Europaparlamentet

EUROPAPARLAMENTET

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//NONSGML+COMPARL+PE-416.575+01+DOC+PDF+V0//SV&language=SV

P6_TA(2009)0216

Europaparlamentets resolution av den 2 april 2009 om hälsoproblem i samband med elektromagnetiska fält (2008/2211(INI)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av artiklarna 137, 152 och 174 i EG-fördraget om en hög nivå på folkhälso- och miljöskyddet och på arbetstagarnas hälsoskydd och säkerhet,

med beaktande av rådets rekommendation 1999/519/EG av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (från 0 Hz till 300 GHz) (1) och kommissionens rapport av den 1 september 2008 om tillämpningen av denna rekommendation (KOM(2008)0532),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/40/EG av den 29 april 2004 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (elektromagnetiska fält) (2),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse (3) och med beaktande av de respektive harmoniserade säkerhetsnormerna för mobiltelefoner och basstationer,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/95/EG av den 12 december 2006 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spänningsgränser (4),

med beaktande av sin resolution av den 4 september 2008 om halvtidsöversyn av den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010 (5),

med beaktande av sin ståndpunkt av den 10 mars 1999 om förslaget till rådets rekommendation om begränsning av befolkningens exponering för elektromagnetiska fält 0 Hz–300 GHz (6),

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0089/2009), och av följande skäl:

A. Elektromagnetiska fält förekommer i naturen och har således alltid funnits på jorden. Under de senaste årtiondena har dock miljöexponeringen för källor med elektromagnetiska fält som skapats av människan regelbundet ökat på grund av efterfrågan på elektricitet, den allt mer specialiserade trådlösa tekniken och förändringar i samhällsstrukturen. Detta medför att alla i dag exponeras för en komplex blandning av elektriska och magnetiska fält i olika frekvensintervall, såväl i hemmet som på arbetet.

B.   Tekniken med trådlösa apparater (mobiltelefoner, WiFi, Wi-Max, Bluetooth, fasta trådlösa DECT-telefoner) är en källa till elektromagnetiska fält som kan ha skadliga effekter på människors hälsa.

C.  En majoritet av EU-medborgarna, i synnerhet ungdomar mellan 10 och 20 år, använder mobiltelefoner, som är funktionella och populära nyttoapparater. Det råder fortfarande osäkerhet kring deras eventuella hälsorisker, särskilt för ungdomar, vars hjärnor fortfarande utvecklas.

D.Debatten inom forskarsamfundet om de eventuella hälsoriskerna med elektromagnetiska fält har intensifierats sedan det den 12 juli 1999 fastställdes gränser för allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz–300 GHz) i rekommendation 1999/519/EG.

E.  Trots avsaknaden av definitiva slutsatser från forskarsamfundet har vissa nationella och regionala förvaltningar i Kina, Schweiz och Ryssland samt i minst nio EU-medlemsstater fastställt så kallade förebyggande exponeringsgränser som är lägre än de som förespråkas av kommissionen och dess oberoende vetenskapliga kommitté, Vetenskapliga kommittén för nya och nyligen identifierade hälsorisker (7).SCENIHR (Vetenskapliga kommittén för nya och nyligen identifierade hälsorisker)

F.  Åtgärderna för att begränsa allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält bör ställas mot den större livskvalitet, sett till trygghet och säkerhet, som ges av apparater som ger upphov till elektromagnetiska fält.

G.  Bland de vetenskapliga projekt som både väcker intresse och skapar debatt finns den epidemiologiska Interphone-studien, som EU finansierat med 3 800 000 EUR, huvudsakligen inom ramen för femte ramprogrammet för forskning och utveckling (8), och vars slutsatser man fortfarande väntar på sedan 2006.

H.  Vissa frågor tycks det dock råda enighet om, i synnerhet att människor reagerar olika på exponering för mikrovågor, att det är nödvändigt att prioritera genomförandet av exponeringstester under verkliga förhållanden för att utvärdera de icke-termiska effekterna av radiofrekvensfält och att barn är särskilt sårbara vid exponering för elektromagnetiska fält (9).

I.   EU har fastställt exponeringsgränser för att skydda arbetstagare mot effekterna av elektromagnetiska fält. På grundval av försiktighetsprincipen bör sådana åtgärder även vidtas för berörda befolkningsgrupper, såsom boende och konsumenter.

