bekostnad av folkhälsan.

Jag är helt övertygad om att det är skadligt att bli påkörd av en bil, likaså är jag helt övertygad om att det är skadligt att dricka DDT, Dieldrin eller att dricka hög koncentration av saltvatten, likaså att dricka alkohol dagligen. Att ligga i solens elektromagnetiska fält dygnet runt är jag också övertygad om att det är skadligt, vilket SSM skulle hålla med om. Men att vara utsatt för  sändarnas miljöfrämmande pulsmodulerade elektromagnetiska strålning dygnet runt skulle vara ofarligt det betvivlar jag som miljöingenjör och utifrån all en forskning som belägger att det finns allvarliga hälsorisker. Igor Belyaev har ju i sina studier konstaterat att ytterst svag 3G-strålning påverkar DNA vid långtidseffekter. Detta är alltså vetenskapligt dokumenterat.

Än märkligare blir EU-kommissionens påstående då folk blivit elöverkänsliga av sina mobiler, trots att de inte varit rädda för dem, annars hade de ju inte nyttjat dem. Hur förklarar med detta fenomen med noceboeffekt? Vidare är det märkligt att ett flertal experttekniker som arbetade på Ericsson blev svårt elöverkänsliga av den nya pulsmodulerade tekniken. Inte heller här kan man kan man bortförklara strålskadan med noceboeffekt. EU-kommissionens påstående saknar vetenskapligt stöd och är ur verklighetssynpunkt en krystad förklaringsmodell för komma undan sitt ansvar som verksamhetsutövare. EU-kommissionen är ju näringslivets förlängda arm där även Anders Ahlboms bror Gunnar Ahlbom arbetar som lobbyist för mobilindustrin.

”Epidemiologi (fall-kontrollstudier) är den främsta källan till bevis för potentiella negativa hälsoeffekter av elektromagnetiska fält (t.ex. barnleukemi, gliom). Men så länge inte dessa resultat bekräftas av annan bevisning”. När det gäller hjärntumörrisken har professor Maria Feychting blivit anmäld för forskningsfusk i CEFALO-studien. Feychting kommer även hon från Karolinska institutet så också den grovt jävige professorn Anders Ahlbom.

”Bakgrund

Den 16-17 november 2011 anordnade Europeiska kommissionen en internationell vetenskaplig konferens om elektromagnetiska fält (EMF) och hälsa i Bryssel. Syftet med evenemanget var att hålla en vetenskaplig diskussion om de återstående osäkerheterna i EMF och hälsa forskning och att utveckla ett förslag till strategi för att hantera dessa återstående frågor. Talare vid denna höga nivå, ocensurerad diskussion inkluderade:

MEP, Michèle Rivasi, som gav sin syn på frågan,
Dr Chris Portier, chef för byrån för giftiga ämnen och Disease Registry (ATSDR) och National Center for Environmental Health (NCEH) vid US Centers for Disease Control and Prevention, som förklarade hälsoriskbedömning;
Dr Elisabeth Cardis, samordnare för Interphone-projektet, som förklarade resultaten från fall-kontroll-epidemiologiska studier;
Dr Joachim Schüz, chef för IARC avsnitt om miljö och strålning, som förklarade resultaten från andra typer av epidemiologiska studier;
Dr Emilie van Deventer, chef för WHO: s EMF-projektet, som var ordförande för mötet på nuvarande kunskapsnivå.”

För mer information: http://ec.europa.eu/health/electromagnetic_fields/policy/index_en.htm

Annonser

EU-kommissionen säger att vi haft mobilstrålningen sedan 1990-talet

EU-kommissionen säger följande: http://ec.europa.eu/health/electromagnetic_fields/policy/index_sv.htm

”Tills för ungefär 20 år sedan var tv- och radiostationer och högspänningsledningar de viktigaste elektromagnetiska källorna. Den snabba utvecklingen av mobiltelefonnät och elektronisk utrustning sedan 1990-talet har gjort att vi utsätts för betydligt fler källor och typer av elektromagnetiska fält. Det är många som oroar sig för hur hälsan påverkas.”

Men SSM har givit sken av att vi haft denna mobilstrålning i 100 år aldrig någonsin har jag hört SSM säga att vi haft mobilstrålningn sedan 1990-talet

Mora Kommun – Begäran om förhandsavgörande framställd av Mora Kommun (Sverige) den 21 augusti 2009

Begäran om förhandsavgörande framställd av Mora Kommun (Sverige) den 21 augusti 2009 — Dan Bengtsson/Tele2 Sverige AB, Telenor Sverige AB, TeliaSonera Mobile Networks AB, Teracom
(Mål C-344/09)
(2010/C 317/24)
Rättegångsspråk: svenska
Hänskjutande domstol
Mora Kommun
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: Dan Bengtsson
Svarande: Tele2 Sverige AB, Telenor Sverige AB, TeliaSonera Mobile Networks AB, Teracom

Tolkningsfrågor
1. Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Mora kommun hemställer om förhandsavgörande beträffande tolkningen av rådets rekommendation 1999/519/EG ( 1 ) i förhållande till artikel 174.2 i EG-fördraget. Frågan är om de referensnivåer för elektromagnetiska fält som anges i rekommendationen ska tolkas så att de ska vara vägledande vid tillämpning av försiktighetsprincipen, eller om denna princip utgör ett komplement till rekommendationen?

Rådets rekommendation av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz-300 GHz), EGT L 199, s. 59

Provokationsstudien i Bollnäs – Dokument 1997

När jag bodde på Enighetens väg  i Kalmar vaknade jag en morgon och kände mig hyfsat bra för en gång skull. När jag berättade detta för en arbetskamrat som också bodde i området, fick jag veta att strömmen hade varit avstängd hela natten. Alltså jag kände av elmiljön även då jag sov. Hur kunde jag göra det om det inte fanns ett samband mellan elektromagnetiska fält och min ohälsa?

_______________________

Efter flera påstötningar att få de prover som togs på mig på kliniken i Bollnäs skrev jag nedanstående  brev då försäkringskassan hade beslutat att dra in min sjukersättning. Jag kände mig utnyttjad av kliniken i Bollnäs som inte tog sitt ansvar att kopparrummet inte var elsanerat som de hade beskrivit i sin verksamhet.

De begärde att jag skulle utsätta mig för fortsatta tester, men vägrade att kontrollmäta rummet med vedertaget mätinstrument när styrutrustningen var påslagen. Försäkringskassan drog in min sjukersättning med bland annat motiveringen att jag avbröt fortsatta provokationsstudier, men några krav på att kliniken garanterade med mätinstrument att rummet var fältfritt när styrdatorn var påslagen, ställdes inte av försäkringskassan.

Jag fick betala ett rätt högt pris för att jag ställde upp på detta experiment och lämnades sedan i sticket. Det var först när jag hotade med att anmäla klinikens verksamhet till granskning som de erkände att inläckaget kunde ha påverkat testet.

Men så här ser provokationstesterna ut på elöverkänsliga. Genomgående ovetenskapliga, låg kompetensnivå hos alla parter. Även den tekniska kompetensen där det borde ha varit självklart att kontrollmäta då styrutrustningen är påslagen. Men jag har inte kunnat se en enda provokationsstudie som gjort kontrollmätningar från noll till 300 GHz (vilket borde vara ett krav i metodiken) eller när styrdatorn varit påslagen, vilket de borde ha gjort om dessa studier skall anses vara seriösa. Men det har inte gjorts mycket för att förbättra metodiken till en vetenskaplig nivå trots all den kunskap de borde fått under alla dessa testförsök.

Sanningen är, att det finns inget intresse av att provokationsstudierna skall hålla en vetenskapligt kvalitet där man dokumenterar alla felkällor. Mobilindustrin har bestämt, vilket är införstått med en tillrättalagd forskning som inte vetenskapligt belägger ohälsa relaterat till elektromagnetiska fält. Varken Socialstyrelsen, SSM, vissa politiker eller mobilindustrin vill ha dessa vetenskapliga bevis, eftersom det inte gynnar Ericsson och övriga teknikföretag inom området.

