Forskningsläget och Dariusz Leszczynskis intryck från Monte Verità

Har gjort en Googleöversättning av Dariusz Leszczynski intressanta och viktiga reflektion över konferensen i Monte Veritá

Länk till Dariusz Leszczynskis artikel

Citat: ”Den 2: a Monte Verita var en välorganiserad möte med representativ grupp av forskare, men slutresultatet känns ganska smalt. Återigen vetenskapliga insamling av Bioelectromagnetics forskare har visat att inte bara forskningen inte utvecklas på grund av brist på finansiering, utan snarare på grund av bristen på nya idéer. I ett enda  ord, det är – stagnation.

Tack vare Niels Kuster hade jag möjlighet att delta i den 2: a Monte Verita möte. Jag presenterade det en översikt över de proteomik studier som utförts hittills. Min presentation jag slutade i  en mycket pessimistisk ton. Jag citerade fragment av e-postmeddelandet som beskriver RF-EMF forskning. Noten jag fått från min kollega, en framstående proteomik forskare.

E-mejl från  kollega: ”—- EMF forskningen är det mest oortodoxa forskningsområde jag någonsin har sett hittills. Människor alltid göra samma sak och kommer alltid att få pengar för att göra samma sak att få samma resultat. Real surrealistisk forskning

Jag börjar inse att det är ett hårt jobb att få innovativa metoder i fältet. Men jag tror du håller på att gå — ”

Jag tror att detta citat ganska väl beskriver det aktuella läget för forskningen om RF-EMF. Detta tillstånd har tyvärr väl återspeglas i de föredragningar och diskussioner som hölls den 2: a Monte Verita möte.

Här är några iakttagelser från mötet. På något sätt är detta en sammanfattande översikt av vad som hände i Monte Verita. På grund av min ”specialitet”, gäller mina kommentarer  RF-EMF.

Som väntat var DNA-skador och genotoxicitet av RF-EMF en av huvudfrågorna för mötet. Utmärkt, som alltid, var föreläsning av Primo Schär (Schweiz). Det fanns två intressanta kommentarer i hans tal. Först skulle det vara möjligt att vissa forskare finner DNA-skador som induceras av RF, medan andra inte gör det, kan de båda sidorna ha rätt?  Kan vi dra fel slutsatser för att titta på de RF effekter. Mening, är det möjligt att den primära ”skada” sker någon annanstans och den ibland observerade DNA ”skada” är en biprodukt, som inte alltid sker, av den ursprungliga skadan?

Den andra kommentaren var att när DNA ”skada” observeras det att det inte automatiskt innebär att RF är genotoxiskt. DNA-skador uppstår i cellerna spontant och repareras av celler. Frågan är om ”RF-inducerad skada” förblir oreparerade eller det repareras tusentals liknande DNA-strängbrott som förekommer spontant i celler varje dag. Kort sagt – DNA-sträng- brott betyder inte ännu att det inducerande medlet är genotoxiskt. Vi vet inte vad som är öde ”DNA-skador” observerats i vissa studier – är den reparerad eller är den bestående i ytterligare generationer av celler. Med tanke på effektiviteten hos mekanismerna DNA-reparation i celler kan man misstänka att ”RF-inducerad DNA-skada” kan repareras … Vi vet inte.

Jim Weaver (USA) var förespråkare för en ny metod. I sitt yttrande söker RF effekter med sådana komplexa system som hela djur eller till och med hela celler är svårt när vi inte vet vilka mekanismer som ger RF effekter. Han föreslog att börja med enkla system och göra dem mer komplicerad allt eftersom nya kunskapen skapas – det in silico strategi. Men jag är inte säker på om, i nuvarande skede av kunskap om RF effekter är Bioelectromagnetics redo för in silico strategi. Till exempel använder in silico tillvägagångssätt är det möjligt att göra människolikt byggda enkla biologiska membran, utsätta dem och se hur de reagerar på RF. Därefter vet svaret hos enkla biologiskt membran, skulle det vara möjligt att göra systemet mer ”komplex” och bestämma hur den ytterligare komplexiteten påverkade responsen till RF och så vidare och så vidare, att göra systemet mer och mer komplexa.

Problemet är vilka enkla system skulle vara lämpliga att starta forskning med. Vi vet inte var molekyler absorberar RF i celler och vad som händer med dem efter absorptionen av RF. När människan bygga även den enkla biologiska membran, måste vi bestämma vilken typ av lipider och i vilka proportioner ska användas, vilka strukturella proteiner, vilka funktionella proteiner. I situation när vi inte vet alls där RF absorberas är det möjligt att göra in silico-system som inte kommer att svara på alla till RF. Och om systemet inte svarar – vi vet inte hur man ska ändra den så att den svarar. In silico idé är frestande men när vi inte har någon startpunkt, molekyl kandidat för det första absorptionssteget av RF, kan utmaningen inte bli mindre än när man exponera hela cellen för RF.

Buzz av både spänning och skepsis framkallades genom uppvisande av Boris Pasche (USA). Han använder specifika RF-frekvenser för behandling av cancer. Som framgår tycks terapin att påverka och ökar patienternas överlevnadstid och även kan bota vissa typer av cancer. Emellertid i diskussionen presenterade oro för att den energi som deponeras i vävnader är mycket liten. Om så låg energi skulle bekräftas att påverka biologiska system skulle det vara ett stort genombrott som skulle kräva en översyn av nuvarande paradigm. Dosimetri experter var mycket skeptisk och om Boris inte skulle ha stöd från de observerade patientdata överlevnad, från ”hetta diskussion” man kunde förvänta sig att ”korsfästas”. För nu är det inte hände. Ny forskning med bra dosimetri stöd planeras, både in vitro och in vivo, för att bekräfta förekomsten av effekter.

