Falsifiering – Forskning på strålskadan elöverkänslighet

Galleri

In english: Falsifierbarhet När det gäller forskning på strålskadan elöverkänslighet har man endast prövat en enda metodik, provokationsstudier,  för att fastställa om det finns eller inte finns ett samband mellan artificiell mikrovågsstrålning och denna typ av strålskada. Inom forskningen prövar … Läs mer

Ryska samlingsrapporten 1972, Hygieniska problem och effekter av mikrovågor, elektromagnetiska fält i kroppen

Galleri

(Texten i rapporten har varit svag på några ställen och vissa ord helt oläsliga, sammanhanget har därför fått styra ordvalet. Vissa ord har jag inte kunnat översätta alls. På en del ställen har jag varit osäker på vad som menas, … Läs mer

Öppet brev till ansvariga myndigheter, samt ansvariga politiker, som gäller den artificiella mikrovågsstrålningen i vår livsmiljö inför 2017

Galleri

Öppet brev till Strålsäkerhetsmyndigheten, Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, Post- och Telestyrelsen samt ansvariga politiker som gäller den artificiella mikrovågsstrålningen i vår livsmiljö Allra först vill jag klargöra att mikrovågor innefattar frekvensbandet 300 MHz till 300 GHz, vilket motsvarar i våglängder 1 meter … Läs mer

Den forskning som myndigheterna lutar sig mot gällande elöverkänslighet

Galleri

2015-02-25 begärde jag få ut all forskning som myndigheterna lutar sig mot gällande elöverkänslighet, för att granska dessa studier. Här finns de nu för granskning. Och som ni ser vad Fredrik Haux skriver är situationen förfärlig för de elöverkänsliga. Människor … Läs mer

Clas Tegenfeldts provokationsstudie på elöverkänsliga 98:6 Slutrapport av Dagmarprojektet

Galleri

IMGTegenfelds studie 98_6  Överläkare Ulf Flodin Yrkes- och miljömedicinskt centrum i Linköping, Agneta Seneby,  civilingenjör i Teknisk Fysik och Elektroteknik  Clas Tegenfeldt Ur rapporten: För spektra för elektriska fält inom I MHz – 1000 MHz fanns skillnader i styrka på … Läs mer

Den enda vetenskapliga sanningen är metodutveckling oavsett nobelpris för vetenskapliga reslutat

Det finns vetenskapliga resultat som gör vetenskapsmännen oförmögna att tänka vidare. De sitter fastlåsta i en metodik som begränsar deras kreativa tänkande. Oftast  är det fritänkande hjärnor som letar sig vidare förbi låsta vetenskapliga resultat, geniernas kreativa tänkande. Därför är det märkligt att man inom medicinen harvar på med förlegade och ovetenskapliga metoder som borde tillhöra medeltidens  vetenskapliga funderingar. Exempel på detta är är provokationsstudierna på elöverkänslighet. Felkällorna är många och absolut medvetna:

1. Man nyttjar inte elöverkänsliga som testgrupp i testet

2. Man gör inte kontrollmätningar i testrummet för radiofrekvent- samt mikrovågsstrålning därmed vet man inte hur hög bakgrundsstrålningen är i testrummet.

3. Man nyttjar specialgjorda mobiler som är påslagna under hela testet som påverkar testpersonerna och därmed stör testresultaten.

4. Man följer heller inte upp testpersonernas reaktioner efter test. Oftast blir elöverkänsliga sjuka ett eller flera dygn senare efter en exponering. Detta känner  man väl till trots det tar man inte med denna faktor i metodiken.

5. Man gör snabba växlingar,  vilket en biologisk varelse inte klarar av att växla mellan, vilket man även känner till. Biologiska system har en fördröjningseffekt innan reaktionen kommer.

6. Reaktionen på fält är olika hos olika personer. Det är därför också individuellt reaktionsmönster som inte ryms inom metodiken.

7. Man redovisar inte de personer som lämnar testet då de blivit sjuka av testrummet före test, vilket ju visar att strålningen generellt är hög i testrummen, vilket i sin tur är en stor felkälla i metodiken. Jämför, placera en pälsdjursallergiker i ett rum med pälsdjur, släpp sedan in ytterligare pälsdjur i testrummet som inte testpersonen ser. Be sedan testpersonen känna efter om den känner av dessa pälsdjur. Exakt så ser provokationsstudierna ut på elöverkänslighet.

