Brev från – En vårdlärare som blev arbetsskadad och elöverkänslig 1994

Hej!
Jag läste att VÅR RÖST vill dokumentera elöverkänsligas historia. Eftersom inte alla blir sjuka av enbart laptop vill jag bidra med min historia.

Arbetade på parasitlaboratorium, Roslagstulls sjukhus tills det lades ner. Flyttade till nybyggda infektionskliniken Huddinge sjukhus.
Efter omstruktureringar 1994 blev min tjänst som avdelningsföreståndare och lärare halverad. Jag valde då att ta tjänstledigt 50 % och forska i Uppsala. Jag fick i samband med omstruktureringen på Huddinge sjukhus infektionsavdelning ett nytt rum.
Under första året 1994 i det nya rummet mådde jag allt sämre, men ingen tog mig på allvar, utan skyllde på att det var p g a flytten, att jag var ensam kvar i lokalerna och det därför var psykiskt, men jag trivdes utmärkt med mitt arbete som lärare och fick alltid högsta poäng för min undervisning. Vill tillägga att jag dessutom hade mycket hög kompetens att examinera parasiter. Jag var kunnig och trivdes med mitt jobb på alla sätt.

I slutet på 1994 hade jag fördelen att få hålla en kurs i tropikmedicin i Ghana, där jag tidigare undervisat en månad. Efter två veckor mådde jag jättebra, all värk och andra besvär var borta och jag njöt av värmen. Jag vistades mest på landsbygden där det inte fanns el.

Åker hem, arbetar först en vecka i Uppsala och mådde bra. I Huddinge hade jag en månads post att gå igenom. När jag suttit där under flera timmar kunde jag knappt resa mig från stolen. Då fattade jag att det måste vara elen som orsakade mina hälsoproblem.

Intill min expedition rum låg nämligen ett lågspänningsrum, ett elrum intill klassrummet som jag undervisade i och ett datorrum. I mitt lilla arbetsrum hade jag dator, skrivare, fax, telefon, snabbtelefon samt en personsökare i fickan, samt lysrör med HF-don som skrivbordslampa och två lysrör i taket. Hade dessutom en golvlampa, samt ett dokumentskåp i metall och ett virr varv av sladdar på golvet och en eldriven justerbar stol.

Efter kontrollmätningar av magnet- och elektriska fält visade det sig att mätvärdena var för höga. På samma avdelning fanns också fläktrum, säkringsskåp, telerum samt som tidigare nämnts klinikens stordator. Jag var alltså utsatt för mycket höga elektriska och elektromagnetiska fält.

Eftersom de inte visste vad de skulle göra med lokalerna kunde de inget göra för mig och min arbetsmiljö. I Uppsala byttes lysrören och elen kontrollmättes omedelbart när jag berättade om mina besvär, men inget gjordes i Huddinge för att förbättra min arbetsmiljö. Tills slut fick jag veta att jag var övertalig och skulle övergå till sysselsättningsgarantiprogrammet. Jag undrar dock om en manlig arbetstagare med samma höga kompetens som jag hade, hade behandlats lika illa som jag? Troligen inte.

SUMMERING
Efter flytten till Huddinge sjukhus infördes dator. Efter ett tag blev jag röd i ansiktet som enda symtom. Senare uppkom värk och smärta i muskler.
Genom vattengympa, ryggympa, sjukgymnastik, zonterapi, långa promenader, vitaminer, samt att jag delvis stängde av strömmen hemma, samt att jag nyttjade gasolspis och hade stearinljus som belysning, gjorde att jag kunde fortsätta arbeta nästan hela tiden.

Jag hade dock tre perioder med akuta problem och c:a en månads sjukskrivning. Det var som om ingenting fungerade i kroppen. Problem med magen, neurologiska problem, hjärtflimmer, värk och domningar i muskler, klåda, flera dygns intensiv huvudvärk, lungproblem av starka lukter, torra ögon, torra slemhinnor i mun och näsa m.m.

Jag har återhämtat mig någorlunda, men lever ett tråkigt liv, utan besök i stan eller i köpcentrum och utan socialt liv. Mina dåvarande ”vänner” provocerade mig och testade om jag reagerade på el, uppmanade mig att skärpa mig, att jag skulle tänka mer positivt. Uttryck som: ”kom igen nu lite bakgrundsmusik tål du väl” eller ”det här korta TV-programmet får du stå ut med” osv osv.

Men det finns de som har det mycket värre, har jag förstått nu under resans gång.

En vårdlärare som också är expert på parasiter

Så här såg min arbetsplats ut på Huddinge sjukhus:

_DSC0002

 

Kommenterar:

Dubbel Henke Lindberg 4 januari, 2016 kl. 10:16
Mycket bra skrivet. Jag har alltid trott på elöverkänsliga – eftersom det är synnerligen KORKAT att få för sig att balanserade och vettiga människor helt plötsligt skulle inbilla sig en massa diffusa symtom. Redan i början på 80talet fast man knappt kände nån elöverkänslig, men det dom själva skrev i tidningarna made sense, medan den bortförklarande psykologi-skiten som Mainstream journalister presenterade enbart retade gallfeber på en. När jag många år senare själv drabbades, så fick jag se vilket helvete det var. Nu är jag så mycket bättre så jag kan vistas i olika miljöer igen, men jag lider verkligen med er som inte kan det. Strålningsfrågan är den viktigaste av alla hälsofrågor, otaliga människor har difffusa besvär och sjukdomar som dom inte ens fattar kommer från den! Det ärt inte en ‘åsiktsfråga’ huruvida man ska tro på ELÖ. Det är enbart en intelligensfråga.Sådana här s.k. ‘forskare’ har inte intelligens nog, tyvärr. Eller är mutade upp över öronen. Här är ett riktigt vidrigt exempel:http://www.aftonbladet.se/partnerstudio/digitalalivet/article21950370.ab
Annonser