Dr Barrie i en intrevju om hur mikrovågor påverkar oss mentalt

 

Dr Barrie i en intervju HÄR om hur mikrovågor påverkar oss och hur de kan påverka oss mentalt både med och utan chippning

Under de två dagarna i intervjun berörde vi  många olika ämnen, men huvudtemat var missbruk av mikrovågor som en hemlig och dold stealth vapen, som har funnits i minst 50-60 år. Denna typ av vapen har tagit många olika former genom åren och det är fortfarande används i många olika typer av inriktning, även till den grad att döda runt om i världen.

Annonser

Mobilen skall stråla ihjäl oss för nöjes skull – Telias trendspaning avslöjar att det är nöjestjänsterna som nyttjas mest

 

 

http://www.cisionwire.se/telia/r/mobilen—var–entertainer-,c562558

Mobilen – vår ”entertainer”

13 apr, 2011 09:00 CET

Nöjesbaserade tjänster är mer populärt än nyttotjänster för de svenskar som har en smartphone. Telias senaste trendspaning visar att mer än hälften av de tillfrågade säger att de använder mobilen till att lyssna på musik, se på film eller att vara på Facebook.

Senaste Telia Trend visar tydligt att mobilen idag är ett redskap som används mest för nöjen. Att lyssna på musik, se på film eller använda mobilen för att vara inne på sociala medier är klart mycket vanligare än att använda mobilen till nyttotjänster, exempelvis kolla e-posten eller leta efter buss och tågtider.

Mer nöje än nytta
53 procent av de tillfrågade säger att de använder mobilen till nöjestjänster, bara 29 procent säger att det använder mobilen till nyttotjänster. Mobiltelefonen skapades en gång i tiden för att användas till att ringa med, men att enbart använda mobilen för sms eller för telefonsamtal är det bara 17 procent som gör.

– Det är fantastiskt hur snabbt som folk följer nya tjänster och möjligheter. Vi tror att det här bara är början på vad folk kommer att använda mobilen till i framtiden. När hastigheten blir ännu högre med exempelvis 4G skapas det ytterligare möjligheter för nya mobila tjänster, säger Ulrika Steg, chef för Telias mobilitetstjänster.

Mobilen underhåller fler kvinnor än män

Kvinnor ägnar mer tid åt nöjesbaserade tjänster än männen, 59 respektive 52 procent. Dessutom är det fler kvinnor än män som bara använder sin mobil till att ringa eller sms:a med, 24 procent jämfört med bara 16 procent bland männen.

Inte helt överraskande använder yngre människor mobilen till mer nöjesbaserade tjänster, äldre använder mobilen till nyttotjänster

Innehåll styr valet av operatör

Ny användardata från Telia visar att det mobila TV-tittandet per användare i smartphones har ökat från 8,40 till 28,31 min på mindre än ett halvår. När det gäller nyttotjänster är navigationstjänster top-rankade oavsett operativsystem vilket gör dem till ett standardkrav att finnas med i kommande smartphones.

Samtidigt visar en internationell undersökning (Analysys Mason 2011) att 25 procent av mobilkonsumenterna är beredda att byta operatör beroende på hur attraktivt innehållet är i telefonerna i form av appar och tjänster.

Android är nyttigare än iPhone

Skillnaden mellan iPhone och Android är också intressant. iPhone-användare använder mobilen mer till nöjestjänster än Android, 55 % av iPhone-användarna och 45 % bland Android.

75 % av iPhone-användarna använder mobilen till att se på tv eller videotjänster, bara 60 % av Android-användarna gör detta

Fakta om Telia Trends
Telia har sedan fem år tillbaka publicerat insiktsfulla analyser i årliga trendrapporter. 2011 är första året för Telia Trends i app-format, vilket ytterligare förbättrar undersökningens aktualitet. Trends är ett nytt sätt för Telia att föra en dialog med sina användare och samtidigt undersöka de senaste trenderna. Genom fyra större temabaserade undersökningar och flera riktade snabbfrågor som besvaras kan Telia Trends varje år generera snabba, relevanta och ständigt aktuella trendanalyser – och det är användarna av Trends som är basen för detta.

Trends finns nu som applikation för iOS, Android, och snart även för Symbian och som mobil webbsida. Appen är gratis att ladda ner och är tillgänglig för alla.

Förutom Trends i Sverige kommer Telias moderbolag TeliaSonera lansera tjänsten i ytterligare 11 länder där koncernen är verksam. Detta möjliggör många intressanta globala jämförelser kring trender inom telekom. I senaste Telia Trends svarade 3 172 personer.

————————————————————————————–
Telias presstjänst för journalister kan nås på 0771-77 58 30

Telia är ledande inom mobil kommunikation, fast telefoni, datakommunikation och bredband i Sverige. Vi erbjuder också telefoni, bredband och tv i ett paket. Telias tjänster hjälper människor och företag att kommunicera på ett enkelt, effektivt och miljövänligt sätt. Telia kan leverera bredband till 95 procent av hushållen i Sverige och har sju år i rad fått pris för Sveriges bästa mobilnät. Företaget har cirka 9.400 anställda i Sverige, egen kundtjänst och ett stort antal butiker i hela landet. Läs mer på http://www.telia.se Telia ingår i TeliaSonera-koncernen med verksamhet i Norden, Baltikum, Eurasien, inklusive Ryssland och Turkiet, samt i Spanien. Läs mer på http://www.teliasonera.se

Mobiler är en explosionsrisk om man läser i handboken som medföljer vid köp av mobiler

Hur många läser egentligen den handbok som medföljer mobilerna vid köp?

I en handbok kan jag läsa att det finns en explosionsrisk om man nyttjar en mobileler annat trådlöst nätverk i följande miljöer.

Bensinstationer eller där det förvaras bränsle i gas och vätskeform. Kemiska fabriker eller där sprängning pågår. Under däck på fartyg för transport (bilar etc) och kemikalier, i fordon som drivs med flytande bränsle (propan, butan) i områden där luften innehåller kemikalier, partiklar som spannmål, damm eller metallpulver. Varför det finns en risk, beror på att mobilen sänder ut energi i form av en elektromagnetisk strålning. Energin är så hög att den kan antända bensinångor eller dammpartiklar. Samma höga energi prepareras våra hjärnor med varje gång vi håller den mot huvudet eller ligger i en ficka och påverkar den kroppsdel med energi som den bestrålar.

Man bör alltid läsa dessa handböcker som medföljer elektroniska produkter, så att man inte råkar illa ut. Att samtidigt tanka och prata i mobil är alltså en mycket stor explosionsrisk. I handboken står det att man skall följa de anvisningar som gäller för fordon som att inte röka på bensinsationer etc.

