Strålningen från sändare och trådlösa nätverka skall betraktas som ett miljögift – Skall ett miljögift då anses vara ett funktionshinder? Är inte miljögiftet en miljöstörning?

 

Man måste betrakta denna artificiella elektromagnetiska strålning från alla trådlösa nätverk som miljöfrämmande, att det är ett miljögift. Bionitiativerapporten,  STOA-rapporten  är  två samlingsrapporter som påpekar att denna artificiella strålning inte är naturlig. Europarådet har även de påpekat att denna tekniska strålning är ny i vår livsmiljö sedan i början på 1990-talet. Kan man då vara funktionsnedsatt av en miljöfrämmande faktor som är att betrakta som ett miljögift? Är det fel på dem som skadats av giftet eller är det fel att sprida ett miljögift i vår livsmiljö?

Detta miljögift är bedömt som en möjlig cancerrisk IARC (WHO) . Är det ett funktionshinder att få cancer av ett miljögift? Om man blir neurologiskt skadad av ett miljögift är det en funktionsnedsättning eller har man blivit sjuka/skadad av miljögiftet?

Jag har en naturvetenskaplig akademisk miljöutbildning, jag har arbetat i miljöövervakningsgruppen på länsstyrelsen i Kalmar. Definitionen på ett miljögift är att ämnet skadar biologiskt liv på olika sätt. Anser ni att en artificiell elektromagnetisk strålning i vår miljö inte är skadligt för biologiskt liv med tanke på den forskning som redan visat skador/påverkan på biologiskt liv som exempelvis tomater?

Skall inte tekniskt producerad EMF-strålning betraktas som en miljöstörande faktor i vår livsmiljö? Är det skäligt att betrakta denna miljöstörande faktor som en funktionsnedsättning när den påverkar allt i vår livsmiljö negativt, eftersom det är ett miljögift?  Om inte cancer är en funktionsnedsättning utan en sjukdomsskada som uppkommit p g a detta miljögift, varför skall  då inte en neurologisk skada vara en sjukdomsskada som uppkommit av detta miljögift utan istället bedömas vara en funktionsnedsättning?

Elöverkänslighet och cancer är två skador (av många) som uppkommer av denna miljöfrämmande faktor. Kan man vara funktionshindrad av en miljöfrämmande faktor som skadar biologiskt liv?  Är det inte den miljöfrämmande miljögiftsfaktorn som skall bort ur miljön? Det är väl inte de som skadats av miljögiftet som skall skaffa handikapphjälpmedel, för att inte bli än mer sjuk av att vistas i denna miljöfarliga miljö?

Hur skall läkare kunna dokumentera ett miljöhälsoproblem relaterat till ett miljögift som sprids i miljön, när han inte får/kan göra det då läkaren bara har en symtomdiagnos att hänvisa till? En symtomdiagnos som enkelt kan hänvisas till att det är psykiskt där KBT blir behandlingsmetoden, vilket nu läkaren Lena Hillert propagera för,  för att vi skall få kontroll över vår ”el-skräck” som det ju nu betraktas. Vad hjälper det oss som skadats av miljögiftet artificiell elektromagnetisk strålning att lura oss själva att tåla mer strålning än vad vi tål?

Det är ju först när vi får en sjukdomsdiagnos, som är relaterar till artificiell EMF-strålning, som kommer att ge oss en relevant hjälp, eftersom det då erkänts som en sjukdom. Blir allt fler erkänt sjuka av detta miljögift då blir ansvariga tvingad till att sänka strålning eller ta bort den helt. Då har man erkänt att mobilstrålningen är ett miljögift och ett miljöhälsoproblem. Men blir det betraktat som ”el-skräck” då finns det ingen anledning att koppla detta hälsoproblem till att miljögiftet mobilstrålning är en miljögiftsfaktor som skadar både människor och övrigt biologiskt liv.

Jag anser mig sjuk av strålningen, jag har inte en normal kroppsfunktion vilket de också har kunnat mäta hos elöverkänsliga. Elöverkänsliga är sjuka av ett miljögift som skadat deras nervsystem på något sätt, vi är lika mycket miljögiftsskadade som den som får cancer av denna artificiella EMF-strålning därför är det inte en funktionsnedsättning eftersom miljögiftet inte hör hemma i vår livsmiljö.

