En påminnelse till Europaparlamentarikerna att skriva på EU-parlamentets deklaration 123‏

Hej!

Den 14 juni 2012 går tiden ut för att skriva under på EU-parlamentets deklaration 123 där man uppmanar att ge bland annat elöverkänsliga en diagnoskod enligt WHO:s internationella klassifikation av sjukdom ICD.

Jag har tidigare skrivit till er och vill ge er en påminnelse om vikten att elöverkänsliga får en diagnoskod enligt ICD.  Det är först när elöverkänslighet erkänns som sjukdom relaterad till den alltmer elintensiva miljön, som vi människor utsätts för, som hälsoproblemet kan dokumenteras och förhoppningsvis reduceras. Att folk blir sjuka av den elmiljö vi skapat beror på en dålig teknik.

Framför allt är den största bidragande orsaken till detta växande hälsoproblem, den tekniskt producerade elektromagnetiska strålningen som storskaligt började byggas ut på 1990-talet med fortsättning av 3G och 4G under 2000-talet. Denna tekniska strålning är lika främmande för miljön som ett miljögift. Teknisk strålning är inte alls lik en naturlig elektromagnetisk strålning utan skiljer sig markant från naturlig genom att den blanda annat är frekvensmodulerad. Dessutom har den ökat flera miljarder gånger om i förhållande till bakgrundsstrålningen. Det är alltså inte förvånande att denna miljösjukdom ökar i hela västvärlden, vilket ju tas upp i deklarationen 123.

De som skadas av denna strålning lider svårt eftersom strålningen ökar okontrollerat i vår livsmiljö. Ingen myndighet kontrollmäter strålningen om folk blir sjuka i sin boendemiljö. Post- och telestyrelsen vet inte hur många sändare som placeras eller var de placeras i vår omgivning.

Barn blir skadade och utvecklar elöverkänslighet, vilket gör att de inte kan vistas i skolan. På grund av att det inte finns en diagnos för elöverkänslighet kan rättssystemet tvinga en elev till skolan och tvinga eleven att utsätta sig för en tekniks strålning som han/hon inte tål.

Vi som varit elöverkänsliga länge (20 år för min del) och har lång erfarenhet, vet att en elöverkänslig person som utsätts för strålning den inte tål kan dramatiskt förvärra skadan. Det kan gå så illa att man får svåra kramper i hela kroppen när personen utsätt för strålningen från en mobiltelefon eller att ögonen skadas och man tvingas leva i mörker i flera år då man inte tål dagsljus.

Att bli elöverkänslig är en personlig katastrof där man fullständigt stängs utanför samhället. En del förlorar sin familj som inte står ut att leva utan en normalt förekommande elektronik i hemmen. Elöverkänsliga har även stora problem med att vistas på sjukhus eller att förflytta sig i samhället och är helt hänvisad till en bil som de tål elektroniken i.

Jag fick själv nyligen erfarenheten efter att jag köpte en nyare bil (2004 års modell), med den vanligaste elektroniken, att jag allvarligt försämrar min hälsa. Jag kände inte av bilen när jag körde den, men blev sjuk efteråt. Efter att ha kört denna bil sammanlagt 500 mil tålde jag varken min elsanerade dator (det är svårt att helt avskärma en elektrisk apparat) min digitala kamera, vattenkokaren och glödlamporna. Min hälsa försämrades så dramatiskt att jag inte kunde nyttja bilen. Jag lyckades få tag på en äldre bil från 1995 som är helt mekanisk. Jag förlorade både min hälsa för några månader och 30 000 kronor (mina sista besparingar) på att jag inte tålde den lite nyare bil jag köpte.

För att kunna leva ett så normalt liv som möjligt måste man elsanera sin bostad och det har jag bekostat själv, men det betyder också att jag inte har råd med andra viktiga åtgärder som exempelvis att åtgärda ett gammalt avlopp med ständiga stopp.

Detta är bara några exempel på alla de förluster man gör som elöverkänslig. Social förlust, förlust av arbete, förslut av familj, förlust av hälsan, ekonomisk förlust (har själv tvingasts flytta 6 gånger p g a omgivningens strålning) Samt att ständigt lever under hotet om försämrad hälsa då strålningen från sändare och grannars trådlösa nätverk ökar hela tiden.

 Min situation som elöverkänslig är inte självvald.

Det är därför viktigt att elöverkänslighet blir sjukdomsklassat och relaterat till elmiljön, då kan äntligen en relevant forskning komma till stånd så att man får kunskap om vad som hänt med vårt nervsystem. Det är nämligen nervsystemet som är skadat på något sätt. Det är först när man medicinskt har kunskapen om sjukdomsskadan som man först kan få fram en relevant medicinsk behandling.

Eftersom den nya miljösjukdomen elöverkänslighet ökar och nu blivit ett allmänt folkhälsoproblem i de länder som byggt ut mobilnäten finns det skäl att minska strålningen i våra barns skolmiljö eftersom barn är mycket känsligare för miljögifter och strålning. Det finns alltså flera skäl att ni stödjer EU-parlamentets deklaration 123 som i slutänden skall leda till att sänka strålningen allmänt i vår livsmiljö enligt Miljöbalkens mål för ett uthålligt samhälle för nu levande och kommande generationer.

Med vänlig hälsning

Solveig Silverin miljöingenjör, f d handläggare på miljöenheten Kalmar län i miljöövervakningsgruppen

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s