I samband med de effekter som inducerats med endast vissa RF-frekvenser, observerade av Boris Pasche och även av Igor Belyaev (Slovakien och Ryssland) och Carl Blackman (USA), hade jag en intressant fikarast prata med Zhengping Xu (Kina). Hans poäng var: kan det vara så att genom att göra ”perfekt jämn dosimetri” av exponering kammare som används i in vitro-studier kan vi förlora effekter som kan observeras i ”inte så perfekt i sin enhetlighet” exponering kammare? Att när exponeringskammaren perfekt inställd kan det ställas in på ”fel” parametern (er)? Vi vet inte ännu vad ”riktiga” parametrarna för radiofrekvensexponering är. Detta för tankarna till den studie av David de Pomerai. Använda ofullkomliga exponeringskammare han såg effekter. När kammaren gjordes perfekt trimmad av Motorola ingenjörer effekten försvann. Kan det vara så att vi skulle kunna trimma vår exponering kammare till felaktiga parametrar och har problem att se effekter. Sådan perfekt inställning finns inte i verkliga livet exponeringar när vi lägger telefonen till vårt huvud. Något att tänka på …

Tidigare, då undersökningar av eventuella hälsoeffekter var i sin början, började forskarna titta på hjärncancer. Det fanns inga experimentella data tyder på att hjärnan cancer skulle vara resultatet av exponeringarna. Det var snarare tanken att när vi sätter strålningskälla till vår huvud, hjärna utsatt och ”hjärnan + strålning = cancer”. Nu är när de hitta cancer visat sig vara svårt ny ”mode” är visas. Om ”strålning + hjärna ≠ cancer” då kan vara, ”strålning + hjärna = neurodegeneration”? Vi återigen inte har övertygande vetenskap att backa upp detta begrepp, men det ser ut som mer och mer forskningsinsatser går i denna riktning.

Vad enkelt skrämde mig var att den ökända danska kohorten tittar på neurodegeneration och uppenbarligen nya ”vetenskapliga” studien är under tryckning. Resultatet är, naturligtvis, att det inte finns någon effekt mobiltelefon strålning på neurodegenerering. Jag undrar hur det är möjligt att pseudo vetenskap från den danska kohorten passerar genom peer-review. Är recensioner så förblindad av storleken, eller är de helt enkelt inkompetent eller har de intressekonflikt? Något är allvarligt fel. Som jag skrev vid flera tillfällen, är exponeringsdata i danska kohort inte bara icke existerande, men det är helt enkelt fel. Här är länken till mitt brev publicerades i British Medical Journal som förklarar brutto fel exponering bevis i de danska Cohort data och det gäller för alla danska kohort publikationer ”Re: Användning av mobiltelefoner och risken för hjärntumörer: uppdatering av danska kohortstudie ”.

Bristen på bevis för RF cancer-länk och en del bevis för neurodegeneration-länk presenterades av Meike Mevissen (Schweiz). Hennes genomgång och analys av de publicerade hittills studier genuttryck visade att gener kopplade till cancer verkar inte vara mycket påverkas av RF-exponeringen, medan vissa gener kopplade till neurodegeneration är. Det är fortfarande för svag bevis eftersom endast mycket få studier avrättades och tillgängliga för denna analys. Men denna väg bör fortsätta – screening först och göra hypotes nästa.

Den high-throughput screening av gener, proteiner och metaboliter verkar vara ett stort problem inom Bioelectromagnetics. Vi har inte mekanism genom vilken RF kan påverka celler, men vi ser för effekter som en ”blind person” skulle göra. Försöker allt vad som är möjligt inom räckhåll. Men eftersom det finns tusentals gener, miljontals proteiner och många metaboliter det kan ta lång tid innan vi analyserar dem alla. Det finns dock metoder som tillåter high-throughput screening och hitta vad gener, proteiner och metaboliter reagerar till RF. Med denna kunskap är det möjligt att bygga kunskapsbaserade hypoteser och avgöra vad fysiologiska processer i celler kan påverkas och testa dem. Det dock verkar vara en handfull inflytelserika forskare som starkt motsätter sig användningen av high-throughput screening. Detta ses i forskningsresultaten. Till exempel under de senaste 10 åren publicerades bara 12 proteomik studier. Sex av dem var från min forskargrupp. Det visar att mycket få grupper gör proteomik. Den främsta orsaken är att det är dyrt. Och när forskningsanslag granskas av motståndare high-throughput screening resultatet är förutsägbar … Hur är det möjligt att användningen av high-throughput screening metoder är väl möjligt i klinisk eller farmakologisk forskning men Bioelectromagnetics är tabu? Vid några tillfällen fick jag höra en gång av en framstående universitet vetenskapsman och sedan en framstående industri vetenskapsman, att problemet är följande: med high-throughput screening är alltid möjligt att hitta svarande gener eller proteiner. Om sådan information, innan det bekräftas av ytterligare studier, grips av nyhetsmedia kommer det att orsaka catchy rubriker och problem för industrin. Slutsats från dessa pseudo-vetenskapsmän var – gör inte high-throughput screening.