Slutligen vill jag upplysa om att vi länge kämpat att få en sjukdomsdiagnos, men nu går den nye ordförande i Elöverkänsligas riksförbund emot (vilket Per Segerbäck deklarerade, efter årsmötet på kvällen, sitt ställningstagande). Vi skulle inte skriva till EU-parlamentarikerna och be dom skriva under på artikel 123, som skulle ge oss en diagnoskod enligt WHO:s klassificering.

Dessutom undrar jag varför docent Olle Johansson, som inte har med saken att göra, också propagera för att vi inte är sjuka av detta miljögift som sprids i vår livsmiljö.

Solveig Silverin, miljöingenjör och själv elöverkänslig av en bildskärmsskada för 20 år sedan

PS E-mejlsvar nedan från Olle J  från 2008 som visar hur han ser på elöverkänslighet och forskningen, vilket borde göra var och en konfunderad över vem han arbetar för? DS

 

>5. From: Olle.Johansson@ki.se
> > To: solveigsilverin@hotmail.com
> > Date: Wed, 5 Mar 2008 21:01:53 +0100
> > Subject: Re: RE: Minns du?
> >
>  Nja, kära Solveig, jag kan inte riktigt hålla med. Felkällorna i
> kontrollerade  studier, såsom exempelvis nedanstående, äro reducerade till ett –  förhoppningsvis – minimum.
Johansson O, ”Elöverkänslighet samt överkänslighet mot
> mobiltelefoner:> Resultat från en dubbel-blind provokationsstudie
> av metodstudiekaraktär”
> > (=Electrohypersensitivity and sensitivity to mobile telephones:
> Results> from a double-blind provocation study of pilot character”,
> in Swedish),
> > Enheten för Experimentell Dermatologi, Karolinska Institutet,
> Stockholm,> Rapport nr. 2, 1995, ISSN 1400-6111
> > (First study on humans)
> >
> > Det jag gjorde var att använda en klassisk test för
> överkänslighet, där jag testade den verbala utsagan samt (ev.) objektiva fynd. Antalet testtillfällen, deras längd, miljön, m.m., bestämdes till 100% av de  elöverkänsliga själva  samt utifrån deras individuella reaktionsmönster. Det  e n d a  som jag själv lade till var att i sista (=3:e) försöket dubbelblind-koda testen tillsammans med  en slumpmässig oddssättning. [Jag gjorde på samma vis i försöken i Stockholm samt Göteborg.]
> >
> > Mvh
> > vännen Olle
> >
> > (Olle Johansson, assoc. prof.
> > The Experimental Dermatology Unit
> > Department of Neuroscience
> > Karolinska Institute

6.From: Solveig Silverin <solveigsilverin@hotmail.com>

Date: Wednesday, March 5, 2008 11:06 pm
Subject: RE: Minns du?
To: Olle Johansson <Olle.Johansson@ki.se>

> Men gjorde du kontrollmätningar före, under och efter test så att
> testpersonen inte var störda av andra fält? Man måste ha full
> kontroll över vilka andra fält som stör testet. Elöverkänsliga är
> känsliga på de flesta fält och vi kan inte skilja ut några fält i
> ett sammelsurium av en massa andra  fält. En pälsdjursallergiker    kan  inte skilja ut en katt bland en massa andra pälsdjur. Och jag
> efterfrågar biologiska parametrar. Första punkten på dagordningen
> borde vara att ta fram metoden och parametrarna, inte ens det har
> man gjort under dessa snart 25 år elöverkänslighet har funnits.
> Forskningen är inte seriös och vi accepterar inte att vår hälsa
> förstörs på meningslös forskning. Vi har ingenstans att ta vägen
> när vi blir dåliga eftersom miljön nu är  allmänt belastad. Vi som
> blivit skadade av telekomindustrins produkter och verksamhet är
> inte skyldiga att offra vårt liv på meningslös forskning. Man kan
> forska på cellnivå.
> Sol

 

7.: RE:From: Olle.Johansson@ki.se
> > To: solveigsilverin@hotmail.com
> > Date: Wed, 5 Mar 2008 18 +0100
> > Subject: Re: RE: Minns du?

Ja, det var ett kontrollerat försök. — Att påstå att forskningen inte är seriös, nej, kära Solveig, det är verkligen inte seriöst att påstå sådant.