 

Barn döda i cancer 0-14 år under tidsperioden 1990 – 2008 i Sverige

Eftersom det sker en underrapportering av bland annat hjärntumör till cancerregistret från sjukhusen blev jag intresserad om man kunde se en skillnad i dödlighet i cancer hos barn från olika sjukhus. Tyvärr fick jag inte fram några siffror den vägen om det är  en skillnad mellan de stora sjukhusen. Jämför man de siffror man ser här så har sydöstra regionen högst dödlighet i cancer som även har ökat hos flickor. En dramatisk ökning faktiskt, medan man genomgående minskat dödligheten hos pojkar inom alla regioner under tidsperioden, dock ökar dödligheten igen i den sydöstra regionen. Nedgången av antal döda i cancer hos pojkar liknar trenden i kurvorna  gällande rapporterade hjärntumörer till cancerregistret, vilket vi vet underrapporteras.

Antal döda fall av hudcancer ingår inte i denna statistik, vilket jag undrar över. Hudcancern har ökat markant inom befolkningen och misstanken att just denna cancerform ökar i befolkningen beror med stor sannolikhet på den intensiva bestrålningen från sändare och trådlösa nätverk som vi dygnet runt bestrålas med.

Jag är inte nöjd med denna information. Jag hade dessutom velat veta mer om hur många barn som dör i cancer på Astrid Lindgrens sjukhus.

Min fråga till Socialstyrelsen

Hej!
Tack Åsa för ditt svar

Jag är intresserad av lite mer canceruppgifter och hoppas du kan hjälpa mig med det eller lotsa mig vidare till rätt instans.

Jag önskar får veta hur stor dödligheten hos cancerbarn är  från tiden 1990 fram till nu 2012 på följande sjukhus, samt om det finns en underrapportering från dessa sjukhus gällande dödlighet i cancer hos barn:

Karolinska sjukhuset Sthlm
Astrid Lindgrens sjukhus Sthlm
Sahlgrenska sjukhuset Göteborg
Lunds sjukhus
Umeå universitetssjukhus

Jag är även intresserad av den totala dödligheten hos barn på dessa sjukhus.
Tacksam för hjälp med dessa uppgifter,

Hälsningar Solveig Silverin

Svaret jag fick samt nedanstående länkar:

Hej

Jag har ingen information gällande dödlighet på specifika sjukhus men vården av barn med cancer är regionalt indelad på 6 barnonkologiska centra så regional statistik bör redovisa det du efterfrågar. Se länkar nedan.

Underrapportering från specifika sjukhus har jag ingen uppgift om.

Dess två länkar nedan fungerar inte längre.

Cancerstatistik från 1990 till 2008 gällande kvinnor  0 – 14 år

Cancerstatisk från 1990 till 2008 gällande män 0 – 14 år

Lägger in Folkhälsorapporten 2014 istället

Samhällsnyttan med mobilen är tveksam

Det är tveksamt om mobilen har en viktig samhällsfunktion. Enligt Telias trendspaning 2011 lyssna folk på musik, ser på film eller är på Facebook. 53 procent av de tillfrågade säger att de använder mobilen till nöjestjänster, bara 29 procent säger att det använder mobilen till nyttotjänster. Inför 3G-utbyggnaden 2000 säger Mona Sahlin att vi måste skapa andra tjänster än bara lek och spel i mobilerna. Men det har man ännu inte lyckats med. 

Man måste därför ställa sig frågan om det kan anses vara skäligt att tvångsbestrålar en hel befolkning för att vuxna och barn skall leka med mobiler? Är det relevant att lek med mobilen är viktigare än hälsan? Finns det ett samhällsnyttigt skäl att inte följa försiktighetsprincipen i Miljöbalken? Är det förenligt med mänskliga rättigheter att göra sina medmänniskor sjuka av mobilstrålningen för att utöva nöjestjänster med mobilen? Är lek med mobilen så viktigt att myndigheterna inte ens beaktar hälsoriskerna vid långtidseffekterna?

All teknisk strålning från den nya tekniken bör betraktas som en riskfaktor för ohälsa. Framför allt är hjärta och hjärna känsliga för elektriska fält och modulationer. Myndigheternas referensvärde gäller enbart mot akut uppvärmning 10 watt per kvadratmeter. De som blir varma i örat av mobilen överskrider alltså gränsvärdet för termiska effekter. Det betyder att man överskrider värdet för andra biologiska effekter också.

– Mobiloperatörerna sa själva inför 3G-utbyggnaden att denna typ av strålning påverkar hjärnan och kan störa sömnen. IT-företagarnas reklamtidning

– Den mentala ohälsan har också ökat markant parallellt med ökad mobilstrålning. Socialstyrseln fick uppdraget att utreda frågan av regeringen.

– Enligt läkemedelsverket äter allt fler unga hjärtmediciner och allt fler barn får hjärnskador med ADHD-liknande symtom och tvingas äta morfinliknande mediciner.

– IARC inom WHO har klassat denna tekniska strålning som en möjlig cancerrisk.

– Enligt socialstyrelsen underrapporteras antalet hjärntumörer till cancerregistret.

– Trots cancerrisken enligt IARC skriver Strålsäkerhetsmyndigheten i ett brev till alla Sveriges kommuner följande:” Det finns därför ingen anledning att av strålsäkerhetsskäl undvika att installera trådlösa datornätverk, vare sig på skolor eller i hemmiljö.” Varför uppmanar SSM kommunerna att utsätta barnen för en möjlig cancerrisk? Barn är ju mycket känsligare än vuxna.

– Kommunerna köper in läsplattor till sina daghem som mycket små barn skall använda. Dessa läsplattor strålar lika starkt som mobiler. Varför utsätter vuxna våra små barn med en strålning som är en möjlig cancerrisk?

– Post- och telestyrelsen vet inte hur många mobilsändare det finns och var de sitter. Ett mejl-svar från PTS

– Ytterst få kommuner mäter strålningen i vår livsmiljö.

– Det är en personlig katastrof för dem som har oturen att få neurologiska skador av mobilstrålningen och utvecklar elöverkänslighet. Allt fler barn blir elöverkänsliga.

Albert Einstein säger: “Bara två saker är oändliga, universum och den mänskliga dumheten. Men när det gäller universum är jag ännu inte absolut säker”

 

Solveig Silverin, miljöingenjör f d handläggare länsstyrelsen, miljöövervakningsgruppen, miljöenheten

Varför skulle inte mobilstrålningen påverkar partiklarna i lufthavet och öka rörelseenergin och därmed friktion som leder till värmeökning?

Detta inlägg nedan blev jag naturligtvis hånad för av VoF, men här finns en film som bevisar vad jag påstår att temperatur är rörelse energi och att det uppstår värme vid friktion. Finns det inga partiklar finns heller inte någon temperatur. Men jag kan ju min sak. Uppdaterat 2012-09-19

Alla flugor i en smäll

Jag skrev nyligen en artikel om att världens maktelit iscensatt klimatförändringarna i form av uppvärmning med hjälp av chemtrails, mobilstrålning men även med hjälp av HAARP, LOFAR och LOIS-systemen vill jag tillägga här. Jag är inte förvånad om det är så. Bland mobillobbyisterna VoF blev denna artikel intressant att förlöjliga. Deras reaktion tyder på att jag har tangerat sanningen väldigt nära om vad som pågår bakom ryggen på oss.