__________________________________________________________________

1997-04-21

Solveig Silverin

Enighetens väg 47

191 59 Kalmar

Bollnäs-Söderhamns sjukhus

Neuropsykkliniken

Kjell Norlin

821 81 Bollnäs

 

 

 Angående min utredning  i april 1996

Jag har flera gånger begärt en medicinsk bedömning av de resultat, som framkom vid er utredning av mig på kliniken. Denna bedömning har jag fortfarande inte fått av er trots flera påstötningar. Jag har ej heller fått den begärda redovisning över de fysiologiska parametrar som togs på mig under själva provokationstestet.

Ni har i er presentation av er verksamhet framhållit att ert kopparrum är fältfritt och elsanerat. Framför allt gällande de högfrekventa elektromagnetiska fälten från 400kHz – 3 GHz.

Detta påstående grundar sig på mätningar med ett mätinstrument som innefattar  frekvensområdet upp till 400 kHz. Fält däröver har kontrollerats med mobiltelefon och radioapparat. Ni har alltså inte haft en riktig mätutrustning som täcker hela frekvensområdet från 400 kHz och uppåt.

Hur kan ni då veta att rummet inte läcker in fält i det högre frekvensområdet om ni inte kontrollmätt alla högfrekventa fält? Det fanns ju en mindre flygplats i närheten av sjukhusområdet.

Som ni mycket väl vet blev jag sjuk i kopparrummet. Jag sa att det var bättre utanför rummet än inne i rummet. Jag informerade om att jag fick symtom med att det brände i huden när jag var inne i rummet och det gjorde det inte utanför kopparrummet. Jag sa också att det var högfrekventa fält som läckte in.

Den person som kom efter mig sa samma sak oberoende av mig, att det var bättre utanför än i rummet. Han lämnade er klinik efter fem timmar då han blev anmärkningsvärt försämrad. Ni kontrollerade då med en vanlig batteridriven transistorradio och konstaterade att det läckte in fält i FN-bandet. Med radion kunde ni dock inte mäta hela det högfrekventa området.

Hur vet ni att det inte läckte in fält i de andra frekvensområdena då inte kontrollmätte dem? Ni påstod att det var lite. Och jag undrar naturligtvis i förhållande till vad? Elöverkänsliga blir ju sjuka av svaga högfrekventa fält.

När ni ”kontrollmätte” med radion i rummet, då var datorutrustningen avstängd. Ni kontrollerade inte om radion reagerade kraftigare om utrustningen var påslagen.

Ni konstaterade att kontakten in till kopparrummet från datorutrustningen var trasig. Eftersom hela rummet var klätt i ett starkt ledande material (koppar) kunde elektriska fält strömma in i hela rummet då kontakten var trasig. Hur kan ni överhuvudtaget påstå något ni inte kontrollerat med ett riktigt mätinstrument? Hur starka var de elektriska fälten i rummet då styrutrustningen var påslagen vid provokationstestet? Det vet ni inte eftersom ni inte gjort kontrollmätningar.

Jag kände ju elektriska fält både under förmiddagen och under eftermiddagen under testet.

Jag registrerade också uppenbarligen när ni slog på apparaturen och stängde av den. Just i det ögonblicket slår det upp toppar och det var troligen dem jag kände av.

I sex timmar satt jag i detta kopparrum som läckte in elektromagnetiska fält med ett stort antal silverelektroder på huvudet, en kopparplåt 0,5 meter från ansiktet och en aluminiumplåt 0,5 meter ovanför huvudet. Efteråt hade jag ont på vänster sida som var vänd mot datautrustningen.

Varför, det hade ju varit placebo enligt testprogrammet under hela dagen? Jag hade också blivit extremt trött kände mig allmänt dålig. Jag kom upp till er klinik pigg och glad. Efter denna provokationstest orkade jag inte ens gå upp ur sängen dagen efter.

I er bedömning lade ni stor vikt över, att jag använt min hårtork ett par minuter. Den hårtorken har jag aldrig blivit sjuk av den korta stund som jag nyttjar den. Ni hade reagerat på att jag dammsugit mitt rum, men det var också bara en kort stund, knappt 10 minuter och det skall jämföras med dessa 6 timmar jag med största säkerhet var påverkad av styrdatorn. Jag dammsög av den enkla anledningen, att det var fullt av damm under sängen. Jag hade fått allt större problem med irritationer i hals och ögon och trodde då att det kunde vara dammet

Dessa minuter kan också jämföras med då jag vid stresstest (före provokationstestet) satt i tre timmar knappt en meter från en datorutrustning. Vidare vid sömntest, sov jag med ett tolv volts batteri intill mitt huvud i 8-9 timmar. Jag blev dålig efter denna natt. Kunde knappt vara i rummet och det var då, ni fick dra ur kontakterna till utrustningen utanför rummet. De var kopplade in i kopparrummet via den kontakt som sedan visade sig vara trasig. Ni reagerade på att jag var ute i dagrummet och åt middag, men som jag påpekade, kändes det bättre utanför än i kopparrummet.

Efter denna första test, vågade jag inte utsätta mig för fler tester eftersom jag blev markant försämrad. Ni försökte övertala mig men jag är glad att jag inte lät mig övertalas. Jag har ännu inte ett år efter denna provokationstest återhämtat mig till den känslighetsnivå jag befann mig på, innan jag kom upp till er testklinik i Bollnäs.

Denna test förvärrade min elöverkänslighet dramatiskt. Er eltekniska utrustning med det elsanerade kopparrummet fungerade inte. Ett kopparrum som är byggt för att skärma av de högfrekventa fälten är inte elsanerat om det läcker in fält i rummet, hur lite ni påstår att det än är, men ni hade ju inte ens kontrollmätt hela frekvensspektret och visste inte alls hur starka eller svaga dessa fält var. Alltså ert påstående grundar sig på tro och tyckande.

Än mer anmärkningsvärt är det då det var just de högfrekventa fälten jag skulle testas med eftersom de var dem jag var mest var känslig på. Ni har förringat betydelsen hur detta läckage kunnat skada mig under vistelsen i detta rum och under provokationstestet. Trots att ni saknade vedertaget underlag och bevis i form av kontrollmätning med riktiga mätinstrument.

Ni ville att jag skulle komma upp igen för en ny test, men då begärde jag att ni kunde bekräfta med riktigt mätinstrument att det inte fanns läckande fält in i rummet upp till 3 GHz även då styrutrustningen in till rummet var påslagen.

Ni kunde inte tillmötesgå min begäran om mätning av vedertagna mätinstrument vilket borde varit självklart för er och då vågade jag inte av hälsoskäl utsätta mig för vidare experiment. Som jag tidigare nämnde har jag ännu inte återhämtat mig helt från vistelsen på er klinik.

Er bedömning av mig ligger nu till grund för försäkringskassans beslut att dra in min sjukersättning. De tror att inläckaget av elektromagnetiska fält är betydelselöst och inte kunnat skada mig eftersom ni påstår det i er utredning av mig på kliniken. Ni tar inte heller på er ansvaret för en dåligt fungerande elsanering av kopparrummet.

Jag begär nu åny att ni bedömer det medicinska resultatet som ni kom fram till i er utredning av mig på er klinik. Vad betyder värdena enligt ert expertutlåtande?

Jag begär också ni tar på er ansvaret för att rummet inte var fullständigt elsanerat på de högfrekventa elektromagnetiska fält som det skulle vara enligt er presentation av er verksamhet.

Ni som utreder elöverkänsliga på er klinik borde vara väl medvetna om att elöverkänsliga kan vara oerhört känsliga på vissa fält, vilket troligen beror på att de var just dessa fält som fanns i arbetsmiljön då personen insjuknade i elöverkänslighet.

Och som jag tidigare påpekade är just högfrekventa elektromagnetiska fält och därmed också mikrovågor det största problemet för mig.