Vetenskapliga konferenser är inte bara att lyssna på presentationer eller för att titta på affischerna, men för många, de är främst evenemang där är möjligt att diskutera ansikte mot ansikte med andra forskare. Under en av kaffepauserna hade jag en  intressant diskussion med Myles Capstik (Schweiz). Det visade sig att vi båda var frustrerade över den vetenskapliga kvaliteten i många (om inte de flesta) av djurförsök. Problemet är att forskarna använder för få djur. Det är ofta möjligt att lyssna på vetenskapliga presentationer där experiment utfördes på endast 4-6 djur. Använda så få djur som möjligt, för att sänka kostnaderna, men teoretiskt, tillräckligt för att hävda ”statistisk signifikans”. Vad än värre är att bygga en analys på svaren från 4-6 djur som vissa forskare hävdar att de har visat att djur inte svarar och att det direkt visar att människor är säkra (!). Det är en helt felaktig uppfattning. För det första, generalisera resultaten från en  så liten djurgrupp är inte möjlig. För det andra, om djuren inte svarar på låga exponeringar nivå av RF betyder det inte att människor inte kommer att svara. Detta är ovetenskapligt.

I slutet av konferensen anordnades grupparbete där forskare delades in i flera grupper och bad att komma med idéer för fortsatt forskning. Resultatet blev ”inget nytt under himlen”. Samma ämnen samma frågor någon önskar nya metoder. Bara upprepa och upprepa och upprepa, till leda av samma saker (Monte Verità rekommendationer).

Men det var ett intressant uttalande från Wolfgang Kainz (USA). Förutom att presentera sin forskargrupps idéer lade han också fram i en  separat bild, vilka hans personliga idéer är. Och det var en överraskning. Det första uttalandet från Wolfgang var att: ”EMF kan påverka biologiska system på icke-termisk nivå”. Detta i sig är en långtgående uttalande, särskilt när uttalad sitter bredvid Bernard Veyret (Frankrike) tidigare under 12 år med ICNIRP och medförfattare som ständigt uttalade mantrat att endast termiska effekter induceras av RF. Bernard kommenterade inte detta ”icke-termisk” var en överraskning. Det fanns också en annan inte så förvånande uttalande från Wolfgang att ”dagens säkerhetsnivå tycks skydda allmänheten”.

Kombinationen av dessa två uttalanden från Wolfgang, framkallade några kommentarer från publiken. Först motsatte Denis Henshaw (UK) tanken att säkerhetsnormerna skyddar från Elf exponering när det finns bevis för att barnleukemi framkallas på de nivåer som tillåts av gränsvärdena. Wolfgang motsatte sig inte Denis ‘kommentar. Den andra kommentaren var från mig (Dariusz Leszczynski, Australien). Jag förklarade att om Wolfgang håller med om att det finns icke-termiska effekter och ICNIRP säkerhetsnormer är inställd på att skydda bara från termiska effekter vet vi inte alls om de nuvarande säkerhetsnormerna tillräckligt skydda allmänheten. De säkerhetsnormer skyddar inte från de icke-termiska effekter. Wolfgang motsatte sig inte mitt uttalande.”

Annonser

Redan i januari i år uppmanade en person en miljöpartist att ta bort min blogg från Miljöpartiets gröna bloggar

Jag läste det i ett forum och jag förstod att det var en lobbyist (VoF) för mobilindustrin som uppmanade en miljöpartist att få bort min blogg från gröna bloggar eftersom jag skrev om hälsoriskerna med den trådlösa tekniken. Att få bort mig från Miljöpartiets gröna bloggar var alltså på ”tapeten” långt före att Jon Karlfeldt och andra lobbyister för mobilindustrin uppmanade webbmastern att ta bort mig. De hade bara väntat på en anledning.

För ett tag sedan hittade man några ord som anledning och tog bort mig utan att jag fick en chans att rätta till det webbansvarig  anmärkte på. Det är ju väldigt tydligt att Miljöpartiet bojkottar en av de största miljöstörningar i mänsklighetens historia där ingen kan välja att vara frisk. Det är alltså helt OK att en industrin får skada en hel befolkning med påtvingad miljöfrämmande strålning dygnet runt. Vart tog demokratin vägen och de mänskliga rättigheterna?

Intressant är att Miljöparitets Webbansvarig även tog bort bloggen ”Krig en dålig affärsidé” med underrubriken ”Krig en miljöförstörande verksamhet” där jag lade  in information från ”Kvinnor för fred”.

Bloggbytet har betytt extra arbete alla bilder var borta likaså alla dokument som var inlagda som bilder. Det saknas en hel del arbete att få ordning på bloggen igen. Men jag kommer inte att rösta på Miljöpartiet och jag kommer också att uppmana andra elöverkänsliga att inte rösta på det. Jag ser mest deras motioner till Riksdagen numera som ett spel för galleriet eftersom elöverkänsliga är så många att de är en betydelsefull väljargrupp för alla partier. Det finns alltför många mobillobbyister som styr Miljöpartiet därför kommer heller inte Miljöpartiet göra så mycket för de elöverkänsliga. Lobbyisten Jon Karlfeldt fick ju bort min blogg plus några andra lobbyister som jag misstänker också låg bakom.

De tog även bort min blogg KRIG SOM AFFÄRSIDÉ

Bloggen Krig som affärsidé

Till bloggen I Fredstid – Krig som affärsidé

Personer inom Miljöpartiet slängde ut mig från Gröna bloggar för att jag skrev om hälsoriskerna med mobilstrålningen. Detta hade jag läst på ett forum 8 månader tidigare att en mobillobbyist uppmanade en miljöpartist att få bort mig. De slängde även ut denna blogg där jag lade in information från Kvinnor För Fred.  Jag hade svarat Jon Karlfeldt i en debatt och det jag sa där tog de som en förevändning att slänga ut mig. Jag hade kopierat alla elaka kommenterar i den här debattråden och lagt den i min blogg. Jag hade inget minne av att jag publicerat den i bloggen, men det halmstrået tog dessa personer för att få bort mig från Gröna Bloggar.

