Mikrovågsröd – Det syns på utsidan att mikrovågor påverkar biologisk vävnad

_DSC0070

Så här såg jag ut igår

Idag ser jag ut så här

_DSC0015

Lite röd är väl inget att gnälla om, nej men det bevisar att mikrovågor påverkar huden. Det är också en indikatorsymtom att det är mikrovågor som jag påverkas av. Svider och bränner det i hud och i ögonen som man samtidigt känner andra oförklarliga symtom, då vet jag att symtomen uppkommer av mikrovågsstrålning från omgivningen. Man kan på några minuter, att från ena stunden känna sig hyfsat  pigg och frisk plötsligt drabbas av yrsel, huvudvärk, extrem trötthet, och plötslig värk i muskler och i öron, få mag- och tarmbesvär,  samt hjärtarytmi. Den här strålningen kom nu i eftermiddags. Det kan alltså synas tydligt på utsidan, att mikrovågor påverkar biologisk vävnad.

Så här röd blev folk av databildskärmarna i början på 1990-talet och många blev så skadade att de blev elöverkänsliga. Idag kan man bli lika röd av mobilstrålningen från sändarna i omgivningen. Det tyder ju på att strålningen är mycket stark även om den är långt under referensvärdet 10 W/m2 för frekvensområden runt 2,5 GHz

Annonser

Smarta elmätare inte garanti för att mätaren mäter rätt

Elsäkerhetsverket skriver om kompatibilitet mellan apparater och elnätet för att slippa övertoner som skadar elektriska apparater. Men också om att elektroniska mätare kan mäta fel

Våra utrustningar innehåller alltmer elektronik. Dessa utrustningar ska fungera tillsammans – vara kompatibla. Det har hänt att elektroniska elmätare registrerat fel antal kilowattimmar. Mätarna har påverkats av högfrekventa elektromagnetiska störningar från elapparater i hemmen. Här har vi ett exempel på utebliven elektromagnetisk kompatibilitet. Det stämmer till eftertanke. Ingen vill ju ha felaktiga elräkningar och inte heller att medicinteknisk utrustning i hemmen ska löpa amok när vi laddar elbilen.

Djur har förmåga att registrera extremt svaga elektriska och magnetiska fält

Utvalda

Att känna av extremt svaga elektriska- och magnetiska fält är inget nytt inom djurvärlden. SVT film visade i sin  film om hur djur tänker som  visade hur hajungen flydde magnetfälten.

I djur finns det en grupp proteiner som heter cryptochromer som är viktiga för att djur ska kunna känna av elektromagnetiska fält. Kryptokromer (från den grekiska κρυπτό χρώμα, dold färg) är en klass av flavoproteiner som är känsliga för blått ljus. De finns i växter och djur. Kryptokromer är involverade i de dygnsrytmen av växter och djur, och avkänningen av magnetfält i ett antal arter. Kryptokromer är en grupp biologiska pigment hos ett flertal organismgrupper som är känsliga framför allt för blått ljus. De har flera likheter med vissa enzymer som reparerar DNA som skadats av ultraviolett ljus, vilket gör att man tänker sig att de från början utvecklats för att hjälpa organismen att känna av sådant ljus för att kunna undvika att få för mycket av det. Förutom sin funktion som ljuskänsligt pigment har även kryptokromer en aktiv roll i de processer som alstrar själva dygnsrytmen. Referens

Det är inte konstigt om folk blir sjuka av strålningen, det är snarare anmärkningsvärt att inte fler blivit sjuka så hög som mikrovågsstrålningen nu är i livsmiljö. Eller man kan kanske säga så här, att folk verkligen blir sjuka av strålningen, vilket syns på att sjukskrivningarna ökat dramatiskt, men läkarna förbjuder dem att säga vad de blir sjuka av eller så förstår de inte själva vad de blir sjuka av. Kan Socialstyrelsen acceptera att läkarna inte rapporterar in alla cancerfall till cancerregistret då är det också fullt acceptabelt att ljuga om alla som blir elöverkänsliga, alltså flyr fälten som hajungen gjorde när de höll en magnet nära ungen som befanns i dvala och som då fick panik och slets sig loss när den kände magnetfälten. Magnetfält som var så svaga att dessa människor inte kände den, men en elöverkänslig person hade kanske känt dem som hajen?