Att iscensätta en historia om att vi orsakar uppvärmning genom koldioxidutsläpp gynnar naturligtvis teknikindustrin också. Det skall byggas vindkraftverk, elbilar och nya  kärnkraftsverk. Man sänker inte referensvärdet för mobiltelefonin trots att det är skäligt då ohälsan ökat dramatiskt. Men blir folk sjuka av mobilstrålningen gynnas ju läkemedelsindustrin. Läkemedelsverket säger detta själva nu när allt fler unga tvingas äta hjärtmedicin som är en livslång medicinering.

Kan mobilindustrin skapa ohälsa med hög strålning som gynnar läkemedelsindustrin kan väl vaccinindustrin skapa virus som gynnar försäljning av vaccin. All storindustri går med vinst som mobilindustrin, bilindustrin och övrig teknikindustri samt läkemedelsindustrin och vaccinindustrin. Genom att skada våra barn med vaccin, läkemedel och strålning minskar man befolkningen också. Alla flugor i en smäll.

Eftersom svininfluensan H1N1 bestod av tre influensavirus (fågelinfluensa, svininfluensa och människoinfluensa) är misstanken inte ogrundad att det skapats i laboratorium. Det är omöjligt för naturen att blanda ihop virus från tre olika håll. Att Pandemrix var en  god affär förstår man. Det dröjde inte länge förrän vaccinet Gardacil dök upp och myndigheterna uppmanade föräldrarna att vaccinera sina flickor mot livmoderhalscancer.

I all hast kom man på att det fungerar på pojkar också. Märkligt då pojkar har en annan biokemi än flickor. Är det inte lite väl genomskinligt? Kreativiteten är dock  stor hos vaccinindustrin så nya vacciner vräks ut på marknad som nu mot allergier. Snart kommer det väl ett vaccin som skyddar mot mobilstrålningen eller ännu bättre ett vaccin som förbättrar oss till att fungera som frigående antenner för mobiltelefonin. Ett sådant vaccin ligger nog mer nära till hands det ligger mer i linje med mobilindustrins intressen. (En trendspekulation från min sida)

Men lägg märke till  att man specifikt vänder sig till våra barn. Det gjorde man gällande Pandemix också. Särskilt barnen skulle ha två sprutor Pandemix. Gardasil 3 sprutor. Man utsätter våra barn för extremt hög strålning i skolorna. Med hjälp av skollagen tvingar man barnen att vistas i denna hälsovådliga miljö. Visst är det en märklig inriktning på våra barns hälsa från myndigheternas sida. Eftersom den artificiella strålningen är ohälsosam och myndigheterna ljuger om det så tror jag att de ljuger om vaccinet också.

Jag betvivlar att myndigheterna vill våra barn väl. Och här ovan har jag förklarat varför jag tror att man har planer på att minska befolkningen. Alla aktiviteter hänger ihop. Industrin ägs av världens maktelit.

Energi upphör inte att existera den försvinner inte i tomma intet

Energin är konstant

Vågrörelserna har en rörelseenergi. En kort våg har högre hastighet än en lång våg, då den korta vågen skall gå samma sträcka på samma tid. Man nyttjar mycket korta vågor i mobilstrålningen alltså mikrovågor.

Jämför med: Det går åt energi till att dra en hiss upp till tionde våningen. Hastigheten är långsam. När den stannat på 10:e våningen då är rörelseenergin plus sträckan den lyfts upp till nu hissens lägesenergi. Det är exakt samma energi i lägesenergin som den energi som nyttjades för att lyfta upp den till 10:e våningen.

Eftersom den lyftes långsamt dit upp gick inte hissen sönder av den energin. Om hissen lossnar och störtar ner då övergår lägesenergin till rörelseenergi som är precis lika hög som lägesenergin när den stod stilla på 10:e våningen. Rörelseenergin nedåt är lika stor som den var uppåt, däremot går den med större hastighet nedåt då den går samma sträcka på kortare tid. Den höga hastigheten resulterar i att hissen slås sönder när den når botten, men fortfarande är det lika mycket energi i händelseförloppet trots förödelsen.

En kort våg som skall gå samma sträcka på samma tid måste röra sig snabbare och när den träffar ett föremål en partikel eller en människa då övergår rörelseenergin till att påverka det material den träffar och kan slå sönder kemiska bindningar i biologiska varelser eller sätta partiklarna i rörelse i lufthavet. Något måste hända när rörelseenergi övergår till andra energiformer. Desto fortare bilen kör desto värre blir smällen

Detta gör att myndigheterna hänvisar till att rörelseenergin i mobilstrålningen  övergår i värmeenergi när den träffa oss, som de benämner  termiska effekter. SSM påstår därför att  denna strålning enbart kan ge termiska effekt, vilket är mycket löst antaget. Skapar man en frekvensmodulerad signal med ett brett frekvensspektra har denna en helt annan konstruktion som man inte alls vet hur den påverkar biologiska varelser. Man vet att vågor kan samverka och påverkar nervsystemet SSI författningssamling 2003:2.

En sändningsteknik med hög hastighet som består av ett brett frekvensband samt är frekvensmodulerad (full av ”energipaket”) som inte på något sätt är naturlig hur kan man vara säker på att den är ofarlig?  När vi blivit bombarderad med denna energi tillräckligt länge i kroppen kan man befara allvarliga hälsoproblem. Forskning visar att denna strålning är cancerogen. Tänk om hela befolkningen får cancer om tio år, då har det gått 30 år sedan vi började utsättas för  denna typ av konstgjord strålning. Skador på hjärna och hjärta är redan dokumenterat hos unga människor. Allt fler unga äter hjärtmedicin och morfinliknande ADHD-mediciner.

Mona Sahlin – Det kommer inte att finnas sjukvård till alla i framtiden

Mona Sahlin sa när hon var statsminister att allt fler kommer att bli senil dementa i yngre ålder, men hon sa också att det kommer inte att finnas sjukvård till alla i framtiden. Man skadar alltså vår unga generation sedan nekas de sjukvård när de blivit skadade av mobilindustrin, vaccinindustrin och läkemedelsindustrin. Vår unga generation skall alltså  föda de rika och makteliten med sina liv? Sedan slänger man dem på soptippen? Påminner starkt om hur makteliten i USA behandlar befolkningen i USA. Och nu är de här?

Vi har fortfarande ett val att bestämma framtiden för vår unga generation, men det är bråttom nu. Väldigt bråttom.