_____________________

Eftersom jag tidigare bett om en utvärdering av de fysiologiska/ biokemiska parametrarna, men bemötts med tystnad, från er och det nu är bråttom, då försäkringskassans förslag är, att sjukförsäkringen skall upphöra för mig f o m 1 maj ber jag om svar från er inom en vecka.

Jag har även rätt att få veta dels de fysiologiska parametrarna som togs vid provokationstestet samt de exakta värdena från alla de övriga testerna. Jag begär sifferdatan.

Anser ni att kopparrummet är fullständigt elsanerat på högfrekventa fält när det läckte in fält i detta frekvensområde? Anser ni att ni kan bedöma att dessa fält var svaga under provokationstestet, utan att ha kontrollmätt med mätinstrument under själva testet? Anser ni att ni kan bedöma att dessa inläckande fält inte kunnat skada mig?

Jag begär ett ärligt och uppriktigt svar på alla frågor i detta brev i annat fall kommer jag att begära granskning av er verksamhet hos HSAN.

Solveig Silverin Miljöingenjör

 

Kopia:

Previa,

Länsstyrelsen i Kalmar län,

SACO-Naturvetarförbundet

Försäkringskassan i Kalmar

 ________________________________________________________

Ytterligare kommentar och funderingar:

Det märkliga är att försäkringskassan kunde ställa mig utan försörjningsmöjligheter på grund av att  jag nekade att utsätta mig för experimentella provokationsstudier, vilket är ett rent brott mot de mänskliga rättigheterna. Helt sanslöst, men de kunde göra vad som helst mot de elöverkänsliga, de hade inget människovärde.

Jag hade heller inte garanterats hjälp eller ersättning om jag blev skadad. Försäkringskassan hade från första början hotat med att dra in sjukförsäkringen om jag inte genomgick dessa experimentella studier. Man måste förstå att jag var helt skyddslös. Jag fick ensam klara av att skydda mig mot myndigheternas illvilja hur sjuk jag än var. Så här efteråt när jag läser igenom dessa dokument och minnena av dessa år kommer tillbaka känner jag en djup vrede över alla ansvariga inblandade.

Jag misstänker att dåvarande personalchef på länsstyrelsen låg bakom detta då hon var ledamot i socialförsäkringsnämnden, alltså jävig. Personalchefen hotade att entlediga mig om jag fortsatte att vara sjuk. Men jag var inte ensam om att bli hotad av arbetsgivaren att få sparken  från jobbet på grund av arbetsskadan elöverkänslighet.

Jag bildade också den lokala patientföreningen för El- och Bildskärmsskadade i Kalmarområdet och försäkringskassan hotade med indragen sjukersättning om övriga elöverkänsliga gick med i föreningen, vilket de inte hade befogenheter att göra enligt lagen.

Jag har idag funderingar på om försäkringskassan hade gjort upp med Bollnäskliniken att med hot skrämma mig till att bli deras försökskanin, eftersom kliniken inte ville lämna ut provresultaten utan påtryckningar från min sida. Inget var självklart allt var en ständig kamp om allt. Men det roar mig att försäkringskassan fick anställa en juridisk konsult för att klara av mig i domstolen, men det visade sig att han försvarade mig istället för försäkringskassan eftersom han följde lagen.

Tillrättalagd forskning på elöverkänslighet har pågått sedan i början på 1990-talet då bildskärmsskadan blev en allvarlig arbetsmiljöskada som inte på några vilkor fick bekräftas vetenskapligt

Denna debatt-artikel  är historia idag. Nu vet vi att det inte bara var forskares åsikter som presenterades i dessa forskningsprojekt. Det var medveten tillrättalagd forskning, för varför sa Sture Lidén i TV 1995 att elöverkänslighet skulle tigas ihjäl? Var det inte ett uppdrag från telekom- och data industrin som Sture Lidén fått för att tysta dessa strålskador som ledde till elöverkänslighet? Av samma anledningen sitter den grovt jävige personen Anders Ahlbom fortfarande kvar inom FAS att bevaka forskningen på elöverkänslighet. En forskning som inte funnits sedan drygt år 2000  inom FAS.

1996-07 -17

 Debattartikel till läkartidningen

Varför granskar inte Rådet för Arbetslivsforskning den vetenskapliga kvaliteten och redovisningen av utbetalda forskningsanslag?

 Enligt Svensk författningssamling nr 1995:852 skall Rådet för Arbetslivsforskning 2 § andra stycket:” svara för att den av rådet finansierad verksamhet återkommande följs upp och utvärderas” (1). Detta görs inte enligt rådet i ett brevsvar till undertecknad, daterat den 1996-04-12.

Undertecknad har i en skrivelse till rådet, efter en granskning av projektledare Sture Lidéns senaste rapport ”En psykologisk behandlingsmodell för patienter som lider av ”elöverkänslighet”. Subjektiva effekter och reaktioner i en dubbelblind provokationsstudie”  som presenterades februari 1996, uppmärksammat rapportens märkliga resultat.

Projektet har totalt kostat 1,5 miljoner kronor och skulle ha varit slutförd 1 juli 1994 enligt projektplanen. Det är en mycket märklig rapport. Större delen av t e x de biologiska parametrarna som skulle utföras enligt projektplanen, har inte redovisats.

Bland annat skulle 10 biologiska s k objektiva mått analyseras i blodprover, men endast fyra av dessa redovisades. Varför de inte redovisar övriga biologiska parametrar framgår inte i rapporten.

 I ansökan till dåvarande Arbetsmiljöfonden skulle en dermatolog göra hudundersökningar på försökspersonerna. Detta har heller inte gjorts, men varför även denna biologiska parameter uteslutits framgår inte heller i rapporten. Projektansvarige Sture Lidén är ju själv hudläkare.

I rapporten som är en provokationsstudie där elöverkänsliga skall avgöra om en dator är ”av” eller ”på” påstår forskarna att testrummet är fälfritt och att det inte finns några elektriska fält i testrummet som kunde störa provokationsstudien.

Forskargruppen hade endast kontrollmätt fält upp till 400 kHz. Elektriska fält däröver hade de inte kontrollerat. Försökspersonerna testades i en liten barack på Karolinska institutets område. Styrutrustningen för testet kunde mycket väl ge ifrån sig elektriska fält upp till 1 GHz.  Dessa fält är av samma typ som testdatorn. Det är därför omöjligt för försökspersonen att avgöra om datorn är ”av” eller ”på”.

Hade forskarna kontrollmätt de elektriska fälten hade de med största sannolikhet också upptäckt högfrekventa störningsfält från bl a utrustningen.

I forskargruppen ingick en person från Statens Strålskyddsinstitut Ingvar Langlet. Av den anledningen borde det därför inte vara p g a okunskap forskargruppen uteslöt kontrollmätning av högfrekventa elektromagnetiska fält. Snarare saknades viljan kan man misstänka. Eftersom rådet inte granskar enskilda forskare kan forskare skriva vad som helst i sammanfattningen eller i rapportreferatet till rådet. Så har skett i detta projekt.

Läser man igenom resultatet kan man konstatera att forskarna själva är förvånade över att den psykologiska behandlingen, som halva testgruppen fick, inte förändrade reaktionen i provokationsstudien. Behandlingen hade främst koncentrerats på tolkningen av symtom, men detta hade ändå inte minskat skattningen av symtom. Det förväntade resultatet från forskarnas sida bekräftades alltså inte i testet.

Ändå skriver forskargruppen i sammanfattningen och i rapportreferatet till rådet att den psykologiska behandlingen varit effektiv. Forskarna har alltså inte presenterat hela resultatet synligt i rapporten, utan presenterat sina åsikter genom att utesluta viktiga resultat. Bengt Arnetz som ingår i ovanstående forskarteam satt i dåvarande Arbetsmiljöfondens prioriteringsgrupp och kände därför väl till att man inte granskade rapporterna.

Rutinerna har inte ändrats sedan rådet kom till.