Här nedan hittade jag något helt annat, men som ändå visar att vedertagna vetenskapliga resultat som fått nobelpriset inte är en slutstationen för den enda sanningen. Nya metodiker leder vidare till helt nya forskningsresultat. Den största vetenskapliga sanningen inom vetenskapen är metodutvecklingen. Det är metoden som är bromsklossen i alla vetenskapliga resultat. Vetenskapliga resultat är enbart är en tillfälligt plattform för en viss kunskapsnivå. Den sanna vetenskapen söker vidare och utvecklar nya metoder. Så, när skall medicinen utveckla mer sofistikerad vetenskapliga metoder för att förstå vilken typ av neurologisk skada elöverkänsliga fått av strålningen. Eller vet man det redan och gör allt för att tysta skadorna, eftersom det inte gynnar mobilindustrin?

Nåväl läs vidare HÄR  om den vetenskapliga sanningen som fick revideras

Enligt honom skulle en rad märkliga egenskaper dyka upp om två supraledare kopplades ihop via ett hinder, ett tunt oxidskikt, som i sig inte är supraledande eller ens elektriskt ledande. En sådan struktur kallas numera en Josephson-övergång. I den kan Cooperparen hoppa över hindret från den ena supraledaren till den andra och därmed skapa supraledande strömmar, hävdade Josephson. Han förutsade dessutom att en likriktad spänning över en Josephson-övergång borde resultera i en växelström.

Detta ansågs strida mot rådande vetenskaplig intuition. Vid tiden då Josephson publicerade sina resultat, 1962, förknippades nämligen växelström bara med växelspänning, medan likriktad spänning var nära förknippad med likström.

Så Josephson fick mycket riktigt hård kritik från sina forskarkolleger för att ha kokat ihop något helt orimligt. Inte minst från John Bardeen, som då redan hade fått sitt första Nobelpris och dessutom stod bakom BCS-teorin för supraledning.

Med en sådan väldig meningsmotståndare kan det inte ha varit helt lätt för den unge Josephson att få gehör för sin teori.

Han stod dock på sig, speciellt under en numera historisk vetenskaplig diskussion vid den internationella konferensen i lågtemperaturfysik, som hölls vid Queen Mary college i London i september 1962. Bardeen och Josephson presenterade där sina olika teorier om möjliga förhållanden mellan elström och spänning i en Josephson-övergång. Bardeen hävdade att några Cooperpar inte kan uppstå i ett isolerande oxidskikt och därför kan de inte heller hoppa från ena änden till den andra.

Men bara ett år senare, 1963, visade experiment att Josephsons teorier stämde. Bardeen fick erkänna att den unge studenten hade haft rätt, och efter ytterligare tio år kom det största erkännandet: Brian Josephson tilldelades 1973 års Nobelpris i fysik.

Professor Dariusz Leszczynski skriver om människans känslig för elektriska fält

Galleri

Dariusz Leszczynski är forskningsprofessor vid Strålsäkerhetsmyndigheten i Finland. Han skrev inlägget på sin blogg den april 2012 men inget har hänt sedan dess gällande forskning på strålskadan elöverkänslighet. Jag har gjort en översättning av  Leszczynski blogginlägg Europeiska experter i förvirring … Läs mer

Professor Dariusz Leszczynski – Det kan inte komma som någon överraskning att den mänskliga kroppen kan reagera på elektromagnetiskt fält

http://communities.washingtontimes.com/neighborhood/between-rock-and-hard-place/2012/apr/1/european-experts-disarray-over-ehs-electromagnetic/

Dariusz Leszczynski

HELSINGFORS, April 1, 2012

Översättning från gooogle

Korrekt funktion av människokroppen är beroende av ”elektricitet”. Vad vi känner och vad vi tycker regleras av rörelser av elektriska laddningar inom och i-mellan våra celler.

Därför bör det inte komma som någon överraskning att den mänskliga kroppen vid en tillräckligt stark elektromagnetiskt fält kan orsaka störningar i den normala fysiologiska elektriska signalering i vävnader och organ.

Vad är en tillräckligt stark elektromagnetiskt fält? Det finns några generella regler som används för att förse oss med säkerhet gränser för exponering. Men som med allt vi möter, det finns undantag.

