Djur har förmåga att registrera extremt svaga elektriska och magnetiska fält

Att känna av extremt svaga elektriska- och magnetiska fält är inget nytt inom djurvärlden. SVT film visade i sin  film om hur djur tänker som  visade hur hajungen flydde magnetfälten.

I djur finns det en grupp proteiner som heter cryptochromer som är viktiga för att djur ska kunna känna av elektromagnetiska fält. Kryptokromer (från den grekiska κρυπτό χρώμα, dolda färg) är en klass av flavoproteins som är känsliga för blått ljus. De finns i växter och djur. Kryptokromer är involverade i de dygnsrytmen av växter och djur, och avkänningen av magnetfält i ett antal arter. Namnet kryptokrom föreslogs som en vits som kombinerar den kryptiska naturen hos fotoreceptorn, och de kryptogamer organismerna som många blåljus studier genomfördes. Referens

Det är inte konstigt om folk blir sjuka av strålningen, det är snarare anmärkningsvärt att inte fler blivit sjuka så hög som mikrovågsstrålningen nu är i livsmiljö. Eller man kan kanske säga så här, att folk verkligen blir sjuka av strålningen, vilket syns på att sjukskrivningarna ökat dramatiskt, men läkarna förbjuder dem att säga vad de blir sjuka av eller så förstår de inte själva vad de blir sjuka av. Kan Socialstyrelsen acceptera att läkarna inte rapporterar in alla cancerfall till cancerregistret då är det också fullt acceptabelt att ljuga om alla som blir elöverkänsliga, alltså flyr fälten som hajungen gjorde när de höll en magnet nära ungen som befanns i dvala och som då fick panik och slets sig loss när den kände magnetfälten. Magnetfält som var så svaga att dessa människor inte kände den, men en elöverkänslig person hade kanske känt dem som hajen?

Lunds universitet tar upp om  djurs elektriska sinnen HÄR

Hajar visar på att de reagerar med stort obehag på relativt svaga magneter i förhållande till människan.  I slutet på denna film om hur djur tänker ser man att hajar reagerar kraftigt på en magnet. Elöverkänsliga reagerar också kraftigt på elektriska och magnetiska fält. Frågan är om strålskadan elöverkänslighet beror på att det skydd som evolutionen utvecklat mot elektromagnetisk strålning då vi ”klev upp på land” blivit skadat. Hos hajen kallas detta sinnesorgan för Lorenzinis ampuller som sitter på huvudet.

Alla djur är elektriska

Alla djur är elektriska, eftersom nervsystemets och musklernas aktivitet ger upphov till svaga elektriska strömmar. Men en del fiskar har särskilda elektriska organ, oftast bestående av modifierade muskelceller. Elorganen är specialiserade till att producera elektriska strömmar. Dessa tämligen svaga strömmar använder fiskarna bland annat för att hitta sitt byte och för att kommunicera med varandra. Vissa arter avger dessutom starkare strömmar som används till försvar och bytesfångst (se nästa svar). Alla dessa fiskar har särskilda sinnesorgan som känner av elektriska strömmar med hjälp så kallade elektroreceptorer. Till de fiskar som har både elorgan och strömkänsliga sinnesorgan hör ett stort antal arter bland benfiskarna (teleosterna), den stora grupp till vilken våra flesta matfiskar hör. Dessa elfiskar lever framför allt i grumliga tropiska sötvatten, där det är svårt att orientera sig med hjälp av synen. En del rockor, bland annat darrockan (se nästa svar), är också försedda med både elorgan och elektroreceptorer.

Sinnesorgan som känner av elektriska strömmar har också påvisats hos många djur som saknar elorgan. Dessa sinnesorgan användes till att lokalisera de (ovan nämnda) strömmar, som nervsystemet och musklerna alstrar hos bytesdjuren. Till dessa elkänsliga djur hör många fiskar, bland andra hajar och rockor, vissa benfiskar och lungfiskar samt störfiskar, inklusive den ovan avbildade skedstören. Hos groddjuren har ett elektriskt sinne påvisats hos vissa salamandrar (stjärtgroddjur). Till dem hör den grottlevande och nästan blinda olmen som borde ha stor nytta av ett elsinne. Bland däggdjuren har ett elektriskt sinne påvisats bland kloakdjuren, hos näbbdjuret och två myrpiggsarter. Nyligen har man också ganska övertygande visat att guayanadelfinen Sotalia guianensis reagerar på elektriska strömmar. Kanske finns det ett elektriskt sinne hos fler vattenlevande däggdjur.

Man påstår dock med säkerhet att landlevande djur inte har ett elektrisk sinne, men hur kan man vara så säker. Det som är genomgående hos elöverkänsliga är att de främst vill skydda huvudet, det är där strålningen registreras mest, ger mest obehag. Som en gång vattenlevande djur borde vi ha kvar detta sinnesorgan som evolutionen skärmat av eller tillbakabildat, men skulle det väckas till liv igen vid vissa förutsättningar?

Biokemin är mycket komplicerad och sofistikerad och teknikhögskolornas ”tekniknördar”, saknar viktig biologisk kompetens för att kunna skapa framtidens hälso- och miljövänliga teknik. Vore det inte på sin plats att ställa krav på en relevant forskning på elöverkänslighet, för att förstå hur skadan uppkommit och för att undvika att fler skadas. Eller vet man hur skadan uppkommit, men undviket relevant forskning som bekräftar skadan då den trådlösa tekniken riskerar förbjudas av hälsoskäl?

Annonser