Bildskämssjukan var ingen fluga

Istället förbättrade man bildskärmarna och TCO-märkte dem, vilket betydde att de nu blev lågstrålande och inte längre blev ett arbetsmiljöproblem.  Man övergick så småningom till LCD-skrämar då bildskärmar med katodstrålerör hade höga magnetfält samt kunde avge röntgenstrålning om skärmningen var dålig. Vilket den var, för att göra bildskärmarna billigare att tillverka. De som skadades fick verkligen ett helvete. Jag tillhörde dem som skadades av min bildskärm på jobbet, länsstyrelsen i Kalmar län. Bildskärmen hade så stark strålning så flera nyare amalgamplomber sprack sönder, då kvicksilvret i plomberna förångades av strålningen.

Jag sa till min arbetsgivare att denna skärm är beviset för min arbetsskada och den skall undersökas och får därför inte slängas. När jag senare skulle hämta ut bildskärmen för att skicka den till Wallenbergslaboratoriet hade länsstyrelsen skickat den för demontering. Länsstyrelsen förstörde alltså beviset för min arbetsskada och försäkrade övrig personal, eftersom de var rädda för att fler skulle bli skadade som jag. Jag vill påpeka att jag var fullt frisk när jag blev skadad. Jag hade inga andra underliggande sjukdomar. Jag var ingen allergiskt eller överkänslig person. Jag var fullt frisk och hade aldrig varit sjukskriven på min arbetsplats.

I denna film säger professor Sture Lidén från Karolinska institutet, att elöverkänslighet skall tigas ihjäl, men det har de klippt bort. Redan här tjatar man om dessa provokationsstudier med subjektiv bedömning som bevis för att elöverkänsliga inte kan känna fälten. Eftersom elöverkänslighet inte är en homogen grupp kan man Aldrig  får ett signifikant resultat. Metodiken är inte vetenskaplig, men fortfarande nästan 30 år senare har de inte bytt metodik utan har istället förbättrat felkällorna i provokationsstudierna, exempelvis att inte testpersonerna  var elöverkänsliga.

https://www.svtplay.se/video/14038887/flugor/flugor-sasong-1-bildskarmssjukan?start=auto&tab=2011

Annonser