Människors kroppar är lika, men inte helt samma sak. Variationer i våra gener leder till så kallade individuella känslighet för kemikalier, inklusive läkemedel eller strålning.

Vissa människor får pollen eller damm allergi, men de flesta gör det inte. Några få lungcancer från tobaksrök men inte alla rökare gör. Vissa blir lätt solbrända medan andra inte gör det.

Var och en av oss är åtminstone något skiljer sig från de andra, och medan säkerhet gränsvärden vanligtvis skyddar de allra flesta, det kommer alltid att finnas en minoritet som är mer känslig och reagerar på exponeringsnivåer som är ännu lägre än de generella säkerhetskraven.

Några av de känsliga personer är lätta att skydda – inte röka, inte solbränna, ta antihistamin.

Det finns en grupp känsliga människor som är svåra att definiera och svårt att skydda i den aktuella elektromagnetiska-teknik-beroende värld. En sådan grupp av personer är känsliga, mer än andra, att människan elektromagnetisk strålning. Denna grupp måste finnas eller att vi skulle behöva skriva våra medicinska böcker.

Vi bara vet inte hur man hittar dem.

För närvarande är dessa själv diagnosen elektromagnetiska överkänsliga personer. EHS finns inte som en officiell sjukdom med känd uppsättning av symptom, en känd uppsättning diagnostiska tester och en känd metod för klinisk behandling.

Anledningen till behovet av självdiagnos är att forskarna inte köra tillräckligt relevanta vetenskapliga studier som tillförlitligt skulle avgöra om Elöverkänslighet orsakas av EMF eller andra medel.

Under de senaste dagarna producerade europeiska experter två motsatta synpunkter på EHS.

Den första vyn presenteras i en nyligen publicerad artikel ”vissa människor överkänsliga för elektromagnetiska fält?”. Författarna, fyra experter från Norge, Storbritannien, Sverige och Nederländerna, kalla det ”systematisk genomgång av vetenskapliga studier”, även om det är en kort, icke-peer-reviewed ny utvärdering av två tidigare publicerade översiktsartiklar.

Den andra är ”riktlinje av den österrikiska Medical Association (ek) för diagnos och behandling av EMF-relaterade hälsoproblem och sjukdomar (EMF syndrom)”. Författarna kallar det ”Consensus papper Österrikes Medical Association EMF Working Group (OAK AG-EMF)”.

Den ”systematiska review” kommer till följande slutsats:

”De symtom som upplevs av människor som rapporterar elöverkänslighet är utan tvekan verkliga och kan ibland ha en dramatisk effekt på personens livskvalitet. Men, väl utformade experimentella studier har upprepade gånger visat att dessa symtom inte utlöses av exponering för elektromagnetiska fält. Vetenskapliga studier har inte heller att identifiera eventuella fysiologiska förändringar hos personer med elöverkänslighet som en följd av exponering för elektromagnetiska fält … ”.

Mest förbryllande och oroande är uttalande ”väl utformade” Studier som visar bristande orsakssamband mellan elöverkänslighet och exponering EMF.

Författarna till ”systematiska” används två recensioner publicerade 2005 och 2010, som grund för denna publikation.

Enligt författarna analyserat 2005 års översyn 31 EHS studier av vilka sju visade EMF orsakar EHS. Kan dock två av dessa sju studier inte replikeras, hade tre fel i dataanalys och två gav motstridiga (motsatta effekter) resultat.

Författarna nämnde inte kvaliteten på de 24 negativa MHS studier som ingår i 2005 års översyn. Detta är en vanlig praxis i EMF forskning. Positiva studier, som visar effekter av elektromagnetiska fält, håller på att analyseras i detalj för de eventuella fel som leder till observation av effekter. Negativa studier är mest allmänt accepterade för sitt nominella värde och deras kvalitet inte ifrågasättas eftersom de ger bevis ”som förväntat”.

Det är en väldigt fel metod som snedvrider bevisen. Fel i studiedesign eller analys av data kan leda till någon effekt resultat. De icke-effektstudier bör också utvärderas för att de är korrekta och deras förmåga att visa vad de påstår sig visa.

I översynen 2010 har ytterligare 15 studier analyseras och ingen av dem har visat positiv effekt.