Solveig Silverin, miljöingenjör f d handläggare länsstyrelsen Kalmar miljöövervakningsgruppen miljöenheten

 

 

Allmänmedicinska historien

Läkartidningen den Allmänmedicinska historien 

Etik och läkarroll

DEN SVENSKA ALLMÄNMEDICINENS HISTORIA

Sammanfattat

En översikt ges av allmänmedicinens utveckling från slutet av 1600-talet och framåt, med tonvikt på de senaste 50 åren.

Från att provinsialläkarväsendet var nedläggningshotat på 1950-talet har allmänmedicin vuxit fram som en egen specialitet med ansvar för läkarutbildning, handledning och forskning.

Allmänmedicinen utgör nu stommen i dagens primärvård.

Utvecklingen har varit omvälvande, fylld av förhoppningar, besvikelser och stridigheter – både med andra specialiteter och med politiker.

Artikeln avslutas med reflexioner kring utvecklingen och tankar inför framtiden.

_________________________________________________________

O Allmänmedicin är idag den största specialiteten inom medicinen, med en utbildning jämförbar med övriga specialiteters. Allmänmedicinska avdelningar finns vid alla sex universitet som bedriver läkarutbildning och forskning. Samtidigt är det endast 25 år sedan allmänmedicin blev en egen medicinsk specialitet. Vägen dit var omvälvande, fylld av förhoppningar, besvikelser och konflikter (med olika specialister, politiker och andra) men även fylld av framgångar som så småningom ledde till att allmänmedicin numera är en viktig och respekterad specialitet vid sidan av de övriga. För att lättare kunna förstå allmänmedicinens, allmänläkarnas och primärvårdens situation i dag och den tänkbara fortsatta utvecklingen, är det viktigt att se tillbaka och söka allmänmedicinens rötter.

Tidig historik
Allmänmedicin och allmänläkarvård har sitt ursprung i provinsialläkarväsendet, som kom till i slutet av 1600-talet [1]. Till en början fanns krav på att provinsialläkaren skulle vara medicine doktor och ha sin bostad nära landshövdingen. Han fick inte heller lämna distriktet utan landshövdingens tillstånd. Provinsialläkaren skulle förestå hospitalet, besöka fattiga som var sjuka, övervaka befolkningens hälsa, upplysa om lämplig mat och dryck, och ge råd om barnuppfostran.

Omkring år 1900 fanns det omkring 500 tjänsteläkare, vilket innefattade både provinsialläkare och stadsläkare. Majoriteten av läkarkåren bestod av allmänpraktiserande privatläkare. Det fanns få sjukhusläkare. Allmänläkarvården var sålunda helt dominerande.

Under 1900-talets första hälft växte tjänsteläkarkåren mycket blygsamt och uppgick 1940 till endast 17 procent av läkarkåren. Sjukhusläkarkåren med olika organspecialister hade samtidigt vuxit kraftigt vid de snabbt expanderande sjukhusen och utgjorde nu 50 procent av kåren. Vid sjukhusen och även fristående från dessa hade bildats polikliniker för vissa specialiteter och sjukdomar. Trots långa väntetider i överfyllda väntrum och högt uppdriven arbetstakt hos läkarna hyste allmänheten förtroende för denna vårdform, och besökstalen ökade betydligt.

Provinsialläkarväsendet i kris

På 1950-talet var provinsialläkarväsendet inne i en svår kris. Arbetet var slitsamt och isolerat vid enläkarstationer med stor bundenhet av ständig jourtjänst. Ofta tillkom dubbelförordnande för ett vakant granndistrikt. Enda krav för att få tjänst som provinsialläkare var åtta månaders tjänstgöring på sjukhus. Även om många provinsialläkare i praktiken ändå hade 10–12 års sjukhuserfarenhet, blev kunskaperna snart föråldrade i brist på fortbildning. Det blev allt svårare att rekrytera unga läkare som hellre lockades av en karriär på sjukhuset, med möjlighet till specialistutbildning. Patienterna sökte sig också hellre till sjukhusens öppna mottagningar, då man litade mer på de specialister som hade tillgång till laboratorieundersökningar, röntgen och liknande.

Man diskuterade 1958 i den statliga ÖHS-utredningen [2] till och med om provinsialläkarna skulle avskaffas. I stället skulle man bygga ut den öppna specialistvården. Så blev det dock inte. Man beslöt att rusta upp provinsialläkarmottagningarna och gradvis övergå från enläkarmottagningar till två- eller flerläkarmottagningar.

Landstingen tar över från staten
År 1963 övertog landstingen ansvaret för provinsialläkarna. Detta efter kraftigt motstånd och många protester från de tidigare statligt anställda läkarna, som befarade sämre villkor [1]. Reformen skulle dock få stor betydelse för primärvårdens utveckling. Nya tjänster för provinsialläkare inrättades, och enläkarmottagningarna ersattes efter hand av flerläkarstationer.
I slutet av 1960-talet fanns dock endast 1000 tjänster, vilket motsvarar 7000 invånare per provinsialläkare. Därtill kom att nästan 40 procent av tjänsterna var vakanta. Det var svårt att rekrytera provinsialläkare då de hade lågt anseende i läkarkåren. Provinsialläkare kunde man bli om man inte »dög« till någon sjukhusspecialitet.

Den första vårdcentralen
Socialstyrelsen tog 1968 fram ett »Principprogram för den öppna vården« [1] med riktlinjer för en kraftig satsning på öppenvård utanför sjukhusen. Begreppet vårdcentral lanserades, och 1968 startade landets första vårdcentral i skånska Dalby. Vårdcentralen bemannades med enbart allmänläkare och hade forskningsanknytning till Lunds universitet.
Vid denna tid infördes särskilda krav för allmänpraktik eller allmänläkarkompetens omfatÅr 1970 genomfördes den så kallade sjukronorsrefomen, som innebar en kraftig förändring av läkarnas avlöningssystem. Det påverkade inte minst provinsialläkarnas arbete. Tidigare hade en stor del av de flesta läkares inkomster kommit från öppenvårdsbesöken, och läkaren fick betalt per mottagen patient. I fortsättningen skulle patienten betala ett fast pris till huvudmannen (landstinget), vid starten sju kronor för varje besök men idag betydligt mer, och alla läkare fick en fast lön som inte påverkades av antalet patienter som läkaren tog emot.tande tre års tjänstgöring vid olika sjukhuskliniker. Samtidigt tillkom ett ökat utbud av fortbildningskurser, bland annat provinsialläkarfondens kurser på 1–2 veckor, vilka sammantaget bidrog till att förbättra allmänläkarnas kunskaper och färdigheter.

Sjukronorsreformen

År 1970 genomfördes den så kallade sjukronorsrefomen, som innebar en kraftig förändring av läkarnas avlöningssystem. Det påverkade inte minst provinsialläkarnas arbete. Tidigare hade en stor del av de flesta läkares inkomster kommit från öppenvårdsbesöken, och läkaren fick betalt per mottagen patient. I fortsättningen skulle patienten betala ett fast pris till huvudmannen (landstinget), vid starten sju kronor för varje besök men idag betydligt mer, och alla läkare fick en fast lön som inte påverkades av antalet patienter som läkaren tog emot.

