Så här använder mobilindustrin och myndigheterna bevisbördan 1§ 2 kap miljöbalken

Det är denna rundgång vi sett år ut och år in. Här är en stor del av förklaringen. Man kringgår miljöbalken, med hjälp av miljöbalkens största svaghet, bevisbörderegeln

1 § När frågor prövas om tillåtlighet, tillstånd, godkännande och dispens och när sådana villkor prövas som inte avser ersättning samt vid tillsyn enligt denna balk är alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skyldiga att visa att de förpliktelser som följer av detta kapitel iakttas. Detta gäller även den som har bedrivit verksamhet som kan antas ha orsakat skada eller olägenhet för miljön.
I detta kapitel avses med åtgärd en sådan åtgärd som inte är av försumbar betydelse i det enskilda fallet
(Bevisbördan)

Miljöbalkens mål kan åsidosättas m h a Bevisbörderegeln, som betyder att verksamhetsutövaren skall vetenskapligt bevisa att deras verksamhet inte är skadlig för miljö och hälsa. Det är inte tillsynsmyndigheter som skall bevisa att en verksamhetsutövare skadar miljön.

Bevisbörderegeln är orimlig. Ett företag som tjänar mångmiljarder på sin verksamhet skulle aldrig någonsin bevisa vetenskapligt, att deras verksamhet är skadlig för hälsa och miljö. Men denna regel i miljöbalken kan förklara varför SSM enbart följer Miljöbalkens krav enligt bevisbörderegeln.  Eftersom det är verksamhetsutövarens ”vetenskapliga” studier som gäller enligt miljöbalken, anser sig inte SSM skyldig att beakta seriös ojävig forskning, på så sätt har de kringgått Miljöbalkens mål, försiktighetsprincipen och 9 kap MB.

SSM:s ställningstaganden och påstående grundar sig alltså på verksamhetsutövarens bevisbörda som är s k tillrättalagda och jäviga vetenskapliga studier. Provokationsstudier på elöverkänsliga är ett exempel på tillrättalagda, studier, vilket definitivt inte är seriös forskning som SSM påstår. Genom att på detta sätt åsidosätta miljöbalkens mål, kan verksamheten utan hänsyn till miljö och hälsa fortsätta. Framför allt, då inte verksamheten tillståndsprövas enligt Miljöbalken och inte krav på en miljökonsekvensbeskrivning ställs.

Miljöbalkens mål kan också åsidosättas om regeringen tar beslut om att tillåta en verksamhet enligt 10 § 2 kap MB: Om en verksamhet eller åtgärd är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt kan regeringen tillåta denna, även om förutsättningarna är sådana som anges i 9 § andra stycket. Detta gäller dock inte om verksamheten eller åtgärden kan befaras försämra det allmänna hälsotillståndet.

Genom att myndigheterna enbart ta hänsyn till verksamhetsutövarnas egen tillrättalagda forskning, som skall betraktas som jävig, kan man på så sätt dölja att folkhälsan och även naturmiljön påverkas, tills samhället lider så stora kostnader av skadorna på folkhälsa och miljö att de tvingas till åtgärder. Tyvärr är denna artificiella mikrovågsstrålning så farlig för biologiskt liv, att det kan vara försent.

Solveig Silverin, miljöingenjör

Svenska Riksförbundet för El- och Mikrovågsskadade

 

Annonser