Därför skulle det vara intressant att veta vad var ”väl utformade studier” som gjorde författarna till ”systematiska” säker på att det inte finns något samband mellan elöverkänslighet och EMF.

Det stora problemet, enligt min mening, är att alla studier som ingår i 2005 och 2010 recensioner i praktiken alla befintliga EHS analys forskning, inte behöver metodiskt förmåga att upptäcka EHS eller bevisa / motbevisa dess existens och dess kausalitet samband med EMF. Dessa studier baseras på subjektiva uppgifter från små grupper av volontärer som deltar i experiment.

Villkor för experiment och stämningen på platsen är vissa orsaker till stress som påverkar svar och reaktioner försökspersoner. Data som erhållits i dessa studier inte är objektiv och benägna att studera och motiv-beroende fel.

Nämns som objektiva data av författarna till ”systematisk granskning”, mätningar av blodtryck eller hjärtfrekvens inte helt objektiv. Experimentell stress kan lätt påverka dem och göra resultatet av mätningen delvis subjektiv och därför opålitliga.

Den andra EHS-story som kommer från Europa är riktlinjerna för österrikiska läkare. Författarna anger följande:

”Den österrikiska Medical Association har utvecklat en riktlinje för differentiell diagnos och eventuell behandling av ospecifika stressrelaterade hälsoproblem som är förknippade med elektrosmog.”

Det betyder helt enkelt att österrikiska läkare tycker att EHS finns, vad står i direkt motsättning till ingåendet av ”systematisk granskning” av de fyra europeiska experter.

Experterna motsäger varandra. Vem har rätt? Bara bättre forskning, med metoder som ger riktigt objektiva data lösa detta dödläge. Fortsättning av forskning där man använder dagens konstruktioner kommer inte att ge svar och kommer att leda till slöseri med tid och pengar och kommer att sprida frustration bland de själv diagnosen EHS drabbade och vissa forskare. Det finns ett akut behov av en ny metod för detta ämne.

En intressant öppning för en sådan ny strategi från två studier som publicerats av japanska forskare under 2002 och 2003. Studierna verkar ”glömt”. Ingen upprepade dem, ingen nämner dem i samband med EHS debatt – varken EHS drabbade eller vetenskapsmän.

Studierna har visat att mobilstrålning kan förbättra allergiska reaktioner. Intressant nog är stor del av MHS symptom, som beskrivits av MHS lider, allergi-liknande symptom. Kan det vara så att en del av EHS drabbade har allergiska reaktioner förstärkas av mobiltelefon strålning?

Sådana studier som dessa från Japan och andra studier som analyserar molekylär nivå svaren från människokroppen utsätts för mobilstrålning är det enda sättet att förklara orsakerna till elöverkänslighet och ge ledtrådar till behandling. EHS kommer inte att förklaras och bekräftas genom att fråga patienterna hur de mår. En ny strategi med nya forskningsmetoder behövs för att ta itu med EHS frågan.

***

Ett Svar på VoF:s blogg om Mora kommun Årets Förvillare där jag informerar om metodiken i dessa provokationsstudier

Wikipedia har ju VoF kapat, så den ”uppslagsboken” är totalt värdelös om man är ute efter faktainformation. VoF finns också i Norge men där är VoF seriösa, men VoF i Sverige är ökända både i Norge och Danmark.

Provokationsstudierna är ingen seriös forskning. Det är enbart ett spel för galleriet. Mobilindustrin har nogsamt forskat fram och implanterat ordentliga felkällor i metodiken så att de inte riskerar få ett signifikant resultat. De är så livrädda att de till och med nu anser att det inte är viktigt att nyttja elöverkänsliga testpersoner, men i resultatet heter det ändå alltid att man inte kunnat se ett samband mellan elöverkänslighet och EMF.

Studien från 1991 var en mycket välgjord studie men ingen har vågat återupprepa den. Vad man lärde sig av den var hur man skulle undvika en metodik som riskerar ge ett signifikant resultat.

Datakillen Per vill gärna ge sken av att man skall bunta ihop alla 125 som om det vore ett enda testtillfälle, men så var inte studien upplagd. Det var en enda test den sista, som gav ett 100%-igt resultat. Vilket berodde på en välgjord metodik där man eliminerade felkällorna successivt. Detta kallas för vetenskaplig forskning, att först ta fram en metodik med så få felkällor som möjligt. Annars är ju forskningsresultaten värdelösa.