Reformen ledde till att många patienter som haft långvarig kontakt med specialister på sjukhusen hänvisades till provinsialläkare, i princip en motiverad förändring men den kom i ett läge då primärvården var starkt underdimensionerad för att klara uppgiften. Sjukronorsreformen tog bort ett incitament för läkare att tänja sig lite extra för efterfrågade konsultationer. Man blev snabbare med att hänvisa till jourläkare eller någon annan mottagning. Även jourpassen, som tidigare varit en viktig inkomstkälla för många läkare, upplevdes nu betydligt tyngre.

Ekonomiska incitament med prestationsersättning som en del av lönen är i dag åter aktuell i diskussionen om husläkarens lön.

Provinsialläkaren blir distriktsläkare
Provinsialläkartjänsterna omvandlades 1972 till distriktsläkartjänster [1]. Landstingen fick möjlighet att inrätta sådana tjänster för såväl allmänläkarvård som specialiserad vård. De flesta distriktsläkarna hade allmänläkarkompetens, där kraven nu hade ökat till fyra års tjänstgöring inom olika sjukhuskliniker och dessutom med krav på sex veckolånga fortbildningskurser.
Vid en del vårdcentraler, exempelvis i Tierp utanför Uppsala, inrättades distriktsläkartjänster på heltid för specialister inom invärtes medicin, kirurgi, ögon, öron, barnmedicin och gynekologi – förutom för allmänmedicin. Snart visade det sig att de olika specialisterna hade specialistuppgifter i mycket begränsad omfattning, med visst undantag för barnläkaren och gynekologen. Endast barnläkaren blev kvar på heltid, övriga specialisttjänster omvandlades till allmänläkartjänster. I stället anlitades specialister från sjukhusen som konsulter vissa dagar med möjlighet till personlig kontakt och fortbildning av allmänläkarna.

Primärvårdens honnörsord
Primärvård definierades 1978 av Socialstyrelsen med flera [3] att omfatta all vård som kunde bedrivas utanför lasaretten. I Socialstyrelsens principprogram HS80 [4] utvecklades primärvårdsbegreppet ytterligare som både ett verksamhetsområde och en organisatorisk vårdnivå. Allmänmedicinens avgränsning och uppdrag blev här mycket otydligt, och en rad specialiteter gjorde anspråk på att bedriva primärvård.
I programskrifterna ovan betonades vissa huvudprinciper som blivit kända som primärvårdens honnörsord: helhetssyn, primärt ansvar, närhet, tillgänglighet, kontinuitet, kvalitet, säkerhet och samverkan.

Distriktsindelning och vårdlag
Under 1970-talet skedde i de flesta landsting en successiv distriktsindelning av primärvården där de nya vårdcentralerna fick bestämda upptagningsområden med vanligen omkring 10000 invånare. Man bildade inom vårdcentralerna fasta arbetslag (vårdlag), bestående av distriktsläkare eller allmänläkare, distriktssköterskor, sjukgymnaster med flera – med ett gemensamt områdesansvar. Invånarna hänvisades att söka »sin« vårdcentral, och valfriheten blev därmed begränsad. Även barn- och mödrahälsovård samt sjukhemmen ingick i den nya primärvårdsorganisationen.
De flesta vårdcentralerna hade svårt att leva upp till de ambitiösa målsättningarna, och bristen på distriktsläkare var mycket stor. Antalet tjänster hade visserligen ökat till 1700 – motsvarande en läkare per 4800 invånare – men nästan hälften av tjänsterna saknade ordinarie innehavare och många var helt vakanta [1].

Primärvårdens honnörsord

Primärvård definierades 1978 av Socialstyrelsen med flera [3] att omfatta all vård som kunde bedrivas utanför lasaretten. I Socialstyrelsens principprogram HS80 [4] utvecklades primärvårdsbegreppet ytterligare som både ett verksamhetsområde och en organisatorisk vårdnivå. Allmänmedicinens avgränsning och uppdrag blev här mycket otydligt, och en rad specialiteter gjorde anspråk på att bedriva primärvård.
I programskrifterna ovan betonades vissa huvudprinciper som blivit kända som primärvårdens honnörsord: helhetssyn, primärt ansvar, närhet, tillgänglighet, kontinuitet, kvalitet, säkerhet och samverkan.

Distriktsindelning och vårdlag
Under 1970-talet skedde i de flesta landsting en successiv distriktsindelning av primärvården där de nya vårdcentralerna fick bestämda upptagningsområden med vanligen omkring 10000 invånare. Man bildade inom vårdcentralerna fasta arbetslag (vårdlag), bestående av distriktsläkare eller allmänläkare, distriktssköterskor, sjukgymnaster med flera – med ett gemensamt områdesansvar. Invånarna hänvisades att söka »sin« vårdcentral, och valfriheten blev därmed begränsad. Även barn- och mödrahälsovård samt sjukhemmen ingick i den nya primärvårdsorganisationen.

De flesta vårdcentralerna hade svårt att leva upp till de ambitiösa målsättningarna, och bristen på distriktsläkare var mycket stor. Antalet tjänster hade visserligen ökat till 1700 – motsvarande en läkare per 4800 invånare – men nästan hälften av tjänsterna saknade ordinarie innehavare och många var helt vakanta [1].

Allmänmedicin blir egen specialitet

Institutioner med professorstjänster i allmänmedicin har efter hand inrättats vid de sex universitet som har ansvar för läkarutbildningen, och allmänmedicin har införts som ett särskilt ämne i alla läkares grundutbildning. Forskning kom igång inom allmänmedicinen och har resulterat i många avhandlingar. Vid vissa vårdcentraler skapades FoU-enheter för forskning och utveckling. För alla blivande läkare ingår numera sex månaders AT-tjänstgöring vid vårdcentral.

Ökade krav på distriktsläkarna

Den nya Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) från 1982 [6] förutsatte att i första hand primärvården skulle ta det ansvar för befolkningens hälsa som ålades landstingen. Primärvårdens tidigare nämnda honnörsord fick i HSL sin lagliga förankring. Socialdepartementets rapport HS 90 [7] förutsatte en betydande utökning av primärvårdens uppgifter med insamling av hälsodata och krav på att även bedriva samhällsinriktade preventiva åtgärder.

De alltför få distriktsläkarna, som hade stora svårigheter att hinna med angelägen basal sjukvård, upplevde de nya kraven och förväntningarna mycket frustrerande. Sjukhusläkarna uppfattade primärvårdens uppdrag som flummigt och alltför omfattande och ifrågasatte om distriktsläkarna skulle hinna med någon sjukvård vid sidan om hantering av alla hälsodata och allt samhällsinriktat arbete.

