SBU – om det vetenskapliga värdet i provokationsstudier med subjektiv bedömning

vetenskapligt

En sak är säker SBU vet inte vad provokationsstudier med subjektiv bedömning är. Ändå används denna metod för att bevisa att elöverkänsliga inte kan känna elektromagnetiska fält, där man utgår ifrån att strålskadade personer är en homogen grupp som reagerar samtidigt och likartat på samma fält, från specialgjorda mobiler med en enda ren signal. Samtidigt vet dessa forskarna att de mobiler som används av allmänheten och som strålskadar folk inte avger rena signaler utan är pulsmodulerad, har hoppteknik mm. Man använder inte ens den typ av strålning som skadat personer och som de kan känna av.

Det har även visat sig att de inte ens använder elöverkänsliga personer i tester, utan högintensivanvändare av mobiler som blir varma i örat. Elöverkänslighet är ingen termisk effekt, det är en neurologisk skada som gör att kroppens funktioner inte fungerar normalt. Det är heller ingen allergisk reaktion och därför kan man heller inte använda provokationer på strålskadade, men det är den enda metoden man använder som ”vetenskapligt” bevis att äkta elöverkänsliga/strålskadade inte kan känna fälten och ge ett signifikant resultat. Orsaken till detta är, att skulle man vetenskapligt och medicinskt undersöka elöverkänsliga personer skulle de hitta allvarliga fel i kroppsfunktionen. På mig hittade de bland annat syrebrist i musklerna och troligen hade jag även syrebrist i hjärnan eftersom jag var fruktansvärt trött och kunde knappt tänka. Alltså ett mycket allvarligt tillstånd, som kan skada hjärna och muskler på sikt.

Här kommer svar från SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) om vad de anser om provokationsstudier med subjektiv bedömning som våra ansvariga myndigheter hänvisar till som välgjorda studier.

Min fråga till SBU, som en person svarade på efter mejlväxling där visst missförstånd uppkom, jag försökte förklara metoden på dessa studier utifrån doftöverkänslighet: Med subjektiv bedömning menar jag med, att man skall känna efter om man reagerar på en viss faktor. Exempelvis att man testar doftöverkänslighet med denna typ av provokationer, att känna om man känner någon doft genom att man får någon typ av symtom.

Hur vetenskapligt säkra är denna metod? I en sådan grupp där doftöverkänsliga jämförs med friska frivilliga, kan gruppen doftöverkänsliga inte vara en homogen grupp, som reagerar lika, på samma lukt. Kan man då få ett signifikant vetenskapligt resultat?

Är metoden alltså (subjektiv bedömning) vetenskaplig metod för denna typ av provokationsstudier? Kan man med denna metod vetenskapligt fastställa med säkerhet att doftöverkänsliga reagerar mer på dofter, än friska frivilliga?

Hur ofta använder man provokationsstudier med subjektiv bedömning?

Solveig Silverin, miljöingenjör

 

Jag fick då detta svar från en person inom SBU: ”Jag har aldrig hört talas om subjektiva bedömningstest av den typen du beskriver, och jag ställer mig mycket tveksam till tillförlitligheten i dem om de finns. Jag ställde även frågan till en specialist i arbets- och miljömedicin och inte heller hon har hört talas om några sådana vetenskapliga test.

Det finns ett test som mäter hyperreaktivitet i luftvägarna (Capsaicintest) men detta utvärderas inte med subjektiv bedömning utan spirometri.

 Utan att vara expert på området tror jag inte att den typ av provokationstest som du beskriver har något vetenskapligt värde.”

*

Ytterligare ett svar från SBU, på mitt ursprungliga mejl, där jag frågar:

Hej!

Jag önskar får svar på om en subjektiv bedömning vid provokationsstudier, har så hög kvalitetssäkring, att det kan anses bevisa vetenskapligt ett sjukdomstillstånd. Alltså att man använder subjektiva bedömningar i en provokation, för ett ämne som vetenskapligt bevis för att personer reagerar på ämnet. Är denna typen av provokationsstudier vetenskapligt kvalitetssäkrade? I så fall på vilket sätt, hur går de till?

Man använder exempelvis  provokationer på personer med olika allergier, men baseras resultatet enbart på subjektiv bedömning vid dessa provokationer och anses det vara en vetenskaplig metod för att vetenskapligt säkerställa en allergisk reaktion eller intolerans mot ett ämne?

Utgår man alltid ifrån att en allergisk reaktion är homogen hos en grupp individer, alltså att de reagerar lika snabbt och likartat inom några minuter på ett ämne?

I vilka fall använder man provokationsstudier med subjektiv bedömning, som vetenskapligt belägg för en allergisk reaktion eller annan medicinsk störning i kroppsfunktionen och hur hög anses den vetenskapliga kvaliteten vara hos denna typ av studier?

Mvh

Solveig Silverin,

Svar från annan person inom SBU, som svarar på mitt ursprungliga mejl så här:

Hej!

Frågan du ställer är ju väldigt bred och grundläggande. Ingen här på SBU besitter sådan expertis att vi kan svara på den på rak arm. Vi kan betrakta din fråga som ett förslag till SBU att göra en utvärderingsrappport, men det innebär en prioriterings- och handläggningsprocess på ett par år och det är mycket osäkert om SBU skulle prioritera just detta projekt. Du skriver inte i vilken egenskap du ställer frågan (patient, intresserad person i allmänhet eller sjukvårdspersonal), men mitt förslag är att du vänder dej till närmaste medicinska fakultet där man säkert kan hänvisa till lämplig expert som kan ge ett svar på frågan direkt.

 Vänliga hälsningar

Annonser