Snabb elsanering hejdade sjukdomsförloppet

Detta är min historia som började 1994 då jag först blir röd i ansiktet av bildskärmen och sedan snabbt utvecklade allt fler symtom och skador på nervsystemet. Men ett snabbt ingripande både hos min arbetsgivare, samt elsanering i min hemmiljö, som min man gjorde, hejdades förloppet.

BEMÖTANDE HOS FÖRETAGSLÄKAREN, PREVIA
När jag är i sällskap med min man gick till min företagsläkare, fick jag en smärre chock. Han intog redan från början en mycket arrogant attityd. Han lyssnade på min berättelse och ställde en del frågor. Hade jag känt mig deprimerad, hade jag gått ner i vikt, hade det varit stressigt på jobbet o.s.v.

Han talade om att det hade gjorts undersökningar om detta, och att jag led av teknostress. Det var inget farligt att bli röd i ansiktet och känna lite stickningar sade han.

Den enda behandling, han kunde tänka sig hjälpa var att jag skulle äta psykofarmaka. Han tog inte ett enda prov, trots att jag talade om att jag hade haft mycket infektioner sista tiden.

Företagsläkaren ville också att jag skulle läsa den information om elöverkänslighet som han hade. ( Jag bifogar broschyren som bilaga ”Bildskärmar, Hudproblem och elöverkänslighet”)

Läkaren sjukskrev mig dock i två veckor, för elallergi. Vid nästa besök var han betydligt mindre arrogant han tog också blodprov. ”Jag glömde ju det förra gången” sade han.

När jag skickade efter kopia av min sjukjournal, så hade han i stort sett tagit med min berättelse, men inte den del där jag sade att mina arbetskamrater och min familj hade reagerat på hur jag såg ut i ansiktet, rodnad, svullnader och utslag. Ej heller att skyddsingenjörens mätning visade att bildskärmens strålning låg långt över ( ca 70 ggr) TCO:s rekommenderade värden.

Han skrev att jag hade svårt att överge tanken på en fysisk påverkan. Företagsläkaren skrev också att jag hade haft kontakt med FEB, och att jag hade tagit del av Olle Johanssons omdiskuterade forskning. Är inte detta en åsiktsregistrering i en sjukjournal? Varför skall det stå i journalen vilka personer jag har kontakt med?

Broschyren som läkaren rekommendera låg också utlagd i lunchrummet på min arbetsplats, som enda information när jag kom tillbaka till arbetsplatsen efter min sjukskrivning. Ditskickad av professor Sture Lidén (som hösten 1995 säger i TV att elöverkänslighet skall tigas ihjäl. red. kom.)

FACKET
Efter mitt besök hos företagsläkaren kände jag en enorm olust inför tanken på att nytt besöka hos honom. Jag skrev ett brev till lokala facket och förklarade situationen, och frågade om de hade något stöd att ge. Jag hörde ingen ifrån dem, så till slut så ringde jag upp en styrelseledamot, som jag kände personligen. Hon sa att reaktionen inom facket hade blivit: ”Vad kan vi göra åt det?”. ”Men jag tänkte inte släppa det här” säger hon och förklarade att hon var villig att följa med mig till läkaren, om det blev aktuellt med ett nytt besök.

Efter två veckors sjukskrivning och två veckors semester hade jag blivit så mycket bättre. Jag tyckte därför det gick bra att besöka honom själv.

ARBETSGIVARENS REAKTION
Min arbetsgivare ställde upp och gjorde en mindre elsanering av min arbetsmiljö, vilket var fullt tillräckligt då. Jag hade stor hjälp av skyddsingenjören. Han informerade min chef och fick även fastighetsvärden att byta lysrören i korridoren. I övrigt ville jag ligga lågt gällande min arbetsplats. Det var inte lätt att komma tillbaka efter min sjukskrivning. Nu fungerar det bra, jag känner att det jag säger respekteras efter att ha fått kämpa med det.

ARBETSANPASSNING
Jag utför samma arbete som förut med undantag att jag inte längre arbetar vid dator. Jag har anpassat mina arbetsrutiner och dispositionen av mitt laboratorium efter mina behov. Jag fick ett eget rum när jag kom tillbaka efter sjukskrivning och semester och det har varit väldigt bra. Mitt arbete är som väl är inte så beroende av datorer.
På arbetet kan jag arbeta på ett ”elsanerat” sätt, tack vare eget rum. Lysrören är skärmade, jag fick en ny skrivbordslampa och lysrören i korridoren byttes.
Jag har provat att arbeta i andra rum än mitt eget, men efter ca en dag under oskärmade lysrör, så börjar jag känna sveda i huden igen.

I MIN BOENDEMILJÖ
Hemma ser jag ytterst sällan på TV, i så fall på 7 – 8 meters avstånd och aldrig längre än en timme. Sopar och våttorkar golv istället för dammsugning. Står ej vid spisen när köksfläkten är påslagen. Står ej heller nära mikron. Stryker kläder korta stunder istället för långa pass.
I övrigt undviker jag miljöer där det är mycket elektromagnetisk strålning. Vistas jag i mycket elektrifierade miljöer, så kommer mina symptom tillbaka, fast i lindrigare form än förut.