Svenskarnas teknikhysteri kan kosta våra barns hälsa och framtid

Införd i Sydsvenskans papperstidning lördagen den 13 oktober 2012

Svenskarna teknikhysteri kan kosta våra barns hälsa och framtid

Vuxnas teknikhysteri drabbar också våra små barn som nu skall nyttja högstrålande läsplattor (Iphad) så kallade ”paddor” som leksaker. Alla ni inom kommuner som förespråkar dessa högstrålande elektroniska apparater som leksaker till små två- och treåringar, har ni alls kontrollerat hur hög strålningen är? All personal som har hand om barn är skyldiga att veta att barn är mycket känsligare för miljöskador än vuxna. Ni är också skyldiga att ha koll på om dessa apparater kan vara hälsovådliga. Ni skall känna till att cancergruppen inom WHO (Världshälsoorganisationen) IARC har klassat dessa trådlösa apparater med lika hög cancerrisk som bly och PCB.

Samma sak gäller all trådlösa tekniken i skolor där barnen dagligen nu exponeras för hög strålning i sin skolmiljö. Strålningen är inte alls låg. Ansvariga myndigheter i Sverige jämför med ett referensvärde för militär användning och utgår enbart för termiska effekter efter 6 minuter. En lektion varar inte i 6 minuter: Hälsoeffekten skall beaktas utifrån långtidseffekter och då är situationen en helt annan. Har ni ansvariga mätt strålningen när alla trådlösa datorer är påslagna under en lektion? Jag vet att den är väldigt hög, men mäter man på låg känslighet (dB mikrovolt/meter) blir ju strålningen svag. Valet av mätmetod bestämmer alltså resultatet.

Jag har granskat denna fråga nu i 20 år och i Sverige ljuger myndigheterna om riskerna det har jag en lång rad bevis på. Utomlands har allt fler länder förbjudit trådlöst i skolorna, av hälsoskäl. Vidare sänker allt fler länder referensvärdet för den allmänna storskaliga bestrålningen från sändare. I Sverige ökar man strålningen så ock i barnens skolmiljö.

Jag granskar för närvarande aktiva politiker och ser att många är lobbyister för mobilindustrin. Inom Miljöparitet återfinns flera inom partistyrelsen men de finns inom alla partier i kommuner och landsting. Även företag opererar direkt i kommunerna som IT-samordnaren Lena Gällhagen i Nacka kommun som förespråkar läsplattor till små barn. Gällhagen kommer från mobilföretaget Gällhagen Consulting AB.

Jag ställer mig frågan när skall kommunens tjänstemän sluta gå i mobilindustrins ledband? När skall ni kritiskt granska deras trådlösa produkter? När skall ni ta ansvar för hälsoriskerna och skydda våra barn i skolmiljön? Har ni inte vett nog att begripa att en miljöfrämmande strålning skall betraktas som en hälsorisk och Försiktighetsprincipen enligt Miljöbalken skall gälla? Det är en skam att utnyttja försvarslösa barn för vinstintressen för mobilindustrin.

Solveig Silverin miljöingenjör

IPB – PEACE BUREAU CRITICAL OF NOBEL PEACE PRIZE FOR THE EUROPEAN UNION

 

PEACE BUREAU CRITICAL OF NOBEL PEACE PRIZE FOR THE EUROPEAN UNION

For a peacemaking bloc, this is a highly militarized one”

Geneva, 12 October 2012. The IPB finds the award of the 2012 Nobel Peace Prize to the European Union surprising in that it awards a prize not to a head of state but to an entire bloc of states, thus making it difficult to identify the real recipient. Is the EU really a ‘champion of peace’, as Nobel conceived it? Or is it a club of states with many contradictory impulses and interests?

The arguments given by the Norwegian Nobel Committee are not entirely false. The EU has played the historical role that it describes. All forms of cooperation contain some elements of peacefulness, and there is indeed a strong case for regional approaches to peacemaking between states and peoples, and in this the EU has been a pioneer. But what is worrying are the many aspects the Committee leaves out, making it a highly selective accolade.

Warmaking: The EU – sometimes collectively and sometimes separately – has been involved in several of the bloodiest conflicts of our time: Iraq, Afghanistan, Kosovo, Libya. Debate has raged for years as to whether the military path is the right one for overcoming dictatorships and oppression, and there is no doubt that opinion is divided both within the EU and within member states. But one cannot ignore the involvement of ‘Europe’ in these war-making activities.

Arms trading: The EU includes among its membership some of the world’s biggest arms trading nations: UK, France, Germany, Italy.
The collapse of the talks just this week between EADS and BAe – which would have formed the world’s largest arms company – underlines the sizeable role that Europe plays in weapons-distribution. For a peacemaking bloc, this is a highly militarized one.

Nuclear weapons: EU has two states with nuclear weapons: UK and France – and there no signs of serious disarmament either by them or in terms of pressure from their fellow members.

Military spending : The EU as a bloc spends each year over $250 billion – more than China and over a third of the massive US total.

Peace keeping: Compared with the UN, the EU’s peace keeping operations are minor, though they have been helpful in certain localised conflicts.

Education for peace: where is the EU’s commitment to peacemaking in schools and communities across the whole region? Will it use the Prize money to start a new fund for that purpose?

Democracy: While the EU claims democratic credentials, there is no mention here of the European Parliament. Yet so often it is the Parliament that stands up against the decisions made behind closed doors by the Council of Ministers and the Commission bureaucrats.