Lunds universitet tar upp om  djurs elektriska sinnen HÄR

Hajar visar på att de reagerar med stort obehag på relativt svaga magneter i förhållande till människan.  I slutet på denna film om hur djur tänker ser man att hajar reagerar kraftigt på en magnet. Elöverkänsliga reagerar också kraftigt på elektriska och magnetiska fält. Frågan är om strålskadan elöverkänslighet beror på att det skydd som evolutionen utvecklat mot elektromagnetisk strålning då vi ”klev upp på land” blivit skadat. Hos hajen kallas detta sinnesorgan för Lorenzinis ampuller som sitter på huvudet.

Alla djur samt mäniskan är elektriska

Alla djur är elektriska, eftersom nervsystemets och musklernas aktivitet ger upphov till svaga elektriska strömmar. Men en del fiskar har särskilda elektriska organ, oftast bestående av modifierade muskelceller. Elorganen är specialiserade till att producera elektriska strömmar. Dessa tämligen svaga strömmar använder fiskarna bland annat för att hitta sitt byte och för att kommunicera med varandra. Vissa arter avger dessutom starkare strömmar som används till försvar och bytesfångst (se nästa svar). Alla dessa fiskar har särskilda sinnesorgan som känner av elektriska strömmar med hjälp av så kallade elektroreceptorer. Till de fiskar som har både elorgan och strömkänsliga sinnesorgan hör ett stort antal arter bland benfiskarna (teleosterna), den stora grupp till vilken våra flesta matfiskar hör. Dessa elektrosensitiva fiskar lever framför allt i grumliga tropiska sötvatten, där det är svårt att orientera sig med hjälp av synen. En del rockor, bland annat darrockan (se nästa svar), är också försedda med både elorgan och elektroreceptorer.

Sinnesorgan som känner av elektriska strömmar har också påvisats hos många djur som saknar elorgan. Dessa sinnesorgan användes till att lokalisera de (ovan nämnda) strömmar, som nervsystemet och musklerna alstrar hos bytesdjuren. Till dessa elektrosensitiva djur hör många fiskar, bland andra hajar och rockor, vissa benfiskar och lungfiskar samt störfiskar, inklusive den ovan avbildade skedstören. Hos groddjuren har ett elektriskt sinne påvisats hos vissa salamandrar (stjärtgroddjur). Till dem hör den grottlevande och nästan blinda olmen som borde ha stor nytta av ett elsinne. Bland däggdjuren har ett elektriskt sinne påvisats bland kloakdjuren, hos näbbdjuret och två myrpiggssinarter. Nyligen har man också ganska övertygande visat att guayanadelfinen Sotalia guianensis reagerar på elektriska strömmar. Kanske finns det ett elektriskt sinne hos fler vattenlevande däggdjur.

Man påstår dock med säkerhet att landlevande djur inte har ett elektrisk sinne, men bland annat fåglar navigerar efter jordens magnetfält. Med säkerhet kan man nog säga att forskningen i denna fråga ligger långt efter, men p g a mobilstrålningen från master, är man nog heller inte intresserad av att fördjupa kunskapen? Det  skulle ställa till problem för industrin. Det som är genomgående hos elöverkänsliga är att de främst vill skydda huvudet, det är där strålningen registreras mest, ger mest obehag. Som en gång vattenlevande djur borde vi ha kvar detta sinnesorgan som evolutionen skärmat av eller tillbakabildat, men skulle det väckas till liv igen vid vissa förutsättningar?

