Mina frågor till Socialstyrelsen

Galleri

Vilken behandlingsform? Jag begär att få veta vilken behandlingsform Socialstyrelsen bedömer/rekommenderar för personer som blivit elöverkänsliga, fått utmattningssyndrom och/eller trötthetssyndrom. Symtombilden för dessa tre sjukdomar är densamma. Den enda skillnaden är, att elöverkänsliga kan relatera sina sjukdomsbesvär till olika typer … Läs mer

Öppet brev till ansvariga myndigheter, samt ansvariga politiker, som gäller den artificiella mikrovågsstrålningen i vår livsmiljö inför 2017

Galleri

Öppet brev till Strålsäkerhetsmyndigheten, Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, Post- och Telestyrelsen samt ansvariga politiker som gäller den artificiella mikrovågsstrålningen i vår livsmiljö Allra först vill jag klargöra att mikrovågor innefattar frekvensbandet 300 MHz till 300 GHz, vilket motsvarar i våglängder 1 meter … Läs mer

Kunskaper, Forskning om Elöverkänslighet

Galleri

Forskningen I alla rapporter som sammanställt forskning och övriga kunskapserfarenheter ser man genomgående att centrala nervsystemet påverkas. Jämför man symtombild med joniserande strålning  vid mycket höga doser är det slemhinnor och centrala nervsystemet som påverkas.  Alltså både joniserande och icke … Läs mer

Symptom

Galleri

Dokumenterade symptom hos fackföreningarna SIF, TCO, Forskningsrådet för Arbetsmiljö och Socialvetenskap, Elöverkänsligas föreningar,  Folkhälsomyndigheten. Symptomen uppkommer i närheten till elektriska apparater och trådlösa kommunikationssystem (WiFi, mobiltelefoni, DECT-telefoner, smarta elmätare, GSM, 3G, 4G etc). Symptomen försvinner om den elöverkänsliga personer vistas … Läs mer

Kritik mot provokationsstudier

Min erfarenhet när jag studerade

När jag läste på miljölinjen, på Institutionen för Naturvetenskap med Teknik i Kalmar Högskola förberedes vår utbildning också för forskarutbildning. Vid våra laborationer i biologi, kemi, biokemi, markkemi och i geologi fick vi lära oss att skriva noggranna labbrapporter. Dels noggrant beskriva metodiken och dels noggrant ta upp alla eventuella felkällor som kunde ha påverkat resultatet under själva testet. Med denna skolning i min utbildning är jag förvånande över att ansvariga myndigheter som Socialstyrelse, Strålsäkerhetsmyndighet, samt Folkhälsomyndigheten godtar provokationsstudier på elöverkänsliga som seriös vetenskaplig forskning. Metodiken är felvald och felkällorna är aldrig noggrant redovisade, dessutom har de inte vetenskapligt fastställt att det är elöverkänsliga personer de testar. Det kan vara lobbyister som säger att de är elöverkänsliga. Hela studien faller på detta, vilket bevisar att metodiken är felvald. LÄS MER HÄR Elöverkänsliga är ingen homogen grupp

Det är dessutom vetenskapligt belagt att man INTE kan använda en metodik som är stressande på försökspersonerna. Det är den största grova felkällan i provokationsstudier på elöverkänsliga. Eftersom man konstaterat att elöverkänsliga är lättstressade, precis som dem med trötthetssyndrom och utmattningssyndrom eller ADHD.

