Information till Strålsäkerhetsmyndigheten, Folkhälsomyndigheten och Arbetsmiljöverket från Elöverkänsligas Riksförbund

19 december 2018

Föreläsare och text Linda Berling Nieuwenhuizen

Tack för att vi har fått komma hit till detta samrådsmöte rörande 5G och representera våra medlemmar i Elöverkänsligas Riksförbund. Jag sitter i förbundsstyrelsen och min kollega Egon Reiver är ordförande i Jönköpings länsförening. Jag vill understryka att vårt framträdande här idag inte handlar om synpunkter eller åsikter utan om ren och skär överlevnad.

Vi förutsätter öppenhet och transparens samt att vårt anförande tas till protokollet och läggs till handlingarna med diarienummer. Ni kommer få en skriftlig kopia på anförandet efteråt. Jag tänkte berätta för er hur vi elöverkänsliga i förbundet har det kopplat till strålning. Jag börjar med en kort historik och en tillbakablick för att sedan komma till 5G och de elöverkänsligas situation.

Kort bakgrund:

FEB har funnits sedan 1987. 1995 blev elöverkänslighet erkänt som ett funktionshinder i Sverige. Enligt SoS:s rapport från 2009 är 3,2% av befolkningen elöverkänsliga, d v s ca 300 000. Tusentals personer runt om i landet är nu djupt oroade över 5G och vad det de facto innebär för oss elöverkänsliga.

Säkerhetstänk:

Sedan barndomen har vi lärt att tänka på vår säkerhet och på konsekvenserna, man står inte för nära någon som slår med ett bollträ, man står heller inte framför någon som skjuter med luftgevär, vi tar på oss cykelhjälm, flytväst och bilbälte, allt för att säkerställa att vi skadar oss så lite som möjligt om olyckan är framme. Detta säkerhets- och konsekvenstänk skapar också en känsla av trygghet. Vi har i vårt land en mängd statliga myndigheter och verk som ska garantera säkerhet, trygghet och service, dessa institutioner finansieras via skatten. Strålsäkerhetsmyndigheten och Folkhälsomyndigheten är exempel på sådana institutioner. Vanligt folk har i Sverige hög tillit och tilltro till dessa våra institutioner, det hade även vi elöverkänsliga i förbundet, tills vi blev skadade och sjuka. Vi har tyvärr tappat förtroendet för Strålsäkerhetsmyndigheten, på goda grunder och med all rätt, eftersom våra liv slagits i spillror. Vi anser att det ligger i Strålsäkerhetsmyndighetens intresse att återupprätta det förtroendet, förhoppningsvis är detta samråd ett steg åt rätt håll.

Nu står 5G för dörren och de nordiska ministrarna har uttalat att de vill se Norden som ett sammanlänkat 5G-område, det första i världen. 5G innebär att befolkningen utsätts för höga nivåer av mikrovågor dygnet och året runt – utan att kunna välja bort det. För oss elöverkänsliga, som tål en tusendel av vad vanligt folk klarar, är 5G ett gigantiskt och dödligt projekt. Vi förvånas och upprörs över att ingen nationell debatt och diskussion förts. Locket är lagt och ligger på. Försiktighetsprincipen och Miljöbalken är totalt åsidosatt i regeringens iver att hjälpa Ericsson, till och med kungahuset agerar i propagandasyfte. Vi undrar var säkerhetstänket och konsekvenstänket vi lärt oss tagit vägen i 5G-frågan. Vi undrar hur detta är förenligt med folkrätten.

Som sagt, för oss som är överkänsliga är 5G ett reellt dödshot, för oss handlar det om hur vi ska överleva om 5G blir verklighet. Vi klarar inte ens av de nivåer av mikrovågsstrålning och annan trådlös teknik som finns idag. De flesta svenska stadskärnor är som mikrovågsugnar och samhället i stort kan liknas vid en skyskraps-sandwich av lager på lager med strålning från trådlös teknik; master/antenner/basstationer, publikt wifi, mobiltelefoni etcetera i utomhusmiljön. Likadant ser det ut inomhus med routrar/accesspunkter, skärmar och smarta telefoner samt annan smart och trådlös teknik. Vi anser att strålningsribban bör läggas lågt så att de överkänsliga kan inkluderas i samhällslivet.

Att vara elöverkänslig 2018 är i princip en omöjlig ekvation, det finns inte många ställen som är fredade, s k vita fläckar, varför många elöverkänsliga måste fly sina hem. Det kan vara en ny mast som kommit upp i närheten eller att en granne skaffat ett trådlöst nätverk, en smart elmätare eller robotgräsklippare; som för vår ordförande Marianne Ketti. Hennes granne skaffade i somras en 5G-gräsklippare och slog ut Mariannes hälsa, bland annat tarmen slutade fungera och hon fick blodförgiftning. Hon är dock lindrigt drabbat i jämförelse med andra elöverkänsliga. Det är heller inte ovanligt att våra medlemmar ständigt flyttar runt och blir så kallade ”elflyktingar” eftersom de inte har någonstans att ta vägen.

