Mobilstrålningen stressar vår hjärna

Växjö kommun behandlar just nu bygglovsärenden för 4G-master

Smålandsposten

Byggnadsnämnden i Växjö håller just nu på att behandla ansökan från Telia om byggandet av ett antal master med 4G-sändare.


Upprepade undersökningar visar att människor som exponeras för mobilstrålning, såväl från master som mobilen, har ökad förekomst av sömnproblem.

Byggnadsnämnden i Växjö håller just nu på att behandla ansökan från Telia om byggandet av ett antal master med 4G-sändare.
4G-signalen har högre genomträngningsnivå in i byggnader och därför också in i våra kroppar. I en artikel i Daily Mail säger neurofysiologen Dr Keith Baxendale att mobilmaster borde vara förbjudna inom cirka 1,5 kilometer från skolor, förskolor och bostadsområden.
Den 8 mars rapporterade SVT om en undersökning av Sara Thomé som visar att mobilstrålning gör unga, barn och vuxna stressade och orsakar sömnproblem.
Mobilstrålning påverkar sömnen negativt, vilket är känt sedan länge, genom att stressa hjärnan och minska produktionen av sömnhormonet melatonin. Upprepade undersökningar visar att människor som exponeras för mobilstrålning, såväl från master som mobilen, har ökad förekomst av sömnproblem. Dessutom har strålningen en förmåga att påverka välbefinnandesubstanser som seretonin och dopamin, vilket ökar risken för depression.
Den tyske läkaren Horst Egers forskning visar att långvarig exponering för strålning från mobilmaster kan förändra halterna av stresshormoner och leder till förändringar i signalsubstanser som också ses vid ADHD. En av hans studier bekräftar förhöjd cancerförekomst fem år efter etablerandet av en mobilmast.
En annan undersökning som han lät publicera 2010 bekräftade resultat från andra länder som visar att olika symtom som sömnstörningar och huvudvärk är vanligare ju mer mobilstrålning som finns i bostaden.
I Frankrike finns det flera avgöranden som har lett till att basstationer har fått tas ned. Detta på grund av att den franska rättstillämpningen gör en prövning av försiktighetsprincipen även då exponeringen ligger under referensnivån, medan svensk praxis regelmässigt avfärdar försiktighetsprincipen på den grunden att exponeringen ligger under referensnivån.
G TÖRNBLOM

Uppdrag Granskning har granskat mobilstrålningen för ett antal år sedan- men nu är det tyst

Uppdrag Granskning har granskat mobilstrålningen

Hur farlig är mobilstrålningen?

Med jämna mellanrum kommer nya rön och rapporter om att strålningen från våra mobiltelefoner är farlig. Ändå har svenska myndigheter bestämt sig – det finns inga hälsorisker med att utsätta sig för mobiltelefoni. Det finns länder som valt en annan linje än den svenska. Uppdrag gransknings reporter Johan Winberg har träffat forskare och myndighetspersoner runt om i Europa som hellre använder försiktighetsprincipen och talar om risken för framtida skador.

Allt fler svenskar pratar allt mer i mobiltelefon. Idag finns närmare 7 miljoner mobiltelefoner i Sverige och det lär bli fler. Det nya 3G-nätet som håller på att byggas gör det möjligt att skicka mer avancerade tjänster över mobilen som till exempel grafik, stillbilder och rörliga bilder. Våra mobiler blir allt mer lik datorerna.

Men är strålningen vi utsätts för farlig? Förra året kom professor Lennart Hardell i vid Örebros universitetssjukhus med larmrapporten att mobiltelefoni kan orsaka cancer, ett påstående som tillbakavisades som felaktigt av Statens strålskyddsinstitut (SSI) och andra forskare.

– Det är viktigt att man varnar för det som verkligen är farligt, och inte oroar människor i onödan för sådant som inte är det, säger Magnus Ingelman-Sundberg, professor i molekylär toxikologi på Karolinska Institutet, som menar att det idag inte finns några andra påvisbara biologiska effekter av strålningen än värmeeffekter.

SSI, den myndighet som ansvar för att minimera skadliga effekterna av strålning på människor och miljö i Sverige, fastslog i höstas att det inte finns några hälsorisker med mobiltelefoni och att det inte finns något samband mellan mobilstrålning och cancer.

– När jag hör om något nytt forskningsresultat tänker jag bara, jaha ett nytt cancerlarm. Det brukar visa sig att det inte ligger så mycket i de där larmen, säger SSI:s generaldirektör och forskningschef Ulf Bäverstam.

Forskarvärlden presenterar ständigt nya rön om strålningens effekter. Vissa hävdar fortfarande likt professor Magnus Ingelman-Sundberg att strålningen inte är så farlig. Men många forskare som Uppdrag granskning talat med har hittat effekter av strålningen som skulle kunna vara farliga för oss.

Docent Kjell Hansson-Mild på Arbetslivsinstitutet i Umeå har undersökt hur människor upplever strålningen från mobiltelefoner och berättar att 11 procent av de tillfrågade upplever någon form av besvär.

– När vi gått igenom svaren ser vi en överrepresentation av koncentrationssvårigheter, sömnsvårigheter och huvudvärk.

Symptomen kan vara ett uttryck för en stressig livsstil, men har också delvis kunnat bekräftas vid olika studier. Professor och sömnforskaren Torbjörn Åkerstedt vid Karolinska institutet berättar att testpersoner som talat i mobiltelefonen strax före sänggående har uppvisat förändringar av den så kallade djupsömnen, den sömn vi behöver för att återhämta oss.

Annan forskning visar andra effekter. I Finland har forskaren Dariusz Leszczynski på Finska strålskyddsinstitutet upptäckt att mänskliga celler som utsätts för strålning motsvarande den från mobiltelefoner, börjar producera stressproteinet hsp27 och att cellerna också krymper. I England har liknande experiment utförts på maskar med överensstämmande resultat. Effekten i bägge fallen är tydlig, men behöver inte innebära att den är farlig för människor.

Och i Lund har en grupp forskare genom experiment på råttor kunnat visa hur strålning redan efter 2 minuter påverkar blod-hjärn barriären, den hinna som omger blodkärlen i hjärnan. När råttorna utsattes för strålning uppstod läckage i blod-hjärn barriären, och det efter bara 2 minuter. Och efter 50 dagars strålning av råttorna började själva hjärncellerna dö.