Rådet hänvisar sedan till dessa forskares åsikter som vetenskaplig kunskap i sin översikt ”Forskning kring elöverkänslighet” (2) som kom den 12 april 1996.

Arbetsmiljöfonden och Rådet efterfrågar redovisning över hur projekten fortlöper. Därför är det märkligt att Sture Lidén som fått 1,5 miljoner kronor för ett projekt, får ytterligare 300.000 kronor efter endast en sju rader lång redovisningen av 1,5 miljoner kronor (bilaga 1).

Sammanfattningsvis kan undertecknad konstatera, att inga granskningar av den vetenskapliga kvaliteten görs. Forskares åsikter omvandlas till vetenskaplig kunskap. Inte ens ett miljonprojekt granskas. Tydligen kan vissa forskare få hur mycket anslag som helst utan att behöva redovisa vart pengarna tagit vägen?

Än mer märkligt är, att någon vetenskaplig kompetens inom ämnesområdet inte efterfrågas. Sture Lidén som sysslat med ”psykforskning” av elöverkänsliga är tex hudläkare. Åtskilliga miljoner har gått till ”psykforskning” av elöverkänsliga. Forskare har t o m kunnat förvränga, som i detta fall, sina s k forskningsresultat, för att få sina förutbestämda åsikter bekräftade inom sina psykologiska förklaringsmodeller.

Det är dags för rådet att ge anslag till forskning av konkreta fysiologiska störningar hos elöverkänsliga. Störningar som hudförändringar, immunbiologiska skador, nervskador, men också ge anslag till forskning på synergistiska effekter mellan kvicksilver och elektriska fält och mellan flamskyddsmedel och elektriska fält. Båda dessa gifter binder till lipiderna i nervcellerna och övriga cellmembran.

 Elöverkänslighet är en fysiologisk medicinsk miljöskada och inget annat. Det är på tiden forskningen blir vetenskap och inte åsikter.

 Solveig Silverin, Miljöingenjör Kalmar

Hälso- och Sjukvårdslagen – Vetenskap och Beprövad erfarenhet

Enligt en utredning i Sveriges Riksdag PM 2002-01-10, Dnr:2001:2867 gällande Vetenskap och beprövad erfarenhet inom sjuk- och hälsovård och FN:s standardregler för handikappade, skriver Socialstyrelsen följande i ett utlåtande från 1976 som i utredningen anses vara lika aktuell då som nu:

Såvitt är bekant har innebörden inte definierats i vare sig propositioner eller utskottsutlåtanden. Med hänsyn till den snabba utvecklingen inom det medicinska fältet, föränderlighet i de vetenskapliga landvinningarna samt den skiftande erfarenhet hos yrkesutövare är svårigheten att söka definiera uttrycket uppenbar. Med anledning härav vill Socialstyrelsen i nuläget – med utgångspunkt från hittills tillämpad praxis vid användandet av begreppet – anföra följande: Ur juridisk synvinkel innebär uttrycket att läkare i sin yrkesmässiga utövning har att beakta såväl vetenskap som beprövad erfarenhet. Detta innebär således ett ”både och” – inte ”antingen eller”. Avvägningen mellan de båda leden i uttrycket kan dock variera. När exempelvis en ny behandlingsmetod introduceras saknas självfallet erfarenhet, det vetenskapliga underlaget får vara grunden för att metoden accepteras, eventuellt efter erfarenhet vunnit vid försök på djur. I andra fall kan långvarig klinisk erfarenhet vara det dominerande underlaget för att en behandlingsmetod accepteras medan  de teoretiska och /eller experimentella vetenskapliga bevisen för dess effektivitet kan vara begränsad.


Hälso- och sjukvårdslag (1982:763)

Inledande bestämmelser

1 § Med hälso- och sjukvård avses i denna lag åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvården hör även sjuktransporter samt att ta hand om avlidna.
I fråga om tandvård finns särskilda bestämmelser. Lag (1992:567).

Mål för hälso- och sjukvården

2 § Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.
Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. Lag (1997:142).

Krav på hälso- och sjukvården

2 a § Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Detta innebär att den skall särskilt
1. vara av god kvalitet med en god hygienisk standard och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen,
2. vara lätt tillgänglig,
3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,
4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen,
5. tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården.

Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Olika insatser för patienten skall samordnas på ett ändamålsenligt sätt.
Varje patient som vänder sig till hälso- och sjukvården skall, om det inte är uppenbart obehövligt, snarast ges en medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd. Lag (2006:493).

2 b § Patienten ska ges individuellt anpassad information om
1. sitt hälsotillstånd,
2. de metoder för undersökning, vård och behandling som finns,
3. sina möjligheter att välja vårdgivare och utförare inom den offentligt finansierade hälso- och sjukvården, samt
4. vårdgarantin.

Om informationen inte kan lämnas till patienten ska den i stället lämnas till en närstående till patienten. Informationen får dock inte lämnas till patienten eller någon närstående om det finns hinder för detta i 25 kap. 6 eller 7 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller i 6 kap. 12 § andra stycket eller 13 § första stycket patientsäkerhetslagen (2010:659). Lag (2010:662).

2 c § Hälso- och sjukvården skall arbeta för att förebygga ohälsa. Den som vänder sig till hälso- och sjukvården skall när det är lämpligt ges upplysningar om metoder för att förebygga sjukdom eller skada. Lag (1998:1660).

2 d § När någon har avlidit, skall hälso- och sjukvårdens uppgifter fullgöras med respekt för den avlidne. De efterlevande skall visas hänsyn och omtanke. Lag (1998:1660).

2 e § Där det bedrivs hälso- och sjukvård skall det finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård skall kunna ges. Lag (1998:1660).

2 f § Hälso- och sjukvården ska på socialnämndens initiativ, i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa, samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. I fråga om utlämnande av uppgifter gäller de begränsningar som följer av 6 kap. 12–14 §§ patientsäkerhetslagen (2010:659) och av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453). Lag (2010:662).

2 g § Hälso- och sjukvården ska särskilt beakta ett barns behov av information, råd och stöd om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med
1. har en psykisk störning eller en psykisk funktionsnedsättning,
2. har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada, eller
3. är missbrukare av alkohol eller annat beroendeframkallande medel.

Detsamma gäller om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med oväntat avlider. Lag (2009:979).

2 h § Innan en ny diagnos- eller behandlingsmetod som kan ha betydelse för människovärde och integritet börjar tillämpas i hälso- och sjukvården, ska vårdgivaren se till att metoden har bedömts från individ- och samhällsetiska aspekter. Lag (2010:211).

Landstingens hälso- och sjukvård

Landstingets ansvar

3 § Varje landsting skall erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget. Detsamma gäller dem som är kvarskrivna enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) och stadigvarande vistas inom landstinget. Även i övrigt skall landstinget verka för en god hälsa hos hela befolkningen. Vad som i denna lag sägs om landsting gäller också kommuner som inte ingår i ett landsting, i den mån inte annat följer av 17 §. Vad här sagts utgör inte hinder för annan att bedriva hälso- och sjukvård.
Landstingets ansvar omfattar dock inte sådan hälso- och sjukvård som en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 § första och tredje styckena.
Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som landstinget ansvarar för enligt denna lag och skall därvid ange de särskilda villkor som gäller för överlämnandet. En uppgift som innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ.
Landstinget får även träffa överenskommelse med kommun, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen om att inom ramen för landstingets uppgifter enligt denna lag samverka i syfte att uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser. Landstinget skall bidra till finansieringen av sådan verksamhet som bedrivs i samverkan. Enligt bestämmelser i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser får landstinget delta i finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet.
Riksrevisionen får granska sådan verksamhet som bedrivits i samverkan med och delvis finansierats av Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Vid en sådan granskning har Riksrevisionen rätt att ta del av de uppgifter som behövs för att granska verksamheten. Lag (2007:403).