J. Den särskilda Eurobarometerundersökningen om elektromagnetiska fält (nr 272a, juni 2007) visar att majoriteten av människorna anser att de offentliga myndigheterna inte informerar dem på lämpligt sätt om skyddsåtgärder mot elektromagnetiska fält.

K. Man måste fortsätta att undersöka de medelfrekventa och mycket lågfrekventa vågorna för att kunna dra slutsatser om deras hälsopåverkan.

L. Användningen av magnetisk resonanstomografi (MRI) får inte äventyras av direktiv 2004/40/EG, eftersom MRI-tekniken ligger i frontlinjen när det gäller forskning, diagnostisering och behandling av livshotande sjukdomar hos patienter i Europa.

M. MRI-säkerhetsstandarden IEC/EN 60601-2-33 föreskriver gränsvärden för elektromagnetiska fält, vilka har fastställts för att undanröja alla risker för patienter och arbetstagare.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över den vetenskapliga grunden för gränsvärdena för elektromagnetiska fält och huruvida dessa är tillräckliga enligt rekommendation 1999/519/EG samt att rapportera tillbaka till parlamentet. Översynen bör genomföras av Vetenskapliga kommittén för nya och nyligen identifierade hälsorisker.

2. Europaparlamentet begär att särskild hänsyn tas till biologiska effekter vid bedömningen av de potentiella hälsoeffekterna av elektromagnetisk strålning, särskilt eftersom man i vissa studier påträffat de skadligaste effekterna på de lägsta nivåerna. Parlamentet efterlyser aktiv forskning som syftar till att ta itu med potentiella hälsoproblem genom att ta fram lösningar som upphäver eller minskar pulseringen och amplitudmoduleringen av de frekvenser som används för sändning.

3.  Europaparlamentet betonar att det, utöver eller som ett alternativ till ändringen av EU:s gränsvärden för elektromagnetiska fält, vore lämpligt om kommissionen i samordning med experter från medlemsstaterna och de berörda näringslivssektorerna (elbolag, teleoperatörer och tillverkare av elektriska apparater, bland annat av mobiltelefoner) utarbetade en vägledning om tillgängliga tekniska alternativ för att minska exponeringen för elektromagnetiska vågor.

4. Europaparlamentet konstaterar att de berörda parterna inom näringslivet samt de berörda infrastrukturförvaltarna och de behöriga myndigheterna redan nu kan påverka vissa faktorer, till exempel genom att fastställa bestämmelser om avståndet mellan en given plats och sändarna, platsens höjd i förhållande till basstationens höjd eller sändarantennens riktning i förhållande till bostadsområden, och självfallet bör vidta sådana åtgärder för att lugna personer som bor i närheten av denna utrustning och erbjuda dem bättre skydd. Parlamentet begär att master och sändare placeras på bästa möjliga sätt och uppmanar leverantörerna till gemensam användning av master och sändare som placerats på detta sätt, så att man kan undvika att antalet dåligt placerade master och sändare ökar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta lämpliga riktlinjer.

5. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att upprätta ett enda system för godkännande av installation av antenner och repeatrar samt att i sina stadsplaner inbegripa en regional antennplan.

6. Europaparlamentet uppmanar de myndigheter som ansvarar för att bevilja tillstånd för uppförande av mobilmaster att sluta avtal med aktörerna inom sektorn om gemensamt utnyttjande av infrastrukturerna i syfte att minska antalet infrastrukturer och därmed allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält.

7. Europaparlamentet framhåller de åtgärder som vidtagits av sektorn för mobil kommunikation och annan trådlös teknik för att förhindra att elektromagnetiska fält skadar miljön, i synnerhet för att motverka klimatförändringar.

8. Europaparlamentet anser, mot bakgrund av de allt fler möjligheterna till rättslig prövning och de offentliga myndigheternas allt vanligare anstånd för installation av ny utrustning som ger upphov till elektromagnetiska fält, att det ligger i det allmänna intresset att främja lösningar som bygger på en dialog mellan näringslivets aktörer, de offentliga myndigheterna, militära myndigheter och boendeföreningar om installationskriterierna för nya mobilmaster eller högspänningsledningar, och att åtminstone se till att skolor, daghem, pensionärs- och ålderdomshem samt vårdinrättningar ligger på ett givet avstånd från denna typ av utrustning, vilket ska fastställas genom vetenskapliga kriterier.

9. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med aktörerna inom sektorn förse allmänheten med kartor över exponeringen för befintliga installationer av högspänningsledningar, radiovågor och mikrovågor, särskilt sådana som genereras av telemaster, repeatrar och telefonantenner. Parlamentet begär att denna information tillhandahålls via en webbplats, så att den är lättillgänglig för allmänheten, och att den sprids via massmedierna.

10. Europaparlamentet föreslår att kommissionen ska överväga möjligheten att använda medel från de transeuropeiska energinäten för att undersöka effekterna av elektromagnetiska fält vid mycket lågfrekventa vågor, särskilt i elledningar.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under mandatperioden 2009–2014 inleda ett omfattande program för elektromagnetisk kompatibilitet mellan artificiellt skapade vågor och vågor som människokroppen avger naturligt, i syfte att fastställa om mikrovågor på sikt har oönskade effekter för människans hälsa.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en årsrapport om nivån på den elektromagnetiska strålningen i EU, dess källor och de åtgärder som vidtagits inom EU för att bättre skydda människors hälsa och miljön.

13. Europaparlamentet begär att kommissionen hittar en lösning för att påskynda genomförandet av direktiv 2004/40/EG och därigenom säkerställer ett effektivt skydd av arbetstagare mot elektromagnetiska fält, på samma sätt som de redan skyddas från buller (10) och vibrationer (11) genom två andra gemenskapsrättsakter samt inför ett undantag i enlighet med artikel 1 i det direktivet.

14. Europaparlamentet beklagar att offentliggörandet av slutsatserna av den internationella epidemiologiska Interphone-studien ännu inte har offentliggjorts, då detta skjutits upp upprepade gånger sedan 2006. Syftet med denna studie är att undersöka huruvida det finns ett samband mellan användningen av mobiltelefoner och vissa typer av cancer, bland annat hjärn-, hörselnervs- och öronspottkörtelstumörer.

15. Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att Interphone-studiens samordnare Elisabeth Cardis på grundval av befintliga rön manar till försiktighet och rekommenderar att barn använder mobiltelefoner i rimlig utsträckning och helst använder fasta telefoner.

16. Europaparlamentet anser att det under alla omständigheter åligger kommissionen, som ger ett betydande bidrag till finansieringen av denna globala studie, att be de ansvariga för projektet att förklara varför inga slutliga rön offentliggjorts och att omedelbart informera parlamentet och medlemsstaterna om ett eventuellt svar.

17. Europaparlamentet föreslår även att kommissionen, för den politiska och budgetmässiga effektivitetens skull, delvis omfördelar den gemenskapsfinansieringen som avsatts för studier om elektromagnetiska fält till en vittgående informationskampanj riktad till ungdomar i EU om god användning av mobiltelefoner, exempelvis att använda hands free-kit, ringa korta samtal, stänga av telefonen när den inte används (till exempel under lektionstid) och använda telefonen i områden med god mottagning.

18. Europaparlamentet anser att dessa informationskampanjer också bör uppmärksamma unga européer på de hälsorisker som är förenade med hushållsapparater och vikten av att stänga av apparater i stället för att sätta dem i standby-läge.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka anslagen för forskning och utveckling för utvärderingen av eventuella negativa effekter på lång sikt av radiovågor från mobiltelefoner. Parlamentet efterlyser även ett ökat antal offentliga upphandlingar för undersökningar av de skadliga effekterna av samtidig exponering för olika typer av elektromagnetiska fält, särskilt på barn.

20. Europaparlamentet föreslår att Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik ges som extra uppgift att bedöma den vetenskapliga integriteten i syfte att hjälpa kommissionen att undanröja eventuella risksituationer, intressekonflikter eller till och med bedrägerier som kan uppstå på grund av den ökade konkurrensen mellan forskare.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, med beaktande av allmänhetens oro i många medlemsstater, samarbeta med alla berörda parter, exempelvis nationella experter, icke-statliga organisationer och näringslivssektorer, för att förbättra tillgängligheten av och tillgången till aktuell och för lekmän lättbegriplig information om trådlös teknik och skyddsstandarder.

22. Europaparlamentet uppmanar Internationella kommissionen för skydd mot icke-joniserande strålning (ICNIRP) och Världshälsoorganisationen att föra en mer insynsvänlig och öppen dialog med alla aktörer vid utarbetandet av normer.

