Är uteffekten från mobilsändare detsamma som från en 20 Watts glödlampa? Nej

Detta påstår i alla fall Strålsäkerhetsmyndigheten. Ren och skär lögn säger jag!

Anders Ahlbom: ”Frågan är inte om du kan få en höjning av temperaturen i kroppen, ens lokalt, från basstationerna normalt sett får du ingen exponering alls från dem. Effektnivåerna är så låga att de inte kan spela någon roll”.

Påståendet är intressant då man lätt kan mäta strålningen från sändaren med en mindre avancerad mikrovågsmätare, alltså överskrids bakgrundsstrålningen flera gånger om. Men eftersom mobilstrålningen inte är naturlig strålning (se tidigare inlägg) så finns det ingen garanti för att 400 mikrowatt per kvadrat meter skulle vara ofarligt bara för att det ligger under ICNIRP:s referensvärde på 10 Watt per kvadratmeter.

Och om det nu skulle vara sant att uteffekten är som en 20 Watts glödlampa varför sitter det då inte 20 Watts glödlampor i masterna istället så vi slipper hälsoriskerna med långtidseffekter av mobilstrålningen? Anledningen är att det inte alls är vilka 20 Watt som helst i uteffekt. Man kan ju skära plåt med en laserpekare på 0,5 Watt. Om det verkligen var 0,5 Watt glödlampa då hade man inte kunnat skära plåt med den. Det är alltså något helt annat.

Nu skall jag berätta sanningen, om hur hög den verkliga strålningen är från sändarna som våra ansvariga myndigheter ljuger om. Jag skall avslöja den verkliga verkligheten som Strålsäkerhetsmyndigheten, Anders Ahlbom, Socialstyrelsen, Telekomindsutrin och andra medvetet undanhåller oss.

Så här är det

En 20 Watts glödlampa förbrukar endast 20 Watt från elnätet, men dess uteffekt (ljusavgivning i rummet) är bara någon procent av denna effekt. En mobilbasstation som avger 20 Watt har en antenn som koncentrerar energin till en riktad lob i omgivningen. Denna koncentration (antenngain) innebär att effekten ut i vår livsmiljö blir avsevärt starkare än dessa 20 Watt. Vanligt är att en mobilbasantenn håller 20-30 dBd i gain = 2 000 – 20 000 Watt utstrålad effekt.
Alltså 20 watt med antennförstärkning 100 ggr ger en uteffekt på 2000 verkliga Watt. Den normala uteffekten är mellan 2000 – 20 000 Watt i varje lob som utgår från en sändarantenn.

Om man utgår från bilden här ovan har jag kunnat räkna 13 antenner på masten så skulle alla dessa sändare tillsammans ge mellan 26 000 Watt – 260 000 Watt i uteffekt. Ingen vet exakt för SSM, Socialstyrelsen har uppmanat kommunerna att inte kontrollmäta. Det är anmärkningsvärt att myndigheterna nekar människor, som bor nära master eller har blivit sjuka efter att sändare kommit upp, att få kunskap om hur hög strålning de är utsatta för i sin livsmiljö.

Det är även anmärkningsvärt att SSM och Socialstyrelsen tillåter att man sätter sändare på bostadshus och skoltak eller nära skolor eller på husväggar där människor vistas länge när man vet att strålningen är höga nära sändare.

I radioprogrammet ”Kropp och själ” den 1 februari 2011 påstår Anders Ahlbom att strålningen minskar ju närmre sändaren man kommer. Det är tekniskt omöjligt om man eftersträvar en god täckning. Anders Ahlbom ljuger, vilket Teracom avslöjar då en person hade klättrat upp i en mast i Borlänge. Sören Hägglund Teracom säger:

– Det är väldigt hög strålning. Vi går inte själva upp i masterna utan att först se till att strålningseffekten är reducerad. Det är absolut förbjudet att klättra i masterna och man ska definitivt inte vara i närheten av dem på det här sättet.