– Om barriären läcker då och då är det nog ingen större fara, men om hjärnan utsätts för långvarig strålning kan det innebära skador. Det är i princip inga skillnader mellan råttor och människor, men det tar troligen mycket längre tid för människor. En tänkbar effekt skulle kunna vara att hjärnan åldras, att man får försämrad minnesfunktion och mental kapacitet, säger Arne Brun, professor i patologi.

Forskargruppen i Lund anser att resultaten är anmärkningsvärda och de är mycket kritisk till SSI:s hållning att strålningen från mobilerna är så ofarlig.

– Hela det etablerade regelsystemet bygger på stor okunskap, men det inte bara okunskap. Man vågar heller inte överge sina gamla etablerade värderingar, säger Bertil Persson, professor i radiofysik.

I vissa länder har myndigheterna valt en försiktigare linje än den i Sverige. I flera länder säger myndigheterna att forskningen ännu vet för lite för att kunna dra slutsatsen att strålningen är farlig, därför är man hellre försiktig.

På den italienska hälsovårdsmyndigheten har man valt att ställa sig skeptisk till forskningsresultaten. Avdelningschefen Pietro Comba säger att man inte skulle vara lika tillåtande om mobiler varit en livsmedelstillsats.

– Om vi hade haft lika lite kunskap om en livsmedelstillsats hade den aldrig tillåtits för en bred användning.

Länder som exempelvis Italien, England, Tyskland och Norge ger rekommendationer om att barn inte ska använda mobiltelefoner och att man helst inte ska prata längre än nödvändigt i mobilen. Man uppmanar också till att välja mobiltelefoner med låg strålning. I Sverige ges inga sådana rekommendationer alls.

– De har gjort en annan bedömning, men vår bedömning är att det är onödigt, säger Ulf Bäverstam på SSI.

I ett pressmeddelande från SSI säger man istället att man med rimlig grad av säkerhet kan utesluta ett orsakssamband mellan mobiltelefoner och cancer. Där så många andra länder är tydliga med att markera att det saknas forskning och att det ännu inte är möjligt att se konsekvenserna av mobilstrålningen, skriver SSI att även om den nu presenterade sammanställningen av kunskapsläget känns betryggande, fortsätter forskningen inom området.

Pressmeddelandet bygger på en rapport från flera studier. Uppdrag granskning har tagit del av originalstudierna och funnit att inte någon av forskarna vågar ha bestämda uppfattningar om eventuella cancereffekter på lång sikt. Under intervjun med Ulf Bäverstam ändrar han sig också vad gäller kunskapsläget.

– Jag skulle kanske inte använda ordet betryggande i det sammanhanget, för vi vet inte idag om strålningen till exempel påverkar allergier eller spermaproduktion och det saknas fortfarande forskning på GSM-telefoner, medger han.

Just nu pågår utbyggnaden av den tredje generationens mobilsystem för fullt. Det så kallade 3G-nätet kommer att kräva 60 000 nya antenner och 8000 nya master men effekterna av dem är inte heller något som oroar svenska myndigheter.

Förutom teleföretagen är flera olika myndigheter inblandade i utbyggnaden av antenner och master, däribland Post- och telestyrelsen, Stadsbyggnadskontoret och Miljöförvaltningen. Men vem som kontrollerar var och hur antennerna monteras är oklart. Det visar sig att ingen av myndigheterna har en samlad bild av utbyggnaden. Ingen verkar heller kontrollera att antennerna placeras så att människor inte utsätts för strålning i onödan.

I Italien sker den kontrollen kontinuerligt. Där finns detaljerade beskrivningar om var varje antenn finns, hur mycket den strålar och åt vilket håll den strålar. När en ansökan om antennbygge kommer in till det regionala kontoret, görs en beräkning av hur antennen kommer stråla och om man anser att människor utsätts i onödan avslås ansökan.

I italienska byn Scandicci satte invånarna tillsammans med miljörörelsen stopp för ett mastbygge. Där ges inte längre några byggnadslov. Men när invånarna i svenska Sunne försökte stoppa utbyggnaden av master blev det nej från kommunen. Sunneborna samlade tillräckligt många namn tillräckligt för en folkomröstning. Men kommunen sa nej med motiveringen att man inte kan folkomrösta om byggnadslov. Och i Trelleborg försökte kommunen stoppa bygget av 3G-master, med enda resultat att kommunen JO-anmäldes.

I flera andra länder väljer myndigheterna försiktighetsprincipen vad gäller effekterna av mobiltelefonin. I väntan på säkrare forskningsresultat väljer man en försiktig linje. I Sverige anser myndigheterna att vi redan har ett betryggande kunskapsläge för att dra slutsatsen att vi inte behöver vara oroliga.

Ingen av de forskare och experter som Uppdrag granskning talat med vill stoppa eller förbjuda mobiltelefoner, men de har olika syn på vad man bör tänka på. På det nya Ericsson-kontoret finns numera inte en enda fast telefon. Alla anställda använder enbart mobilen, där är man inte orolig för eventuella risker. Professorn Bertil Persson i Lund är mer orolig.

– Jag är så försiktig att jag har mobilen avstängd men bär istället med mig en personsökare. När den piper ringer jag upp, men bara för ett kort samtal.

REPORTER: Johan Winberg
RESEARCHER: Nina Löfgren, Linn Sandberg
FOTO: Ove Thews, Casimir Reuterskiöld, Michael Stankowski
REDIGERING: Mattias Forsgren

Teresa Skeppholm

 

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=8403&a=128642

 

 

 

 

Professor Dariusz Leszczynski – Det kan inte komma som någon överraskning att den mänskliga kroppen kan reagera på elektromagnetiskt fält

http://communities.washingtontimes.com/neighborhood/between-rock-and-hard-place/2012/apr/1/european-experts-disarray-over-ehs-electromagnetic/

Dariusz Leszczynski

HELSINGFORS, April 1, 2012

Översättning från gooogle

Korrekt funktion av människokroppen är beroende av ”elektricitet”. Vad vi känner och vad vi tycker regleras av rörelser av elektriska laddningar inom och i-mellan våra celler.

Därför bör det inte komma som någon överraskning att den mänskliga kroppen vid en tillräckligt stark elektromagnetiskt fält kan orsaka störningar i den normala fysiologiska elektriska signalering i vävnader och organ.

