Svar 2017-03-13 från Socialstyrelsen om Elöverkänslighet

Hej Solveig,

Tack för ditt mejl. Frågor som inkommer till Socialstyrelsen diarieförs alltid och besvaras så snart som möjligt.

Du begär att få veta vilken behandlingsform Socialstyrelsen bedömer/rekommenderar för personer som blivit elöverkänsliga, fått utmattningssyndrom och/eller trötthetssyndrom.

Socialstyrelsen tar bland annat fram nationella riktlinjer för vård och behandling av vissa sjukdomar. Myndigheten tar även fram försäkringsmedicinskt beslutsstöd, den del som handlar om specifika diagnoser utgår från ICD 10. Ingen av dessa inkluderar elöverkänslighet.

Vi vet dock att det finns personer som upplever svåra besvär i närheten av elektrisk utrustning. I Miljöhälsoenkäten från 2007 uppgav 3,2 procent att de är känsliga, överkänsliga eller allergiska mot elektriska och magnetiska fält, varav 0,4 uppgav svåra besvär. Vi har emellertid inte tagit ställning till vad upplevd känslighet betyder i olika vård och omsorgssituationer. Enskilda personer som anser sig ha behov av samhällets stöd har dock, enligt exempelvis Socialtjänstlagen, rätt att få sina behov bedömda och rätten till stöd prövad utifrån gällande lagstiftning oavsett orsaken till stödbehovet. Även om elöverkänslighet inte återfinns i ICD-10, kan den enskilda givetvis ha rätt till behandling av sina symtom. Det är emellertid en fråga för hälso- och sjukvården i varje enskilt fall.

Bifogat finner du de rekommendationer som myndigheten har publicerat vad gäller utmattningssyndrom. Socialstyrelsen har inte publicerat motsvarande rekommendationer vad gäller trötthetssyndrom.

Socialstyrelsen har således inte publicerat specifika behandlingsrekommendationer kring elöverkänslighet. Vad gäller anpassningar i miljön så har inte Socialstyrelsen i uppdrag att lämna sådana rekommendationer. Det finns dock myndigheter vars uppdrag ligger närmare dessa frågor. Arbetsmiljöverket ansvarar för frågor som rör arbetsmiljö, Folkhälsomyndigheten ansvarar för frågor som rör miljöhälsa, Myndigheten för delaktighet ansvarar för frågor som rör tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

Du ställer även följande fråga: Hur kan ni vetenskapligt och medicinskt bekräfta en noceboeffekt?

Denna fråga ska du inte ställa till Socialstyrelsen, eftersom myndigheten inte ansvarar för denna fråga längre. Frågor som rör förekomsten och erkännandet av elöverkänslighet hör till området miljöhälsa, år 2014 flyttade dessa frågor över till den nybildade Folkhälsomyndigheten. För mer information om kunskapsläget och ställningstaganden rekommenderar jag att du kontaktar Folkhälsomyndigheten, mer information hittar du på deras sida om elöverkänslighet https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/miljohalsa-och-halsoskydd/inomhusmiljo-allmanna-lokaler-och-platser/elektromagnetiska-falt/eloverkanslighet/   Där hittar du även Miljöhälsorapport 2009, på sid. 190 finns ett kort avsnitt om elöverkänslighet.

Du vill också vet vilka vetenskapliga metoder som används för att fastställa utmattningssyndrom och trötthetssyndrom, samt elöverkänslighet?

Diagnosticering av olika sjukdomar kan ske på olika sätt. Även om många sjukdomar kan ha liknande symtombild så betyder inte det att samma diagnosticeringsmetoder används. Socialstyrelsen inte publicerat något kring metoder för diagnosticering av de sjukdomar du tar upp. För mer information om detta hänvisar jag till  informationen på http://1177.se/ , där finner du mer om diagnosticering och behandling av olika sjukdomar.

I övrigt vill jag hänvisa till Socialstyrelsens svar på tidigare mejl från dig, svaren skickades 2015-05-28 samt 2016-04-19.