Ändå påstår de myndigheter som skall skydda oss motsatsen. Varför?  Jag kan inte uppfatta saken på annat sätt, än att dessa ansvariga myndigheter och industri utövar en brottslig handling eftersom ansvariga vet att de ljuger för oss, det vet att de utsätter oss för stora risker med denna artificiella strålning de ”utövar ett medvetet risktagande av allvarligt slag och av oaktsamhet orsakar annan person kroppsskada eller sjukdom”.

Brottsbalken 3 kapitlet

5 § Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1998:393).

8 § Den som av oaktsamhet orsakar annan person sådan kroppsskada eller sjukdom som inte är ringa, döms för vållande till kroppsskada eller sjukdom till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas

1. om gärningen har innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag,

9 § Utsätter någon av grov oaktsamhet annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom, dömes för framkallande av fara för annan till böter eller fängelse i högst två år.

Solveig Silverin, miljöingenjör f d handläggare på länsstyrelsen i Kalmar

 

Annonser

Vad skiljer laserljus från naturligt ljus?

Vad skiljer laserljus från naturligt ljus?

Laserljus koncentrerat rent ljus består av en enda våglängd. Man kan skära plåt med en laserpekare som har en effekt av 0.5 Watt

Alla lasrar kännetecknas av att de ger koncentrerad energi i form av ljus i en stråle. Ljuset är s k koherent vilket betyder att ljusfotonerna är identiska så att de svänger i takt och fas samtidigt som de utbreder sig i en gemensam riktning. ”Vanligt” ljus är däremot inkoherent som består av ”olika” ljusfotoner som sprids i många olika riktningar samtidigt.

Ljusfotoner färdas liksom ”perfekta” vågor på vattenytan med en våglängd som ögat”uppfattar” i en färg.

Det innebär att vanligt ljus från t ex en glödlampa består av många färger som tillsammans bildar vitt ljus. Laserljus däremot, består av enbart en färg motsvarande en våglängd. Den energin som laserstrålen levererar mäts i effekt med enheten watt.

En maser bygger på samma princip som en laser, men använder mikrovågor  istället för synligt ljus. Vilket betyder att maser- ljuset kan nyttjas som vapen.

20 Watt från en sändare är i verkligheten 20 000 Watt utstrålad effekt.

Är uteffekten från mobilsändare detsamma som från en 20 Watts glödlampa? Detta påstår i alla fall Strålsäkerhetsmyndigheten. Ren och skär lögn säger jag!

Anders Ahlbom: ”Frågan är inte om du kan få en höjning av temperaturen i kroppen, ens lokalt, från basstationerna normalt sett får du ingen exponering alls från dem. Effektnivåerna är så låga att de inte kan spela någon roll”.
Påståendet är intressant då man lätt kan mäta strålningen från sändaren med en mindre avancerad mikrovågsmätare, alltså överskrids bakgrundsstrålningen flera gånger om. Men eftersom mobilstrålningen inte är naturlig strålning (se tidigare inlägg) så finns det ingen garanti för att 400 mikrowatt per kvadrat meter skulle vara ofarligt bara för att det ligger under ICNIRP:s referensvärde på 10 Watt per kvadratmeter.

Och om det nu skulle vara sant att uteffekten är som en 20 Watts glödlampa varför sitter det då inte 20 Watts glödlampor i masterna istället så vi slipper hälsoriskerna med långtidseffekter av mobilstrålningen? Anledningen är att det inte alls är vilka 20 Watt som helst i uteffekt. Man kan ju skära plåt med en laserpekare på 0,5 Watt. Om det verkligen var 0,5 Watt glödlampa då hade man inte kunnat skära plåt med den. Det är alltså något helt annat.

Nu skall jag berätta sanningen, om hur hög den verkliga strålningen är från sändarna som våra ansvariga myndigheter ljuger om. Jag skall avslöja den verkliga verkligheten som Strålsäkerhetsmyndigheten, Anders Ahlbom, Socialstyrelsen, Telekomindsutrin och andra medvetet undanhåller oss.