Vad är en tillräckligt stark elektromagnetiskt fält? Det finns några generella regler som används för att förse oss med säkerhet gränser för exponering. Men som med allt vi möter, det finns undantag.

Människors kroppar är lika, men inte helt samma sak. Variationer i våra gener leder till så kallade individuella känslighet för kemikalier, inklusive läkemedel eller strålning.

Vissa människor får pollen eller damm allergi, men de flesta gör det inte. Några få lungcancer från tobaksrök men inte alla rökare gör. Vissa blir lätt solbrända medan andra inte gör det.

Var och en av oss är åtminstone något skiljer sig från de andra, och medan säkerhet gränsvärden vanligtvis skyddar de allra flesta, det kommer alltid att finnas en minoritet som är mer känslig och reagerar på exponeringsnivåer som är ännu lägre än de generella säkerhetskraven.

Några av de känsliga personer är lätta att skydda – inte röka, inte solbränna, ta antihistamin.

Det finns en grupp känsliga människor som är svåra att definiera och svårt att skydda i den aktuella elektromagnetiska-teknik-beroende värld. En sådan grupp av personer är känsliga, mer än andra, att människan elektromagnetisk strålning. Denna grupp måste finnas eller att vi skulle behöva skriva våra medicinska böcker.

Vi bara vet inte hur man hittar dem.

För närvarande är dessa själv diagnosen elektromagnetiska överkänsliga personer. EHS finns inte som en officiell sjukdom med känd uppsättning av symptom, en känd uppsättning diagnostiska tester och en känd metod för klinisk behandling.

Anledningen till behovet av självdiagnos är att forskarna inte köra tillräckligt relevanta vetenskapliga studier som tillförlitligt skulle avgöra om Elöverkänslighet orsakas av EMF eller andra medel.

Under de senaste dagarna producerade europeiska experter två motsatta synpunkter på EHS.

Den första vyn presenteras i en nyligen publicerad artikel ”vissa människor överkänsliga för elektromagnetiska fält?”. Författarna, fyra experter från Norge, Storbritannien, Sverige och Nederländerna, kalla det ”systematisk genomgång av vetenskapliga studier”, även om det är en kort, icke-peer-reviewed ny utvärdering av två tidigare publicerade översiktsartiklar.

Den andra är ”riktlinje av den österrikiska Medical Association (ek) för diagnos och behandling av EMF-relaterade hälsoproblem och sjukdomar (EMF syndrom)”. Författarna kallar det ”Consensus papper Österrikes Medical Association EMF Working Group (OAK AG-EMF)”.

Den ”systematiska review” kommer till följande slutsats:

”De symtom som upplevs av människor som rapporterar elöverkänslighet är utan tvekan verkliga och kan ibland ha en dramatisk effekt på personens livskvalitet. Men, väl utformade experimentella studier har upprepade gånger visat att dessa symtom inte utlöses av exponering för elektromagnetiska fält. Vetenskapliga studier har inte heller att identifiera eventuella fysiologiska förändringar hos personer med elöverkänslighet som en följd av exponering för elektromagnetiska fält … ”.

Mest förbryllande och oroande är uttalande ”väl utformade” Studier som visar bristande orsakssamband mellan elöverkänslighet och exponering EMF.

Författarna till ”systematiska” används två recensioner publicerade 2005 och 2010, som grund för denna publikation.

Enligt författarna analyserat 2005 års översyn 31 EHS studier av vilka sju visade EMF orsakar EHS. Kan dock två av dessa sju studier inte replikeras, hade tre fel i dataanalys och två gav motstridiga (motsatta effekter) resultat.

Författarna nämnde inte kvaliteten på de 24 negativa MHS studier som ingår i 2005 års översyn. Detta är en vanlig praxis i EMF forskning. Positiva studier, som visar effekter av elektromagnetiska fält, håller på att analyseras i detalj för de eventuella fel som leder till observation av effekter. Negativa studier är mest allmänt accepterade för sitt nominella värde och deras kvalitet inte ifrågasättas eftersom de ger bevis ”som förväntat”.

Det är en väldigt fel metod som snedvrider bevisen. Fel i studiedesign eller analys av data kan leda till någon effekt resultat. De icke-effektstudier bör också utvärderas för att de är korrekta och deras förmåga att visa vad de påstår sig visa.

I översynen 2010 har ytterligare 15 studier analyseras och ingen av dem har visat positiv effekt.

Därför skulle det vara intressant att veta vad var ”väl utformade studier” som gjorde författarna till ”systematiska” säker på att det inte finns något samband mellan elöverkänslighet och EMF.

Det stora problemet, enligt min mening, är att alla studier som ingår i 2005 och 2010 recensioner i praktiken alla befintliga EHS analys forskning, inte behöver metodiskt förmåga att upptäcka EHS eller bevisa / motbevisa dess existens och dess kausalitet samband med EMF. Dessa studier baseras på subjektiva uppgifter från små grupper av volontärer som deltar i experiment.

Villkor för experiment och stämningen på platsen är vissa orsaker till stress som påverkar svar och reaktioner försökspersoner. Data som erhållits i dessa studier inte är objektiv och benägna att studera och motiv-beroende fel.

Nämns som objektiva data av författarna till ”systematisk granskning”, mätningar av blodtryck eller hjärtfrekvens inte helt objektiv. Experimentell stress kan lätt påverka dem och göra resultatet av mätningen delvis subjektiv och därför opålitliga.

Den andra EHS-story som kommer från Europa är riktlinjerna för österrikiska läkare. Författarna anger följande:

”Den österrikiska Medical Association har utvecklat en riktlinje för differentiell diagnos och eventuell behandling av ospecifika stressrelaterade hälsoproblem som är förknippade med elektrosmog.”

Det betyder helt enkelt att österrikiska läkare tycker att EHS finns, vad står i direkt motsättning till ingåendet av ”systematisk granskning” av de fyra europeiska experter.

Experterna motsäger varandra. Vem har rätt? Bara bättre forskning, med metoder som ger riktigt objektiva data lösa detta dödläge. Fortsättning av forskning där man använder dagens konstruktioner kommer inte att ge svar och kommer att leda till slöseri med tid och pengar och kommer att sprida frustration bland de själv diagnosen EHS drabbade och vissa forskare. Det finns ett akut behov av en ny metod för detta ämne.

