Miljööverdomstolen fastslår sedan 2005 mobilindustrins verksamhet är miljöfarlig verksamhet

Svea Hovrätt Miljööverdomstolens dom Mål nr M 7485-04

                                      DOM                                                         Sid 1(3)

2005-10-12

                                                                                                          Mål nr M 7485-04

 

SVEA HOVRÄTT

Miljööverdomstolen

Stockholm

Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid

Box 2290 08-700 34 00 08-21 93 27

103 17 Stockholm

Birger Jarls Torg 2

E-post: svea.hovratt@dom.se

http://www.svea.se

måndag – fredag

09:00-11:30

12:30-15:00

 

 

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom den 13 september 2004 i mål nr M 3411-04,

se bilaga

KLAGANDE

Miljönämnden i Landskrona kommun, Stadshuset, 261 80 Landskrona

 MOTPART

Svenska UMTS-nät AB, Årstaängsvägen 1 A, 117 43 Stockholm

Ombud: Kerstin Brunnström, Box 9122, 400 93 Göteborg

 SAKEN

Föreläggande att inkomma med uppgifter om master och antenner för mobiltelefoni

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom och fastställer länsstyrelsens

beslut.

___________________

                                                                                                                              Sid 2

 

SVEA HOVRÄTT                                                                                          M 7485-04

Miljööverdomstolen

 

                                                       DOM

 

YRKANDEN M M I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljönämnden i Landskrona kommun (miljönämnden) har – som det får förstås – yrkat att Miljööverdomstolen skall upphäva miljödomstolens dom och fastställa länsstyrelsens beslut. Miljönämnden har därvid anfört att Miljööverdomstolen bör fastslå, i första hand, att antenner och master för mobiltelefoni är miljöfarlig verksamhet och att miljönämnden därmed är tillsynsmyndighet och har rätt att begära de uppgifter som behövs för tillsynen samt, i andra hand, att miljöbalken omfattar allt som motverkar miljöbalkens mål, inklusive påverkan på den psykiska hälsan. Svenska UMTS-nät AB (bolaget) har bestritt ändring. Målet har med stöd av 23 kap. 6 § miljöbalken tagits till avgörande utan förhandling. Parterna har anfört i huvudsak detsamma som vid miljödomstolen.

 

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Alla typer av verksamheter, som kan påverka de mål som anges i 1 kap. 1 § miljöbalken,omfattas av miljöbalken. Ingripanden kan göras – av myndigheter som är därtill befogade – mot sådana verksamheter med stöd av balkens regler (jfr. Miljöbalken, En kommentar. Del I, Bengtsson m.fl., sid. 9:2) .

Miljönämndens befogenhet att utöva tillsyn enligt miljöbalken omfattar endast miljö- och hälsoskyddet enligt 9 kap. miljöbalken, med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd, hanteringen av kemiska produkter enligt 14 kap. miljöbalken samt avfallshanteringen enligt 15 kap. miljöbalken (26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken). Miljönämndens befogenhet att utöva tillsyn i aktuellt fall förutsätter således att det är fråga om en miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken.

En verksamhet som faller in under någon av de punkter som anges i 9 kap. 1 § miljöbalken är att beteckna som miljöfarlig, även om verksamheten inte är farlig för miljön.

Det är tillräckligt att det, beträffande anläggningar av i målet aktuellt slag, förekommer en användning av fast egendom som kan medföra olägenhet för omgivningen för att en miljöfarlig verksamhet definitionsmässigt skall förekomma. Någon påverkan behöver inte förekomma. Det räcker med en risk för påverkan (jfr. Miljöbalken, En kommentar. Del I, Bengtsson m.fl., sid. 9:3).

Strålning av den art som kommer från mobilmaster – radiovågor eller icke-joniserande strålning – kan, enligt vad som framkommit vid djurförsök, orsaka beteendeförändringar och störningar i olika kroppsfunktioner hos djuren. Gränsvärden har tagits fram för att förhindra skadliga hälsoeffekter (Strålning från mobiltelesystem, 2002, utgiven av Elsäkerhetsverket, Boverket, Post & Telestyrelsen, Socialstyrelsen, Arbetsmiljöverket och Statens Strålskyddsinstitut, sid. 9). I skriften ”Strålning från basstationer för mobiltelefoni” (i 2001:3, augusti 2001) anger Statens Strålskyddsinstitut att gränsvärdena överskrids på enstaka meters håll rakt framför antennens strålande yta. Även om risken för hälsovådliga effekter orsakade av strålningen från mobilmaster är mycket liten måste den, mot bakgrund av det anförda, anses utgöra en sådan risk för påverkan på omgivningen som avses i 9 kap. 1 § 3 miljöbalken.

                                                                                                                        Sid 3

SVEA HOVRÄTT                                                                                      M 7485-04

Miljööverdomstolen

DOM

 Vidare finns det risk för att mobilmasterna ger upphov till psykisk oro hos närboende, vilket i sig är tillräckligt för att masterna skall kunna anses medföra olägenhet för omgivningen enligt 9 kap. 1 § 3 miljöbalken.

Mobilmaster av det i målet aktuella slaget får mot bakgrund av det sagda anses omfattas av miljöbalkens definition på miljöfarlig verksamhet. Miljönämndens befogenhet att utöva tillsyn omfattar således bolagets verksamhet. Miljödomstolen borde inte ha upphävt besluten med motiveringen att föreläggandet föll utanför ramen för miljönämndens tillsynsbefogenhet. I stället borde miljödomstolen ha prövat huruvida de begärda uppgifterna behövdes för tillsynen (26 kap. 21 § miljöbalken).

Miljööverdomstolen anser sig oförhindrad att här pröva huruvida de begärda uppgifterna behövs för tillsynen och om således föreläggandet är motiverat. Tillsynsmyndigheten kan begära in, förutom uppgifter som är av betydelse för den löpande tillsynen, uppgifter som den behöver för övergripande, samordnande och uppföljande strategiskt miljöarbete (prop. 1997/98:45 Del 2, sid. 282). De uppgifter som miljönämnden begärt in får anses behövas för ett sådant övergripande tillsynsarbete.

Mot bakgrund av det anförda skall miljödomstolens dom upphävas och länsstyrelsens beslut fastställas. Miljööverdomstolens dom får inte överklagas (23 kap. 8 § miljöbalken). I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Marinette Andersson samt tf. hovrättsassessorn Per Lindblom, referent. Enhälligt.

Annonser