Antalet tjänster för distriktsläkare ökade under 1980-talet till 3000, men en tredjedel av tjänsterna var vakanta [8]. Avhoppen var stora både från tjänsterna och under utbildningen. Inom Sveriges läkarförbund tog man fram ett förslag om hur arbetet skulle bli mer stimulerande och attraktivt. Viktiga inslag var att göra arbetet mer omväxlande genom att regelbundet lägga in andra uppgifter och inte enbart ha mottagningsarbete. Uppdraget måste också avgränsas.

Trots upprepade politiska uttalanden om prioritering av primärvården (ofta kallad »verbal satsning«) hade i praktiken fortsatt satsning inriktats på sjukhusbaserad vård. Andelen allmänläkare var oförändrat endast 20 procent av samtliga specialistkompetenta läkare. I länder med mycket bättre fungerande allmänläkarvård var motsvarande siffror till exempel i Norge 30 procent och i England 40 procent.

Ädelreformen

I början av 1990-talet ökade rekryteringen av distriktsläkare, vakanserna minskade, samarbetet med distriktssköterskorna var väl utvecklat och det kändes som en lovande utveckling för primärvården. Då kom Ädelreformen 1992 [6], som innebar att kommunerna fick ansvar för all medicinsk vård och omsorg vid ålderdomshem och lokala sjukhem förutom för läkarinsatser, som även i fortsättningen var landstingens ansvar. I många landsting övertog kommunerna även hemsjukvården för patienter i det egna hemmet. Många distriktssköterskor och undersköterskor flyttades genom Ädelreformen över till kommunerna och fick en ny ledning. Primärvården blev uppdelad, tidigare vårdlag splittrades. Det fanns även planer på att kommunerna skulle ta över ansvaret för hela primärvården, men så blev det inte.

Husläkarlagen
Under en borgerlig regering infördes 1993 Husläkarlagen [8], med syfte att förbättra tillgängligheten och kontinuiteten i distriktsläkarvården. Hela befolkningen skulle aktivt eller passivt listas hos en husläkare som man ständigt skulle kunna vända sig till. När reformen startade 1994 fanns 4188 läkare registrerade, vilket var en oväntat hög siffra med tanke på den tidigare låga bemanningen av distriktsläkare. Husläkartanken hade i princip ett starkt stöd i landet. I flera landsting hade man redan tidigare infört en frivillig listning.
Reformen skapade dock oro och splittring i primärvården. Den starka betoningen på läkaren förändrade förutsättningarna för samverkan framför allt med distriktssköterskorna, som hade sina områden, medan husläkarens patienter kom från många olika håll. Förväntningarna att snabbt kunna söka sin egen husläkare kunde ofta inte infrias, patienterna blev besvikna och husläkarna stressade.

Husläkarlagen upphävdes av en ny politisk majoritet i riksdagen 1994 och ersattes med ett tillägg till HSL [6] om att landstingen skulle ge alla möjlighet till en fast kontakt med en allmänläkare. Listningsförfarande finns fortfarande kvar. Distriktsläkarna benämns även som husläkare eller familjeläkare.

I tillägget till HSL angavs även en ny definition av primärvård med följande formulering: »Primärvården skall som en del av den öppna vården utan avgränsning vad gäller sjukdomar eller patientgrupper svara för befolkningens behov av sådan grundläggande medicinsk behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabilitering som inte kräver sjukhusens medicinska och tekniska resurser eller annan särskild kompetens.«

Begreppet primärvård står nu inte längre för en organisationsform utan betecknar en vårdnivå.

Äldre och sjukare patienter

Antalet allmänläkare ökade långsamt under 1990-talet till 4250 år 1998, de flesta med tjänstgöring vid någon av de omkring 1100 vårdcentralerna med i genomsnitt fyra allmänläkare vid varje [9]. Andelen kvinnor hade vid denna tidpunkt ökat till 40 procent. Många distriktsläkare arbetade deltid, och antalet invånare per heltidstjänst uppgick till mellan 2000 och 3000. Den önskvärda bemanningen angavs nu till i genomsnitt 1500 invånare per läkare. Motiveringen till ökad läkarbemanning var de mer krävande uppgifterna med en åldrande befolkning, där allmänläkaren har fått ta ett betydande medicinskt ansvar med utredning och även uppföljning efter sjukhusvård av multisjuka patienter med komplicerad behandling.

Vårdcentralerna har gradvis blivit mer välutrustade så att samtliga nu har fått EKG-utrustning, oto- och oftalmoskop, peak-flow-mätare, rektoskop, mikroskop och akutväska för behandling av allergiska reaktioner. Många vårdcentraler har även fått öron- och ögonmikroskop, audiometer, spirometer, defibrillator med mera. Vissa större vårdcentraler har röntgenutrustning, framför allt i glesbygd där allmänläkarens akutvårdsansvar är större. Under 1990-talet infördes datorjournaler vid de flesta vårdcentralerna.

Primärvårdens organisation

Utbyggnad av vårdcentralerna från 1970-talet och framåt skedde inte likformigt över landet. Gemensamt var dock under lång tid en områdesbaserad verksamhet kring vårdlag och med en distriktsläkare som vårdcentralschef. En period på 1980-talet bildades ibland mycket stora vårdcentraler med 10–15 läkare eller fler, vilket så småningom upplevdes som otympligt, och en uppdelning skedde i mindre och mer självständiga vårdlag. Flera vårdcentraler kunde gemensamt ledas av en distriktsöverläkare, senare under 1980-talet kallad chefsöverläkare. Denna benämning övergick efter lagändringar till titeln verksamhetschef. Denne behövde inte vara läkare, och inom primärvården har det blivit allt vanligare att en sjuksköterska, sjukgymnast och person ur annan yrkeskategori utses till verksamhetschef.

På många vårdcentraler tillkom efter hand på 1980- och 1990-talen specialinriktade sjuksköterskor inom främst diabetes, hypertoni, astma/kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och hjärtsvikt. Berörda patienter kunde på dessa sköterskemottagningar få stöd, övervakning och vägledning mellan läkarbesöken, vilka därmed kunde glesas ut. Ofta hade en allmänläkare med fördjupad kunskap inom respektive område ett speciellt ansvar för verksamheten.

Det förebyggande arbetet
Primärvårdens roll i det förebyggande arbetet har från politiskt håll klarlagts av HSU (statlig utredning om hälso- och sjukvården på 2000-talet) i dess delbetänkande från 1997. Den främsta skyldigheten anges vara att utveckla det individinriktade arbetet i kontakten med den enskilde patienten. Det har blivit alltmer naturligt att, särskilt vid vissa sjukdomar, ta upp frågor om livsstil: rökning, kost, motion samt alkohol och droger. Inom barn- och mödrahälsovården är dessa frågor alltid aktuella.
Distriktssköterskan har en bredare ansats, som även omfattar olycksfallsprofylax hos barn och äldre. Grupper för viktminskning och rökavvänjning finns numera vid många vårdcentraler. Befolkningsinriktat folkhälsoarbete är dock inte längre ett ansvarsområde för allmänläkarna, enligt HSU. Däremot kan distriktsläkare och distriktssköterska förmedla sina erfarenheter om hälsoproblem i distriktet till ett lokalt hälsoråd, som finns i många kommuner [9].