En intressant öppning för en sådan ny strategi från två studier som publicerats av japanska forskare under 2002 och 2003. Studierna verkar ”glömt”. Ingen upprepade dem, ingen nämner dem i samband med EHS debatt – varken EHS drabbade eller vetenskapsmän.

Studierna har visat att mobilstrålning kan förbättra allergiska reaktioner. Intressant nog är stor del av MHS symptom, som beskrivits av MHS lider, allergi-liknande symptom. Kan det vara så att en del av EHS drabbade har allergiska reaktioner förstärkas av mobiltelefon strålning?

Sådana studier som dessa från Japan och andra studier som analyserar molekylär nivå svaren från människokroppen utsätts för mobilstrålning är det enda sättet att förklara orsakerna till elöverkänslighet och ge ledtrådar till behandling. EHS kommer inte att förklaras och bekräftas genom att fråga patienterna hur de mår. En ny strategi med nya forskningsmetoder behövs för att ta itu med EHS frågan.

***

LOFAR och LOIS är ett projekt om ny sändningsteknik över hela jorden

Om LOIS OCH LOFAR- projektet

Om LOFAR

Institut för rymdfysik

LOIS News

  • IBM and IRF/LOIS announces a major new e-Science collaborative project in space weather research, 3 June, 2009.
  • Uppsala University appoints Lars Ladell as visiting professor in Space Physics, to supplement the LOIS effort, 19 May, 2009.
  • New York Times and International Herald Tribune publishes an on-line article and an interview on our use of the new IBM System S/InfoSphere Streams software for analysing data from LOIS 2009-05-20
  • The first Swedish LOFAR Science Interest meeting, focusing on Swedish interests in LOFAR, LOIS and SKA, was held in Stockholmx, 15 January, 2009.
  • On 5 December, 2008, the funding agency VINNOVA (The Swedish Governmental Agency for Innovation Systems) , granted the LOIS project 0.5 MSEK for the development of a new generation of digital four-channel radio sensors for high-speed (125 Ms/s), high-dynamic range (16 bit resolution) real-time sampling of electromagnetic field vectors.
  • The 7th LOIS workshop, focusing on new radio methods for studying space, was held in Växjö, June 16-18, 2008. PRL_cover
  • Through an agreement with the Blekinge Institute of Technology, a second LOIS station will be built near the city of Ronneby in the county Blekinge, located in the south-east corner of Sweden approximately 100 km due south of the current Växjô LOIS test station.
  • On August 24, 2007, Physical Review Letters published our article Utilization of Photon Orbital Angular Momentum in the Low-Frequency Radio Domain which describes the breakthrough radio methods that have been developed in the LOIS project. See also the arxiv.org version. This paper is the ”top story” of this particular Phys. Rev. Lett. issue and has one of our figures, prepared by two undergraduate diploma students in our group, on the cover.

* LOIS, IRF, and LOFAR

Image: Northern Europe LOIS is a project intiated and led by the Physics in Space programme of the Swedish Institute of Space Physics (IRF) in Uppsala. The objective is to develop new observational modes and methodics to optimise and extend the Earth and space observing capabilities of the large radio infrastructure LOFAR, currently under construction in northwestern Europe. A test station where the basic LOIS ideas have been developed, was in operation from 2003 until 2009 in Växjö in southern Sweden. A new digital vector sensing antenna/radio unit was developed 2008-2009 and will be used at the second LOIS station, in Ronneby, Sweden. This station will be the first prototype and at a later stage the Växjö station will be upgraded to the same level. A high-speed IT backbone connecting the Ronneby and Växjö stations will allow long-base interferometry of a new kind, based on the utilisation of new angular momentum degrees of freedomg. The map on the right shows a possible future distribution of the LOIS system. A picture of the LOIS test station near Växjö can be seen below. More information on LOIS can be found on this page, and in the LOIS brochure (pdf).

LOFAR was originally designed as the world’s first software defined and most sensitive observatory for low radio frequencies (10-240 MHz), but has now evolved into a generic sensor network for on-line Earth and space observations. Information on LOFAR can be found on www.lofar.org, and in the LOFAR brochure (pdf).

* LOIS in Växjö

LOIS Space Centre, an initiative of the ”Physics in Space” (PHiSP) research programme of the Swedish Institute of Space Physics, is operated by the School of Mathemathics and Systems Engineering (MSI) of Växjö University, one of the largest universities in southern Sweden with about 16000 students. LOIS Space Centre has its offices at, and is sponsored by, Videum Science Park.

* LOIS in Ronneby

In collaboration with the Ronneby Municipality, the Blekinge Institute of Technology (in Swedish: Blekinge Tekniska Högskola, BTH) has agreed to provide infastructure and other support in order to establish the LOIS Ronneby prototype station in Angelskog, five kilometres away from the BTH Oktagonen premises where advanced computing, network and other IT equipement have been installed. The deployment of old and new typse of sensors at the Angelskog site will commence during the spring of 2009.

* LOIS and IBM

In fierce world-wide competition LOIS managed in 2004 to win one of IBM’s few Shared University Research (SUR) grants. The SUR grant has been used for the procurement of high-performance computer hardware (a cluster of two IBM Blade Centers with 56 CPUs) for LOIS data handling, analysis and simulations. In 2006, LOIS won its second SUR grant, allowing a major upgrade of the system for higher I/O and much larger storage capacity. LOIS and IBM Research has established research collaboration in several areas, including scalable data stream management, sensor networks, computer modelling, and distributed computing. This collaboration allows LOIS researchers to use the world’s fastest supercomputer BlueGene and also extends into the planned Lunar Infrastructure For Exploration project which aims at building a large low-frequency radio telescope on the far side of the moon based on LOIS’ innovative radio technology.

Europaparlamentet – Skriftlig förklaring om erkännande av multipel kemisk känslighet och elöverkänslighet i den internationella statistiska klassifikationen av sjukdomar och relaterade hälsoproblem (ICD)

Skriftlig förklaring om erkännande av multipel kemisk känslighet och elöverkänslighet i den internationella statistiska klassifikationen av sjukdomar och relaterade hälsoproblem (ICD)

Europaparlamentet är Europeiska unionens enda direktvalda organ. Europaparlamentets 754 ledamöter har till uppgift att företräda dig som medborgare. Ledamöterna väljs var femte år av invånarna i Europeiska unionens 27 medlemsstater och representerar alla unionens 500 miljoner medborgare.