Ex på hur några medlemmar har det. Det är tyvärr vanligt att medlemmar tar livet av sig som en sista utväg, de orkar helt enkelt inte leva isolerade och utestängda från världen.

En 20-årig kille i en mindre ort i VG tog livet av sig, han var elöverkänslig och orkade inte mer.

En vuxen man skrev ett avskedsbrev till sin familj och tog sitt liv. I brevet berättade han att de inte behövde oroa sig för att de gjort något fel, han orkade inte med sin elöverkänslighet.

Natalia 18 år, sitter i förbundsstyrelsen, har bara sporadiskt kunnat gå i skolan och haft hemundervisning, har toppbetyg men lider av socialt utanförskap med jämnåriga då hon knappt kan vara någonstans på grund av trådlös teknik.

Ingrid 85+ sitter i sin lägenhet i centrala Svedala, insvept i skyddstyger i sin fåtölj i vardagsrummet och sover i baldakin. Hon kan knappt vara i köket – gör ofta i ordning snabbmat och flyr in till fåtöljen igen. Helst går hon inte ut eftersom strålningsnivåerna visar skyhöga värden, men är tvungen när hon ska till Apoteket, handla och dylikt.

En man, 63, bor utanför Kalmar. Var tvungen att flytta från sitt hem i Uppsala då strålningsvärdena där var för höga. Han valde att köpa sig ett torp på landet i närheten av sin dotter i Småland, men fick lämna sambon i Uppsala. Han har ständig huvudvärk och miljön där han nu bor är inte bra men ändå mycket bättre än i Uppsala. Magnus funderar på att bygga sig ett underjordiskt rum att sova i.

En medelålders kvinna i Götene, blev riktigt sjuk när kommunen införde Wimax och har sedan dess fått flytta många gånger. Hon blir sjuk, sängliggande i flera månader, av att bara besöka vårdcentralen där det införts wifi. Hon kan i princip inte lämna huset utan att bli sjuk lång tid efteråt. Hennes man får göra alla utfärder/ärenden och har med åren dragit på sig hjärtsvikt.

Tommy, 50+, sitter i förbundsstyrelsen, bor i Umeå och arbetar i skärmade och sanerade lokaler på Telia.

Veronica, 40+, bor i Sandviken, arbetar i skärmade och sanerade lokaler på Skatteverket.

Gertrud, 60+, Bollnäs, sitter i förbundsstyrelsen och arbetade tidigare som rektor. Hon blev överkänslig när en router sattes upp utanför hennes kontor. Hon blev utköpt efter ett år och är idag inskriven på Arbetsförmedlingen.

Anita, 58 år, är död. Hon bodde i en lgh i centrala Söderhamn, hon hade högt blodtryck och diabetes. Hon fick fly för att rehabilitera sig 5 v hos vår ordförande. Blodtrycket och diabetesen stabiliserades. Då hon återvände till sitt hem dröjde det inte länge förrän hon åter försämrades, blev medvetslös och dog. Hon tålde inte de höga nivåerna av mikrovågsstrålning där hon bodde.

Själv arbetar jag sedan 2005 som gymnasielärare i Sam och Sve, på den femte största skolan i landet med över 2000 elever och 300 personal. Lärplattformen är digital och vi arbetar enligt en-till-en, d v s eleverna får låna en laptop under sin studietid. Elever och personals laptopar och smarta telefoner söker efter nätverk via 180 routrar samt antenner/master/basstationer utifrån. Telia har en antenn med 4G+ som faller med fri optisk sikt över vårt skolområde, med värden som visar tusentals mikrowatt. Så här ser det ut på de flesta av landets skolor.

Min bägare blev full 2014 och jag utvecklade elöverkänslighet. Jag har haft turen att ha en förstående arbetsgivare. Idag undervisar jag i sanerade och skärmade lokaler utan trådlös teknik – vilket fungerar utmärkt.

När en person drabbas av elöverkänslighet vänds livet uppochned för hela familjen, många sägs upp från sina arbeten, tvingas leva på sjuklön och i stor isolering från övriga samhället. Det finns hur många krossade livsöden som helst bland oss elöverkänsliga och i förbundet. Långa utbildningar och ett ännu längre arbetsliv går till spillo för att hamna mellan stolarna som elöverkänslig i vården och hos Försäkringskassan. Rent samhällsekonomiskt spills oerhörda resurser.