The victory over fascism: the transformations in Spain, Portugal, Greece (and indeed in Eastern Europe) were the fruit of people’s struggles, not an EU achievement, although the prospect of membership of the EU may have been one factor in convincing their ruling elites to see their future in a forward-looking democratic system rather than in the old repressive habits of fascism.

What is Europe? It can be argued that the OSCE has a much better claim to represent ALL the states of Europe, (and possibly a better candidate for Peace Prize) since it has 56 States from Europe, Central Asia and North America – compared to the EU’s 27 — a ”Europe with the windows open” rather than the ”Fortress Europe” image associated with the EU.

The Prize raises deeper questions too: is peacemaking the role of states or peoples ? and who will receive the Prize on behalf of the EU?

It is ironic that Norway, the Nobel Peace Prize’s host nation, refused (by referendum) membership in the EU in 1972 and again in 1994, despite a strong pro-EU campaign by the governing Labour Party. One may speculate that the Prize is a further attempt by the country’s old elite to draw Norway into Europe.

Once again, the money that goes with the Prize could have been put to much better use. There are hundreds of worthwhile grass roots organisations and individuals for whom the award of the Nobel Peace Prize would have made a huge difference. As it is, the work of the EU will continue on Monday morning much as usual.

——————–

The International Peace Bureau is dedicated to the vision of a World Without War. We are a Nobel Peace Laureate (1910), and over the years 13 of our officers have been recipients of the Nobel Peace Prize. Our 300 member organisations in 70 countries, and individual members, form a global network bringing together expertise and campaigning experience in a common cause.  IPB has UN Consultative Status since 1977 and is the Secretariat for the NGO Committee for Disarmament (Geneva). Our main programme centres on Sustainable Disarmament for Sustainable Development, of which the Global Day of Action on Military Spending is a key part.
Facebook: 
http://www.facebook.com/ipb1910
Twitter:
http://twitter.com/IntlPeaceBureau
Global Day of Action on Military Spending17 April 2012: Reports available at
http://demilitarize.org
Making Peace photo-exhibition:
http://www.makingpeace.org
Upcoming conference: Dublin, 16-17 November 2012: Joining the Dots: Disarmament, Development and Democracy.
http://www.ipb.org/web/index.php?mostra=news&menu=News&id_nom=IPB+Conference+and+Sean+MacBride+Peace+Prize+Ceremony+in+Dublin

 

IPB

41 rue de Zurich
1201 Geneva
Switzerland.
Tel: +41-22-731-6429, Fax: 738-9419
secgen@ipb.org
http://www.ipb.org

Uppsala Universitet LOIS och LOFAR

Uppsala Universitet LOIS och LOFAR

Lägger in pressmeddelandet ifall de tar bort sidan

Uppsalaforskare i stort radioprojekt för rymdforskning

Publicerad 2001-10-16]

Ett anslag till Uppsalaforskare blir ett startskott för svenskt deltagande i ett stort europeiskt radio- och IT projekt för rymdforskning som också blir en testanläggning för framtidens tekniker inom radio-, tele- och datorkommunikation

LOFAR är ett planerat 400 kilometer stort europeiskt digitalt radioteleskop, hundra gånger större och känsligare än någon annan liknande anläggning i världen. LOIS – LOFAR Outrigger In Scandinavia – är den skandinaviska delen av projektet och som planeras byggas i Sydsverige. Växjö universitet blir centrum på grund av geografisk belägenhet – lägre än 57 graders latitud vilket har betydelse för jonosfärens inverkan på radiovågornas passage. Det vetenskapliga arbetet kring LOIS sker i samarbete mellan Institutet för Rymdfysik, Uppsala universitet, Nationellt Superdatorcentrum/Linköpings universitet, Lunds universitet, Växjö universitet, Onsala Rymdobservatorium/Chalmers Tekniska Högskola, samt det Danska Meteorologiska Institutet i Köpenhamn. LOFAR/LOIS-systemet, som byggs efter helt nya designprinciper som suddar ut gränsen mellan forskningsanläggning, nätverk och dator, är så avancerat och flexibelt att det kan användas för allt från kosmologi till klimatologi. De extrema vetenskapliga målen gör att LOFAR/LOIS dessutom blir en testbädd för framtidens tekniker inom radio-, tele- och datorkommunikation. Datahanteringen i LOFAR/LOIS kommer att bli en utmaning utöver det vanliga. Behovet av datahastigheten i systemet uppgår nämligen till 25 000 Gigabit/s och processeringsbehovet on-line i realtid är 40 Tflop/s. För att utveckla datahanteringen har Verket för innovationssystem, VINNOVA, nu tilldelat professor Tore Risch, föreståndare för Uppsala Databaslaboratorium vid Uppsala universitet och professor Bo Thidé, programdirektör för forskningsprogrammet ‘Fysik i rymden’ vid Institutet för Rymdfysik, Uppsala, och koordinator för LOIS-projektet, ett forskningsanslag på 3.6 miljoner. Ericsson Business Innovation AB bidrar med ytterligare 3 miiljoner för samma projekt. Professor Thidés grupp kommer att bidra med rymdfysikalisk kompetens, speciellt när det gäller studiet av solens och jordens atmosfärer med avancerade radiometoder. Projektet tar fasta på den så kallade `tredje uppgiften’ om universitetens samverkan med omgivande samhälle och bygger därför redan från början in kapacitet som gör att inte bara forskare utan även lärare, elever, journalister, politiker, amatörastronomer, miljöintressenter och andra garanteras fri och omedelbar tillgång till rådata i realtid. Detta ska man åstadkomma genom att data kommer att distribueras via World Wide Grid, den efterföljare till World Wide Web som just nu byggs upp och där LOIS är ett svenskt nyckelprojekt. Såvitt man vet är det första gången som designen av en stor, avancerad forskningsanläggning styrs av målet att uppnå direkt delaktighet med allmänheten. I förlängningen finns en intressant möjlighet i att enskilda personer eller organisationer aktivt matar in forskningsdata genom att ansluta speciella mottagare till sin egen dator som i sin tur är kopplad till ett datanät. LOFAR/LOIS strävar alltså efter att införa ett nytt ‘öppenhetsparadigm’ när det gäller att operera avancerade fors kningsfaciliteter. För ytterligare information, kontakta professor Bo Thidé på telefon 018-471 59 14 alt 0705-613670 eller e-post bt@irfu.se Se också http//:www.wavegroup.irfu.se/LOIS

