Ryska samlingsrapporten 1972, Hygieniska problem och effekter av mikrovågor, elektromagnetiska fält i kroppen

Galleri

(Texten i rapporten har varit svag på några ställen och vissa ord helt oläsliga, sammanhanget har därför fått styra ordvalet. Vissa ord har jag inte kunnat översätta alls. På en del ställen har jag varit osäker på vad som menas, … Läs mer

Öppet brev till ansvariga myndigheter, samt ansvariga politiker, som gäller den artificiella mikrovågsstrålningen i vår livsmiljö inför 2017

Galleri

Öppet brev till Strålsäkerhetsmyndigheten, Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, Post- och Telestyrelsen samt ansvariga politiker som gäller den artificiella mikrovågsstrålningen i vår livsmiljö Allra först vill jag klargöra att mikrovågor innefattar frekvensbandet 300 MHz till 300 GHz, vilket motsvarar i våglängder 1 meter … Läs mer

Den forskning som myndigheterna lutar sig mot gällande elöverkänslighet

2015-02-25 begärde jag få ut all forskning som myndigheterna lutar sig mot gällande elöverkänslighet, för att granska dessa studier. Här finns de nu för granskning. Och som ni ser vad Fredrik Haux skriver är situationen förfärlig för de elöverkänsliga. Människor som lider svårt, torteras av strålningen betraktas inte som medicinskt sjuka. Jag saknar ord för att kunna uttrycka de övergrepp en industrin tillåts göra mot befolkningen och dem som skadas. Alla ansvariga myndigheter bryter mot FN- konventionen om mänskliga rättigheter.

Begäran om vetenskapliga studier på elöverkänslighet

Jag begärde att bli delgiven de vetenskapliga studier som SSM, SoS och Folkhälsomyndigheten numera hänvisar till som belägg för att det inte finns något samband mellan elöverkänslighet och elektromagnetisk strålning, samt radiofrekvent strålning (där mikrovågor ingår). Jag begär direktlänkar till studierna eller att de listas. Jag begär exakt de studier som respektive myndigheter lutar sig emot. Enligt datum ovan har jag tidigare begärt detta, men mötts av tystnad från respektive myndighet. Jag begär därför nu omedelbart att få begärda handlingar då jag skall granska dessa studier. I annat fall måste jag JO-anmäla respektive myndighet.

Solveig Silverin, miljöingenjör
Svenska Riksförbundet för El- och Mikrovågsskadade

Hej

Folkhälsomyndigheten förlitar sig på de kunskapssammanställningar om elektromagnetiska fält som Strålsäkerhetsmyndighetens vetenskapliga råd regelbundet tar fram och publicerar. Myndigheten har även tidigare tagit del av de kunskapssammanställningar om elektromagnetiska fält och elöverkänslighet i frågan som dåvarande FAS tog fram.

http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Publikationer/Rapport/Stralskydd/2014/201416/

http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Publikationer/Rapport/Stralskydd/2013/201319/

http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Publikationer/Rapport/Stralskydd/2010/201044/

http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Publikationer/Rapport/Stralskydd/2009/200936/

 http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Publikationer/Rapport/Stralskydd/2008/200812/

http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Publikationer/Rapport/Stralskydd/2007/200704/

http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Publikationer/Rapport/Stralskydd/2006/200602-Recent-Research-on-EMF-and-Health-Risks-Third-annual-report-from-SSIs-Independent-Expert-Group-on-Electromagnetic-Fields-2005/

 http://www.forte.se/upload/dokument/publiaktioner/pdf/eloverrapp08.pdf

 http://www.forte.se/pagefiles/4178/FAS_EMF_2010.pdf

 http://www.forte.se/sv/Publicerat/Publikationer/Folkhalsa-och-levnadsvillkor/Eloverkanslighet-och-halsorisker-av-elektriska-och-magnetiska-falt–Slutrapport/

 http://www.forte.se/sv/Forskningsomraden/Elektromagnetiska-falt-och-eloverkanslighet/Eloverkanslighet-Delrapport-3/

 http://www.forte.se/sv/Forskningsomraden/Elektromagnetiska-falt-och-eloverkanslighet/Eloverkanslighet-Delrapport-2/

 http://www.forte.se/sv/Forskningsomraden/Elektromagnetiska-falt-och-eloverkanslighet/Eloverkanslighet-Delrapport-1/

 I övrigt saknas specifika rekommendationer för sjukskrivning för elöverkänslighet enligt Socialstyrelsen. Med hänvisning till forskningsläget anser Socialstyrelsen att det saknas bevis för att elöverkänslighet är en sjukdom. De olika symtomen har klassificerats av Världshälsoorganisationen, WHO, vars koder används i sjukvården. Socialstyrelsens beslutsstöd, råd till läkare som medverkar i sjukskrivningsprocessen, innehåller inte råd om sjukskrivning på grund av upplevda symtom vid exponering för elektromagnetiska fält. Elöverkänslighet är därmed inte en medicinsk diagnos.