23. Europaparlamentet kritiserar vissa teleoperatörers särskilt aggressiva marknadskampanjer inför julen och andra särskilda tillfällen under året, exempelvis försäljning av mobiltelefoner som enbart riktar sig till barn eller paket med ”gratisminuter” till ungdomar.

24. Europaparlamentet föreslår att EU i sin politik för inomhusluftens kvalitet genomför en undersökning av ”trådlösa” hushållsapparater, exempelvis WiFi för Internetanslutning och DECT-telefoner, som under de senaste åren har blivit vanliga på offentliga platser och i hemmen och som ständigt exponerar människor för mikrovågor.

25. Europaparlamentet eftersträvar ständigt att förbättra konsumentinformationen, varför det begär att de tekniska normerna från Europeiska kommittén för elektronisk standardisering ändras så att det införs en obligatorisk märkning med angivande av den utsända effekten samt att alla ”trådlösa” apparater ska åtföljas av uppgifter om att de sänder ut mikrovågor.

26. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i samordning med medlemsstaterna och Regionkommittén främja införandet av en enda norm för att minimera de boendes exponering vid utbyggnad av högspänningselnät.

27. Europaparlamentet är allvarligt oroat över att försäkringsbolagen ofta inte täcker riskerna med elektromagnetiska fält inom sina ansvarsförsäkringar, vilket innebär att de europeiska försäkringsbolagen helt klart redan tillämpar sin egen version av försiktighetsprincipen.

28.Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa Sveriges exempel och tillerkänna personer som lider av elöverkänslighet status som funktionshindrade samt ge dessa personer tillräckligt skydd och lika möjligheter.

29. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Regionkommittén och Världshälsoorganisationen.

_________________________


(1)  EGT L 199, 30.7.1999, s. 59.

(2)  EUT L 159, 30.4.2004, s. 1.

(3)  EGT L 91, 7.4.1999, s. 10.

(4)  EUT L 374, 27.12.2006, s. 10.

(5)  Antagna texter, P6_TA(2008)0410.

(6)  EGT C 175, 21.6.1999, s. 129.

(7)  Yttrande av den 21 mars 2007, antaget vid kommitténs 16:e plenarsammanträde.

(8)  Programmet Livskvalitet, avtalsnummer QLK4-1999-01563.

(9)  STOA-studie från mars 2001 om fysiologiska och miljömässiga effekter av elektromagnetisk icke-joniserande strålning, PE297.574.

(10)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/10/EG av den 6 februari 2003 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (buller) i arbetet (EUT L 42, 15.2.2003, s. 38).

(11)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/44/EG av den 25 juni 2002 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (vibration) i arbetet (EGT L 177, 6.7.2002, s. 13).


ÄLDRE INLÄGG

MOTIVERING

Inverkan av elektromagnetiska vågor på hälsan: hur fungerar det?

En av människokroppens mest originella och förvånande egenheter är säkerligen dess förmåga att naturligt skapa elektriska fält, främst på grund av dess biologiska funktion. Det är därför som den elektriska aktiviteten i hjärtat och hjärnan kan registreras genom EKG och EEG. Interagerar denna naturliga elektriska aktivitet med de elektromagnetiska fält som mänsklig verksamhet skapar? Hur absorberar människokroppen de elektromagnetiska vågor som avges av så olika apparater som radio, tv, mikrovågsugnar, mobiltelefoner, reläantenner eller högspänningsledningar?

Dessa frågor ger upphov till en stor vetenskaplig osäkerhet som de offentliga myndigheterna ännu inte till fullo insett vidden av. Det är det som detta initiativbetänkande handlar om. Betänkandet har utarbetats fullständigt oberoende och föredraganden väljer inte sida i den vetenskapliga debatt som rasar om frågan med elektromagnetiska fält. Det främsta syftet med detta betänkande är att genom ett tiotal konkreta förslag ge svar till medborgarna, oavsett om de endast använder dessa apparater och/eller om de bor nära reläantenner eller högspänningsledningar. Allt fler medborgare oroar sig nämligen för inverkan på hälsan av denna kontinuerliga exponering för mikrovågor.

EU-rekommendationerna följs dåligt i medlemsstaterna

Eftersom inga befogenheter ges i fördragen finns det ingen EU-lagstiftning som tvingar medlemsstaterna att vidta åtgärder beträffande lågfrekventa och extremt lågfrekventa vågor. Dessa avges i dag främst av mobiltelefonmaster och trådlös teknik.