Europaparlamentarikerna Raül Romeva i Rueda, Kriton Arsenis, Willy Meyer, Michèle Rivasi, Oreste Rossi har skrivit nedanstående brev och uppmanar övriga parlamentariker att skriva under brevet. Man begär att multipel kemisk känslighet och elöverkänslighet skall ingå i den internationella statistiska klassifikationen av sjukdomar och relaterade hälsoproblem (ICD).

Skriv till våra svenska företrädare i europaparlamentet och uppmana dem att skriva under brevet. Skriv ett kort gärna personligt brev om er situation och varför det viktigt att elöverkänslighet ingår i WHO:s internationella klassificering ICD.

–         behovet av skydd av boendemiljön

–          behovet av trygg sjukvård

–         behovet att som gammal ha möjlighet till elsanerat boende inom äldreomsorgen.

Den 14 juni 2012 är slutdatum för parlamentarikernas underskrift.

Skriv att man måste sänka strålningen på grund av att IARC bedömt denna tekniska strålning som möjligen cancerogen. IARC:s . Bedömning måste tas på allvar då arbetsgruppen inom WHO noga avvägt riskerna utifrån flera välgjorda studier.

Ni som skriver brev, skriv namnet (det som står i e-postadressen) och adressen till

Europaparlamentet
Regeringsgatan 65, 6 tr.
111 56 Stockholm

Ni som kan nyttja dator, namn och e-postadress till de svenska europaparlamentarikerna:

annamaria.corazzabildt@europarl.europa.eu,
goran.farm@europarl.europa.eu,
christofer.fjellner
@europarl.europa.eu,
mikael.gustafsson@europarl.europa.eu,
anna.hedh@europarl.europa.eu,
gunnar.hokmark@europarl.europa.eu,
anna.ibrisagic@europarl.europa.eu,
kent.johansson@europarl.europa.eu,
isabella.loevin@europarl.europa.eu,
olle.ludvigsson@europarl.europa.eu,
jens.nilsson@europarl.europa.eu,
marit.paulsen@europarl.europa.eu,
carl.schlyter@europarl.europa.eu,
12.3.2012                                                                                                                  0014/2012

SKRIFTLIG FÖRKLARING i enlighet med artikel 123 i arbetsordningen om erkännande av multipel kemisk känslighet och elöverkänslighet i den internationella statistiska klassifikationen av sjukdomar och relaterade hälsoproblem (ICD)

<Depute>Raül Romeva i Rueda, Kriton Arsenis, Willy Meyer, Michèle Rivasi, Oreste Rossi</Depute>

Frist: 14.6.2012

Skriftlig förklaring om erkännande av multipel kemisk känslighet och elöverkänslighet i den internationella statistiska klassifikationen av sjukdomar och relaterade hälsoproblem (ICD)

Europaparlamentet avger denna förklaring

–    med beaktande av sin resolution av den 4 september 2008 om halvtidsöversyn av den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010 (2007/2252(INI)), särskilt skäl J,

–    med beaktande av beslut nr 1350/2007/EG om inrättande av ett andra gemenskapsprogram för åtgärder på hälsoområdet (2008–2013) och vitboken ”Tillsammans för hälsa: Strategi för EU: 2008–2013” (COM(2007)0630),

–    med beaktande av sin resolution av den 2 april 2009 om hälsoproblem i samband med elektromagnetiska fält,

–    med beaktande av artikel 123 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Ojämlikheter i hälsa mellan olika europeiska länder bör åtgärdas.

B.   Patienter som lider av multipel kemisk känslighet är känsliga för miljöföroreningar, medan patienter som lider av elöverkänslighet är känsliga för elektromagnetisk strålning. I båda fallen är det fråga om allvarliga risker på många olika områden som patienterna inte själva kan påverka, såsom luften de andas eller exponering för elektromagnetisk strålning.

1.   Europaparlamentet rekommenderar att de medlemsstater som ännu inte har gjort det ska ta med multipel kemisk känslighet och elöverkänslighet i sin version av den internationella statistiska klassifikationen och i sina förteckningar över yrkessjukdomar som grundar sig på ILO:s rekommendationer. Parlamentet föreslår att Världshälsoorganisationens generalförsamling bör ta med multipel kemisk känslighet och elöverkänslighet i sin kommande klassifikation ICD-11.

2.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att tillämpa gällande bestämmelser om elektromagnetisk strålning och exponering för skadliga ämnen samt att strikt tillämpa försiktighetsprincipen om effektiva åtgärder i hälso- och miljöfrågor för att omedelbart skydda de drabbade, vars antal hela tiden drastiskt ökar.

3.   Europaparlamentet föreslår att man ska harmonisera bestämmelserna om fysikaliska agens eller skadliga ämnen i medlemsstaterna, på grundval av de striktaste kriterier som finns och också kontrollera importerade produkter.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna till rådet och kommissionen samt medlemsstaternas parlament.

annamaria.corazzabildt@europarl.europa.eu,
goran.farm@europarl.europa.eu,
christofer.fjellner@europarl.europa.eu,
mikael.gustafsson@europarl.europa.eu,
anna.hedh@europarl.europa.eu,
gunnar.hokmark@europarl.europa.eu,
anna.ibrisagic@europarl.europa.eu,
kent.johansson@europarl.europa.eu,
isabella.loevin@europarl.europa.eu,
olle.ludvigsson@europarl.europa.eu,
jens.nilsson@europarl.europa.eu,
marit.paulsen@europarl.europa.eu,
carl.schlyter@europarl.europa.eu,
olle.schmidt@europarl.europa.eu,
alf.svensson@europarl.europa.eu,
marita.ulvskog@europarl.europa.eu,
asa.westlund@europarl.europa.eu,
cecilia.wikstrom@europarl.europa.eu
(christian.engstroem@europarl.europa.eu), piratpartiet
(Amelia.andersdotter@europarl.europa.eu), piratpartiet

EU-Kommissionen 2005. Etiska Aspekter av IMPLANTAT I MÄNNISKOKROPPEN

Galleri

Till originaltexten EU-kommissionen  EU-Kommissionen 2005. Etiska Aspekter av IMPLANTAT I MÄNNISKOKROPPEN Ett tidigare inlägg i min Miljöblogg som också innehåller viktiga länkar IMPLANTAT I MÄNNISKOKROPPEN Originalets titel: Ethical aspects of ICT implants in the human body. Deklarationen presenterad för EU-kommissionen … Läs mer

Österrikiska läkare vill diagnostisera elöverkänslighet, samt skydda dem från elektromagnetiska strålning enligt Europarådets rekomendationer

Guideline av den österrikiska Medical Association För diagnos och behandling av EMFrelated hälsoproblem och sjukdomar (EMF syndrom) Consensus papper av österrikiska Medical Associations EMF Working Group (AG-EMF)
Antagen vid mötet för miljömedicin tjänstemän i Regional Medical
Föreningens och den österrikiska Medical Association den 3 mars 2012 i Wien.