3 a § När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet ska landstinget ge patienten möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Landstinget ska ge patienten den valda behandlingen om det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat.
Landstinget ska ge en patient med livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada möjlighet att inom eller utom det egna landstinget få en förnyad medicinsk bedömning, om det medicinska ställningstagandet kan innebära särskilda risker för patienten eller har stor betydelse för dennes framtida livskvalitet. Patienten ska erbjudas den behandling den förnyade bedömningen kan ge anledning till. Lag (2010:243).

3 b § Landstinget skall erbjuda dem som är bosatta inom landstinget eller som är kvarskrivna enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) och stadigvarande vistas där,
1. habilitering och rehabilitering,
2. hjälpmedel för funktionshindrade, och
3. tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade.

Landstingets ansvar omfattar dock inte habilitering, rehabilitering och hjälpmedel som en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 b §. Landstingets ansvar innebär inte någon inskränkning i de skyldigheter som arbetsgivare eller andra kan ha enligt annan lag.
Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel skall planeras i samverkan med den enskilde. Av planen skall planerade och beslutade insatser framgå. Lag (2000:356).

3 c § Landstinget ska även erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som, utan att vara bosatta i Sverige, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap enligt vad som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Detsamma ska gälla för den som avses i 5 kap. 7 § första stycket socialförsäkringsbalken och som omfattas av nämnda förordning. Vården ska i dessa fall erbjudas av det landsting inom vars område personen är förvärvsverksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, det landsting inom vars område denne är registrerad som arbetssökande. I den utsträckning familjemedlemmar till dessa personer har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap enligt vad som följer av den nämnda förordningen, ska familjemedlemmarna erbjudas vård av samma landsting. Om familjemedlemmarna är bosatta i Sverige, gäller dock 3 §. Lag (2010:1314).

3 d § Landstinget skall, i andra fall än som avses i 18 c §, erbjuda dem som är bosatta inom landstinget och som på grund av allvarlig sjukdom eller efter behandling för sådan sjukdom är i fortlöpande behov därav, förbrukningsartiklar som behövs vid urininkontinens, urinretention eller tarminkontinens. Förbrukningsartiklar som avses här får förskrivas av läkare samt av annan hälso- och sjukvårdspersonal som Socialstyrelsen förklarat behörig. Lag (2006:493).

3 e § Landstinget får erbjuda den som får hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård) läkemedel utan kostnad. Lag (2002:163).

3 f § När den enskilde har behov av insatser både från hälso- och sjukvården och från socialtjänsten ska landstinget tillsammans med kommunen upprätta en individuell plan. Planen ska upprättas om landstinget eller kommunen bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda, och om den enskilde samtycker till att den upprättas. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål.
Planen ska när det är möjligt upprättas tillsammans med den enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det.
Av planen ska det framgå
1. vilka insatser som behövs,
2. vilka insatser respektive huvudman ska svara för,
3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än landstinget eller kommunen, och
4. vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen. Lag (2009:979).

3 g § Landstinget ska erbjuda dem som är bosatta inom landstinget vårdgaranti. Vårdgarantin ska innehålla en försäkran om att den enskilde inom viss tid får
1. kontakt med primärvården (tillgänglighetsgaranti),
2. besöka läkare inom primärvården (besöksgaranti),
3. besöka den specialiserade vården (besöksgaranti), och
4. planerad vård (behandlingsgaranti).
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om de tidsperioder inom vilka vårdgarantin ska vara uppfylld samt föreskrifter i övrigt om vårdgarantins innehåll. Lag (2010:243).

3 h § Om landstinget inte uppfyller besöksgarantin eller behandlingsgarantin enligt 3 g § första stycket 3 eller 4 ska landstinget se till att patienten får vård hos en annan vårdgivare utan extra kostnad för patienten. Lag (2010:243).

3 i § Landstinget ska rapportera in uppgifter om väntetider till en nationell databas.
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om landstingets rapporteringsskyldighet. Lag (2010:243).

4 § Om någon som vistas inom landstinget utan att vara bosatt där behöver omedelbar hälso- och sjukvård, ska landstinget erbjuda sådan vård.
Ett landsting får också i andra fall erbjuda hälso- och sjukvård åt den som är bosatt i ett annat landsting, om landstingen kommer överens om det.
Särskilda bestämmelser om hälso- och sjukvård finns i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. Lag (2008:345).

4 a § Ny beteckning 26 c § genom lag (2006:631).

5 § För hälso- och sjukvård som kräver intagning i vårdinrättning ska det finnas sjukhus. Vård som ges under intagning benämns sluten vård. Annan hälso- och sjukvård benämns öppen vård. Primärvården ska som en del av den öppna vården utan avgränsning vad gäller sjukdomar, ålder eller patientgrupper svara för befolkningens behov av sådan grundläggande medicinsk behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabilitering som inte kräver sjukhusens medicinska och tekniska resurser eller annan särskild kompetens.
Landstinget ska organisera primärvården så att alla som är bosatta inom landstinget kan välja utförare av hälso- och sjukvårdstjänster samt få tillgång till och välja en fast läkarkontakt (vårdvalssystem). Landstinget får inte begränsa den enskildes val till ett visst geografiskt område inom landstinget.
Landstinget ska utforma vårdvalssystemet så att alla utförare behandlas lika, om det inte finns skäl för något annat. Ersättningen från landstinget till utförare inom ett vårdvalssystem ska följa den enskildes val av utförare.
När landstinget beslutat att införa ett vårdvalssystem ska lagen (2008:962) om valfrihetssystem tillämpas. Lag (2009:140).

6 § Landstinget svarar för att det inom landstinget finns en ändamålsenlig organisation för att till och från sjukhus eller läkare transportera personer vilkas tillstånd kräver att transporten utförs med transportmedel som är särskilt inrättade för ändamålet. Lag (1992:567).

7 § Landstinget skall planera sin hälso- och sjukvård med utgångspunkt i befolkningens behov av sådan vård.
Planeringen skall avse även den hälso- och sjukvård som erbjuds av privata och andra vårdgivare.
Landstinget skall även planera sin hälso- och sjukvård så att en katastrofmedicinsk beredskap upprätthålls. Lag (2002:452).

8 § I planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården skall landstinget samverka med samhällsorgan, organisationer och privata vårdgivare. Lag (1995:835).

8 a § Landstinget ska ingå en överenskommelse med kommunen om ett samarbete i fråga om personer med psykisk funktionsnedsättning. Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa personer eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen. Lag (2009:979).

9 § Regeringen får föreskriva att landet skall delas in i regioner för den hälso- och sjukvård som berör flera landsting.
Landstingen skall samverka i frågor som rör sådan hälso- och sjukvård. Lag (1992:567).

Rikssjukvård

9 a § Med rikssjukvård avses hälso- och sjukvård som bedrivs av ett landsting och som samordnas med landet som upptagningsområde.
Socialstyrelsen beslutar vilken hälso- och sjukvård som skall utgöra rikssjukvård.
Rikssjukvården skall samordnas till enheter där en hög vårdkvalitet och en ekonomiskt effektiv verksamhet kan säkerställas. Lag (2006:325).

9 b § För att få bedriva rikssjukvård krävs det tillstånd. Tillståndet skall vara tidsbegränsat och förenat med villkor.
Socialstyrelsen beslutar, efter ansökan från det landsting som avser att bedriva rikssjukvård, om tillstånd och villkor.
Socialstyrelsens beslut i ärenden om rikssjukvård enligt denna lag får inte överklagas. Lag (2006:325).

Nämnder

10 § Ledningen av hälso- och sjukvården skall utövas av en eller flera nämnder. För en sådan nämnd gäller vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (1991:900). Särskilda bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet. Lag (2003:194).

11 § Har upphävts genom lag (1991:909).

12 § Har upphävts genom lag (1991:903).

Personal

13 § Har upphävts genom lag (1996:787).

14 § Har upphävts genom lag (1996:787).