Biokemin är mycket komplicerad och sofistikerad och teknikhögskolornas ”tekniknördar”, saknar viktig biologisk kompetens för att kunna skapa framtidens hälso- och miljövänlig teknik. Vore det inte på sin plats att ställa krav på en relevant forskning på elöverkänslighet, för att förstå hur skadan uppkommit och för att undvika att fler skadas? Eller vet man hur skadan uppkommit, men undviket relevant forskning som bekräftar skadan då den trådlösa tekniken riskerar förbjudas av hälsoskäl?

Jag börja bli mer och mer oroad över att fåglarna försvinner

Jag börja bli mer och mer oroad över att fåglarna försvinner. Jag bor på landet och skogsnära. När jag flyttade hit för åtta år sedan fanns det fullt med pilfinkar, blåmesar, koltrastar, talgoxar, nötväckor och nötskrikor. Nu ser jag enbart, av stannfåglarna, enstaka koltrastar, några blåmesar, såg en talgoxe i somras, nötväckan är helt försvunnen, likaså pilfinkarna, enstaka nötskrikor. Jag bor dessutom granne med ett Naturskyddsområde. Vad händer i vår livs- och naturmiljö?
Sedan ungefär 1995 har industrin satt igång en extremt storskalig verksamhet som påverkar allt och alla dygnet runt. En verksamhet som inte tillståndsprövas enligt Miljöbalken, som inte kontrolleras över huvud taget var de sätter sändarna och hur hög strålningen är. Det är spridning av artificiella mikrovågor och radiovågor. Ett frekvensområde som knappt finns naturligt i bakgrundsstrålningen.

Naturliga mikrovågor är inte högre än 0,000 000 5 µWatt/kvadratmeter i effekttäthet. Enligt Strålsäkerhetsmyndighetens mätningar 2013 bestrålas vi idag med flera miljarder högre mikrovågsstrålning med våglängden runt 10 cm. En våglängd som tränger igenom kroppen, alltså stannar inte vid huden. Dessutom förtätar man fotonerna i frekvensbandet för att få plats med mer information så att strålningen numera kan liknas vid maserstrålning (i mikrovågsområdet, i laser nyttjar man frekvenserna inom synligt ljus).

Det referensvärde som SSM hänvisar till för frekvensområde runt 2,5 GHz skyddar enbart mot akuta uppvärmning i 6 minuter, trots att man känner till att mikrovågsstrålning ger andra biologiska effekter som DNA-brott, påverkan på nervsystemet etc. Referensvärdet skyddar inte alls mot långtidseffekter.
Hur länge skall ansvariga skydda mobilindustrins trådlösa verksamhet? När skall kravet på tillståndsprövning i Miljöbalken komma? PTS fördelar de absolut farligaste mikrovågorna till allmänheten, att fritt bestråla omgivningen med, utan krav på Miljöbalkens försiktighetsprincip.

Dessutom kan flera miljarder högre energimängder i etern vara försumbara ur uppvärmningssynpunkt? Det räcker med 1 grads uppvärmning i medeltemperatur för att påverka klimatet. Fotoner är rörelseenergi som blir värmeenergi när det absorberas av luftens partiklar. Storskalig spridning av artificiella mikrovågor måste lyftes fram som ett hot mot vår hälsa och naturmiljö.

Läs mer här, om Sanningen om mikrovågor och Strålsäkerhetsmyndigheten 

Internationella läkare och forskare kräver i ett brev till WHO att erkänna att folkhälsoepidemi, elöverkänslighet, är en sjukdom samt krav på oberoende forskning

International
Scientific Declaration on
EHS & MCS Brussels 2015

Statement
2015 Bryssel International Scientific Deklarationen
på elöverkänslighet och
Kemisk känslighet för multipel

Efter den 5: e Paris Appeal kongressen som ägde rum den 18 maj, 2015 på Royal Academy of Medicine, Bryssel, Belgien

Erinrar om pionjärarbete av den amerikanska allergolog Theron G Randolph som presenterade den första kliniska beskrivningen 1962 av det som idag brukar kallas multipel kemisk känslighet

Erinrar om vetenskaplig workshop på multipel kemisk känslighet som genomfördes år 1992 på begäran av US Environmental Protection Agency

Erinrar den tekniska rapporten WHO ”Environmental Health Criteria 137: Elektromagnetiska fält (300 Hz till 300 GHz)”, publicerad under gemensam sponsring av FN: s miljöprogram, Internationella strålskydds Association och Världshälsoorganisationen, 1993, Genève

Erinrar om rapporten från den internationella workshop om multipel kemisk känslighet som ägde rum den 21-23 februari 1996 i Berlin, Tyskland.