Vänligen Karin Flyckt

Från: Socialstyrelsen
Skickat: den 1 mars 2017 12:43
Till: Registrator Utvärdering och analys <Registrator_Utvardering_och_analys@socialstyrelsen.se>
Ämne: VB: Väntar på svar – Vilken behandling ges elöverkänsliga?

Från: Solveig Silverin
Skickat: den 1 mars 2017 12:33
Till: Socialstyrelsen
Kopia: Debatt Uppdrag Granskning
Ämne: Väntar på svar – Vilken behandling ges elöverkänsliga?

Jag skickade denna förfrågan nedan, men har inte fått bekräftat att den kommit fram. Jag begär att ärendet diarieförs och att jag får svar på mina frågor. Socialstyrelsen är den övergripande myndighet som ger råd till vårdpersonal, som jag som elöverkänslig är personligen berörd av, då jag kommer i kontakt med den vårdpersonal som ni ger information.

Det är SoS som från början är ansvariga för den situation, jag som elöverkänslig/mikrovågssjuk, befinner mig i. Att ständigt vara utsatt för fysisk tortyr från den trådlösa tekniken i mitt eget hem och att jag heller inte har tillgång till sjukvården. En anmärkningsvärd diskriminering av dem som strålskadats av den artificiell mikrovågsstrålningen! Läs den ryska samlingsrapporten 1972 som bevisar att elöverkänslighet/mikrovågssjukan kan relateras till artificiell mikrovågsstrålning redan vid den tiden!

Solveig Silverin

Från: Solveig Silverin
Skickat: den 21 februari 2017 17:56
Till: Myndighet Socials.
Ämne: Vilken behandling ges elöverkänsliga?

Vilken behandlingsform?

Jag begär att få veta vilken behandlingsform Socialstyrelsen bedömer/rekommenderar för personer som blivit elöverkänsliga, fått utmattningssyndrom och/eller trötthetssyndrom. Symtombilden för dessa tre sjukdomar är densamma.

Den enda skillnaden är, att elöverkänsliga kan relatera sina sjukdomsbesvär till olika typer av trådlös teknik (strålning) mm. Elöverkänslighet, eller också som den kallas mikrovågssjukan, beskrevs redan i en rysk samlingsrapport från 1972, se medskickat dokument. Elöverkänslighet/mikrovågssjukan är alltså ingen ny sjukdom, utan uppkom när man började nyttja mikrovågor i sändartekniken.

Den ryska rapporten beskriver också reaktionsmönstret hos personer som exponeras för mikrovågor, vilket är överensstämmande med samma reaktionsmönster som elöverkänsliga beskriver idag. Inget är alltså nytt, det enda som är nytt, är att man ändrat orsaken till besvären, att det är en noceboeffekt,  av någonting som man varken ser, hör eller luktar med de sinnen vi har, alltså omöjliga att upptäcka och inbilla sig att man blir sjuk av .

Upplysningsvis finns knappt dessa frekvensband (radiofrekvent strålning och mikrovågor) naturligt i vår livsmiljö på jorden. Vilket betyder att varje levande varelse på jorden saknar biologiskt skydd mot dessa våglängder, som numera passera genom kroppsvävnaden.

Den ryska rapporten från 1972, som grundar sig på 1000 vetenskapliga studier, säger att det finns inte den minsta tvekan om att mirkovågor ger andra biologiska effekter än enbart termiska, vilket också bekräftas i nutida forskning, i exempelvis  SSM:s rapport : 2010:44 ISSN: 2000-0456 Recent Research on EMF and Health Risk Seventh annual report from SSM:s Independent Expert Group on Electromagnetic Fields, 2010 , på sidan 9.

Naturlig bakgrundsstrålning är mycket svag

Solens energiflöde i det radiofrekventa bandet

– Solens hela frekvensband inom radiovågorna är 0,000 040,4 µW/m2 i effekttäthet, utan hänsyn till dämpning i atmosfären. Värdet är alltså lägre vid jordytan.