Inledning

Det har skett en kraftig ökning av ospecifika, ofta stress-hälsorelaterade problem som allt fler läkare presenterar som komplexa differentialdiagnos.

En orsak som hittills har fått liten uppmärksamhet är den ökade exponeringen av elektrosmog i hemmet, på arbetet och under fritiden, som förekommer vid sidan av kronisk stress både i privatlivet och arbetslivet. Den kan samverka med ett övrig levnadssituation som kronisk stress som kan leda till utbrändhet.

Hur kan läkare bevaka denna utveckling?

Den österrikiska Medical Association har utvecklat en riktlinje för differentiell diagnos och eventuell behandling av ospecifika stressrelaterade hälsoproblem associerad med elektrosmog. Dess kärnelement är en patient enkät bestående av en allmän bedömning av stress-symtom och en särskild bedömning av elektrosmog exponering.

Utvärderingen av enkäten är tänkt som en vägledningen och stöd i att diagnostisera och behandla EMF-relaterad hälsa problem.

Bakgrund

Många blir alltmer exponeras, i olika grader, för att en kombination av låg
och högfrekventa elektriska fält (EF), magnetiska fält (MF) och elektromagnetiska fält (EMF) av olika signalmönster, intensitet och tekniska tillämpningar under varierande tidsperioder, i dagligt tal benämnt elektrosmog. Läkare är ofta konfronteras med ospecifika besvär utan att tydligt identifierbara orsaker (Huss och Röösli 2006). Det har misstänkt att miljöförhållanden såsom ökad exponering av befolkningen radiovågor, som utgår t ex från trådlösa telefoner, mobiltelefoner basstationer, mobiltelefoner, GPRS, UMTS, datakort för bärbara datorer och bärbara datorer och trådlöst LAN (WLAN), men även exponering för elektriska och magnetiska fält som härrör från kraftledningar, apparater och utrustning, kan spela en kausal roll (Blake Levitt och Lai 2010). För den medicinska yrke, väcker nya utmaningar i diagnos och behandling. En central fråga för den kausala tilldelning av symtom är bedömningen av variationen i hälsoproblem beroende på tid och plats, vilket är särskilt relevant för miljö orsaker såsom exponering för elektromagnetiska fält.

I Österrike byggs just nu ut den fjärde generationens mobiltelefoni (LTE), som samt smart mätning (för el, gas och vatten förbrukning), vilket resulterar i ytterligare exponering för elektromagnetiska fält av befolkningen.

Ny radioteknik och tillämpningar har införts utan säkerhet om deras hälsoeffekter. Denna  nya miljöfaktor kan ge upphov till nya frågeställningar inom medicinen. Till exempel frågor av så kallade icke-termiska effekter och potentiella långtidseffekter av låg dos exponering har knappast undersökts före införandet. Vissa patienter misstänker ett samband mellan exponering för elektromagnetiska fält och deras hälsoproblem. Dessutom måste läkare
konfronteras med allt fler hälsoproblem med oidentifierade orsaker. Att ta fram en evidensbaserad behandlingsstrategi i detta sammanhang är en utmaning för dessa differentiell diagnos.
I Österrike finns inga demokratiskt legitimerade begränsningar för att skydda den allmänna befolkningen från exponering för elektromagnetiska fält.

Rekommendationerna från WHO, som sammanställts av Internationella kommissionen för icke-joniserande strålning (ICNIRP 1998), är baserat på en termisk modell. Dessa rekommendationer antogs av EU i dess
Rådets rekommendation av den 1999 (EU-Ratsempfehlung 1999) och av Österrike i sin pre-standard ÖVE / ÖNORM E 8850:2006 02 01 (ÖNORM 2006) utan att ta hänsyn konto långfristiga icke-termiska effekter.

I augusti 2007 publicerade BioInitiative, en internationell expertgrupp, en
omfattande rapport efterlyser förebyggande åtgärder som grundar sig mot exponering för elektromagnetiska fält på tillgängliga vetenskapliga bevis (BioInitiative 2007). Följaktligen, den europeiska Miljöbyrån jämförts elektrosmog andra miljörisker som asbest eller bensen (EES 2007).

I april 2009, en så kallad resolution från Europaparlamentet för en översyn av EMF gränser i EU-rådets rekommendation från 1999 som var baserad på
riktlinjer ICNIRP, med hänvisning till BioInitiative rapport (EU Parlamentet
2009). I maj 2011 antog Europarådets parlamentariska församling för Europa
rapporten ”potentiella farorna med elektromagnetiska fält och deras inverkan på miljön ”(PACE 2011). I betänkandet krävs ett antal åtgärder för att skydda
människor och miljön, i synnerhet från högfrekventa elektromagnetiska fält.
En av rekommendationerna är att ”vidta alla rimliga åtgärder för att minska exponeringen för elektromagnetiska fält, särskilt för radiofrekvenser från mobiltelefoner och särskilt exponering till barn och ungdomar som verkar vara mest i riskzonen för hjärntumörer ”.

Även i maj 2011 en expertgrupp vid Internationella byrån för forskning om
Cancer, ett organ inom WHO, klassificeras radiofrekventa elektromagnetiska fält som möjligen cancerframkallande (grupp 2B) för människor (IARC 2011).