Erinrar om FN: s ekonomiska kommission för Europa (UNECE) Konvention om Tillgång till Information, Allmänhetens Deltagande i Beslut – Att få Tillgång till Rättslig Prövning i Miljöfrågor, som antogs den 25 juni 1998 i Århus, Danmark.

Erinrar om COST 244 bis internationell workshop om elektromagnetiska fält och icke-specifika hälso symptom, September 19-20, 1998, Graz, Österrike.

Erinrar om 1999 samförståndet om kemisk känslighet för multipel antogs efter National Institutes of Health 1999 Atlanta konferensen om hälsoeffekterna av kemisk exponering under Gulfkriget, USA.

Erinrar om Paris Överklagande internationella deklaration om sjukdomar orsakade av kemiska föroreningar som proklamerades 7 maj 2004 på Unescos Paris huvudkontor

Erinrar WHO workshop om känslighet hos barn för exponering för elektromagnetiska fält. Istanbul, Turkiet. 9-10 juni 2004

Erinrar WHO workshop om vägledande folkhälsopolitik inom områden av vetenskaplig osäkerhet. Ottawa, Kanada. 11-13 juli 2005
Erinrar WHO Faktablad nr 296, December 2005 ”Elektromagnetiska fält och folkhälsa: Elöverkänslighet”.

Erinrar om rapporten från Margaret E. Sears med titeln ”Medical Perspektiv på
Miljörisker ”, som utarbetats för den kanadensiska människorättskommissionen och publicerade maj 2007.

Erinrar om 2007/2012/2014 Bioinitiative betänkande en logisk grund för Biologiskt
baserade exponering av allmänheten Standarder för elektromagnetiska fält (ELF och RF).

Erinrar om Europaparlamentets resolution av den 2 april 2009 om ”Hälsoproblem i samband med Elektromagnetiska Fält”.

Erinrar om ”Vetenskapliga Panelen för Elektromagnetiska Fält Hälsorisker: Consensus Points, rekommendationer och motiveringar”, som hölls på Seletun,Norge, November 17-21, 2009.

Erinrar om 13. Maj 2011 möte med forskare och icke-statliga organisationer vid WHO högkvarter (Genève) att begär erkännande av MCS och EHS som miljösjukdomar och att de ingår i International Classification of Diseases ICD-10.

Erinrar den virtuella plattform som skapats av WHO, efter detta möte, för att få en ICD-kod för MCS och EHS.

Erinrar om resolution nr 1815 av den parlamentariska församlingen, Europarådet antog 27 maj 2011 «Den potentiella faran med elektromagnetiska fält och deras inverkan på miljön».

Erinrar om lägesrapporten juni 2013-2014 av den internationella EMF Project lanserades av WHO 1996.

Erinrar WHO Faktablad nr 193, oktober 2014 ”Elektromagnetiska fält och folkhälsa: mobiltelefoner”.

Erinrar den senaste internationella EMF Scientist-Överklagande till FN för att skydda människor och djur från elektromagnetiska fält och Trådlös teknologi, 11 maj 2015.

Med tanke på att de kemiska och elektromagnetiska miljöerna försämras globalt, och att elöverkänslighet (EHS) och multipel kemisk känslighet (MCS) är en eskalerande världsomspännande hälsoproblem, som påverkar industri samt utvecklingsländerna.