– Det naturliga energiflödet för 3G frekvensband vid lugn sol, beräknas ligger runt 0,000 000 06 µW/m2 i effekttäthet, utan dämpning i atmosfären. Detta frekvensband motsvarar (3G, 4G, 5G, WiFi, bluetooth, babyvakter, det fria frekvensbandet mm).

Enligt SSM mätningar utomhus 2013 exponeras nu befolkningen för mellan 230 -6700  µW/m2 i medeltal i olika orter. Vår kroppsvävnad genomstrålas idag för energidoser runt 2,3 miljarder – 67 miljarder högre strålning. En strålning som dessutom är artificiell mikrovågsstrålning och miljöfrämmande Dessa energiflöden genom vår kroppsvävnad, fanns inte före1990-talet, före utbyggnaden av mobiltelefonin.

– Solfläcksrelaterad utstrålning, tillfälligt höga toppar, i 1-10 GHz-bandet, kan vara minst 0,000 080 µW/m2 i effekttäthet. Vid sällsynta tillfällen under några minuter kan flödesenergin nå upp till 0,000 270 µW/m2, beräknat utan dämpning i atmosfären. På jordytan är alltså strålningen lägre.

– Från universum ett svagt brus, 0,000 000 026 5 µW/m2 i effekttäthet, som har sitt ursprung i Big Bang. Värmeenergin är – 270,45 grader Celsius.

Utifrån ovanstående underlag för naturliga källor för radiofrekvent strålning och mikrovågor, kan det naturliga kontinuerliga bakgrundsbruset beräknas vara vid jordytan runt 0,000 000 5 µW/m2, vilket borde vara ett realistiskt värde för långtidseffekt. Denna långtidsexponering är vi biologiskt anpassade till, med små variationer och högre kortvariga energinivåer.

Som sagt, vi genomstrålas numera med energidoser runt 2,3 miljarder – 67 miljarder högre strålning som passerar genom kroppsvävnaden, beräknat efter SSM:s mätningar 2013. Strålning är dock lika miljöfrämmande för biologiskt liv, som ett syntetisk miljögift som DDT exempelvis, som ju är lika cancerogent som denna mobilstrålning enligt WHO.

Dessa våglängder passerar även genom tyg, fönster, men också genom väggar mm, ingen kommer undan.

Alltså vi är biologiskt anpassade till en nivå av 0,000 000 5 µW/m2 i frekvensbandet mikrovågor 1 m – 10 cm. Som miljövetare är jag införstådd med, att biologiskt liv inte tål högre strålning under en längre tid, än mindre artificiella mikrovågor. Varför förstår inte Socialstyrelsen det? Försiktighetsprincipen borde tillämpas, men istället uppmanade Socialstyrelsen kommunerna att inte följa miljöbalkens försiktighetsprincip, inför 3G-utbyggnaden, vilket är obegripligt.

SSM hänvisar till EU-rådet, som hänvisar till ICNIRP:

-ICNIRP publikationen111(3):300‐306; 2016  Referensvärdet skyddar från 6 minuter till högst 30 minuter,

– ICNIRP HEALTH PHYSICS 97(3):257‐258;2009  – Referensvärdet skyddar inte mot, att barn och organ vid 1,3 meter och kortare absorberar 40 % mer strålning,

–  ICNIRP Healthphysics 82(4):540‐548;2002  – Referensvärdet skyddar inte barn, äldre eller känsliga personer.

Provokationsstudier

Socialstyrelsen har alltid hänvisat till dess provokationsstudier som belägg för att det inte finns vetenskapliga bevis/belägg att elöverkänsligas ohälsa kan relateras till elektromagnetiska fält och strålning. Men den relationen mellan ohälsa och mikrovågsstrålning kunde man se, enligt den Ryska rapporten från 1972.