I fritidsbostaden, använder vi ej el-element när vi är inomhus. Elektrisk utrustning såsom en transformator och en fläkt som var vägg i vägg med mitt sovrum har vi flyttat.
Jag använder också den gamla typen av telefon med nummerskiva, eftersom jag har mer problem med moderna telefoner.

Efter elsaneringsåtgärder på arbetet och hemma hade jag under cirka 1,5 års tid inte haft en enda sjukdag p.g.a. min elöverkänslighet.

RÖRELSEFRIHETEN I SAMHÄLLET
De sociala förändringarna har inte varit så stora för min del. Jag åker kommunalt, går på bio, teater, allmänna lokaler. Besöker vänner i deras hem. Undviker dock lokaler där bildskärmar är igång

EKONOMI
Min ekonomi har inte påverkats så mycket. Kort sjukskrivningsperiod och som jag skrev tidigare, en händig man, som har elsanerat vårt hem och vår fritidsbostad så att det fungerar bra för mig.

FAMILJEN OCH OMGIVNINGEN
Min man och familj har jag haft ett helhjärtat stöd av. Vissa vänner har stöttat mig och trott på mig, vissa vänner har väl kanske inte trott men de har inte på något sätt tagit avstånd från nig. Men visst har man ibland fått kommentarer som man blivit väldigt ledsen över. Har då diskuterat detta med mitt kontaktombud från FEB, som jag inte vet hur jag skulle ha klarat mig utan.

De svåraste kontakterna har emellertid varit med medlemmar av läkarkåren. De har sårat mig mycket. Dels när jag försökte hitta en annan läkare istället för min företagsläkare och mötte ointresse eller ibland gapskratt när jag berättade om min elöverkänslighet. Jag kom underfund med att ingen läkare ville ha mig som patient. På mitt arbete är jag omgiven av medicinare och har fått höra av dem spydiga kommentarer och hånfulla gapskratt.

SYMTOMBILD
Mina symtom började med rodnader i ansiktet sedan följde svullnader, utslag och slutligen stickningar i ansikte och på hals. Därpå följde stickningar i andra delar av kroppen, kraftig sveda, myrkrypningar, värk yrsel, metallsmak i munnen, abnorm trötthet, intensiv törst, samt känslighet för solljus.

ELAPPARATER SOM UTLÖSTE SYMTOM
Jag reagerade främst på bildskärmar, lysrör, TV, dammsugare, transformatorer, fläktar, telefonen, el-element, stereoanläggningar och lågenergilampor.

Utvecklingen och förloppet av sjukdomen gick mycket snabbt. Min man är mycket praktiskt lagd. Han satte genast igång att elsanera hemma och alla dessa insatser att minska belastningen av elektromagnetiska fält i arbetsmiljön och hemma gjorde att sjukdomsförloppet bromsade upp och jag kunde även skönja en liten förbättring.

HUR JAG KONSTATERADE ATT JAG BLEV SJUK AV EL OCH DET GICK SNABBT
Vad som fick mig att förstå att det var databildskärmen jag reagerade på var, den gången när jag satt framför bildskärmen och det plötsligt började sticka i ansikte och på hals, som små nålstick. Jag började då att testa och märkte att det bara var framför bildskärmen som det stack i huden.
När skyddsingenjören sade, att det var den sämsta skärm han hade gjort mätningar på, var jag inte förvånad över att jag hade reagerat på den. Man föreslog då att jag skulle prova andra bildskärmar vilket jag gjorde. Men till min förskräckelse reagerade jag likadant på dessa bildskärmar.

När jag skulle dammsuga hemma, kände jag nu också att jag fick stickningar ansiktet. Jag kunde inte förstå att det var möjligt, det måste vara inbillning tänkte jag. Så jag slog helt enkelt bort det.
Tillbaka på arbetet upptäckter jag, att när jag gick i korridoren kände jag att det stack och sved i ansiktet. Vad konstigt tänkte jag, här finns ju ingenting. Vad som fanns i korridoren var 25 lysrör på låg höjd, men där hade jag ju gått så många gånger utan att ha känt av dem, så varför skulle jag göra det nu? Jag förstod ingenting.

På kvällen när jag skulle se på TV som vanligt, kände jag samma konstiga sveda och stickningar igen. Jag tyckte då det började bli riktigt obehagligt. Jag sade inget till min man utan gick därifrån.
Kvällen därpå upprepades samma sak, och nu kunde jag inte längre bortförklara det för mig sjä1v. Det var verkligen så att jag reagerade på elektriska apparater.