Vi läkare, i enlighet med den hippokratiska eden, vi, forskare, agerar i namn av vetenskaplig sanning, vi alla, läkare och forskare som arbetar i olika länder världen över, förklarar härmed helt oberoende av dem,

att ett högt och växande antal personer lider av elöverkänslighet och MCS i världen;

att EHS och MCS påverkar kvinnor, män och barn;

att på grundval av de för närvarande tillgängliga expertgranskade vetenskapliga bevis för negativa hälsoeffekter av elektromagnetiska fält (EMF) och olika kemikalier, och på grundval av kliniska och biologiska undersökningar av patienter, finns samband mellan EHS och exponering för elektromagnetiska fält, samt MCS vid kemiska exponering;

att många frekvenser av det elektromagnetiska spektrumet (radio- och mikrovågsfrekvenser samt låga och extremt låga frekvenser) och flera kemikalier inblandade i uppkomsten av respektive EHS och MCS ; att den utlösande faktorn för sjukdomen kan vara akut hög intensiv exponering eller kronisk exponering med mycket låg intensitet och att reversibilitet kan erhållas med en naturlig miljö som präglas av begränsade nivåer av antropogena elektromagnetiska fält och kemikalier;

de aktuella fall – kontroll epidemiologiska studier och provokativa studier som syftar till att reproducera EHS och / eller MCS är vetenskapligt svårt att konstruera och på grund av de nuvarande konstruktionsfel i själva verket inte är möjliga att bevisa eller motbevisa orsaken; i synnerhet målinriktning / uteslutningskriterier och kriterier för slutlig utvärdering måste definieras tydligare; eftersom svar på elektromagnetiska fält / kemikalier är mycket individuellt och beror på en mängd olika exponeringsparametrar. Slutligen, eftersom testförhållanden ofta minskar signal-brusförhållande och därigenom minskar möjligheterna att upptäcka respons på en möjlig effekt;

att noceboeffekten inte är en relevant eller en giltig förklaring när man överväger vetenskapligt värdefulla blinda provokationsstudier, eftersom objektiva biologiska markörer är detekterbara hos patienter liksom hos djur;

att nya metoder växer fram för klinisk och biologisk diagnos och övervakning av EHS och MCS inklusive användning av tillförlitliga biomarkörer;

att EHS och MCS kan vara två sidor av samma överkänslighet associerade patologiska tillstånd och att detta villkor orsakar allvarliga konsekvenser för hälsan, yrkes- och familjeliv;

slutligen att EHS och MCS därför borde erkännas fullt ut av internationella och nationella institutioner med ansvar för människors hälsa.

Mot bakgrund av vår nuvarande vetenskapliga kunskap, betona vi därigenom att alla nationella och internationella organ och institutioner, särskilt Världshälsoorganisationen (WHO), att erkänna EHS och MCS som sanna medicinska tillstånd som fungerar som indikatorsjukdomar som kan skapa ett stort folkhälsoproblem under de kommande åren i världen, dvs. i alla länder som genomför obegränsad användning av elektromagnetiska fältbaserade trådlösa tekniker och marknadsförs kemiska ämnen.

Passivitet är en kostnad för samhället och är inte ett alternativ längre.

Även om vår vetenskapliga kunskap återstår att slutföras, erkänner vi enhälligt denna allvarlig fara för folkhälsan och skyndsamt kräver ett erkännande av detta villkor på alla internationella nivåer, så att personer kan dra nytta av anpassade diagnosverktyg, innovativa behandlingar, och framför allt, att stora grundläggande åtgärder antas och prioriteras för att möta denna världsomspännande negativa folkhälsoepidemi.

Enligt de nuvarande vetenskapliga rön och med beaktande av försiktighetsprincipen, rekommenderar vi enhälligt korrekt information vid användning av kemikalier och trådlös teknik göras tillgängliga för allmänheten och säkerhetsåtgärder reglering som gäller särskilt för barn och andra oskyddade befolkningsgrupper snarast vidtagits som det borde vara fallet när det gäller kemikalier i tillämpningen av Europeisk registrering utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (REACH) förordningen.