Barnen:

Det värsta är ändå barnens situation, de är känsligare för strålning än vuxna. Vi utsätter dem hela skoldagen för strålning och sedan i våra hem. Vi har ca 100 barn i förbundet som är överkänsliga, de kan inte gå i vanlig skola utan hänvisas till hemundervisning eller ingen undervisning alls och drabbas av ett fruktansvärt socialt utanförskap. Som om inte detta vore nog är det vanligt att familjerna utreds, då vi har skolplikt. En del familjer väljer att flytta utomlands för att få behålla sina barn och vågar inte komma hem igen.

För några år sedan blev en 12-årig pojke utsatt för ett mediadrev, han försökte då ta sitt liv gm att hänga sig. Grenen gick som tur var av. När man frågade honom varför han försökte ta sitt liv sa han: ”jag finns ju ändå inte, det står till och med i tidningen!”.

 

Vi är helt vanliga människor, med vanliga arbeten som lever familjeliv, betalar skatt på våra löner och moms på varenda chokladbit vi köper, precis som alla andra. Vi kan dock inte begagna oss av samhällets gemensamma verksamheter som vi betalar för.

När ska vi kunna åka till sjukhus och skola utan att bli sjukare?

När ska vi ens klara av att åka, buss, tåg, flyg, ambulans och taxi?

När ska vi få gå till bibliotek, badhus, teater, museum och musikarrangemang?

När ska vi ges möjlighet att nyttja de offentliga verksamheter som vi betalar för?

 

När ska jag kunna följa med min 9-åring Otto till tandläkaren eller min 11-åring John till akuten när han skadat sig?

När ska jag kunna undervisa som vanligt igen på alla program?

När ska jag kunna gå på stan och shoppa med mina vuxna döttrar Vera och Dunja eller bara luncha med min äldste son Max?

 

När ska jag och alla andra elöverkänsliga inkluderas i samhället och få del av våra medborgerliga och mänskliga rättigheter?

 

Definitivt inte om 5G blir verklighet. Vi väntar på den dagen då staten sänker gränsvärdena för mikrovågsstrålning dramatiskt till nivåer som vi alla – även elöverkänsliga, barn, unga och sjuka – tål. En del länder gör redan detta; Italien, Frankrike, Belgien och Ryssland.

 

Våra frågor till SSM och andra myndigheter med ansvar för folkhälsa och mänskliga rättigheter är:

Hur ska ni agera för att vi ska överleva? Vi är svenska medborgare, senast jag tittade i mitt pass var jag svensk. Det innebär att jag och alla vi andra svenskar har garanterade mänskliga fri- och rättigheter; rätten till liv, rätten att umgås med nära och kära, rätten att kunna röra sig fritt i samhället och kunna begagna oss av såväl offentliga som privata verksamheter.

 

Tills dess att vi återfår allt detta som tagits från oss, fortsätter vi informera och varna andra, likt de kanariefåglar man förr hade nere i gruvorna. De slutade kvittra när syret var slut. Vi kvittrar allt vi kan där vi sitter isolerade i våra burar tills vi trillar av pinn. Vi gör det för att vi måste, vi har inte något val. Vi överlever inte 5G. Vi vet av egen och andras erfarenhet att vi måste börja problematisera den trådlösa tekniken – inte bara se till dess positiva egenskaper utan även de negativa.

 

Det är vår plikt att sparka mot ekrarna i ondskans hjul. Ja, det finns ondska i råkapitalismen. Telekomindustrin är den i särklass starkaste ekonomiska motorn i EU och kan skada människor i sin giriga framfart. Vi har sett det hända förr med tobak, DDT, asbest och Bly. Här behöver Strålsäkerhetsmyndigheten och Folkhälsomyndigheten rannsaka sig och inte i första hand gå industrins ärenden, i varje fall inte på bekostnad av folkhälsan.

Vårt förbund hävdar att 5G strider mot folkrätt i synnerhet och folkvett i allmänhet och kräver att 5G stoppas!

 

 

Avslutningsvis:

Medlemmarna i förbundet är experter på EMF, trådlös teknik och dess effekter. Vi vill ha en fortsatt dialog och samråd med er, därför valde vi att komma hit idag. Om ni är uppriktigt intresserade av att ha ena dialog med oss och säkra vår överlevnad samt lära er mer om och av oss, är ni hjärtligt välkomna till vårt representantskapsmöte i vår, 24:e maj i Orsa, i bruksmiljö. Vi ordnar kost och logi. Jag ska hälsa från vår ordförande Marianne Ketti, vilken ni säkerligen redan varit i kontakt med, att alla myndigheter representerade här idag är varmt välkomna! Jag vill idag veta om ni kommer acceptera vår inbjudan och närvara.

 

Jag skickar runt intresseanmälan där ni kan fylla i namn och kontaktuppgifter, en kopia av mitt anförande samt en guide-line man tagit fram i Europa för prevention och behandling av EHS-relaterade sjukdomar.

 

Tack för att ni lyssnade!

Annonser