15 § I landstingen ska det finnas möjligheter till anställning för läkares allmäntjänstgöring enligt 4 kap. patientsäkerhetslagen (2010:659) i sådan omfattning att alla läkare som avlagt läkarexamen och läkare med utländsk utbildning som föreskrivits allmäntjänstgöring ges möjlighet att fullgöra praktisk tjänstgöring för att få legitimation som läkare. Anställning för allmäntjänstgöring ska ske för viss tid.
I landstingen ska det också finnas möjligheter till anställning för läkares specialiseringstjänstgöring enligt nämnda lag i en omfattning som motsvarar det planerade framtida behovet av läkare med specialistkompetens i klinisk verksamhet. Regeringen får meddela föreskrifter om att läkare under sådan tjänstgöring med anställning vid en enhet som har upplåtits för högskoleutbildning för läkarexamen ska anställas för viss tid. Lag (2010:662).

16 § Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om behörighet till tjänster inom hälso- och sjukvården och om tillsättning. Regeringen får överlåta åt Socialstyrelsen att meddela sådana föreskrifter.
I fråga om enheter inom hälso- och sjukvården som har upplåtits för högskoleutbildning för läkarexamen finns särskilda bestämmelser. Lag (2006:176).

Kommunernas hälso- och sjukvård

17 § Bestämmelserna i 1825 §§ gäller kommuner som ingår i ett landsting samt, i de fall det är särskilt föreskrivet, de kommuner som inte ingår i ett landsting. Lag (1992:567).

Kommunens ansvar

18 § Varje kommun skall erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som bor i en sådan boendeform eller bostad som avses i 5 kap. 5 § andra stycket eller 5 kap. 7 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453) eller som efter beslut av kommunen bor i sådan särskild boendeform som avses i 7 kap. 1 § första stycket 2 samma lag. Varje kommun skall även i samband med dagverksamhet, som omfattas av 3 kap. 6 § socialtjänstlagen, erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som vistas där.
En kommun får även i övrigt erbjuda dem som vistas i kommunen hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård).
Landstinget får till en kommun inom landstinget överlåta skyldigheten att erbjuda sådan vård, som sägs i andra stycket, om landstinget och kommunen kommer överens om det. Överenskommelsen får avse även ansvar för förbrukningsartiklar som avses i 3 d §.
Kommunens ansvar enligt första och tredje styckena och kommunens befogenhet enligt andra stycket omfattar, med undantag för vad som anges i 26 d § tredje stycket, inte sådan hälso- och sjukvård som meddelas av läkare.
En kommun får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som kommunen ansvarar för enligt denna lag och skall därvid ange de särskilda villkor som gäller för överlämnandet. En uppgift som innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ. Lag (2006:493).

18 a § När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet skall kommunen ge den som omfattas av sådan hälso- och sjukvård som avses i 18 § förstatredje styckena möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Kommunen skall erbjuda den valda behandlingen om det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat.
Den enskilde har inte rätt till behandling utanför den kommun inom vilken han eller hon är bosatt, om denna kan erbjuda en behandling som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Lag (1998:1660).

18 b § Kommunen skall i samband med sådan hälso- och sjukvård som avses i 18 § förstatredje styckena erbjuda även habilitering, rehabilitering och hjälpmedel för funktionshindrade.
Landstinget får även utan samband med överlåtelse av ansvar för hälso- och sjukvård enligt 18 § träffa överenskommelse med en kommun inom landstinget om att kommunen skall ha ansvar för hjälpmedel för funktionshindrade.
Vad som sägs i 3 b § tredje stycket gäller även i fråga om habilitering, rehabilitering och hjälpmedel för funktionshindrade som ombesörjs av en kommun. Lag (2000:355).

18 c § Kommunen skall i samband med hälso- och sjukvård enligt 18 § första stycket tillhandahålla förbrukningsartiklar på sätt anges i 3 d §. Beträffande behörigheten att förskriva förbrukningsartiklar som avses här gäller vad som föreskrivs i 3 d §. Lag (2000:356).

18 d § Landstinget får på framställning av en kommun inom landstinget erbjuda samtliga som bor i en viss särskild boendeform som avses i 5 kap. 5 § andra stycket socialtjänstlagen (2001:453) eller i en del av en sådan boendeform läkemedel ur läkemedelsförråd vid det särskilda boendet.
Sådana förråd kan antingen vara förråd som innehåller flertalet av de läkemedel som de boende behöver (fullständigt förråd) eller förråd enbart för vissa basläkemedel (akutförråd).
Landstinget får även på framställning av en kommun inom landstinget erbjuda den som genom kommunens försorg får hemsjukvård läkemedel ur sådana förråd som avses i första stycket.
Läkemedel ur förråden skall vara kostnadsfria för de boende som avses i första stycket och för de enskilda som får hemsjukvård enligt tredje stycket.
Landstinget svarar för kostnaderna för läkemedel som rekvireras till de förråd som avses i första stycket. Lag (2002:163).

19 § Om en överlåtelse har skett enligt 18 § tredje stycket får landstinget lämna sådant ekonomiskt bidrag till kommunen som motiveras av överlåtelsen.
Ingår samtliga kommuner inom ett landstings område i överlåtelsen får kommunerna lämna ekonomiska bidrag till varandra, om det behövs för kostnadsutjämning mellan kommunerna. Lag (2007:1428).

20 § Kommunen skall planera sin hälso- och sjukvård med utgångspunkt i befolkningens behov av sådan vård.
Planeringen skall avse även den hälso- och sjukvård som erbjuds av privata och andra vårdgivare. Lag (1995:835).

21 § I planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården skall kommunen samverka med samhällsorgan, organisationer och privata vårdgivare. Lag (1995:835).

Nämnder

22 § Ledningen av kommunens hälso- och sjukvård utövas av den eller de nämnder som kommunfullmäktige enligt 2 kap. 4 § socialtjänstlagen (2001:453) bestämmer. Särskilda bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.
I en kommun som inte ingår i ett landsting utövas ledningen av den hälso- och sjukvård som avses i 18 § första eller andra stycket i enlighet med 10 §. Lag (2003:194).

Personal

23 § Har upphävts genom lag (1996:787).

24 § Inom det verksamhetsområde som kommunen bestämmer skall det finnas en sjuksköterska som svarar för
1. att det finns sådana rutiner att kontakt tas med läkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal när en patients tillstånd fordrar det,
2. att beslut om att delegera ansvar för vårduppgifter är förenliga med säkerheten för patienterna,
3. att anmälan görs till den nämnd, som har ledningen av hälso- och sjukvårdsverksamheten, om en patient i samband med vård eller behandling drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom.

Om ett verksamhetsområde i huvudsak omfattar rehabilitering får en sjukgymnast eller en arbetsterapeut fullgöra uppgifter som sägs i första stycket.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även en kommun, som inte ingår i ett landsting, om det i en sådan hälso- och sjukvårdsverksamhet som sägs i 18 § första eller andra stycket inte finns någon läkare. Lag (1992:567).

25 § Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om behörighet till tjänster inom kommunernas hälso- och sjukvård och om tillsättning. Regeringen får överlåta åt Socialstyrelsen att meddela sådana föreskrifter. Lag (1992:567).

Gemensamma bestämmelser om landstingens och kommunernas hälso- och sjukvård

Avgifter

26 § Av patienter får vårdavgifter och avgifter med anledning av att patienter uteblir från avtalade besök tas ut enligt grunder som landstinget eller kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Patienter som är bosatta inom landstinget respektive kommunen, liksom patienter som avses i 3 c §, ska därvid behandlas lika. Landstinget får dock för sluten vård fastställa avgiftsnivåer i olika inkomstintervall och besluta om vilka regler om nedsättning av avgiften som ska gälla. Högsta avgiftsbelopp för sluten vård är 80 kronor för varje vårddag.
Avgiften tas ut av patientens förmyndare om patienten är under 18 år när
1. vården ges, eller
2. han eller hon uteblir från ett avtalat besök.