Jon Hogda

Motion 2012/13:Fö249 värdigt boende för elöverkänsliga från Socialdemokraterna

Motion värdigt boende för elöverkänsliga

S9078

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om boendeformer för elöverkänsliga.

Motivering

Trots att forskningen inte kunnat tydliggöra sambandet mellan den sjukdomsbild som många uppvisar och känsligheten för strömförande ledningar och strålningsfält far många människor illa i sin situation. Elöverkänslighet är en erkänd funktionsnedsättning. Som en följd av mötet med elektro­magnetiska fält och mikrovågor i en otillräckligt anpassad miljö, blir den elöverkänslige funktionshindrad och ska – i enlighet med det miljörelaterade funktionshindersbegreppet – kunna få sin arbetsplats, bostad, skola men även allmänna utrymmen såsom bibliotek, aulor mm anpassade genom till exempel elsanering. Människor med funktions­nedsättningar är samhällsmedborgare och alla samhällsmedborgare har lika värde. Det är individens behov som ska ligga till grund för samhällsplanering samt att alla resurser används så att varje individ kan vara delaktiga i samhället. Detta enligt de inledande bestämmelserna i FN:s 22 standardregler under rubriken delaktighet och jämlikhet, samt i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar, vilken trädde i kraft den 14 januari 2009. Att hitta en bostad som passar är ingen självklarhet för den som är elöverkänslig. I många hus och lägenheter är nivåerna av både låg- och högfrekventa elektromagnetiska fält relativt höga. I Sverige finns idag en rad organisationer som organiserar människor som lever i, eller har kontakt med människor som lever i ett utanförskap på grund av sin sjukdomsbild kopplad till samhällets utveckling med elektriska spänningsfält. Dessa organisationer har på olika sätt lyft fram behoven av och visat på möjligheten att skapa boendeformer som ger människor med hög känslighet för spänningsfält en möjlighet att leva under värdiga former. Det kan handla om områden som befriats från strålning från master för telefoni och radio/TV eller från kraftfält skapade av elektriska ledningsdragningar. Den forskning som framtagits visar på komplexa förhållanden där kombinationen av olika diagnoser sammankopplat med elöverkänslighet skapar svåra förhållanden för individen. För många är dock endast elöverkänsligheten det svåra förhållandet som utgör grunden för den ohälsa man lever i. FN:s standardregler ligger till grund för handikappslagstiftningen som alltså utgår från individens behov och inte från vad som är vetenskapligt klarlagt kring en funktionsnedsättning. Som exempel kan då nämnas att kommunerna kan fatta beslut om att bevilja bidrag till bostadsanpassning för elöverkänsliga. Med anledning av det ovan anförda bör det göras en översyn av elöverkänsligas situation.

Stockholm den 4 oktober 2012
Kerstin Engle (S)
Christer Engelhardt (S) Hans Hoff (S)
Johan Andersson (S) Karin Åström (S)
Suzanne Svensson (S) Sven Britton (S)
Thomas Strand (S) Åsa Lindestam (S)

Svenskarnas teknikhysteri kan kosta våra barns hälsa och framtid

Vuxnas teknikhysteri drabbar våra små barn som nu skall nyttja högstrålande läsplattor (Iphad) så kallade ”paddor” som leksaker. Alla ni inom kommuner som förespråkar dessa högstrålande elektroniska apparater som leksaker till små två- och treåringar, har ni alls kontrollerat hur hög strålningen är? All personal som har hand om barn är skyldiga att veta att barn är mycket känsligare för miljöskador än vuxna. Ni är också skyldiga att ha koll på om dessa apparater kan vara hälsovådliga. Ni skall känna till att cancergruppen inom WHO (Världshälsoorganisationen) IARC har klassat dessa trådlösa apparater med lika hög cancerrisk som bly och PCB.

Samma sak gäller all trådlösa tekniken i skolor där barnen dagligen nu exponeras för hög strålning i sin skolmiljö. Strålningen är inte alls låg. Ansvariga myndigheter i Sverige jämför med ett referensvärde för militär användning och utgår enbart för termiska effekter efter 6 minuter. En lektion varar inte i 6 minuter. Hälsoeffekten skall beaktas utifrån långtidseffekter och då är situationen en helt annan. Har ni ansvariga mätt strålningen när alla trådlösa datorer är påslagna under en lektion? Jag vet att den är väldigt hög, men mäter man på låg känslighet (dB mikrovolt/meter) blir ju strålningen svag. Valet av mätmetod bestämmer alltså resultatet.