Reflexioner kring utvecklingen och tankar om framtiden

Mot bakgrund av att det för omkring 60 år sedan fanns tankar om att avveckla provinsialläkarna (då drygt 700) har det på många sätt skett en imponerande och framgångsrik utveckling till dagens allmänmedicin och primärvård, en utveckling som dåtidens ensamarbetande provinsialläkare knappast kunnat drömma om. Dagens distriktsläkare har en specialistutbildning som är i paritet med övriga specialistutbildningar, och allmänläkares status har gradvis ökat såväl inom läkarkåren som i befolkningen. Primärvården uppfattas nu som en helt nödvändig bas inom hälso- och sjukvården.

Under 1960- och 1970-talen påverkades allmänmedicinens innehåll och avgränsning påtagligt av myndigheter och politiker, vilket var frustrerande för allmänläkarna som i likhet med övriga medicinska ämnesområden själva ville utveckla sin profession. Under 1980- och 1990-talen har den allmänmedicinska professionen vuxit sig allt starkare och kunnat ta initiativet till att definiera ämnesområdet och utveckla både undervisning och forskning. Allmänläkarna är utbildningsmässigt väl rustade att i samarbete med övrig personal inom primärvården ta på sig sina uppgifter. Efter en period av revirstrider med andra specialiteter under 1970- och 1980-talen tycks alla parter nu inse behovet av samarbete. Det har blivit vanligt med specialistkonsulter vid vårdcentralerna.

För stora grupper av våra vanliga sjukdomar har patienterna behov av vård omväxlande inom primärvård och länssjukvård beroende på vilket stadium sjukdomen befinner sig i och vilka resurser och kompetenser som krävs vid varje vårdtillfälle. Detta kallas ofta »shared care« och visar på nyttan av samarbete och förtroende mellan vårdnivåerna. Dagens distriktsläkare har tillgång till de flesta laboratorie- och specialundersökningarna vid de större sjukhusen, och de har därmed goda möjligheter att utreda och behandla sina patienter med med röntgen och liknande.

Detta arbetssätt, med ett mer omfattande omhändertagande av komplicerade medicinska utredningar och uppföljningar, har bidragit till att dagens distriktsläkare träffar betydligt färre patienter personligen på mottagningen – i genomsnitt 10 patienter per dag. För några decennier sedan och särskilt före »sjukronan« hade provinsialläkarna betydligt fler patientbesök, ofta 30–40 per dag. Många besök gällde problem som idag sköts av sjuksköterskor, eller förmedlas av dessa.

Även om besökstalen inte går att jämföra hade dåtidens provinsialläkare troligen längre arbetsdagar och större arbetsbörda. De gjorde även hembesök i stor utsträckning, vilket gav en värdefull insyn i patienternas levnadsförhållanden, något som dagens distriktsläkare går miste om då hembesök numera är en sällsynthet.

Det minskade antalet besök förklaras även av ett ändrat arbetssätt. Den tidigare höga genomströmningen av patienter var ofta väl organiserad av personal som såg till att patienterna var intagna på undersökningsrum och avklädda, ibland till och med upplagda i gynstol, vid första kontakten med läkaren. I dag är det vanligast att läkaren själv hämtar patienten i väntrummet och visar respekt för patienten genom att samtala med denne påklädd innan det är dags för undersökning. Krav på information om läkemedel och liknande har ökat, och allt detta gör att besöken tar längre tid.

Trots en glädjande ökning av antalet yrkesverksamma specialister i allmänmedicin till 4800 år 2006 (Läkarförbundets statistik) är många av dagens distriktsläkare alltför hårt ansträngda. Med hänsyn till deltider finns det 3900 heltidsarbetande distriktsläkare. Chefsuppdrag, handledning med mera tar också tid från direkt patientarbete. Långvarig sjukskrivning på grund av utmattningsdepression (»utbrändhet«) har ökat bland distriktsläkare.

Önskemål finns att kåren skall växa ytterligare för att minska bördan för den enskilde läkaren. För närvarande ser dock återväxten inte ut att vara större än att den täcker pensionsavgångarna, som förutses bli stora de kommande åren. Det är då angeläget att hela tiden avgränsa distriktsläkarens uppdrag så att han eller hon orkar med arbetet med dagens förutsättningar och att det även ges tid att sköta sin familj.

Det är oroande att det blivit svårare att rekrytera distriktsläkare som vårdcentralschefer. Läkarna avhänder sig då möjligheter att mer aktivt kunna påverka primärvårdens utveckling. Nya spännande uppgifter är på gång, då läkarnas grundutbildning i ökad utsträckning kommer att förläggas till vårdcentral. Även om det i början blir en ökad arbetsbörda bör det på längre sikt stärka allmänmedicinens ställning ytterligare och ge möjlighet till professionell utveckling och ökad rekrytering av allmänläkare.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
Referenser
1. Socialdepartementet. Husläkare – en enklare och tryggare sjukvård. Betänkande av kontinuitetsutredningen. SOU 1978:74.

2. ÖHS-kommittén. Hälsovård och öppen sjukvård i landstingsområdena. SOU 1958:15.

3. Primärvård – innehåll och utveckling. I samarbete mellan Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Socialstyrelsen och Spri. Stockholm: Spri; 1978. Spri rapport 101.

4. Hälso- och sjukvård inför 80-talet (HS90). Förslag till ett principprogram. Stockholm: Socialstyrelsen; 1973.

5. NLV Översynsutredningen AgA. Stockholm: Socialstyrelsen; 1980.

6. Hälso- och sjukvårdslagen. SFS 1982:

763.

7. Socialdepartementet. Hälso- och sjukvård inför 90-talet (HS90). SOU 1984:39.

8. Socialdepartementet. Husläkare. Ds 1992:41.

9. Slutapport från Socialstyrelsens primärvårdsuppföljning. Stockholm: Socialstyrelsen; 1998. Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1998:2.

Mobilanvändare har ett ansvar att inte belasta omgivningen med artificiell strålning i onödan.

Enligt Telias Trend nyttjas mobilen mest till icke samhällsnyttiga tjänster, Telias trendspanare skriver följande: ”Nöjesbaserade tjänster är mer populärt än nyttotjänster för de svenskar som har en smartphone. Telias senaste trendspaning visar att mer än hälften av de tillfrågade säger att de använder mobilen till att lyssna på musik, se på film eller att vara på Facebook. 53 procent av de tillfrågade säger att de använder mobilen till nöjestjänster, bara 29 procent säger att det använder mobilen till nyttotjänster. Mobiltelefonen skapades en gång i tiden för att användas till att ringa med, men att enbart använda mobilen för sms eller för telefonsamtal är det bara 17 procent som gör”   Här är länken Telias trendspanare.

