Skrivet 2002 – ”Vi behöver en ny verklighetstolkning som gör att sakerna faller på plats – -”

Publicerad: 2002-04-29

Artikel av Jon Weman

Ju mer vi är tillsammans

 Sören Gyll, nu boss för Svenskt Näringsliv, satsar inga särskilda kampanjpengar på en borgerlig valseger i höst. Men utanför mediernas strålkastarljus jobbar man på andra sätt.

Jon Weman om konsten att få socialdemokrater (alla partier, min kommentar) att trivas med arbetsgivarnas åsikter

”Vi behöver en ny verklighetstolkning som gör att sakerna faller på plats, ty maktens stabilaste fundament är kontrollen över begreppen och verklighetsuppfattningen. Det ideologiska herraväldet är säkrare än det som utövas med hjälp av stridsvagnar och bajonetter. Den som har tolkningsföreträde på verkligheten, den har makt.” Så skrev en gång dåvarande SAF:s konsult Patrik Engellau.

Ända sedan 70-talet har organisationen i denna anda bearbetat medier, makthavare och allmänhet, producerat ideologiskt korrekta forskningsrapporter och propagerat för oreglerad marknadsekonomi genom att subventionera förlaget Timbros marknadsmässigt olönsamma bokutgivning.

I den klassiska studien av Engellaus amerikanska förebilder, Alex Careys Deterring Democracy, kan man hitta närmre instruktioner för hur ideologiskt herravälde skall uppnås. Både samhällets ”trädtoppar” (opinionsbildare och beslutsfattare) och ”gräsrötter” måste bearbetas, vilket kräver skilda metoder och skilda budskap. Personlig och informell dialog är överlägsen enkelriktad masspropaganda – om dialogen sköts professionellt från den ena samtalspartnerns sida.

Efter just dessa principer fortsätter SAF:s arvtagare Svenskt Näringsliv arbetet nu under våren, valåret 2002.

Bland samhällets trädtoppar pågår just nu ett projekt kallat Forum För Samhällsbyggare, med den uttalade målsättningen att skapa ett nätverk där unga politiker och företagare kan knyta kontakter och få förståelse för varandra.

Politikerna som är med tycks alla vara – socialdemokrater. Den nationelle projektledaren Eric Vänerlöf och de regionala samordnarna Robert Noord, Madelene Nyström, Caroline Nyberg, Mikael Granstedt och Håkan Liljeblad har alla gjort politisk karriär genom SSU och är socialdemokratiska kommunpolitiker, distriktsombudsmän eller politiskt sakkunniga – och numera avlönade av Forum För Samhällsbyggare, vars pengar kommer från företagen i nätverket och från Svenskt Näringsliv. På projektets hemsida nämns som medlemmar i nätverket ”ett 80-tal socialdemokratiska politiker, entreprenörer och chefer”. Bland dem återfinns minst en riksdagsledamot, Cinnika Beiming.

Bland företagen i nätverket finns PR-byrån Kreab, som lagt upp Forum För Samhällsbyggares hemsida och hjälpt till att arrangera diverse evenemang. Kreab står nära moderaterna och har engagerat sig i en kampanj för privatiserade fängelser. Ägaren och vd:n Peje Emilsson är även styrelseordförande i Kunskapsskolan AB, som driver tolv privata skolor runt om i landet. Han pläderar i senaste numret av tidningen Svensk Tidskrift för vinstdrivande företag inom vård, skola och omsorg (med argumentet att svenska kommuner och landsting redan köper till exempel mat från vinstdrivande företag).

På organisationens första större arrangemang, Öppet Forum på Medborgarhuset i Stockholm, var en av två värdar Henrik Borelius från Attendo Care. Attendo Care är före detta Partena Care, landets största privata vårdföretag och ökänt efter rapporter om vanvård, brutna avtal och skandaler.

Vid ett annat tillfälle fick politikerna i nätverket möta The Empower Group, en intressent i privatiserad arbetsförmedling/AMS-verksamhet. Mötet gick under rubriken Är det rätt att tjäna pengar på andras olycka?

När Forum För Samhällsbyggare beskriver sina egna aktiviteter är det vissa formuleringar som återkommer. Man möts och lär sig förstå varandra under ”mysiga”, ”avspända” eller ”avslappnade” former, gärna över ”en god bit mat”. Påfallande ofta också med inslag av god dryck. Över baren eller på krogrundan blir de avspända samtalen än mer avspända.

Mellan tuggorna och klunkarna diskuterar man till exempel ”om alla skatter är nödvändiga och vilken funktion de har” med LO-ekonomen Mats Morin.

Studiebesök – kombinerade med en god bit mat – och rollspel är andra populära arbetssätt. Politikerna får pröva på att vara företagsledare, och vice versa, för en dag. Ingen kan väl invända mot att våra makthavare får en mer allsidig bild av verkligheten?

För samhällets gräsrötter finns andra strategier. Helst skall rötterna naturligtvis formas innan de är färdigvuxna.

Just nu turnerar kampanjen Radar på landets gymnasieskolor. Under en halvdag skall eleverna få lära sig om ”framtidens arbetsmarknad”. Eleverna ser på film, får tips om hur de skall skriva jobbansökningar och pratar med lokala arbetsgivare.

Rollspel återkommer ännu en gång som arbetsmetod. Denna gång är det eleverna som får pröva på en personalchefs perspektiv.