En representativ telefonundersökning (n = 2048, ålder> 14 år) som genomfördes under 2004 Schweiz gav en frekvens av 5% (95% Cl 4-6%) för ett själv beror- ”Diagnos” av elöverkänslighet (Schreier et al. 2006).
I en annan undersökning som genomfördes i Schweiz år 2001, tillskriven 394 svarande specifika hälsoproblem till EMF-exponering. Bland annat följande symtom rapporterades som förekommer ofta: sömnproblem (58%), huvudvärk (41%), nervositet (19%), trötthet (18%) och koncentrationssvårigheter (16%). Den svarande noterat mobilbasstationer (74%), mobiltelefoner (36%), sladdlösa telefoner (29%) och högspänningsledningar (27%) som orsaker. Två tredjedelar av respondenterna hade vidtagit åtgärder för att minska sina symtom, den vanligaste åtgärden är att undvika exponering. Anmärkningsvärt hade endast 13% har hört deras läkare (Röösli et al. 2004). Medan en undersökning från 2006 av Regel et al. beskrivs inga exponeringsdata effekter, två provokation studier om exponering av ”elöverkänsliga” individer och kontrollpersoner till mobil
telefon basstationer signaler (GSM, UMTS eller båda) fann en signifikant minskning av välbefinnande

Efter UMTS exponering i enskilda rapporteringen känsligheten (Zwamborn et al. 2003, Eltiti et al. 2007). Analys av tillgängliga data om exponering av människor som lever nära mobiltelefon basstationer har gett tydliga indikationer för negativa hälsoeffekter effekter (Santini et al. 2002, Navarro et al. 2003, Hutter et al. 2006, Abdel-Rassoul et al. 2007, Blettner et al. 2008).

Baserat på vetenskapliga litteraturen om interaktioner av EMF med biologiska system, flera mekanismer av interaktion är möjliga. En trolig mekanism på
intracellulära och intercellulär nivå, till exempel, är växelverkan via bildningen av fria radikaler eller oxidativ och nitrosative stress (Friedmann et al. 2007, Simko 2007, Pall 2007, Bedard och Krause 2007, Pacher et al. 2007, Desai et al. 2009). Den kretsar kring den ökade bildningen av peroxinitrit (ONOO) från en reaktion av kväve kolmonoxid (NO) med superoxid (O2-). På grund av sin relativt lång halveringstid, peroxynitrit skadar ett stort antal viktiga metaboliska processer och celler komponenter.

Detta tillvägagångssätt kan tjäna som en rimlig förklaring till många av de hälsoproblem, symptom och deras progression observeras i samband med exponering för elektromagnetiska fält. Det finns ökande tecken på att EMF syndrom (EMF) bör räknas till Multisystem sjukdomar (Pall 2007) såsom kronisk trötthetssyndrom (CFS), multipel Kemisk känslighet (MCS), fibromyalgi (FM) och Post Traumatic Stress Disorder
(PTSD).

I Sverige är EMF syndrom betecknas som elöverkänslighet (EHS),
betraktas som en fysisk funktionsnedsättning och redovisas som ett funktionshinder. Med hänvisning till FN: s resolution 48/96, bilaga, av den 20 december 1993 (UN 1993), lokala myndigheter bevilja stöd till personer med EHS. Anställda med EHS har rätt till stöd från sina arbetsgivare så att de kan arbeta trots denna försämring. Några sjukhus i Sverige ger rum med lågt EMF-exponering.

Det österrikiska läkarförbundet anser att det är deras plikt och deras uppdrag att ge medlemmar av den medicinska professionen en sammanställning av det aktuella läget i vetenskaplig och politisk debatt ur ett medicinskt perspektiv och med särskild rekommendationer till åtgärder enligt dessa första riktlinjen. Riktlinjen kan endast förbättras genom förslag, kritik och ändringar. På grund av den snabba utvecklingen av olika tekniker, rekommenderar läkarna att den basala riktlinjen  måste  anpassas kontinuerligt. Vi inbjuder därför alla läkare att skicka bidrag till nästa upplaga av riktlinjer till följande e-postadress: post@aerztekammer.at

Vad skall man tänka på när man hanterar patienter och EMF

När det gäller ospecifika hälsoproblem (se patienten frågeformulär) för vilka ingen klart identifierbar orsak kan hittas, bör exponering för elektromagnetiska fält i princip tas i betraktande som en potentiell orsak, särskilt om patienten misstänker att den kan vara orsaken.
Så här gör du om EMF-relaterade hälsoproblem misstänks

Den rekommenderade metoden för diagnos och behandling är tänkt som ett stöd och bör, naturligtvis, ändras vid varje enskilt fall kräver.
1. Historia av hälsoproblem och exponering för elektromagnetiska fält
2. Examination och resultat
3. Mätning av exponering för elektromagnetiska fält
4. Förebyggande eller minskning av exponering för elektromagnetiska fält
5. Diagnos
6. Behandling

_______________________________

Guideline of the Austrian Medical Association ( ) for the diagnosis and treatment of EMFrelated health problems and illnesses (EMF syndrome) Consensus paper of the Austrian Medical Association’s EMF Working Group ( AG-EMF) Adopted at the meeting of environmental medicine officers of the Regional Medical
Association´s and the Austrian Medical Association on 3rd March 2012 in Vienna.
Introduction There has been a sharp rise in unspecific, often stress-associated health problems that increasingly present physicians with the challenge of complex differential diagnosis.

A cause that has been accorded little attention so far is increasing electrosmog
exposure at home, at work and during leisure activities, occurring in addition to
chronic stress in personal and working life. It correlates with an overall situation of
chronic stress that can lead to burnout.

How can physicians respond to this development?
The Austrian Medical Association has developed a guideline for differential
diagnosis and potential treatment of unspecific stress-related health problems
associated with electrosmog. Its core element is a patient questionnaire consisting of
a general assessment of stress symptoms and a specific assessment of electrosmog
exposure. The guideline is intended as an aid in diagnosing and treating EMF-related health problems.

