”- – det svåraste är att ha mist friheten, att inte bli tagen på allvar, all denna fysiska smärta och inte få den hjälp man behöver.”

Lena blev elöverkänslig av en mobilmast som sattes upp 500 meter från bostaden. Hon har tvingats byta bostad fyra gånger, på grund av omgivningens strålning. Lenas ekonomiska förslut på grund av strålskadan och funktionsnedsättningen elöverkänslighet hitintills: 435.000 kronor

”- – – – – – det svåraste är att ha mist friheten,  att inte bli tagen på allvar, all denna fysiska smärta och att inte få den hjälp man behöver”

Hur beskriver man 18 års kamp för att överleva på två A4-ark? Det blir kortfattat och kan ej belysa all förödmjukelse, allt lidande man fått gå igenom, samt den ekonomiska förlusten av att bli elöverkänslig.

För  arton år sedan, helt ovetandes om hur den trådlösa strålningen skadar allt levande blev jag akut sjuk då en mobilmast sattes igång 500 meter från min bostad. I ambulansen slutade jag andas, likaså i röntgen. Väl hemma igen kom min fästman först på vad jag blivit sjuk av, efter att han testat mig med att skruva av och på elpropparna.

Jag var mycket sjuk hela tiden.

Bad kommunen om hjälp, men de svarade att jag fick väl flytta till en kommun som hjälper sådana som jag!? Läget blev outhärdligt då grannarna på båda sidor i mitt radhus använde trådlös teknik. Vi fick fly 10 mil ut i skogen till en stuga. Min ekonomiska förlust av lägenheten blev 90 000 kronor, inventarier och möbler. Jag förlorade mitt arbete som jag hade i hemmet. Jag förlorade min sociala tillvaro och trygghet och mitt hem som jag älskade.

Till stugan fick jag inhandla gasolkyl och gasspis 22.000 kronor. Vi samlade allt elektriskt i ett förråd tätt intill huset. Vi begrep inte bättre då att ström strålar genom väggar. Jag hade svåra smärtor, men någon läkare ville ej komma hem.

Några veckor efteråt kom han och skrev ett läkarutlåtandet, att jag säger att jag är elöverkänslig, men påminner om panikångest.

Sökte bostadsanpassningsbidrag för att sanera elen. Fick avslag med motiveringen att eftersom man inte kunde påvisa någon psykisk orsak var jag för frisk. Ett år bodde jag i stugan. Isolering, plus elen, plus radar, från militären tvingades jag på flykt ingen. Eftersom jag skulle flytta till en liten manskapsbod fick jag lämna kvar en stor del av mina möbler. Förlust igen 20.000 kronor.

Jag var glad åt att komma nära släktingar, då jag fick sätta boden på deras mark. För att få boden beboelig med kök och toalett och rördragning fick jag ta lån på 100.000 kronor och ta ut mitt pensionssparande på 80.000 kronor. Kommunen ställde upp med handkraft, men de kom med mobiltelefoner så det fick jag slopa. Förståelsen var noll.

Sanerade mina tänder och då blev jag också sjuk av det.

Efter sju år behövde mina släktingar marken jag stod på. Jag bad kommunen om hjälp att hitta ett annat boende. De sköt ärenden framför sig hela tiden och fick ingen hjälp. Hittade ett gammat hus. Min förlust av boden blev 220.000 kr. Elsanering av nytt hus 70.000 kronor.

Strålningen av mobilmaster var låg när jag flyttade hit, men sedan kom 4G och samtidigt tog de ner skogen som var ett skydd mot samhället 2 km bort. Blev mycket sjuk igen och fick en blodpropp i ögat. Sjukbesök, men fick avbryta återbesök då jag inte klarade av sjukhusmiljön. Har bott här nu i åtta år. Provat skyddstyg. Har satt plåt på huset mot samhället och skydd för fönster. Har fått bygga en Faradaysbur, det enda stället jag kan sova på. All skyddsutrustning har kostat mig ungefär 35.oo0 -40.000 kronor. Har fått 13.000 av en förening.

Kontakt med läkare De är rara men en läkare skriver, att jag ej förstår sambandet mellan kropp och själ, men att jag är propert klädd. Sökt hemsjukvård, men ingen respons.

Lever helt isolerat idag. Kan ej vistas i samhället, ej åka och hälsa på vänner. Har fått en underbar tandläkare som hjälper på alla sätt. Fast visst blir jag mycket sjuk efteråt ändå. Får symtom som hjärtarytmi, svajande blodtryck, huvudvärk, inflammationer i muskler, kramp osv.

Ekonomisk förslut är 330.000 kronor + 35.000 avskärmande material + 70.000 kronor till elsanering.

Men det svåraste är att ha mist friheten, och att inte bli tagen på allvar, samt all  denna fysiska smärta och att inte få den hjälp man behöver.

Lena

_dsc0005_dsc0007_dsc0002_dsc0004_dsc0003_dsc0001

Annonser