Dessa forskare, samt SSM, Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten kan inte på något sätt vetenskapligt bekräfta/bevisa, att det verkligen är elöverkänsliga de testat och inte industrilobbyister. Denna vetenskapliga osäkerhet gör att dessa studier faller pladask och saknar allt vetenskapligt värde, som bevis för att elöverkänsliga inte kan relatera sina sjukdomsbesvär till artificiell mikrovågsstrålning.

Intressant är, att denna kategori forskare, inte på 30 år, lyckats ta fram en enda metod att säkerställa, att det verkligen är elöverkänsliga personer de testar och inte industrins lobbyister.

Andra och seriösa forskare har dock tagit fram biomarkörer, som identifierar elöverkänslighet. Förhöjd histamin produktion, förhöjd halt Nitrotyrosin,  förhöjd halt Protein S100BHsp27 och/eller Hsp70 chaperonproteiner(3 förhöjd halt,  minskad mängd 6-hydroxymelatonin sulfat,  hypoperfusion i capsulothalamic (reducerat blodflöde genom thalamus , vilket kan leda till vävnadsskada eller celldöd, vilket tyder på att den inflammatoriska processen involverar det limbiska systemet (ett komplex av nervceller på insidan av hjärnans båda hemisfärer och där känslocentrumet finns). Påverkan på thalamus som trolig orsak till elöverkänslighet, beskrivs redan i den Ryska rapporten 1972.

Forskare som använt sig av provokationsstudier på elöverkänsliga har använt sig av specialgjorda mobiler, med en enda ren signal, trots att det finns vetenskapliga bevisa, att pulsad signal påverkar hjärnan. Denna kategori forskare har alltså medvetet tagit bort den artificiella strålningens egenskaper som kan misstänkas göra folk sjuka/skadade. SSM 2010:44 (ISSN: 2000-0456 Recent Research on EMF and Health Risk Seventh annual report from SSM)

Denna kategori forskare har också medvetet bortsett ifrån att elöverkänsliga inte är en homogen grupp och därmed är det omöjligt att få ett signifikant resultat. Man har heller inte tagit hänsyn till den fördröjningseffekt som elöverkänsliga har och som redan är dokumenterad 1972 i den Ryska samlingsrapporten.

Med tanke på den handläggning som socialstyrelsen haft gällande sjukdomen elöverkänslighet, är det inte konstigt, om dessa närliggande sjukdomar är den största orsaken till ohälsa idag enligt

2010 – 2011 Örebro Landsting Forskningsstrategi Elöverkänslighet, Utmattningssyndrom.

Det är Socialstyrelsen som är ansvarig, övergripande myndigheten, som ger läkarna råd, hur man hjälper sjuka personer, att bli friska eller förbättra sitt hälsotillstånd vid sjukdom. Vilka råd ger ni till läkarna när de möter dessa patienter som blivit sjuka av strålningen eller fått utmattningssyndrom etc

Vilka vetenskapliga metoder används för att fastställa utmattningssyndrom och trötthetssyndrom, samt elöverkänslighet? Det är ju samma symtombild för alla tre sjukdomarna.

Hur kan ni vetenskapligt och medicinskt bekräfta en noceboeffekt? Provokationsstudierna kan ni inte hänvisa till, eftersom varken ni och dessa forskare kan vetenskaplig bevisa att det är elöverkänsliga de testar. Om nu Socialstyrelsen kräver vetenskapligt underlag för sina bedömningar förstås.

Begär svar på mina frågor.

Solveig Silverin, miljöingenjör

Utmattningssyndrom – F43.8

http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/forsakringsmedicinsktbeslutsstod/utmattningssyndrom-f438

Symtom, prognos, behandling

Utmattningssyndrom innebär uttalad fysisk och psykisk utmattning efter långvarigt stress­påslag. Den akuta fasen föregås av en prodromal fas som kan pågå i flera år med fluktuerande symtom. Det akuta insjuknandet innebär allvarligare stadier av psykisk och fysisk utmattning, med en avancerad symtombild. Den akuta fasen avklingar vanligen inom några veckor för att ersättas av en återhämtningsfas, som kan pågå i många år med kvardröjande symtom och uttalad stressintolerans. (se kriterier publicerade i Utmattningssyndrom ­ Stressrelaterad psykisk ohälsa, Socialstyrelsen, 2003). Till symtombilden hör omfattande och funktionsnedsättande kognitiva störningar, ofta i kombination med uttalade affektiva problem (gränsande till depression eller ångestsjukdom), samt olika somatiska symtom.

