Strålningen från sändare och trådlösa nätverka skall betraktas som ett miljögift – Skall ett miljögift då anses vara ett funktionshinder? Är inte miljögiftet en miljöstörning?

 

Man måste betrakta denna artificiella elektromagnetiska strålning från alla trådlösa nätverk som miljöfrämmande, att det är ett miljögift. Bionitiativerapporten,  STOA-rapporten  är  två samlingsrapporter som påpekar att denna artificiella strålning inte är naturlig. Europarådet har även de påpekat att denna tekniska strålning är ny i vår livsmiljö sedan i början på 1990-talet. Kan man då vara funktionsnedsatt av en miljöfrämmande faktor som är att betrakta som ett miljögift? Är det fel på dem som skadats av giftet eller är det fel att sprida ett miljögift i vår livsmiljö?

Detta miljögift är bedömt som en möjlig cancerrisk IARC (WHO) . Är det ett funktionshinder att få cancer av ett miljögift? Om man blir neurologiskt skadad av ett miljögift är det en funktionsnedsättning eller har man blivit sjuka/skadad av miljögiftet?

Jag har en naturvetenskaplig akademisk miljöutbildning, jag har arbetat i miljöövervakningsgruppen på länsstyrelsen i Kalmar. Definitionen på ett miljögift är att ämnet skadar biologiskt liv på olika sätt. Anser ni att en artificiell elektromagnetisk strålning i vår miljö inte är skadligt för biologiskt liv med tanke på den forskning som redan visat skador/påverkan på biologiskt liv som exempelvis tomater?

Skall inte tekniskt producerad EMF-strålning betraktas som en miljöstörande faktor i vår livsmiljö? Är det skäligt att betrakta denna miljöstörande faktor som en funktionsnedsättning när den påverkar allt i vår livsmiljö negativt, eftersom det är ett miljögift?  Om inte cancer är en funktionsnedsättning utan en sjukdomsskada som uppkommit p g a detta miljögift, varför skall  då inte en neurologisk skada vara en sjukdomsskada som uppkommit av detta miljögift utan istället bedömas vara en funktionsnedsättning?

Elöverkänslighet och cancer är två skador (av många) som uppkommer av denna miljöfrämmande faktor. Kan man vara funktionshindrad av en miljöfrämmande faktor som skadar biologiskt liv?  Är det inte den miljöfrämmande miljögiftsfaktorn som skall bort ur miljön? Det är väl inte de som skadats av miljögiftet som skall skaffa handikapphjälpmedel, för att inte bli än mer sjuk av att vistas i denna miljöfarliga miljö?

Hur skall läkare kunna dokumentera ett miljöhälsoproblem relaterat till ett miljögift som sprids i miljön, när han inte får/kan göra det då läkaren bara har en symtomdiagnos att hänvisa till? En symtomdiagnos som enkelt kan hänvisas till att det är psykiskt där KBT blir behandlingsmetoden, vilket nu läkaren Lena Hillert propagera för,  för att vi skall få kontroll över vår ”el-skräck” som det ju nu betraktas. Vad hjälper det oss som skadats av miljögiftet artificiell elektromagnetisk strålning att lura oss själva att tåla mer strålning än vad vi tål?

Det är ju först när vi får en sjukdomsdiagnos, som är relaterar till artificiell EMF-strålning, som kommer att ge oss en relevant hjälp, eftersom det då erkänts som en sjukdom. Blir allt fler erkänt sjuka av detta miljögift då blir ansvariga tvingad till att sänka strålning eller ta bort den helt. Då har man erkänt att mobilstrålningen är ett miljögift och ett miljöhälsoproblem. Men blir det betraktat som ”el-skräck” då finns det ingen anledning att koppla detta hälsoproblem till att miljögiftet mobilstrålning är en miljögiftsfaktor som skadar både människor och övrigt biologiskt liv.

Jag anser mig sjuk av strålningen, jag har inte en normal kroppsfunktion vilket de också har kunnat mäta hos elöverkänsliga. Elöverkänsliga är sjuka av ett miljögift som skadat deras nervsystem på något sätt, vi är lika mycket miljögiftsskadade som den som får cancer av denna artificiella EMF-strålning därför är det inte en funktionsnedsättning eftersom miljögiftet inte hör hemma i vår livsmiljö.

Slutligen vill jag upplysa om att vi länge kämpat att få en sjukdomsdiagnos, men nu går den nye ordförande i Elöverkänsligas riksförbund emot (vilket Per Segerbäck deklarerade, efter årsmötet på kvällen, sitt ställningstagande). Vi skulle inte skriva till EU-parlamentarikerna och be dom skriva under på artikel 123, som skulle ge oss en diagnoskod enligt WHO:s klassificering.