Om det finns flera förmyndare svarar de solidariskt för avgiften.
Om det finns särskilda skäl får avgiften tas ut av den underårige.
Endast kommunen får ta ut vårdavgifter för sådan långtidssjukvård som den har betalningsansvar för enligt 2 § lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård.
Avgifter för vård enligt 18 §, för förbrukningsartiklar enligt 18 c § eller för sådan långtidssjukvård som en kommun har betalningsansvar för enligt 2 § lagen om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård får, tillsammans med avgifter för hemtjänst och dagverksamhet enligt 8 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453), per månad uppgå till högst en tolftedel av 0,48 gånger prisbasbeloppet. Avgifterna får dock inte uppgå till så stort belopp att den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel av sitt avgiftsunderlag för sina personliga behov och andra normala levnadskostnader (förbehållsbelopp). När avgifterna fastställs ska kommunen dessutom försäkra sig om att vårdtagarens make eller sambo inte drabbas av en oskäligt försämrad ekonomisk situation.
Avgiftsunderlaget och förbehållsbeloppet ska beräknas med tillämpning av 8 kap. 3–8 §§ socialtjänstlagen. Lag (2010:245).

26 a § Den som har erlagt vårdavgifter som avser öppen hälso- och sjukvård enligt denna lag i andra fall än som avses i 18 § första stycket, avgifter för förbrukningsartiklar som avses i 3 d § eller avgifter för sådan tandvård som avses i 8 a § tandvårdslagen (1985:125) med sammanlagt högst 900 kronor, eller det lägre belopp som bestämts av landstinget, är befriad från att därefter erlägga ytterligare avgifter för sådan vård eller sådana förbrukningsartiklar under den tid som återstår av ett år, räknat från det första tillfälle då avgift erlagts.
Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 18 år i sin vård, får barnen gemensamt avgiftsbefrielse när kostnaderna för avgifter enligt första stycket sammanlagt uppgår till där avsett belopp.
Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även för barn som under denna tid fyller 18 år.
Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den med vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har varit gift eller har eller har haft barn med föräldern. Lag (2000:356).

Forskning

26 b § Landstingen och kommunerna skall medverka vid finansiering, planering och genomförande av kliniskt forskningsarbete på hälso- och sjukvårdens område samt av folkhälsovetenskapligt forskningsarbete. Landstingen och kommunerna skall i dessa frågor, i den omfattning som behövs, samverka med varandra samt med berörda universitet och högskolor. Lag (1996:1289).

Hälso- och sjukvård vid extraordinära händelser i fredstid

26 c § Kommuner och landsting får på begäran ställa hälso- och sjukvårdsresurser till förfogande för att bistå en annan kommun eller ett annat landsting som drabbats av en sådan extraordinär händelse i fredstid som avses i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Vid sådant bistånd skall personer som tas emot från en annan kommun eller ett annat landsting omfattas av kommunens och landstingets skyldigheter enligt denna lag.
Om bistånd har lämnats har kommunen eller landstinget rätt till skälig ersättning av den kommun eller det landsting som drabbats av den extraordinära händelsen. Lag (2006:631).

Samverkan

26 d § Landstinget skall till kommunerna inom landstinget avsätta de läkarresurser som behövs för att enskilda skall kunna erbjudas god hälso- och sjukvård i särskilt boende och i verksamheter som avses i 18 § första stycket. Detsamma gäller i ordinärt boende om en kommun ansvarar för vården enligt 18 § andra stycket.
Landstinget skall med kommunerna inom landstinget sluta avtal om omfattningen av och formerna för läkarmedverkan.
Om landstinget inte uppfyller sina skyldigheter enligt avtalet att tillhandahålla läkare har kommunen rätt att på egen hand anlita läkare och få ersättning för sina kostnader för det från landstinget. Lag (2006:493).

26 e § Landstinget och kommunen skall samverka så att en enskild som kommunen enligt 18 § första eller andra stycket har ansvar för, också får övrig vård och behandling, hjälpmedel samt förbrukningsartiklar enligt 3 d § som hans eller hennes tillstånd fordrar. Lag (2006:493).

Gemensamma bestämmelser för all hälso- och sjukvård

27 § Har upphävts genom lag (2010:243).

Ledningen av hälso- och sjukvård

28 § Ledningen av hälso- och sjukvård skall vara organiserad så att den tillgodoser hög patientsäkerhet och god kvalitet av vården samt främjar kostnadseffektivitet. Lag (1996:787).

29 § Inom hälso- och sjukvård skall det finnas någon som svarar för verksamheten (verksamhetschef). Verksamhetschefen får dock bestämma över diagnostik eller vård och behandling av enskilda patienter endast om han eller hon har tillräcklig kompetens och erfarenhet för detta.
Ansvaret för ledningsuppgifter rörande den psykiatriska tvångsvården utövas av en läkare med specialistkompetens (chefsöverläkare). Är verksamhetschefen inte en läkare med sådan kompetens, fullgörs dessa uppgifter av en särskilt utsedd chefsöverläkare.
Ansvaret för ledningsuppgifter rörande isolering enligt 5 kap. 1 § och tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168) utövas av en läkare med specialistkompetens (chefsöverläkare). Är verksamhetschefen inte en läkare med sådan kompetens, fullgörs dessa uppgifter av en särskilt utsedd chefsöverläkare eller av en befattningshavare som förordnats enligt 5 kap. 24 § smittskyddslagen. Lag (2004:176).

29 a § Verksamhetschefen ska säkerställa att patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården tillgodoses. Om det är nödvändigt för att tillgodose dessa behov, eller om en patient begär det, ska verksamhetschefen utse en fast vårdkontakt för patienten. Lag (2010:243).

30 § Verksamhetschefen får uppdra åt sådana befattningshavare inom verksamheten som har tillräcklig kompetens och erfarenhet att fullgöra enskilda ledningsuppgifter. Lag (1996:787).

Kvalitetssäkring

31 § Inom hälso- och sjukvård skall kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Lag (1996:787).

Underrättelseskyldighet

31 a § Om en nämnd som utövar ledningen av hälso- och sjukvården enligt 10 eller 22 § i sin verksamhet iakttagit något som tyder på att nya medel används för missbruksändamål eller att ändringar sker i missbruksmönster av kända medel, skall nämnden utan dröjsmål anmäla detta till Statens folkhälsoinstitut. Lag (2001:307).

32 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om hälso- och sjukvård som behövs till skydd för enskilda eller hälso- och sjukvårdens bedrivande i övrigt.
Regeringen får överlåta åt Socialstyrelsen att meddela föreskrifter till skydd för enskilda. Lag (1996:787).

32 a § Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får meddela särskilda föreskrifter om hälso- och sjukvården i fredstid om det ur ett nationellt perspektiv finns behov av katastrofmedicinska insatser. Lag (2002:452).

Hälso- och sjukvården i krig m.m.

33 § Regeringen bemyndigas att meddela särskilda föreskrifter om hälso- och sjukvården i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara. Lag (1996:787).