Sedan blir det ideologi light: en Radar-representant håller föredrag om den nya kunskapsekonomin och nätverkssamhället, där vi alla är medarbetare och symbolanalytiker och det gamla klassamhällets motsättningar upplösts i intet. I bästa Vecko-Revyn-stil får eleverna göra ett personlighetstest och fastställa vilken nätverkartyp de är.

– Hela tiden verkade det som om de ville att vi alla skulle känna oss som chefer eller företagare, berättar Fredrik Åslund från S:t Eskilsskolan i Eskilstuna. Som att i framtiden skulle det bara finnas arbeten som var otroligt fria, utvecklande och kvalificerade.

Inlindat i det hela finns ett betydligt mer kontroversiellt budskap:

– Och så skulle man ställa in sig på att inte räkna med ett fast jobb. Det var flexibilitet och projektanställningar som gällde.

På kampanjens hemsida kan man spela spel också. Testa din förmåga som entreprenör och nätverkare, krama så många som möjligt och fixa därigenom en festival i sommar.

Radar backas upp med en studiedag för lärarna, läromedel inklusive videofilmer, och färdigplanerade lektionsupplägg. Allt levereras gratis – av samma intressenter som en gång drev på de hårda nedskärningarna i skolan.

Innan man börjar fascineras för mycket över allt det smarta PR-arbetet kan det vara bra att minnas vad strukturomvandlingen mänskligt har inneburit i Sverige.

I det nya arbetslivet höjs tempot och våra dygn och veckor styckas upp av allt mer tvångsflexibilisering. Projektanställningarna, personaluthyrningsföretagen och alla andra nyskapande anställningsformer har inte gett oss större frihet och rörlighet än vad vi hade förut – det har faktiskt aldrig varit speciellt svårt att säga upp sig från ett arbete man tröttnat på. Det som ökat är arbetsgivarnas frihet att godtyckligt göra sig av med överflödiga eller obekväma personer. Genom sociala nedskärningar och privatiseringar underkastas allt större delar av samhället marknadens logik, där vårt värde avgörs av vår köpkraft.

I näringslivets opinionsbildning – som av ETC uppskattats omsätta lågt räknat en halv miljard kronor om året, mer än tre gånger så mycket pengar som alla de politiska partierna tillsammans – finns något för alla.

”Samhällsbyggarnas” äldre politikerkollegor i Sveriges riksdag och Europaparlamentet bearbetas sedan 1980 i Sällskapet Politik & Näringsliv, där de lär sig förstå företagens perspektiv genom seminarier, studieresor och ”kvalificerade praktik- och studiebesök” i näringslivet.

Förra årets studieresa gick till det nyliberala föregångslandet Irland, där de folkvalda särskilt fick studera ”det strukturella förändringsarbetet”. Irlands strategi är även känd som social dumpning – att dra till sig utländska investeringar genom att skära ned, sänka skatter och avreglera mer än alla andra.

En majoritet av sällskapets 121 medlemmar kommer från det borgerliga blocket, men här återfinns även 35 socialdemokrater liksom, bland andra, vänsterpartiets ekonomiske talesman Lennart Beijer och miljöpartiets Per Gahrton.

– Jag ser det som ett bra sätt att hålla mig à jour med vad som händer i näringslivet, säger Beijer, som själv deltog i en SPN-anordnad praktik i somras.

– Visst kan bilden man får kanske påverkas av att det är företagsledningen som planerar aktiviteterna under praktiken. Men jag insisterar alltid på att få tala med fackrepresentanter.

Han tycker att problemet snarare är att andra grupper i samhället inte har samma möjligheter att ge riksdagsmännen sin syn på olika frågor.

– Tyvärr är det ju så att systemet ger en viss fördel för dem med lite mer ekonomiska muskler.

De nya proteströrelserna bemöts genom en ”globaliseringsturné” där bland andra Mauricio Rojas, känd för att ha kallat Attac huliganer, deltar. Turnén går till universitet och högskolor, bjuder studenterna på gratis fika och mat med propaganda: ”Vi vill träffa Dig!” Retoriken hyllar marknadsekonomi och frihandel i ganska allmänna termer utan att gå in på besvärande detaljer i kritiken mot WTO:s avtal. Det finns ett personlighetstest här också – ”vilken globaliseringstyp är du?”.

I storsatsningen Lyftet ordnar man en serie ”rådslagsmöten” mellan företagare och ospecificerade ”andra intressenter”. Över 7 000 personer sammanlagt beräknas delta över hela landet. Syftet är att lyfta fram ”tillväxtfrågor”: ”Debatten måste handla mer om hur resurser skapas än hur de fördelas”, säger ordföranden Sören Gyll. Projektet presenterades i slutet av förra året för utvalda riksdagsledamöter via Sällskapet Politik och Näringsliv.

Alltihop görs utan större buller och bång i media; utan att utmana motståndarna till polemik; helst låtsas man inte om att det är kontroversiella politiska budskap som förs fram; helst ska inte avsändaren märkas alltför tydligt. Om Forum för Samhällsbyggare sa dåvarande Industriförbundets vice vd H G Wessberg till Dagens Nyheter: ”Industriförbundet har inga ambitioner att vara synligt i det här projektet.”

Det är bättre att upprätthålla det ideologiska herraväldet lite diskret med hjälp av rollspel, personlighetstester och avspända diskussioner över god mat och dryck.

Jon Weman

 

Annonser