Jag har granskat denna fråga nu i 20 år och i Sverige ljuger myndigheterna om riskerna det har jag en lång rad bevis på. Utomlands har allt fler länder förbjudit trådlöst i skolorna, av hälsoskäl. Vidare sänker allt fler länder referensvärdet för den allmänna storskaliga bestrålningen från sändare. I Sverige ökar man strålningen så ock i barnens skolmiljö.

Jag granskar för närvarande aktiva politiker och ser att många är lobbyister för mobilindustrin. Inom Miljöparitet återfinns flera inom partistyrelsen men de finns inom alla partier i kommuner och landsting. Även företag opererar direkt i kommunerna som IT-samordnaren Lena Gällhagen i Nacka kommun som förespråkar läsplattor till små barn. Gällhagen kommer från mobilföretaget Gällhagen Consulting AB.

Jag ställer mig frågan när skall kommunens tjänstemän sluta gå i mobilindustrins ledband? När skall ni kritiskt granska deras trådlösa produkter? När skall ni ta ansvar för hälsoriskerna och skydda våra barn i skolmiljön? Har ni inte vett nog att begripa att en miljöfrämmande strålning skall betraktas som en hälsorisk och Försiktighetsprincipen enligt Miljöbalken skall gälla? Det är en skam att utnyttja försvarslösa barn för vinstintressen för mobilindustrin.

Solveig Silverin miljöingenjör

I Skåne har man byggt ut det trådlösa nätverken i skolorna och barnen blir allt sjukare, men inte ett ord om den nya miljöfaktorn av miljöfrämmande EMF- strålning i skolmiljön som barnen tvingas vistas. LÄS HÄR

Firmor som säljer mätinstrument och avskärmande produkter

Sidan uppdaterad 29 juni 2012

 

Strålskyddskärm till bildskärmen

Jorstrålningscentrum säljer strålningsskydd för mobiler

Kalle Maxicom

Elmiljö4all    Ren el till alla

AMA konsult AB: http://amak.dinstudio.se/gallery2_7.html

RTK AB: http://www.rtk.se/RTK_AB.asp

Sammanställning av Jan Boljang: http://eloverkanslig.se/sidor/produkter.htm

Firma som tillverkar  Faradya bur

 

Barn och elevskyddslagen

Barn och elevskyddslagen

SFS 2006:67 Lag om förbud mot diskriminering och kränkande behandling av barn och elever

SFS nr: 2006:67
Departement/myndighet: Utbildningsdepartementet
Utfärdad: 2006-02-16
Upphävd: 2009-01-01
Författningen har upphävts genom: SFS 2008:567
Ändrad: t

Lagens ändamål och tillämpningsområde

1 § Denna lag har till ändamål att främja barns och elevers lika rättigheter samt att motverka diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder. Lagen har också till ändamål att motverka annan kränkande behandling.

Denna lag tillämpas på utbildning och annan verksamhet som avses i skollagen (1985:1100).

Definitioner

2 § I denna lag avses med
elev: den som utbildas eller söker utbildning enligt skollagen (1985:1100),
barn: den som deltar i eller söker till förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg enligt skollagen,
personal: anställda och uppdragstagare i utbildning och annan verksamhet,
etnisk tillhörighet: att någon tillhör en grupp av personer som har samma nationella eller etniska ursprung, ras eller hudfärg,
sexuell läggning: homosexuell, bisexuell eller heterosexuell läggning,
funktionshinder: varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födelsen, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå,
trakasserier: ett uppträdande som kränker ett barns eller en elevs värdighet, och som
1. har samband med
– etnisk tillhörighet (etniska trakasserier),
– religion eller annan trosuppfattning (trakasserier på grund av religion eller annan trosuppfattning),
– sexuell läggning (trakasserier på grund av sexuell läggning),
– funktionshinder (trakasserier på grund av funktionshinder),
– kön (trakasserier på grund av kön), eller
2. är av sexuell natur (sexuella trakasserier),
annan kränkande behandling: ett uppträdande som annars kränker ett barns eller en elevs värdighet.

Ansvar för anställda och uppdragstagare

3 § Huvudmannen för sådan verksamhet som avses i 1 § andra stycket ansvarar för att anställda och uppdragstagare i denna verksamhet följer de skyldigheter som anges i denna lag när de handlar i tjänsten eller inom ramen för uppdraget.

Tvingande bestämmelser

4 § Avtalsvillkor som inskränker skyldigheter enligt denna lag är utan verkan.

Aktiva åtgärder

Målinriktat arbete

5 § Huvudmannen för verksamheten skall se till att det bedrivs ett målinriktat arbete för att främja de ändamål som anges i 1 § första stycket. Särskilda föreskrifter om detta finns i 6-8 §§.

Likabehandlingsplan

6 § Huvudmannen för verksamheten eller den huvudmannen bestämmer skall se till att det finns en likabehandlingsplan för varje enskild verksamhet. Planen skall syfta till att främja barns och elevers lika rättigheter oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder och att förebygga och förhindra trakasserier och annan kränkande behandling. I planen skall planerade åtgärder redovisas. Planen skall årligen följas upp och ses över.

Skyldighet att förebygga och förhindra trakasserier och annan kränkande behandling

7 § Huvudmannen för verksamheten eller den huvudmannen bestämmer skall vidta åtgärder för att förebygga och förhindra att barn och elever utsätts för trakasserier och annan kränkande behandling.

Skyldighet att utreda och vidta åtgärder mot trakasserier och annan kränkande behandling

8 § Om huvudmannen för verksamheten, rektorn eller någon med motsvarande ledningsfunktion eller annan personal får kännedom om att ett barn eller en elev i verksamheten anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller annan kränkande behandling i samband med att verksamheten genomförs, skall huvudmannen eller den huvudmannen bestämmer utreda omständigheterna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatta trakasserier eller annan kränkande behandling.