Den allra största chocken fick jag emellertid då jag låg och läste i mitt rum. Det ligger rakt ovanför vardagsrummet där min man sätter på TV:n. Jag visste inte då att han satte på TV, men jag reagerade fast jag inte såg TV:n eller var i närheten av den. Jag hade trott, att jag bara hade fått en hudskada som skulle läka, sedan skulle jag inte reagera på elektriska apparater mer.

De som symtom jag fick när min man slog på TV:n nere i vardagsrummet, var att jag fick stickningar, ilningar och myrkrypningar i armar och ben såsom jag tidigare känt, när jag hade varit i närheten av apparaten. Nu förstod jag att jag verkligen hade blivit överkänslig mot el, att det inte bara var en hudskada utan att även att mitt nervsystem var skadat på något sätt.

SLUTKOMMENTAR
Att bli elöverkänslig har verkligen förändrat min syn på samhället, vården och människor omkring mig. Det har varit nya erfarenheter på gott och ont.

Sonja Åkerberg

Hur gick det sedan? Femton år senare får Vår Röst detta svar länk

Bilaga 1 Är beskrivningen av händelseförloppet i min arbetsskadeanmälan, som jag fick avslag på:

HÄNDELSEFÖRLOPP
Under senare hälften av november 1993 började jag med data-arbete vid en bildskärm av äldre modell Typ Nec Multisync XL.
Jag arbetar normalt med laboratoriearbete, men började under denna period att använda datorn som hjälpmedel för bearbetning av mina resultat. Det blev många timmar per dag framför datorn då jag samtidigt lärde mig flera program.

Under januari 1994 noterade jag vid flera tillfällen att jag blev röd i ansiktet, med knottror i huden, samt sveda. Jag trodde det berodde på begynnande eksem, eller att jag hade blivit allergisk mot någon hudkräm.

Under tiden 30 januari till den 6 februari var jag ledig från mitt arbete, noterade jag, att jag ej hade dessa hudproblem.
Då jag den 10 februari började arbeta vid bildskärmen igen kände jag som små nålstick i ansikte och på hals. Samtidig reagerade mina arbetskamrater på att jag var röd i ansiktet och hade upphöjningar/knottror i huden. Senare på dagen följde utslag som var kvar då jag kom hem. Dessa reagerade min man på.

Jag pratade med min chefs som föreslog att jag skulle kontakta skyddsingenjören för att få bildskärmen kontrollerad. Den 24 februari mätte skyddsingenjören strålningen från bildskärmen och konstaterade då mycket höga värden. ( ca 30 ggr högre än de av TCO rekommenderade högsta värdena.) Därefter gjorde jag korta tester vid två andra bildskärmar, en Telenova 1988 och en IBM skärm. Jag fick samma reaktion med stickningar och rodnad i ansiktet.

Jag fick därefter samma problem av lysrören på mitt arbete och av att se på TV och när jag dammsög hemma. Slutligen fick jag efter en tid även problem vid användande av telefon.

Från den 4 mars har jag varit sjukskriven p.g.a. mina besvär, i väntan på en elsanering av min arbetsplats.
Vidare har jag fått mitt hem elsanerat och även undvikit att använda de apparater som givit mig hälsoproblem. Under sjukskrivningstiden har mina besvär avtagit. Problemen har dock återkommit när jag t e x gått in i en affär med lysrörsbelysning.

Bilaga 2 BroschyrenIMG_0004  som professor Sture Lidén skickade ”Bildskärmar, Hudproblem och Elöverkänslighet
Hade jag följt råden i denna broschyr, hade jag varit invalidiserad vid det här laget. Jag kontaktade Torbjörn Klittervall och frågade om det var många inom Previa som tycket så här. Han sa att det inte var en allmän uppfattning, men tycket att företagsläkaren Leif Keisu selekterat grovt. Han hade inte tagit med några undersökningar som pekade i annan riktning.

  1. Susanne Eliasson
    Jag känner inte dej Sonja men din berättelse om hur din el-allergi startade och hur allt var är nästan en kopia av min. Förutom att jag tvingades att jobba kvar medan min arbetsplats elsanerade. Det blev tillslut att jag kunde inte vara kvar. Hade jag blivit sjukskriven som du så tror jag att jag fortfarande jobbat. Men jag blev bara sjukare och sjukare och kunde inte återhämta mej och när dom var klara med mitt elsanerade rum så var jag så dålig så att jag reagerade på en kopiator som stog ca 20 meter ifrån mej, men som ”spikarna i strömmen från kopiatorn” fördes vidare i hela el-systemet i huset. Jag kunde peka ut tiderna exakt utan att veta när den kördes (men allt blev registrerat på en mätare som stod i mitt rum och mätte i luften så att säga och jag kunde inte se något på den, utan det kunde dom avläsa när dom väl öppnade den). Torbjörn Klittervall var den som var inblandad i detta, han hjälpte mej även i det privata med mätningar så att jag tillslut byggde ett helt elsanerat hus från grunden. Blev sjuk 1990, blev tyvärr så att jag blev förtidspensionär men har ett bra liv härhemma ändå.

Annonser