Därför har EU-normer för medborgarnas exponering fastställts i rådets rekommendation av den 12 juli 1999 om begränsning av befolkningens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz–300 GHz).

Dessa normer är helt i linje med de normer som förespråkas av Internationella kommissionen för skydd mot icke-joniserande strålning (ICNIRP), som är en icke-statlig organisation som är officiellt erkänd av Världshälsoorganisationen (WHO) och som utvärderar vetenskapliga rön från hela världen.

I rådets rekommendation fastställs följande gränsvärden:

1.                   GSM (900 MHz): 41,25 volt/meter.

2.                   GSM (1 800 MHz): 58,33 volt/meter.

3.                   UMTS (2 100 MHz): 61 volt/meter.

Inget hindrar dock att medlemsstaterna antar strängare skyddsnormer: inte mindre än nio medlemsstater har redan gjort det på nationell eller regional nivå, däribland Grekland, Polen och senast Belgien.

I Luxemburg, som är en stat som föredraganden väl känner till, har regeringen sedan slutet av år 2000 riktat in sig på att tillämpa försiktighetsprincipen genom att fastställa ett maximalt värde för elektriska fält på 3 volt/meter för sändare som är belägna där människor vistas. Den luxemburgska befolkningen har praktiskt taget ett 14 gånger så starkt skydd mot elektromagnetiska fält som de övriga EU-medborgarna.

På EU-nivå är avsaknaden av samordning av medlemsstaternas politik på detta område beklaglig. Enligt föredraganden åligger det kommissionen att införa en tydlig politik för elektromagnetiska vågor (på områdena konkurrenskraft, innovation, hälsa och konsumentinformation) som inte kan komma att reduceras till den nuvarande splittringen med ett fåtal projekt som finansieras av GD Forskning.

Föredraganden anser att ett alternativ i nuläget kan vara aktuellt: svaret vore säkerligen en politisk lösning där de fastställda gränsvärdena anpassas regelbundet (i linje med den nya tekniken på marknaden och resultaten av nya epidemiologiska studier) och garanterar en hög konsumentskyddsnivå, och framför allt en hög skyddsnivå för barn, utan att för den sakens skull störa mobiltelefonnätens funktionssätt.

Detta är det tillvägagångssätt som valts av Europeiska miljöbyrån i Köpenhamn, som i september 2007 djärvt nog rekommenderade de offentliga myndigheterna i de 27 medlemsstaterna att vidta åtgärder för att bättre skydda allmänheten, ”lämpliga och proportionerliga åtgärder för att undvika allvarliga hot”. Denna rekommendation var ett viktigt steg framåt på området och uppmaningen till handling står i kontrast mot det status quo som Världshälsoorganisationen förespråkar.

WHO tycks faktiskt vilja ”maska” och har tänkt skjuta upp en fullständig bedömning av inverkan av elektromagnetiska vågor på människor till 2015!

Omröstningarna den 10 mars 1999 och den 4 september 2008: Europaparlamentet framhärdar och skriver under

Redan för tio år sedan rekommenderade parlamentet att man skulle vara vaksam beträffande de EU-normer som fastställts för att skydda medborgarna från mikrovågor. Detta var en illa dold kritik av Europeiska kommissionen och rådet, eftersom föredraganden Gianni Tamino varken mer eller mindre förespråkade tillämpningen av försiktighetsprincipen och av ”Alara”-principen (”as low as reasonably achievable”), enligt vilken exponeringen för strålning ska begränsas så mycket som rimligen är möjligt.

Detta var en tydlig målsättning, som Europaparlamentet helt och hållet bekräftade med avseende på den känsliga frågan med exponeringsgränser vid sin omröstning den 4 september 2008 om halvtidsöversynen av den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010.

Omröstningen, där ledamöterna var närmast enhälliga (522 röster för och 16 mot), innebar att rådet uppmanades att ”ändra sin rekommendation 1999/519/EG för att beakta bästa praxis på nationell nivå och samtidigt fastställa strängare exponeringsgränser för all utrustning som sänder elektromagnetiska vågor i frekvensintervallet 0,1 MHz–300 GHz”.

Föredraganden är medveten om att frågan om gränsvärden faller under staternas och regionernas exklusiva behörighet och föredrar att här betona de tillgängliga alternativen för industrins aktörer när det gäller att förebygga alla hälsorisker: ett alternativ är att göra som de österrikiska myndigheterna, som höjt reläantennerna för att bättre sprida sändningsfrekvensen.