Dessutom är det synnerligen och oerhört kränkande för mig personligen att få sådant kastat i ansiktet, jag är en del av den forskningen – som du  kastar dig över – och jag är känd för att vara mycket, mycket noggrann, seriös och kompetent; det trodde jag du tyckte också.

Dina analogier med att ”Elöverkänsliga är  känsliga på de flesta fält och vi kan inte skilja ut några fält i  ett sammelsurium av en massa andra  fält. En pälsdjursallergiker    kan  inte skilja ut en katt bland en massa andra pälsdjur.” haltar så allvarligt så jag ryser.

Jag håller med dig om de biologiska parametrarna, men inte ordningen. För hälsoeffekter av elektromagnetiska fält, ja, men för elöverkänsliga nej.

Slutligen, att forska på cellnivå kan ge mycket värdefull information, men fastlägger inte inriktningen för personer med elöverkänslighet.

Att erkännas som sjuk, enligt erkänd diagnos, av tekniskt producerad strålning – Ger ett samhälleligt skydd

Med anledning av att det grasserar ett rykte om att får elöverkänsliga en sjukdomsdiagnos kommer man inte att minska den tekniska elektromagnetiska strålningen i vår livsmiljö. Helt fel, det blir precis tvärt om.

Saken gäller att Europaparlamentet har i en skriftlig förklaring 123, uppmanat medlemsländerna att erkänna multipel kemisk känslighet och elöverkänslighet och klassificera dessa som sjukdomar enligt internationella statiska klassifikationen (diagnoser) av sjukdomar och relaterade hälsoproblem (ICD)

Vad händer om elöverkänslighet blir en diagnos och klassas som en sjukdom?

För de elöverkänsligas del framgår det tydligt i förklaringen att det är elektromagnetiska fält som är sjukdomsframkallande om man får elöverkänslighet som diagnos. Påståendet, som grasserar att det skulle vara till de elöverkänsligas nackdel att bli sjukförklarad och att vi skall tvingas äta medicin istället för att miljön åtgärdas är helt felaktig och grundlös.

Så här är situationen idag: Att åtgärda en funktionsnedsättning för en grupp personer som påstår att de är elöverkänsliga och endast har en diffus symtomdiagnos som lika väl enkelt skulle kunna bortförklaras vara inbillad, finns det ingen anledning att åtgärda miljön. Sådan är situationen idag. Vi är ju inte ens sjuka enligt Socialstyrelsen.

Får vi däremot en sjukdomsdiagnos blir det genast allvarligare eftersom diagnosen fastställer att denna grupp blir sjuk av elektromagnetiska fält, vilket inte enkelt kan bortförklaras med att det är psykiskt framkallat.

Samhälleligt miljö- och hälsomässigt väger det tyngre att den yttre miljön är sjukdomsframkallande speciellt när det är frågan om en industriell verksamhet som mobiltelefonin bevisligen är. Är man enbart funktionsnedsatt av miljön och detta inte är vetenskapligt bevisat att det just är elektromagnetisk strålning som är orsaken, kan samhället också bortse från att funktionsnedsättningen är relaterad till trådlösa nätverk. Därmed åtgärdas inte miljön. Situationen är exakt sådan idag och några vetenskapliga bevis som godkännes som välgjorda och bekräftar sambandet lär dröja.

En sjukdomsdiagnos som relaterar ohälsan till elektromagnetisk strålning preciserar orsaken

Får vi däremot en sjukdomsdiagnos som preciserar vad vår ohälsa beror på, då blir det också ett samhälleligt miljö- och hälsoproblem. Då går man också förbi de vetenskapliga kraven på bevis när man nu har stöd i Miljöbalken att tvinga fram av verksamhetsutövarna en minskning av mobilstrålningen i vår livsmiljö eftersom den artificiella strålningen nu blivit ett erkänt hälsoproblemet.

Slutligen gällande påstådd tvångsmedicinering om vi betraktas som sjuka, är ett absurt påstående som helt går emot Hälso- och sjukvårdslagen på flera punkter

För det första har ingen relevant forskning skett på elöverkänslighet därför finns heller ingen relevant medicinering. Att med hot om indragen sjukförsäkring, tvinga en elöverkänslig att ta oprövad medicinering bryter mot Hälso- och sjukvårdslagen. Här har man ett juridiskt skydd i lagen.