Dessutom undrar jag varför docent Olle Johansson, som inte har med saken att göra, också propagera för att vi inte är sjuka av detta miljögift som sprids i vår livsmiljö.

Solveig Silverin, miljöingenjör och själv elöverkänslig av en bildskärmsskada för 20 år sedan

PS E-mejlsvar nedan från Olle J  från 2008 som visar hur han ser på elöverkänslighet och forskningen, vilket borde göra var och en konfunderad över vem han arbetar för? DS

 

>5. From: Olle.Johansson@ki.se
> > To: solveigsilverin@hotmail.com
> > Date: Wed, 5 Mar 2008 21:01:53 +0100
> > Subject: Re: RE: Minns du?
> >
>  Nja, kära Solveig, jag kan inte riktigt hålla med. Felkällorna i
> kontrollerade  studier, såsom exempelvis nedanstående, äro reducerade till ett –  förhoppningsvis – minimum.
Johansson O, ”Elöverkänslighet samt överkänslighet mot
> mobiltelefoner:> Resultat från en dubbel-blind provokationsstudie
> av metodstudiekaraktär”
> > (=Electrohypersensitivity and sensitivity to mobile telephones:
> Results> from a double-blind provocation study of pilot character”,
> in Swedish),
> > Enheten för Experimentell Dermatologi, Karolinska Institutet,
> Stockholm,> Rapport nr. 2, 1995, ISSN 1400-6111
> > (First study on humans)
> >
> > Det jag gjorde var att använda en klassisk test för
> överkänslighet, där jag testade den verbala utsagan samt (ev.) objektiva fynd. Antalet testtillfällen, deras längd, miljön, m.m., bestämdes till 100% av de  elöverkänsliga själva  samt utifrån deras individuella reaktionsmönster. Det  e n d a  som jag själv lade till var att i sista (=3:e) försöket dubbelblind-koda testen tillsammans med  en slumpmässig oddssättning. [Jag gjorde på samma vis i försöken i Stockholm samt Göteborg.]
> >
> > Mvh
> > vännen Olle
> >
> > (Olle Johansson, assoc. prof.
> > The Experimental Dermatology Unit
> > Department of Neuroscience
> > Karolinska Institute

6.From: Solveig Silverin <solveigsilverin@hotmail.com>

Date: Wednesday, March 5, 2008 11:06 pm
Subject: RE: Minns du?
To: Olle Johansson <Olle.Johansson@ki.se>

> Men gjorde du kontrollmätningar före, under och efter test så att
> testpersonen inte var störda av andra fält? Man måste ha full
> kontroll över vilka andra fält som stör testet. Elöverkänsliga är
> känsliga på de flesta fält och vi kan inte skilja ut några fält i
> ett sammelsurium av en massa andra  fält. En pälsdjursallergiker    kan  inte skilja ut en katt bland en massa andra pälsdjur. Och jag
> efterfrågar biologiska parametrar. Första punkten på dagordningen
> borde vara att ta fram metoden och parametrarna, inte ens det har
> man gjort under dessa snart 25 år elöverkänslighet har funnits.
> Forskningen är inte seriös och vi accepterar inte att vår hälsa
> förstörs på meningslös forskning. Vi har ingenstans att ta vägen
> när vi blir dåliga eftersom miljön nu är  allmänt belastad. Vi som
> blivit skadade av telekomindustrins produkter och verksamhet är
> inte skyldiga att offra vårt liv på meningslös forskning. Man kan
> forska på cellnivå.
> Sol

 

7.: RE:From: Olle.Johansson@ki.se
> > To: solveigsilverin@hotmail.com
> > Date: Wed, 5 Mar 2008 18 +0100
> > Subject: Re: RE: Minns du?

Ja, det var ett kontrollerat försök. — Att påstå att forskningen inte är seriös, nej, kära Solveig, det är verkligen inte seriöst att påstå sådant.

Dessutom är det synnerligen och oerhört kränkande för mig personligen att få sådant kastat i ansiktet, jag är en del av den forskningen – som du  kastar dig över – och jag är känd för att vara mycket, mycket noggrann, seriös och kompetent; det trodde jag du tyckte också.

Dina analogier med att ”Elöverkänsliga är  känsliga på de flesta fält och vi kan inte skilja ut några fält i  ett sammelsurium av en massa andra  fält. En pälsdjursallergiker    kan  inte skilja ut en katt bland en massa andra pälsdjur.” haltar så allvarligt så jag ryser.

Jag håller med dig om de biologiska parametrarna, men inte ordningen. För hälsoeffekter av elektromagnetiska fält, ja, men för elöverkänsliga nej.

Slutligen, att forska på cellnivå kan ge mycket värdefull information, men fastlägger inte inriktningen för personer med elöverkänslighet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s