För att uppfylla dessa mål, begär vi enhälligt att institutionella kommittéer utformas så att de utgöras av forskare som verkar i klart vetenskapligt grundad självständighet och utesluter experter med branschtillhörighet, för att utvärdera riskerna för elektromagnetiska fält och kemikalier.

Vi ber därför alla nationella och internationella organ och institutioner att vara medveten om denna allvarliga miljöhälsofråga och omedelbart tar sitt ansvar, främst WHO, uppdatera 2005 och 2014 att beakta EHS och erkänna elöverkänslighet och MCS som en del av WHO: s internationella of Diseases (ICD), vilket Tyskland och Japan redan nu klassificerar MCS enligt en specifik kod. EHS och MCS bör företrädas av separata koder under WHO ICD i syfte att öka medvetenheten av de medicinska samfunden, regeringar, politiker och allmänheten; för att främja forskning hos befolkningen som förvärvar dessa patologiska syndrom; och för att utbilda läkare för effektiva åtgärder och medicinska förebyggande behandlingar.

Ett svar på detta uttalande väntas senast den 30: e september, 2015

Signatories

• Igor Belyaev, Ph.D, Dr.Sc, Laboratory of Radiobiology, Cancer Research Institute,
Slovak Academy of Science –Slovak Republic

• Dominique Belpomme, MD, MS, Professor in Oncology, Paris University Hospital –France, European Cancer and Environment Research Institute (ECERI) –Brussels

• Ernesto Burgio, MD,Paediatrician, International Society of Doctors for the Environment (ISDE)
scientific committee –Italy, European Cancer and Environment Research Institute (ECERI) –
Brussels

• Christine Campagnac, MPH, Hospital Director, Association for Research and Treatment against Cancer (ARTAC) -France, ECERI–Brussels

• David O. Carpenter, MD, Institute for Health and the Environment, University of New York at Albany,
USA

• Janos Frühling, MD,Professorin NuclearMedicine, Honorary Permanent Secretary
of the Royal Academy of medicine of Belgium -Brussels.

• Yuri Grigoriev, DMedSC, Russian National Committeeon Non-Ionizing Radiation Protection –
Russia

• Lennart Hardell, MD, Ph.D.,Oncologist, University Hospital, Örebro, Sweden

• Magda Havas, Ph.D Associate Prof of Environmental & Resource Studies at Trent
University –Canada

• Jean Huss Honorary member of the Luxembourg Parliament and the European Council Parliament, founder of the AKUT NGO–Luxembourg

• Philippe Irigaray Ph.D,Doctor of science in Biochemisty, Association for Research and Treatment against Cancer (ARTAC) -France, ECERI–Brussels

• Elizabeth Kelley, MA, Electromagnetic Safety Alliance, Inc. Arizona, USA

• Michael Kundi, Ph.D, Professor, Medical University of Vienna, Center for Public Health,
Institute for Environmental Health, Austria

• Pierre Le Ruz, Ph.D, Criirem, France

• S.M.J. Mortazavi, Ph.D, Professor of Medical Physics, Shiraz University of Medical
Sciences Chair, Ionizing and Non-ionizing Radiation Protection Research Center –
Iran

• Joachim Mutter, M.D,Environmental Health Center–Germany

• Enrique A. Navarro, Ph.D, Professor, Department of Applied Physics & Electromagnetism, University of Valencia-Spain

• Peter Ohnsorge, M.D, European Academy for Environmental Medicine –Germany

• William J. Rea, M.D, F.A.C.S, F.A.A.E.M, Environmental Health Center, Dallas, Texas,
USA
• Roberto Romizi, MD,International Society of Doctors for the Environment (ISDE)
–Italy

• Cindy Sage,M.A,Co-Editor, Bioinitiative Reports–USA

• Cyril Smith, Ph.D., D.I.C. University of Salford –England

• Louise Vandelac, Ph.D, Professor, Institute of Environmental Sciences, Researcher,
CINBIOSE, University of Quebec in Montreal-Canada

• André Vander Vorst, Ph.D, Professor Emeritus Microwave Laboratory-Belgium