Det måste också erkännas att EU-medborgarnas vardagsmiljö under de senaste tio åren avsevärt förändrats genom den större tillgången till trådlös teknik (fasta trådlösa DECT‑telefoner, mobiltelefoner, UMTS-, WiFi-, Wi-Max- och Bluetooth-sändning och babyvakter etc.). När man konstaterar att denna nya teknik tillkommit och finns överallt på arbetsplatser, bibliotek och i hemmen, måste man också godkänna att dessa apparater blir föremål för en utvärdering innan de saluförs på marknaden och mer generellt att exponeringsgränser för mikrovågor fastställs för bostäder. Alternativet skulle riskera att innebära en underlåtenhet att försöka hjälpa konsumenter i fara!

Detta klimat med förtroende, som för närvarande saknas, bör återuppbyggas under de kommande åren med medborgarna, konsumenterna och de boende, men även med forskarsamfundet. Föredraganden har medvetet valt att inte hänvisa till någon redan publicerad studie eller handling, förutom studier och handlingar från Europaparlamentet, eftersom det är uppenbart att forskarna fortfarande är oeniga i fråga om elektromagnetiska vågor och de eventuella hälsoriskerna.

 

Interphone-studien: ett skolexempel

 Föredraganden vet på goda grunder att det faktum att ämnet ger upphov till kontroverser hör till det normala inom vetenskapen: den debatt som i åratal har lett till splittring om klimatförändringarna och dess orsaker gör att vi blir påminda om frågan!

Men det är ändå svårt att godta att studier ”läggs på is” för att experterna inte lyckas enas om en slutsats, framför allt när offentliga EU-medel står på spel.

Interphone-studien är ett verkligt skolexempel i detta avseende. Studien initierades 1998 och påbörjades 2000, och har framför allt sagts vara det mest kompletta forskningsprojektet eftersom det omfattar inte mindre än tolv stater i världen och ett exemplariskt protokoll för att maximalt öka förmågan att upptäcka risken för vissa typer av cancer. Studiens resultat låter dock fortfarande vänta på sig, och detta sedan 2006, och man kan fråga sig om studien någonsin kommer att ge ett tydligt svar.

Föredraganden är också medveten om den oerhörda pressen på forskarna och vill därför stödja dem i detta sammanhang med ökad konkurrens, där en upptäckt endast betyder något om den blir en innovation och om den publiceras i de största vetenskapliga tidskrifterna. Föredraganden anser att det är viktigt att förändra funktionssättet för kommissionens vetenskapliga kommittéer och föreslår två enkla sätt att göra detta.

Det första förslaget är att se till att alla berörda aktörer är rättvist representerade i de vetenskapliga kommittéerna, däribland aktörer från icke-statliga organisationer och konsumentsammanslutningar. Det andra förslaget är att för öppenhetens skull och för att kunna garantera en effektiv kontroll, föreslå att Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik även ska få i uppdrag att utvärdera den vetenskapliga integriteten. Denna typ av kontroll, som redan införts inom de nationella vetenskapliga institutionerna, skulle vara ett värdefullt stöd för kommissionen när det gäller att förebygga eventuella risksituationer, intressekonflikter eller till och med bedrägerier inom forskningen.

 

Sammanfattningsvis vill föredraganden påpeka att han tagit del av många dokument i vilka det klargörs att försäkringsbolagen generellt sett vägrar att täcka risken med skadeståndsansvar i samband med elektromagnetiska fält. När man känner till försäkringsbolagens förmåga att utvärdera alla typer av risker och att bedöma framtiden har man rätt att fråga sig varför de infört sin egen tillämpning av försiktighetsprincipen.


[1] EGT L 199, 30.7.1999, s. 59.

[2] EUT L 159, 30.4.2004, s. 1.

[3] EGT L 91, 7.4.1999, s. 10.

[4] EUT L 374, 27.12.2006, s. 10.

[5] Antagna texter, 4.9.2008, P6_TA(2008)0410.

[6] EGT C 175, 21.6.1999, s. 129.

[7] Yttrande av den 21 mars 2007 antaget vid det 16:e plenarsammanträdet.

[8] Programmet Livskvalitet med avtalsnummer QLK4-1999-01563.

[9] STOA-studie från mars 2001 om fysiologiska och miljömässiga effekter av elektromagnetisk icke-joniserande strålning, PE297.574.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s