Som elöverkänslig är man rättslös och fredlös – Det har väl mobilindustrin bestämt – Men elöverkänslighet är numera ett världshälsoproblem

I 10 år har jag plågats av en radiosignal genom mitt hus. Kanske mer rätt en radiolänk. I takt med att strålningen ökar har jag skärmat av huset, men då ökar signalen ytterligare, vilket tyder på en radiolänk som går marknära och träffar bara mitt hus här. Jag har gjort en tidigare film där jag visar att signalen bara ligger på mitt hus. Av en slump upptäckte jag dock samma signal 100 mil från min bostadsort i skogen utanför Umeå.

Säkert finns den på fler ställen, men trots att jag gjort mätningar när jag kört runt i Sverige ett par gånger, så har jag inte träffat på denna signal på annan plats än bara hemma på min bostad och utanför Umeå.

Jag har begärt hjälp att få veta vems signal det är, men nekas detta. Två gånger har jag drivit frågan rättsligt. Förra våren blev jag plötsligt exponerad för så hög strålning att jag fick hjärtrusning, förlorade närminnet och fick syrebrist i hjärnan. Jag vet faktiskt inte hur det hade gått om inte min dotter ringt ambulansen. Om jag hade dött? Syrebrist i hjärnan är ett allvarligt tillstånd. Jag har efter det märkt att jag fått problem med minnet, att hitta ord, särskilt tydligt blir det, när jag är påverkad av strålning som nu. Som elöverkänslig är man rättslös och fredlös. Eftersom jag inte håller tyst, finns det anledning att få tyst på mig. Jag har ju hunnit skaffa mig en hel del kunskap genom åren.

 

I den här filmen visar jag att strålningen ligger på mitt hus. Post och Telestyrelsen som fått höra signalen vet inte vad det är . Signalen kommer främst från söder.