Behandlingen baseras på psykologiskt stöd för att skapa balans mellan aktivitet och vila, för att undvika återinsjuknande. Symtomatisk behandling inriktas på att understödja sömn och minska oro. Sömnstörning är vanligt och regelbundna vanor och fysisk aktivitet spelar en avgörande roll både för symtomförbättring och för arbetsåtergång. Behandling med psykoterapeutiska metoder kan vara aktuellt.

 Funktionsnedsättning Utmattningssyndrom kan innebära betydande kognitiva svårigheter, exempelvis problem med koncentrationssvårigheter och minnesproblem. Patienten kan få bristande orienteringsförmåga i det initiala skedet. Andra problem är initiativsvårigheter, känslomässig labilitet eller irritabilitet och känslighet för framför allt ljud.  (första tecknen på att elöverkänslighet kan utvecklas) Problem med nedsatt psykisk uthållighet, kroppslig svaghet och uttröttbarhet, sömn och svårigheter att hålla balansen, ibland yrsel, förekommer också.

Aktivitetsbegränsning Aktivitetsbegränsningen innebär att patienten får svårigheter att genomföra arbetsuppgifter som kräver goda kognitiva funktioner som att organisera aktiviteter och att utföra arbete som innebär många olika uppgifter eller möten med många olika personer. Ofta får patienten svårigheter att delta i samtal och att hantera krav eller att göra saker under tidspress.

Rehabiliteringsinformation Rehabiliteringen innefattar livsstilsförändring, stresshantering och gradvis återgång i normaliserad livsföring. Om arbetssituationen är en dominerande stressfaktor är det bra om företagshälsovård och arbetsgivare tidigt kopplas in.

Arbetssituationen kan förändras för att skapa förutsättningar för återgång i tidigare arbete. Ibland kan det vara mer fördelaktigt att rehabilitera till ett annat arbete eller en annan typ av arbetsuppgifter. Välavgränsade och för personen väldefinierade arbetsuppgifter utan krav på många sociala kontakter är ofta att föredra vid återgång i arbete. En gradvis återgång i arbete behövs. Att direkt återgå i fullt arbete är oftast kontraproduktivt.

Försäkringsmedicinsk information Syndromet beror ofta på en kombination av stressfaktorer både privat och på arbetsplatsen under en längre tid.

Viktigt är att uppmärksamma potentiella stressfaktorer även utanför arbetet.

Om arbetssituationen är en dominerande stressfaktor eller om det finns stadigvarande konflikter på arbetsplatsen är en återgång mindre realistisk. Då är det bra om en dialog kring förutsättningar att byta arbetsplats initieras. Fobi ska undvikandereaktioner gentemot arbetsplatsen är inte ovanliga och kan behöva hanteras. (Svensk sjukvård skall alltid skylla på psykiska problem som fobi etc när det själva verket är en miljörelaterad och dålig arbetsmiljö, även ur strålningssynpunkt. Började man rensa ut de trådlösa systemen så kommer hela arbetsmiljön förbättras för alla. En grundläggande faktor miljöfaktor i arbetsmiljön)

Vid långvarigt eller avvikande förlopp görs en förnyad bedömning avseende samsjuklighet eller komplicerande faktorer. Det är viktigt att tidigt få en differentialdiagnostisk bedömning, avseende somatisk eller psykisk sjukdom.

Utmattningssyndrom – F43.8

http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/forsakringsmedicinsktbeslutsstod

Utskriftsdatum: 12 mars 2017

 

Annonser