Vidare krävs det en vetenskaplig beprövad kunskap och erfarenhet, vilket Socialstyrelsen påpekat åtskilliga gånger när läkare försökt hjälpa patienter med ovetenskaplig och oprövad medicinering. Ingen kan påtvinga en sjuk person att experimentera med sin hälsa här råder total fri vilja vilket även här skyddar patienten i juridisk mening i lagrummet.

Men med en diffus symtomdiagnos är det lättare att utöva påtryckningar mot patienten med olika typer av s k nervmediciner. Har man en sjukdomsdiagnos som elöverkänslig klargöres tydligt hälsoproblemet att reducera den elektromagnetiska strålningen i den sjukes livsmiljö (boendemiljö, arbetsmiljö, skolmiljö) tills de får fram en medicin, vilket ju lär dröja. Under tiden kan läkare dokumentera  att allt fler blir sjuka, vilket tvingar fram en åtgärd oavsett krav på vetenskapliga bevis som ju ändå alltid bortförklaras av myndigheterna.

Jag hoppas detta klargörande brev övertyga vikten av att vi betraktas som sjuka och får en diagnos. Alla som haft diffusa hälsoproblem och som får en diagnos får genast hjälp, trygghet och blir bemötta på ett helt annat sätt i samhället. En funktionsnedsättning grundat på en diffus symtomdiagnos stöder inte vad som utlöser vår funktionsnedsättning.

En sjukdomsdiagnos som är relaterad till elektromagnetisk strålning/fält i vår miljö ger också tjänstemännen och politikerna stöd enligt miljöbalken att åtgärda miljö- och hälsoproblemet, att tvinga fram en minskning av artificiell strålning i vår livsmiljö och det är ju det vi vill.

 Solveig Silverin, miljöingenjör f d handläggare länsstyrelsen i Kalmar i miljöövervakningsgruppen, miljöenheten.

 

 

 

Diagnos elöverkänslighet enligt Europaparlamentet artikel 123 – klassas som sjukdom – Det ger oss ett samhälleligt skydd

Diagnos elöverkänslighet enligt Europaparlamentet artikel 123  – klassas som sjukdom.

Det går ett rykte att vi inte skall ha en diagnos och att elöverkänslighet inte skall klassas som sjukdom, för då kommer vi att tvingas äta mediciner och man kommer inte att åtgärda miljön.

Jag har talat med läkare. Som exempel, Nickelallergi är klassat som sjukdom och vad har man gjort? Tvingat dessa personer äta medicin? Nej de har fått hjälp och man har plockat bort nickel i massor av produkter för att inte fler skall bli nickelallergiker. Glutenintolerans, idag finns massor av produkter utan gluten osv osv

Vad händer om elöverkänslighet blir klassat som sjukdom, jo vi får ett samhälleligt skydd och man kommer att minska strålningen så att inte fler blir sjuka av strålningen. Vi kommer att få rätt till sjukersättning, vi kan ställa krav på lågstrålande zon, vi kan ställa krav på lågstrålande sjukhusmiljö, äldreomsorg och i skolor blir man tvingade till att minska strålningen så att inte fler barn blir sjuka.

Man skall också skilja på lagar. Vid sjukdom gäller Hälso- och sjukvårdslagen, vid yttre miljöpåverkan som mobilstrålningen är gäller Miljöbalken och när det gäller skolmiljö och arbetsmiljö gäller arbetsmiljölagen och det är skilda myndigheter som handlägger dessa frågor.

Bli folk sjuka av strålningen då kommer man också att reducera strålningen i vår livsmiljö. Läkare får nu dokumentera att folk blir sjuka av mobilstrålning, vilket kommer att leda till att man tvingas sänka strålningsnivån i samhället, eftersom det då blir erkänt att mobilstrålningen är ett hälsoproblem. Allt annat som sägs lobbyistpropaganda!

I texten klargöres att elöverkänsliga är känsliga för elektromagnetisk strålning vilket skall jämföras med att en nickelallergiker är känslig för nickel. Enligt artikel 123 står det följande – –  – patienter som lider av elöverkänslighet är känsliga för elektromagnetisk strålning. I båda fallen är det fråga om allvarliga risker på många olika områden som patienterna inte själva kan påverka, såsom luften de andas eller exponering för elektromagnetisk strålning.

Det är oerhört olyckligt om drabbade inte säger ifrån om sin situation.

Solveig Silverin