Kritik mot provokationsstudier

Min erfarenhet när jag studerade

När jag läste på miljölinjen, på Institutionen för Naturvetenskap med Teknik i Kalmar Högskola förberedes vår utbildning också för forskarutbildning. Vid våra laborationer i biologi, kemi, biokemi, markkemi och i geologi fick vi lära oss att skriva noggranna labbrapporter. Dels noggrant beskriva metodiken och dels noggrant ta upp alla eventuella felkällor som kunde ha påverkat resultatet under själva testet. Med denna skolning i min utbildning är jag förvånande över att ansvariga myndigheter som Socialstyrelse, Strålsäkerhetsmyndighet, samt Folkhälsomyndigheten godtar provokationsstudier på elöverkänsliga som seriös vetenskaplig forskning. Metodiken är felvald och felkällorna är aldrig noggrant redovisade, dessutom har de inte vetenskapligt fastställt att det är elöverkänsliga personer de testar. Det kan vara lobbyister som säger att de är elöverkänsliga. Hela studien faller på detta, vilket bevisar att metodiken är felvald. LÄS MER HÄR Elöverkänsliga är ingen homogen grupp

Det är dessutom vetenskapligt belagt att man INTE kan använda en metodik som är stressande på försökspersonerna. Det är den största grova felkällan i provokationsstudier på elöverkänsliga. Eftersom man konstaterat att elöverkänsliga är lättstressade, precis som dem med trötthetssyndrom och utmattningssyndrom eller ADHD.

Läs vad ICNIRP skrev 2002:ICNIRP (International Commission on Non‐IonizingRadiation Protection) Publicerad: Healthphysics 82(4):540‐548;2002 , skriver bland annat: ” Irritation eller obehag som inte kan styrkas patologiskt , men som kan påverka det fysiska och psykiska välbefinnande hos en person vid en viss effekt, bör betraktas som en potentiell hälsorisk”.  Detta skulle en relevant forskning på elöverkänsliga visa

ICNIRP skriver vidare: Eftersom negativa konsekvenserna av NIR (mikrovågs-) exponering kan variera över hela skalan från triviala till livshotande, krävs en balanserad bedömning innan man beslutar om vägledande exponering”. Detta skulle en relevant forskning på elöverkänsliga visa

 Detta publicerades 2007 i

ELEKTRONIKTIDNINGEN UR ARKIVET: 2007-08-06  
2007-08-01 Gällande provokationsstudier på elöverkänsliga Det är vetenskapligt bekräftat att man inte kan göra denna typ av provokationer, att känna efter om man känner något, eftersom situationen är stressande. Man kan vetenskapligt bekräfta att förväntan kan framkalla en reaktion och det gäller alla typer av provokationsstudier. Jag ställer mig därför frågan varför forskarna enbart ägnar sig åt dessa studier på elöverkänslighet när det är väl känt att metoden inte är en vetenskapligt tillförlitlig.

Varför gör man överhuvudtaget inte någon biokemisk forskning på cellnivå på elöverkänslighet, utan enbart ägnar sig åt dessa primitiva provokationsstudier, vars vetenskapliga värde är att betrakta som metodstudier?

Solveig Silverin, Miljöingenjör,
Annonser