Övergångsregler

Övergångsbestämmelser

1990:601
Denna lag träder i kraft i fråga om 4 och 15 §§ den 1 juli 1990 och i övrigt den 1 juli 1991.
1990:1465
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. En kommun och en landstingskommun kan komma överens om att under år 1991 föra över till kommunen ansvaret för sådan hälso- och sjukvård som avses i 18 §. I sådant fall tillämpas de nya bestämmelserna på verksamheten från och med den dag då ansvaret överförs. Om en överenskommelse som här avses har träffats, får landstingskommunen under år 1991 lämna sådant ekonomiskt bidrag till kommunen som motiveras av överenskommelsen.
1991:1971
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
2. Äldre föreskrifter gäller alltjämt för läkare som har påbörjat sin specialistutbildning före ikraftträdandet.
1993:587
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Landstingets skyldighet enligt 5 § andra stycket inträder dock inte fullt ut förrän vid utgången av år 1995.
1995:835
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. En läkare som medgivits undantag från kravet på specialistkompetens i 2 § andra stycket lagen (1993:588) om husläkare i dess lydelse före den 1 januari 1996 skall anses uppfylla kravet på specialistkompetens i 5 § denna lag. Om medgivandet gäller för viss tid gäller dock detta endast under samma tid.
1996:1151
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. Kostnader som uppkommer under år 1997 för förbrukningsartiklar i anledning av bestämmelserna i 3 c §, förutom de kostnader som uppkommer inom sluten vård, och 18 b § ersätts av den allmänna försäkringen.
3. Att kostnadsbefrielse enligt 7 § lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. skall bestå efter utgången av år 1996 föreskrivs i punkt 3 övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.
1998:555
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. För tandvårdsbehandling som påbörjats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
1998:1654
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. En kommun som före ikraftträdandet av denna lag inte har ingått i ett landsting får svara för driften av primärvården inom kommunen enligt 5 § om kommunen och landstinget har träffat avtal om det.
2001:848
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.
2. I fråga om beslut enligt 26 § tredje stycket som meddelats före ikraftträdandet men som avser tid därefter skall de nya bestämmelserna tillämpas med avseende på tiden efter ikraftträdandet.
3. Ett överklagande av ett beslut enligt 26 § tredje stycket som fattats före den 1 juli 2002 skall prövas enligt paragrafens äldre lydelse i den del det avser tid före den 1 juli 2002. För den del av beslutet som avser tid efter ikraftträdandet skall prövningen göras enligt de nya bestämmelserna.
2004:812
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. Bestämmelserna i 3 § femte stycket gäller även verksamhet som har bedrivits före ikraftträdandet.
2005:372
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005. Lagen tillämpas inte på avtal som har träffats dessförinnan.
2005:534
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
2. Bestämmelsen i 3 § fjärde stycket 1 gäller inte avtal om drift av hälso- och sjukvård som har träffats före lagens ikraftträdande så länge detta avtal gäller. Avtal om förlängning får inte träffas efter utgången av år 2011.
3. Bestämmelsen i 3 § fjärde stycket 2 gäller inte avtal om drift av hälso- och sjukvård som träffats före lagens ikraftträdande så länge detta avtal gäller. Ett avtal som förlängs får inte stå i strid med villkoret i 3 § fjärde stycket 2.
2009:140
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
2. Bestämmelsen i 5 § fjärde stycket gäller inte avtal om hälso- och sjukvårdstjänster som landstinget träffat med vårdgivare före lagens ikraftträdande, så länge avtalet gäller. Efter ikraftträdandet får ett sådant avtal, till den del det avser tjänster som omfattas av ett vårdvalssystem, inte förlängas.
2010:245
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2010.
2. De nya bestämmelserna gäller inte avgifter för vilka betalningsskyldighet uppkommit före ikraftträdandet.
2010:1314
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för den som omfattas av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen

 

Socialstyrelsen säger – Myndigheterna måste kräva av alla externa experter att deras opartiskhet inte ska kunna ifrågasättas – Hur kan då Anders Ahlbom sitta kvar inom FAS när han är grovt jävig?

19 december 2011

Svar från Socialstyrelsen den 19 december 2011

Socialstyrelsen och övriga myndigheter ska uppfylla krav på objektivitet, saklighet och opartiskhet vid hanteringen av utredningar och ärenden. Myndigheterna måste därför även kräva av alla externa experter att deras opartiskhet inte ska kunna ifrågasättas. Det är en av förutsättningarna för att myndigheterna ska kunna leva upp till de krav på opartiskhet som riktas mot dem. Socialstyrelsen och sex andra statliga myndigheter har tillsammans tagit fram rutiner för att hantera jäv, intressekonflikter och andra bindningar. Varje expert som medverkar i Socialstyrelsens projekt måste redovisa sina eventuella bindningar på en speciell blankett. Socialstyrelsen gör sedan en bedömning om experten kan medverka. Experter med starka kopplingar till exempelvis ett företag som rör det egna expertområdet får inte medverka.
Angående dina frågor om elektromagnetiska fält så är frågan återigen aktuell efter den antagna resolutionen i Europarådet.
Europarådet består av representanter från 47 länder i Europa och verkar främst för mänskliga rättigheter och demokrati. Det ingår som jag förstår inte i EU-stystemet och deras resolutioner blir därmed inte bindande för svenska myndigheter.
Viktigare är därför Världshälsoorganisationen  klassificering av radiofrekvent strålning som 2B dvs. möjligen cancerframkallande.
Eftersom evidensen från epidemiologiska studier och djurstudier är begränsade (limited evidence) blir inte klassningen inte högre än 2b dvs man kan inte utesluta att de funna sambanden kan förklaras av slump eller olika felkällor (a causal interpretation is considered to be credible, but chance, bias, or confounding could not be ruled out with reasonable confidence). Inte desto mindre hamnar den i samma grupp som kraftfrekventa magnetfält som vi har från t.ex.kraftledningar. 
Socialstyrelsen har ju i sin Miljöhälsorapport 2009 redovisat kunskapsläget när det gäller hälsoriskerna med elektromagnetiska fält. IARC:s klassning av radiofrekventa fält i 2b föranleder Socialstyrelsen att ta ställning till hur det ska påverka vår tillsynsvägledning gentemot kommunerna utifrån Miljöbalken. Vi har som du kanske vet tidigare ett meddelandeblad som gäller basstationer.
Med vänlig hälsning
Agneta Holmström
Enhetschef
075-247 37 25
SOCIALSTYRELSEN
Avdelningen för Kunskapsstyrning
Enheten för Hälsoskydd och Smittskydd
106 30 Stockholm
Växel: 075-247 30 00

www.socialstyrelsen.se

Har nu kontaktat Net1 om den höga strålning från Trullefjäll som belastar mitt hus och min hälsa med hög strålning och begärt att de vrider bort loben från mitt hus

Till SSM, PTS, Socialstyrelsen och Net1 gällandeNet1:s sändare i Trullefjäll, Torsås kommun

Brevet skall diarieföras hos respektive myndighet och jag begär en bekräftelse på detta.

Net1:s sändningar gör mig sjuk i mitt hem

Jag bor 7,8 km rakt norr om er mast i Trullefjäll, Torsås kommun. Min adress Bidalite 123, 385 95 Torsås.

Jag har känt av strålningen från denna mast en längre tid, men strålningen har ökat markant detta år och sedan i somras är det olidligt. Jag har fått skador i högra ansiktet, starka smärtor i käkbenet på höger sida, ständig hjärtarytmi, svidande brännande huvudvärk, sveda i ögonen. Jag har suttit med min högra sida vänd mot masten vid matbordet, byter jag sida vid matbordet och vänder den vänstra sidan mot masten då får jag skärande smärta i käkbenet på den sidan. Det svider och bränner i huden, har fått värk i ryggraden och värk i musklerna.
Jag fann er mast för knappt en vecka sedan i Trullefjäll, men jag har känt av den kraftigt medicinskt/fysiskt sedan i början på detta år och min hälsa har markant försämrats. Det känns bland annat som om skelettbenet håller på att urkalkas och jag är nu helt säker på att jag kommer att få cancer av er strålning från denna sändare då den är oerhört stark i mitt hus, eftersom loben träffar rakt på huset.
Med tanke på den uteffekt ni måste ha på denna sändare för att nå minst 6 mil kan  inte strålningen var svag 7,8 km från masten.
Jag begär att ni vrider loben från mitt hus, höjer masten så att loben inte går ner i marken med den höga uteffekten som ni har.
Med den mätare jag har HF 59B mäter jag över 4 mikrowatt per kvadratmeter inne i hela huset även i min skyddande baldakin. Strålningen tar sig igenom allt och den är både helt miljöfrämmande och miljöfarlig enligt domslut i miljööverdomstolen.

Jag skickar även kopia på detta brev  till PTS, SSM och Socialstyrelsen. Jag kräver att ni omedelbart vrider bort loben från mitt hus annars måste jag polisanmäla er då strålningen från er sändare skada min hälsa allvarligt.

Solveig Silverin, miljöingenjör