Så här är det
En 20 Watts glödlampa förbrukar endast 20 Watt från elnätet, men dess uteffekt (ljusavgivning i rummet) är bara någon procent av denna effekt. En mobilbasstation som avger 20 Watt har en antenn som koncentrerar energin till en riktad lob i omgivningen. Denna koncentration (antenngain) innebär att effekten ut i vår livsmiljö blir avsevärt starkare än dessa 20 Watt. Vanligt är att en mobilbasantenn håller 20-30 dBd i gain = 2 000 – 20 000 Watt utstrålad effekt.
Alltså 20 watt med antennförstärkning 100 ggr ger en uteffekt på 2000 verkliga Watt. Den normala uteffekten är mellan 2000 – 20 000 Watt i varje lob som utgår från en sändarantenn.

Om man utgår antalet räknade exempelvis 13 antenner på masten så skulle alla dessa sändare tillsammans ge mellan 26 000 Watt – 260 000 Watt i uteffekt. Ingen vet exakt för SSM, Socialstyrelsen har uppmanat kommunerna att inte kontrollmäta. Det är anmärkningsvärt att myndigheterna nekar människor, som bor nära master eller har blivit sjuka efter att sändare kommit upp, att få kunskap om hur hög strålning de är utsatta för i sin livsmiljö.

I radioprogrammet ”Kropp och själ” den 1 februari 2011 påstår Anders Ahlbom att strålningen minskar ju närmre sändaren man kommer. Det är tekniskt omöjligt om man eftersträvar en god täckning. Anders Ahlbom ljuger, vilket Teracom avslöjar då en person hade klättrat upp i en mast i Borlänge. Sören Hägglund Teracom säger:
– Det är väldigt hög strålning. Vi går inte själva upp i masterna utan att först se till att strålningseffekten är reducerad. Det är absolut förbjudet att klättra i masterna och man ska definitivt inte vara i närheten av dem på det här sättet.

Ändå påstår de myndigheter som skall skydda oss motsatsen. Varför?

Avstörning med ferritringar – är vedertagen metod

Avstörning med ferritringar är en metod

Eller som här avstöra  högtalare med ferritringar

Det ligger nu nära till hands att driva ner ett jordspett i Moder Jord och ansluta husets skyddsjord till detta. Man tror nu att problemet är löst, och att de tu har blivit ett.

 

Men så är icke fallet. Jordresistansen är för hög. Jordtaget förmår inte hålla skyddsjorden på jordpotential när det kommer en störning. Ett jordspett, 2 meter långt och neddrivet i lera kan väntas ge en jordresistans på cirka 40 ohm. Detta är alldeles för mycket för att spänningarna mellan skyddsjord och Moder Jord skall försvinna.

 

Vad gör man då för att förbättra dämpningen av asymmetriska störningar? Lämpliga åtgärder är att man sänker jordresistansen (flera parallella jordspett och/eller jordlina i ring kring villan) och genom att man ökar kabelns impedans för asymmetriska störningar genom att trä på störningsdämpande ferritringar.  Man bör sätta in båda dessa åtgärder – kostnaden är måttlig.

 

För högfrekventa asymmetriska störningar beter sig matarkabelns fyra eller fem ledare som en enda ledare. Samma störning finns ju på samtliga ledare. Det finns alltid en kapacitans mellan fasledarna och skyddsjord, och om elinstallationen är skärmad, blir denna kapacitans extra stor. Neutralledaren har också en stor kapacitans till skyddsjord, men är ofta dessutom direkt hopkopplad med skyddsjord i elcentralen. Nätfilter innehåller också stora kapacitanser mellan skyddsjord och övriga ledare, likaså isolationstransformatorer, till vilka jag räknar elmiljötransformatorn. Högfrekvensmässigt är därför ändan av matarkabeln praktiskt taget kortsluten till skyddsjord, hur man än bär sig åt. Summan av det hela blir att skyddsjorden ligger på utgången av en spänningsdelare, där den övre impedansen är matarkabelns impedans för asymmetriska störningar och den undre impedansen är jordtagets resistans. Genom att öka den förra och sänka den senare får man skyddsjord och Moder Jord att närma sig varandra högfrekvensmässigt och minskar därigenom de högfrekventa fälten mellan skyddsjord och Moder Jord”