4G en verkligt farlig sändningsteknik med hög hastighet

För rent nöje, skall alltså vuxna mobilanvändare tvångsbestråla en hel generation människor, plåga dem som redan skadats, göra intrång i folks hem och utsätta sina barn för hög miljöfrämmande frekvensmodulera strålning?  Är det självklart?

Lek med mobilerna är så viktigt att man bygger ut 4G-systemet som skall kunna tränga igenom allt inklusive oss biologiska varelser. Vi skall nu genomstrålas av en verkligt farlig elektromagnetisk strålning med mycket stor risk för skador på hjärna, hjärta och andra organ. Hela kroppsfunktionen kommer att kunna påverkas negativt av denna strålning.

Viktigt att komma ihåg är, att  EU-parlamentet uppmanade regeringarna att inte lägga sig i vilken typ av sändningsteknik som skulle nyttjas. EU-parlamentet ger  alltså mobilindustrin fria händer och alla rättigheter att storskaligt belasta nu levande generation för en mycket farlig strålning. Ytterst märkligt eftersom det inte saknas kunskaper om hur farlig denna artificiella strålning är då den kan störa den neurologiska funktionen.

Redan på 1990-talet då GSM-systemen byggdes ut såg man en trend av psykisk ohälsa. Nu 20 år senare har direkta skador på hjärnan uppkommit där svår hjärnstress orsakat ADHD-liknande symtom. Nu ger man allt fler barn morfinliknande mediciner mot dessa symtom. Även skador på hjärtat har ökat dramatisk hos unga människor. Enligt Läkemedelsverket äter allt fler unga hjärtmediciner. Att just hjärta och hjärna skadas av  denna frekvensmodulerade elektromagnetiska strålningen är inte förvånande. Just dessa två organ är mycket känsliga för elektrisk stimuli då de fungerar genom mycket svaga kroppsegna elektriska impulser EEG och EKG.

Märkligt att  ansvariga myndigheter bortser ifrån att våra biologiska kroppsegna elektriska system som arbetar på mycket svaga effekter inte skulle kunna påverkas av yttre miljöfrämmande elektromagnetisk strålning som nu fyller vårt luftrum med  stark strålning.

Unga borde vara friska

Det nya 4G system som man nu har så bråttom att bygga ur och som tränger genom kroppen skulle alltså inte kunna påverka en biologiska varelse?  Jag betvivlar att ansvariga inom myndigheter och mobilindustri är okunniga om hälsoriskerna med 4G sändningsteknik. Ohälsan är ju redan dokumenterad hos specifikt unga som borde vara friska, men nu blir allt sjukare. Mentala störning , hjärtproblem  och fetma visar på extrem stress som bevisligen denna höga artificiella strålning orsakar och som ansvariga ytterligare belastar barnen i skolmiljön.

Trots alla synliga bevis på extrem ohälsa hos befolkningen får mobilindustrin öka strålningen okontrollerat. Regeringarna skall inte lägga sig i som nämnts.  Vad är syftet med 4G? Att enbart leka med mobilen? Är  det skäligt att bygga ut ett extremt hälsovådligt sändarsystem för att vuxna skall leka med sina mobiler?  Mobilstrålningens negativa mentala påverkan syns ju redan i statistiken. Varför döljer man ökningen av  hjärntumör till cancerregistret så att mobillobbyisten Maria Feychting kan hänvisa till cancerregistret och säga att hjärntumörerna minskat trots den ökande mobilanvändning. 

Krav på bättre teknik, men viljan saknas

Om viljan hade funnits hade man kunnat utveckla en bättre teknik för att skydda befolkningens hälsa, men det kravet ställs inte. Man behöver endast mobilen till att ringa och sms:a det är inte skäligt att skada en hel mänsklighet för att nyttja mobilen som en leksak för vuxna. Mobilen kan kopplas in på trådbundet nät för att minska belastningen av den artificiella miljöfrämmande mobilstrålningen i vår livsmiljö.

De som nyttjar trådlös teknik äger inte rättigheten att göra intrång hos grannar med skadlig strålning

Men oavsett syftet med 4G är varje mobilanvändare skyldig att följa miljöbalken och ta hänsyn till sin omgivning. Mobilanvändare har inte rätt att skada andra med mobilstrålning eller plåga dem som redan är skadade som de elöverkänsliga. Det finns inga som helst rättigheter att mobilanvändare skall utsätta omgivningen för miljöfarliga strålning. Detsamma gäller nyttjande av DECT-telefoner som har en mycket stark strålning eller andra trådlösa system. Ingen som nyttjar trådlösa system har rätt att belasta sina grannar eller omgivning och skada dem med artificiell strålning. Det finns varken en rättighet eller en självklarhet i det.

Miljöbalken gäller alla

Miljöbalken gäller för alla så ock försiktighetsprincipen gäller för alla. Varje vuxen har ett ansvar att skydda sina barn för mobilstrålning och andra trådlösa  nätverk. Alla vuxna är ansvariga att bygga ett uthålligt samhälle för vår unga generation och deras framtid. Det är en hänsynslös egoism mot våra barn att utsätta dem för hög okontrollerad frekvensmodulera elektromagnetisk strålning. Samma ansvar har kommuner, lärare att skydda våra barn i skolmiljön och inte sätta in trådlösa system i skolorna. Barn är mycket känsligare än vuxna.

Solveig Silverin, miljöingenjör f d handläggare länsstyrelsen i Kalmar, miljöövervakningsgruppen miljöenheten

 


 

Älgar mystiskt döda i Blekingetrakten

Aftonbladet Älgar mystiskt döda i Blekingetrakten

Jag informerade om följande i debattinläggen:

Jag har dokumenterat chemtrails- spridning i dessa trakter, vilket har pågått nästan kontinuerligt sedan april i år. Jag har dokumenterat en bildserier som tydligt visar att dessa sk k-strimmor från flygplan växer till stora molnbankar och jag har bilder som visar hur en vanlig k-strimma löses upp intill en chemtralis sträng.
Det finns även ett dokument om chemtrails.spridning över Europa.

Vidare har vi mobila bredbandssystem NET1 och 4G som kan passera genom biologiskt material obehindrat, vilket betyder att radiovågorna träffar våra organ och kommer att skada dem på sikt.

Jag har stora problem med en radiosignal som ligger med hög effekt på min bostad. Förra året häckade inte tornseglarna under takpannorna som ligger på den sida signalen kommer ifrån. Svår hjärtarytmi gjorde att jag kontaktade försvaret och NET1 och effekten från radiosignalen har minskat så att tornseglarna häckade i år. Men just nu ligger en stark signal på igen från söder. Här nere i blekingetrakten och södra Kalmar län pågår aktiviteter som stör både djur och människor. Försvaret har ett starkt fäste här nere och NATOs korridor till Norrland går längs med östkusten.