Läs vad ICNIRP skrev 2002:ICNIRP (International Commission on Non‐IonizingRadiation Protection) Publicerad: Healthphysics 82(4):540‐548;2002 , skriver bland annat: ” Irritation eller obehag som inte kan styrkas patologiskt , men som kan påverka det fysiska och psykiska välbefinnande hos en person vid en viss effekt, bör betraktas som en potentiell hälsorisk”.  Detta skulle en relevant forskning på elöverkänsliga visa

ICNIRP skriver vidare: Eftersom negativa konsekvenserna av NIR (mikrovågs-) exponering kan variera över hela skalan från triviala till livshotande, krävs en balanserad bedömning innan man beslutar om vägledande exponering”. Detta skulle en relevant forskning på elöverkänsliga visa

 Detta publicerades 2007 i

ELEKTRONIKTIDNINGEN UR ARKIVET: 2007-08-06  
2007-08-01 Gällande provokationsstudier på elöverkänsliga Det är vetenskapligt bekräftat att man inte kan göra denna typ av provokationer, att känna efter om man känner något, eftersom situationen är stressande. Man kan vetenskapligt bekräfta att förväntan kan framkalla en reaktion och det gäller alla typer av provokationsstudier. Jag ställer mig därför frågan varför forskarna enbart ägnar sig åt dessa studier på elöverkänslighet när det är väl känt att metoden inte är en vetenskapligt tillförlitlig.

Varför gör man överhuvudtaget inte någon biokemisk forskning på cellnivå på elöverkänslighet, utan enbart ägnar sig åt dessa primitiva provokationsstudier, vars vetenskapliga värde är att betrakta som metodstudier?

Solveig Silverin, Miljöingenjör,

Elöverkänslighet – Sjuk av strålning

Mikrovågssjukan är känd sedan länge och ICNIRP (International Commission on Non‐IonizingRadiation Protection) Publicerad: Healthphysics 82(4):540‐548;2002 , skriver bland annat: ” Irritation eller obehag som inte kan styrkas patologiskt , men som kan påverka det fysiska och psykiska välbefinnande hos en person vid en viss effekt, bör betraktas som en potentiell hälsorisk”. Här återfinns gruppen elöverkänsliga/mikrovågssjuka personer.

Viktiga domar som erkänner elöverkänslighet som ett funktionshinder

Dokumentet är från 2010 – 2011 Örebro Landsting Forskningsstrategi Elöverkänslighet, Utmattningssyndrom:  ”Andra exempel är utbrändhet, elöverkänslighet och kroniskt trötthetssyndrom. Patienterna söker inte sällan bot och lindring i alternativa behandlingsmodeller med varierande vetenskaplig grund.  – – – – –  Trots detta svarar dessa sjukdomar för en betydande del av samhällets kostnader för hälso-och sjukvård, sjukskrivning och sjukpensionering.

Mikrovågsstrålningen har ökat flera miljarder sedan början på 1990-talet och tillåts öka okontrollerat. Biologiskt liv tål enbart naturlig mikrovågsstrålning 0,000 000 000 000 5 watt per kvadratmeter, medan Strålsäkerhetsmyndigheten anser att vi skall tåla 10 Watt per kvadratmeter i effekttäthet och att det inte behövs riktvärden för långtidseffekter. Varför?

Det fanns en hel del kunskaper om mikrovågor redan på 1950-talet

December 1959: Militära synpunkter på hälsofarlig mikrovågsstrålning av Major Brämming (C/FRAS, Flygvapnets Radarskola) framkommer det att vätskefyllda organ som ögon, hjärna och mage har svårt att avleda värme från mikrovågsstrålningen

Major Brämming skriver att medicinska undersökningar har visat att
strålning mellan 100 – 1000 MHz absorberas till uppåt 40 % av kroppens vävnader. Mellan 1000 – 3000 MHz absorberas ända upp till 100 % och huvudsakligen sker det i de inre vävnaderna där vi inte har någon känsel. Över 3000 MHz absorberas uppåt 40% i de yttre vävnaderna.

Vi använder främst 3G, 4G och WiFi kring 2500 MHz alltså det frekvensområde som absorberas till 100 % i de inre vävnaderna och vi utsätts för denna strålning från alla håll dygnet runt.

Man snabbtinar helkroppsgrisar på mycket låg effekt utan att koka köttet, vilket bevisar att mikrovågor tränger djupt in i kroppen oavsett effekten. Det är våglängden och den energi mikrovågor innehåller, som gör mikrovågor så farliga.
Mvh
Solveig Silverin, miljöingenjör