Studie – Koppling mellan neurovegetative och hematologiska (samma symtom som vid elöverkänslighet) effekter i fält från transformatorstation

 

Google-översättning

Arch Environ Health. 1998 Mar-april, 53 (2) :87-92.
Studiet av mänskliga neurovegetative och hematologiska effekter av miljö lågfrekventa (50-Hz) elektromagnetiska fält som produceras av transformatorer.
Bonhomme-Faivre L, Marion S, Bezie Y, Auclair H, Fredj G, Hommeau C.
Källa
Service de Pharmacie, Hôpital Paul Brousse, Villejuif, Frankrike.

abstrakt
En kartläggning av neurovegetative och hematologiska sjukdomar har utförts i en population (n = 13) exponerade yrkesmässigt till miljö elektromagnetiska fält, var befolkningen matchas med 13 kontrollpersoner. De exponerade arbetat minst 8 h / d för 1-5 y i lokaler ovanför transformatorer och högspänningskablar, och de ämnen lämnades till lågfrekventa elektromagnetiska fält (dvs 50 Hz) på 0,2 microT-6,6 microT.

Försökspersonerna matchades med avseende på socioekonomisk kategori, kön och ålder med en kontroll population av individer som arbetade i lokaler utanför den omedelbara närheten av transformatorer eller högspänningskablar. Den exponerade gruppen hade en betydande ökning av graden av vissa neurovegetative sjukdomar (dvs. fysisk trötthet, psykiska asteni, lipothymia, minskad libido, melankoli, depressiva tendenser, och irritabilitet). Dessutom upplevde befolkningen en betydande minskning av den totala lymfocyter och CD4, CD3, och CD2 lymfocyter, samt en ökning av NK-celler. Leukopeni och neutropeni har också observerats hos två personer som är stadigvarande exponerats för doser på 1,2-6,6 microT. De besvär försvann när exponeringen upphört, och de återkom på återexponering.
PMID: 9577931 [PubMed – indexed for MEDLINE]

Se också:

”Pseudo-järnbrist i franska befolkningen som bor i närheten högspända kraftledningar: Ett dilemma för kliniker” http://www.emfacts.com/download/pid_france.pdf

”Den Ross House elektrisk transformatorstation fall”, http://www.emfacts.com/download/The_Ross_House_Electrical_Substation.pdf

_____________________________________________________

Arch Environ Health. 1998 Mar-Apr;53(2):87-92.
Study of human neurovegetative and hematologic effects of environmental low-frequency (50-Hz) electromagnetic fields produced by transformers.
Bonhomme-Faivre L, Marion S, Bezie Y, Auclair H, Fredj G, Hommeau C.
Source
Service de Pharmacie, Hôpital Paul Brousse, Villejuif, France.

Abstract
A survey of neurovegetative and hematologic disorders was conducted in a population (n = 13) exposed occupationally to environmental electromagnetic fields; the population was matched with 13 control subjects. The exposed subjects worked at least 8 h/d for 1-5 y in premises located above transformers and high-tension cables, and the subjects were submitted to low-frequency electromagnetic fields (i.e., 50 Hz) of 0.2 microT-6.6 microT. The subjects were matched with respect to socioeconomic category, sex, and age with a control population of subjects that worked in premises outside of the immediate vicinity of transformers or high-tension cables. The exposed population had a significant increase in degree of certain neurovegetative disorders (i.e., physical fatigue, psychical asthenia, lipothymia, decreased libido, melancholy, depressive tendency, and irritability). In addition, the population experienced a significant fall in total lymphocytes and CD4, CD3, and CD2 lymphocytes, as well as a rise in NK cells. Leukopenia and neutropenia were also observed in two persons permanently exposed to doses of 1.2-6.6 microT. The disorders disappeared when exposure stopped, and they reappeared on re-exposure.
PMID: 9577931 [PubMed – indexed for MEDLINE]

Also see:

“Pseudo-iron deficiency in a French population living near high-voltage transmission lines: A dilemma for clinicians”http://www.emfacts.com/download/pid_france.pdf

“The Ross House electrical substation case”, http://www.emfacts.com/download/The_Ross_House_Electrical_Substation.pdf

Read the full story here.