Background
Many people are increasingly exposed, to various degrees, to a combination of low
and high frequency electric fields (EF), magnetic fields (MF) and electromagnetic
fields (EMF) of different signal patterns, intensities and technical applications for
varying periods of time, colloquially referred to as electrosmog.
Physicians are often confronted with unspecific complaints without clearly
identifiable causes (Huss and Röösli 2006). It has been suspected that environmental
conditions such as increasing exposure of the population to radio waves, emanating
e.g. from cordless phones, mobile phone base stations, cell phones, GPRS, UMTS,
data cards for laptop and notebook computers and wireless LAN (WLAN), but also
exposure to electric and magnetic fields emanating from power lines, devices and
equipment, may play a causal role (Blake Levitt and Lai 2010). For the medical
profession, this raises new challenges in diagnosis and treatment. A central issue for
the causal attribution of symptoms is the assessment of variation in health problems
depending on time and location, which is particularly relevant for environmental
causes such as EMF exposure.
Austria is currently rolling out the fourth generation of mobile telephony (LTE), as
well as smart metering (for electricity, gas and water consumption), resulting in
additional EMF exposure of the population.
New radio technologies and applications have been introduced without certainty
about their health effects, raising new challenges for medicine. For instance, the
issues of so-called non-thermal effects and potential long-term effects of low-dose
exposure were hardly investigated at all prior to introduction. Some patients suspect
a link between EMF exposure and their health problems. Moreover, physicians are
increasingly confronted with health problems with unidentified causes. Pursuing an
evidence-based treatment strategy in this context is a challenge for differential
diagnosis.
In Austria, there are no democratically legitimized limits to protect the general
population from EMF exposure. The recommendations of the WHO, compiled by the
International Commission on Non-Ionizing Radiation Protection (ICNIRP 1998), are
based on a thermal model. These recommendations were adopted by the EU in its
Council Recommendation of 1999 (EU-Ratsempfehlung 1999) and by Austria in its
pre-standard ÖVE/ÖNORM E 8850:2006 02 01 (ÖNORM 2006) without taking into
account long-term non-thermal effects.
In August 2007, the BioInitiative, an international group of experts, published a
comprehensive report calling for preventive measures against EMF exposure based
on the scientific evidence available (BioInitiative 2007). Consequently, the European
Environment Agency compared electrosmog to other environmental hazards such as
asbestos or benzene (EEA 2007).
In April 2009, a resolution of the European Parliament called for a review of the EMF
limits in the EU Council Recommendation of 1999, which was based on the
guidelines of the ICNIRP, with reference to the BioInitiative Report (EU Parliament
2009).
In May 2011, the Parliamentary Assembly of the Council of Europe adopted the
report “The potential dangers of electromagnetic fields and their effect on the
environment” (PACE 2011). The report calls for a number of measures to protect
humans and the environment, especially from high-frequency electromagnetic fields.
One of the recommendations is to “take all reasonable measures to reduce exposure
to electromagnetic fields, especially to radio frequencies from mobile phones, and
particularly the exposure to children and young people who seem to be most at risk
from head tumours”.
Also in May 2011, a group of experts at the International Agency for Research on
Cancer, an agency of the WHO, classified radiofrequency electromagnetic fields as
possibly carcinogenic (Group 2B) for humans (IARC 2011).

A representative telephone survey (n=2048, age >14 years) carried out in 2004 in
Switzerland yielded a frequency of 5% (95% CI 4-6%) for a self-attributed
“diagnosis” of electrosensitivity (Schreier et al. 2006).
In another survey carried out in Switzerland, in 2001, 394 respondents attributed
specific health problems to EMF exposure. Among others, the following symptoms
were reported as occurring frequently: sleep problems (58%), headaches (41%),
nervousness (19%), fatigue (18%) and difficulty concentrating (16%). The respondents listed mobile phone base stations (74%), cell phones (36%), cordless phones (29%) and high-voltage lines (27%) as causes. Two thirds of respondents had taken measures to reduce their symptoms, the most frequent measure being to avoid exposure.

Remarkably, only 13% had consulted their physicians (Röösli et al. 2004).
While a 2006 study by Regel et al. described no exposure effects, two provocation
studies on exposure of “electrosensitive” individuals and control subjects to mobile
phone base station signals (GSM, UMTS or both) found a significant decline in wellbeing after UMTS exposure in the individuals reporting sensitivity (Zwamborn et al. 2003, Eltiti et al. 2007). Analysis of the data available on exposure of people living
near mobile phone base stations has yielded clear indications of adverse health
effects (Santini et al. 2002, Navarro et al. 2003, Hutter et al. 2006, Abdel-Rassoul et al.
2007, Blettner et al. 2008).
Based on the scientific literature on interactions of EMF with biological systems,
several mechanisms of interaction are possible. A plausible mechanism at the
intracellular and intercellular level, for instance, is interaction via the formation of
free radicals or oxidative and nitrosative stress (Friedmann et al. 2007, Simkó 2007,
Pall 2007, Bedard and Krause 2007, Pacher et al. 2007, Desai et al. 2009). It centres on
the increased formation of peroxynitrite (ONOO-) from a reaction of nitrogen
monoxide (NO) with superoxide (O2-). Due to its relatively long half-life,
peroxynitrite damages a large number of essential metabolic processes and cell
components.
This approach can serve as a plausible explanation of many of the health problems,
symptoms and their progression observed in the context of EMF exposure. There are
increasing indications that EMF syndrome (EMFS) should be counted among multisystem disorders (Pall 2007) such as Chronic Fatigue Syndrome (CFS), Multiple
Chemical Sensitivity (MCS), fibromyalgia (FM) and Post Traumatic Stress Disorder
(PTSD).
In Sweden, EMF syndrome is designated as electrohypersensitivity (EHS),
considered a physical impairment and recognized as a disability. With reference to
UN Resolution 48/96, Annex, of 20 December 1993 (UN 1993), local governments
grant support to individuals with EHS. Employees with EHS have a right to support
from their employers so as to enable them to work despite this impairment. Some
hospitals in Sweden provide rooms with low EMF exposure.

The Austrian Medical Association considers it its duty and its mission to provide
members of the medical profession with a compilation of the current state of the
scientific and political debate from a medical perspective and with specific
recommendations for action in this first guideline. The guideline can only be
improved by suggestions, criticism and amendments. Due to the rapid development
of various technologies, the recommendations need to be adapted on an ongoing
basis. We therefore invite all medical professionals to send contributions to the next
edition of the guideline to the following email address: post@aerztekammer.at
What to keep in mind when dealing with patients and EMF
In the case of unspecific health problems (see patient questionnaire) for which no
clearly identifiable cause can be found, EMF exposure should in principle be taken
into consideration as a potential cause, especially if the patient suspects that it may
be the cause.

How to proceed if EMF-related health problems are suspected
The recommended approach to diagnosis and treatment is intended as an aid and
should, of course, be modified as each individual case requires.
1. History of health problems and EMF exposure
2. Examination and findings
3. Measurement of EMF exposure
4. Prevention or reduction of EMF exposure
5. Diagnosis
6. Treatment