Citat från ” Radarteknikerutbildningen vid FRAS ”: år 1951

Jag var en av de värnpliktiga radarmekaniker, som blev antagen, vid den allra första ”pionjärkursen” den 12/11 – 1951, och som dessutom fick gå påbyggnadskursen  (tillsammans med åtta av mina tidigare kurskamrater)!

Detta innebar att min värnplikt förlängdes med 3 månader . Från normalt 12 till 15 månader.

Men vad gjorde det, för samtidigt, som vi skulle ha muckat, så blev vi,  över en natt, tekniker ! Det var major Nittve C/FRAS, som låg bakom detta beslut!

Från 3:60:- per dag till 525:- per månad, plus natt- och dagtraktamente !

Ett par  kommentarer till ovanstående FRAS-citat. när jag gick ”påbyggnadskursen” tillsammans med den då pågående ”civila” teknikerkursen, så var inte TV aktuellt ännu (TV blev aktuellt först 1958-59), utan det var  FM-radion!

”TV-tiden” blev ett problem, inte bara för FV, utan även för Luftvärnet och Marinen.

År 1952, anses vara ”toppen på det kalla kriget” enligt amerikanerna (se citaten från The Body Electric i pdf  “The Great Big Seal”).

Och, med facit i hand, måste vi hålla med om detta, efter vad som hände här i Sverige, 13 och 16 juni 1952: två svenska flygplan (en DC-3:a och en Catalina) blev nedskjutna av sovjetiskt flyg! 

Detta hände, när vi gick första delen av vår radarutbildning på FRAS/F2   Chefen på den nedskjutna Catalinan var just kapten Sven Törngren, en  av våra chefer på FRAS (och författare till första artikeln i Radar Sickness). Fanjunkare Arbin förde Catalinan, när den sovjetiska  MIG-15 anföll, blev skadad i ena armen, men  lyckades ändå landa flygplanet. Som tur var, så låg ett tyskt handelsfartyg, Münsterland, i närheten och lyckades rädda besättningen.

Denna händelse startade omgående ”skarpt läge” på samtliga våra flygflottiljer´!  Flygplanen laddades med skarp ammunition, och vissa radarstationer införde ”dygnet runt” spaning (s.k. Incicidentberedskap).

Redan 1950 fick samtliga våra flygflottiljer från F1 i Västerås till F21 i Luleå, varsin PJ-21 radartropp.

PJ-21:an var en  transportabel spanings- och stridsledningsradar, bestående av två radarstationer, en spanings- och en höjdmätarradar, både med en pulseffekt på 500 kW! Dessutom fanns en indikatorvagn och två kraftaggregat. PJ-21:an kom att bli stommen i FV:s luftförsvar (1950-1986).

Men för att få ännu bättre räckvidd, så kom redan i slutet av 50-talet stationer med dubbelt så stor räckvidd som PJ-21:an, hela 400 km! Denna station PS-08 hade en pulseffekt på 2,5 MW! Och ser vi ännu längre fram, till slutet av 60-talet, så kom PS-66:an med en pulseffekt på hela 20 MW!

PS-66:an hade en klystron som sändare. Detta visar att radarutvecklingen var otroligt snabb under 50-,60-och 70-talet! Under dessa år talade vi i FV om stridsledningssystem: typ STRIL 50,STRIL 59, STRIL 60, STRIL 90 och StriC.

F.o.m. STRIL 59, så blev stridsledningen ”digital”. Man började använda datorer, styrdata och ”rullbollar”, (samtliga av fabrikat  Standard Radio).

Man förstår att Sven Törngren och Brämming var oroade,  när vi från 1950 och framåt, för det första började använda mikrovågor, som man inte hade  någon kunskap om, och för det andra med höga pulseffekter, betydligt högre än vår kära ”gamla” ERIIIB (som orsakade ”Radarsjukan på sin tid)!

Problemet med ERIIIB, PS-41 och PJ-21 var att de samtliga var transportabla, vilket innebar att avståndet mellan radarstationerna och radarpersonal ofta var mindre än 50m, (under ”drift”) !  Det var ofrånkomligt att ”bestrålningen” från back- och sidolober också var ganska hög, eftersom ”antennhöjden” sällan var högre än 3,5m  (speciellt, när de var uppställda på ett flygfält)!

Din vän ”teniknörden” nämner bl.a. radarsiktet PS-02/A, som satt i Draken  Redan i slutet av 50-talet (57-58) utvärderade” FOA denna station. Vi på CVA (4 man från avd. 272) erbjöds att få gå den första kursen på denna ”teststation”. Kursen hölls i den ”ärevördiga” FOA3-baracken vid Bromma flygplats. Som jag kommer ihåg, efter c:a 60 år, så hade denna station ett helt annat antennrörelsemönster än de stationer, som vi då använde i t.ex  Venom, S-18, Lansen och Hawker Hunter, den var ”spiralavsökande”.