Förbud mot diskriminering

Direkt diskriminering

9 § Huvudmannen för verksamheten, rektorn eller någon med motsvarande ledningsfunktion eller annan personal får inte missgynna ett barn eller en elev genom att behandla barnet eller eleven sämre än denne företrädare för verksamheten behandlar, har behandlat eller skulle ha behandlat något annat barn eller någon annan elev i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder.

Indirekt diskriminering

10 § Huvudmannen för verksamheten, rektorn eller någon med motsvarande ledningsfunktion eller annan personal får inte missgynna ett barn eller en elev genom att tillämpa en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som i praktiken särskilt missgynnar barn eller elever med visst kön, viss etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller visst funktionshinder. Detta gäller dock inte om bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet kan motiveras av ett berättigat mål och medlen är lämpliga och nödvändiga för att uppnå målet.

Trakasserier

11 § Huvudmannen för verksamheten, rektorn eller någon med motsvarande ledningsfunktion eller annan personal får inte utsätta ett barn eller en elev för trakasserier.

Instruktioner att diskriminera

12 § Huvudmannen för verksamheten, rektorn eller någon med motsvarande ledningsfunktion eller annan personal får inte lämna order eller instruktioner om diskriminering av ett barn eller en elev i sin verksamhet enligt 9-11 §§.

Förbud mot annan kränkande behandling

13 § Huvudmannen för verksamheten, rektorn eller någon med motsvarande ledningsfunktion eller annan personal får inte utsätta ett barn eller en elev för annan kränkande behandling.

Förbud mot repressalier

14 § Huvudmannen för verksamheten, rektorn eller någon med motsvarande ledningsfunktion eller annan personal får inte utsätta ett barn eller en elev för repressalier på grund av att barnet eller eleven har anmält eller påtalat att någon i verksamheten handlat i strid med denna lag eller på grund av att barnet eller eleven har medverkat i en utredning enligt denna lag.

Skadestånd

15 § Om huvudmannen för verksamheten, rektorn eller någon med motsvarande ledningsfunktion eller annan personal åsidosätter sina skyldigheter enligt 6-14 §§, skall huvudmannen dels betala skadestånd till barnet eller eleven för kränkning, dels ersätta annan skada som har orsakats av åsidosättandet. Skadestånd för kränkning i andra fall än vid diskriminering eller repressalier utgår dock inte, om kränkningen är ringa.

Om det finns särskilda skäl, kan skadeståndet för kränkning sättas ned eller helt falla bort.

Tillsyn

16 § Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, Handikappombudsmannen och Statens skolinspektion ska inom sina respektive ansvarsområden se till att denna lag följs.

Huvudmannen för verksamheten eller rektorn eller någon med motsvarande ledningsfunktion är skyldig att på uppmaning av en ombudsman eller av Skolinspektionen lämna de uppgifter om förhållandena i verksamheten som kan vara av betydelse för tillsynen. Lag (2008:224).

Rättegången

17 § Mål om skadestånd enligt denna lag skall handläggas enligt vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om rättegången i tvistemål där förlikning om saken är tillåten.

I sådana mål kan det dock förordnas att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad, om den part som har förlorat målet hade skälig anledning att få tvisten prövad.

Bevisbörda

18 § Om ett barn eller en elev som anser sig ha blivit diskriminerad enligt 9-12 §§, utsatt för annan kränkande behandling enligt 13 § eller utsatt för repressalier enligt 14 § visar omständigheter som ger anledning att anta att hon eller han blivit diskriminerad, utsatt för annan kränkande behandling eller utsatt för repressalier, är det huvudmannen för verksamheten som skall visa att diskriminering, annan kränkande behandling eller repressalier inte förekommit.

19 § Om ett barn eller en elev visar att han eller hon har blivit utsatt för trakasserier eller annan kränkande behandling av ett annat barn eller en annan elev i samband med att verksamheten genomförs, skall huvudmannen för att undgå skadeståndsansvar visa att alla skäliga åtgärder för att förebygga eller förhindra behandlingen hade vidtagits.

Rätt att föra talan

20 § I en tvist om skadestånd enligt denna lag får Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, Handikappombudsmannen eller Statens skolinspektion som part föra talan för en elev som medger det. För barn och elever under 18 år som inte har ingått äktenskap ska vårdnadshavarna lämna medgivande.

Om en ombudsman eller Skolinspektionen för talan enligt första stycket, får ombudsmannen eller inspektionen i samma rättegång föra också annan talan som ombud för barnet eller eleven.

Det som föreskrivs i rättegångsbalken om part beträffande jävsförhållande, personlig inställelse, hörande under sanningsförsäkran och andra frågor som rör bevisningen ska gälla även den för vilken en ombudsman eller Skolinspektionen för talan enligt första stycket. Lag (2008:224).

Preskription m.m.

21 § En talan i mål om skadestånd enligt 9, 10, 12 eller 14 § skall väckas inom två år efter det att den påtalade handlingen företogs eller en skyldighet senast skulle ha fullgjorts. I annat fall är rätten till talan förlorad.

22 § En talan som förs av Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, Handikappombudsmannen eller Statens skolinspektion behandlas som om talan hade förts av barnet eller eleven själv. Lag (2008:224).

Övergångsbestämmelser

2006:67
Denna lag träder i kraft den 1 april 2006 och tillämpas på skadefall som inträffar efter ikraftträdande