Det bör kanske påpekas, att under 40- och 50-talet så användes fortfarande inga halvledare i radarstationer, med undantag av ”germaniumdetektorn” förstås! Men i PS-02/A använde man sig av ett mellanting, man använde bl.a. ”subminiatyrrör”!

Ett annat påpekande, din ”vän” känner tydligen inte till, att radarn skall vara avslagen, när flygplanet körs på  marken! Radarn får endast vara påslagen vid service, och då på en speciellt anvisad plats! Ett annat klassiskt påstående, om hur mikrovågsugnen uppfanns, nämns också! Jobbar man hos Raytheon i USA, som  Percy Spencer gjorde, så borde man verkligen känna till att ” radiovågor” kunde ge upphov till värme!  Det  kände man till redan i ”radiorörens barndom”, på 20-talet!  På 30-talet började  man dessutom att  använda ”kortvåg” som ”värmealstrare” på våra sjukhus!

De engelska ingenjörerna J.T. Randall och A.H. Boot konstaterade redan den 21:e feb. 1940, när de startade världens första Cavity Magnetron: att när man satte handen framför ”outputten”, så blev den obehagligt varm!

För att återgå till användandet av kortvåg, som ”värmealstrare” på våra sjukhus, så undrar man: när började man använda mikrovågor och hur mycket kände man till om riskerna? Just den sista frågan, om riskerna, den kan man idag ifrågasätta, när man för det första har läst Socialdepartementets ”Betänkande om kortvågsutredredningar” ( pdf:  Radar Sickness) som kom  så sent som 1981, angående brännskador, som erhållits vid kortvågs- och mikrovågsbehandlingar, och för det andra, om man själv dessutom någon gång har blivit behandlad med kortvåg ”på ett tvivelaktigt sätt”! —.   Från 1949 till 1959 sökte jag själv läkarhjälp, fem ggr., för en bihåleinfektion. I tre av fallen fick jag omgående hjälp (man ”tömde” bihålan, från var!), i de två andra fallen så behandldes jag  med värmelampa och kortvåg  Behandlingen med värmelampa kan man kanske också ifrågasätta. Först värma upp kinden med värmelampan och därefter gå ut i minus 20 graders kyla (som det var i det aktuella fallet)!  Kortvågsbehandlingen skedde i början av 1955, i Västerås. Jag blev remitterad från ”Sjukan” på F1 till ”Sjukstugan” på FCS  (Flygvapnets centrala skolor i V-ås).

Jag förväntade mig även här, att bli behandlad med värmelampa, men istället så försökte man applicera en platta på kinden. Jag frågade vad man hade tänkt göra och fick till svar, att man hade tänkt använda kortvåg (!). Men, jag kommer också ihåg, så  löste inte kortvågsbehandlingen mina besvär!

Vilken utbildning och kunskap hade man egentligen (på 50-talet), när de gällde radiovågor ?  

Huvudet, vår viktigaste kroppsdel, skall man absolut inte värmebehandla med radiovågor!

När man läser Socialdepartementets Betänkande, så kan man misstänka att många blev skadade p.g.a. denna okunskap! Att metallföremål fungerar som mottagare- och sändareantenner, när de utsätts för ett elektromagnetiska fält, är ett mycket viktigt påpekande!

Jag har förvånats över, att ingen hitintills har varnat för att vanliga glasögon, som sitter runt c:a 60%  av huvudet, fungerar som en mikrovågsantenn, när man t.ex. sitter i en bil och talar i en mobiltelefon, med eller utan ”handsfree” (kommentar från en expert:  har inte  någon större betydelse, eftersom ”The Faraday Effect” ändå är så hög innuti bilen)!

Som ovanstående visar, så finns det många sätt, som mikrovågor kan skada eller har skadat människor, utan deras vetskap!

Eftersom mitt ”mikrovågsintresse” huvudsakligen har varit riktat mot det ”militära användandet” av mikrovågor, så har de flesta artiklar, som jag har samlat på mig, handlat just om militärens problem.

Stanislaw Szmigielskis artikel om ”Polsk militär” (ingående i pdf-en  Radar Sickness) är kanske den mest intressanta, som jag har !

Och jag ställer här en fråga om just denna artikel:

Varför har inte denna ”cancerrapport” blivit mera uppmärksammad ?

Jag har bara sett/hittat en enda kommentar, från Microwave News, (10 år senare, 1995)!

Angående ”källan” (Elteknik: F. Leary) till  major Brämmings artikel, så anser jag även idag (58 år senare) att kunskapsnivån om mikrovågor redan då var stor, ja rent av överraskande stor!

Jag hoppas att några av mina ”historiska minnen” kan vara till hjälp, om några nya ”tekniknördar” hör av sig. Jag sänder med några ”egna pdf-er” typ minnesantekningar.

M.v.h:

Johnny Kruse

Läs mer här:

DIV. 01

Jerry Flynn B.S.

LINKEN orig.

MW varningar

The Great Seal Bug

 

Annonser