 Vänligen kontakta Socialstyrelsen i frågor gällande elöverkänslighet och diagnos, sjukskrivning, funktionshinder.

Hälsningar

Fredrik Haux

__________________________________

Fredrik Haux
Utredare
010-205 27 51

Folkhälsomyndigheten

Enheten för miljöhälsa
fredrik.haux@folkhalsomyndigheten.se

Folkhälsomyndigheten är en nationell kunskapsmyndighet med ett övergripande ansvar för folkhälsofrågor. Myndighetens uppdrag är att främja hälsa, förebygga ohälsa samt skydda mot hälsohot. För ytterligare information: www.folkhalsomyndigheten.se

Clas Tegenfeldts provokationsstudie på elöverkänsliga 98:6 Slutrapport av Dagmarprojektet

IMGTegenfelds studie 98_6  Överläkare Ulf Flodin Yrkes- och miljömedicinskt centrum i Linköping, Agneta Seneby,  civilingenjör i Teknisk Fysik och Elektroteknik  Clas Tegenfeldt

Ur rapporten:
För spektra för elektriska fält inom I MHz – 1000 MHz fanns skillnader i styrka på rundradio, teve samt mobiltelefoni mellan platserna. Någon utvärdering om skillnader i spektra mellan olika platser skulle ha en inverkan på försökspersonernas träffsäkerhet i svar har inte utförts eftersom det inte bedömts som troligt.


Kommentar: Helt fel bedömning och en av de vanligaste och största felkällorna i metodiken att strunta i den radiofrekventa strålningen från omgivningens från basstationer etc som exempelvis mikrovågor vilka absolut stör/påverkar elöverkänsliga testpersonerna
Jag kommer att lägga till successivt de felkällor jag upptäcker i denna provokationsstudie. Har inte tid och ork att granska hela rapporten i ett svep, men eftersom rapporten varit efterfrågad vill jag lägga ut den så fort som möjligt efter att jag fick den.


Med alla provokationsstudier på elöverkänsliga är syftet, att fastställa om elöverkänsliga personer kan känna av elektromagnetiska fält eller inte. Av den anledningen skall metodiken läggas upp på ett sådant sätt att det inte finns störande strålningskällor från omgivningen, varken i testrummet, i huset eller från omgivningens basstationer eller andra trådlösa nätverk.


Varje sådan typ av strålning/fält påverkar varje elöverkänslig individ på olika sätt och är därför en avgörande störkälla i provokationsstudier. Man måste därför med noggranna mätningar med hög känslighetsnivå omkring 56 dB µVolt/m. Eller reducera strålning till naturliga nivåer för radiofrekvent strålning och mikrovågor 0,000 000 05 µWatt/m2, och/eller välja testlokal som inte har störkällor, i annat fall skall dessa störkällor redovisas i resultatet. Att redovisa denna störande faktor som kan påverkar resultatet är viktigt, då den visar om metoden, provokationsstudier, är en tillförlitlig och vetenskaplig testmetod på elöverkänslighet.


I Clas Tegenfeldts studier kan jag se några viktiga faktorer som man bortsett ifrån vid tolkningen av resultatet, vilket heller inte nämns i sammanfattningen.


A Elöverkänsliga försökspersoner visade objektiva förändringar som de inte var medvetna om. Testet visade att elöverkänsliga försökspersoner inte kan bedöma med sitt medvetande om fälten är på , även då kroppen reagerar och visar på en objektiv påverkan, att fälten är på. Observatören hade sett att försökspersonen reagerat på fälten, blivit röd i huden, börjat sluddra, fått problem med koordinationen, men försökspersonerna hade ändå tolkat att fälten inte varit på.


1. Detta bevisar att elöverkänslighet inte är en noceboeffekt


2. Det visar också att elöverkänsliga personer är biologiska varelser och att biologiska varelser inte fungerar som en elektronisk apparat, att den biokemiska reaktionen kommer långt före innan elöverkänsliga blir medveten om den, men också långt efter.


3. Att provokationsstudier är en fullständigt värdelös metod, för att utröna om elöverkänsliga reagerar på och blir sjuka av elektromagnetiska fält. Att känna efter om man känner fälten säger inget om hur fälten påverkar den elöverkänsligas hälsa. Samma effekt fick man i denna studie, Electromagnetic hypersensitivity: evidence for a novel neurological syndrome, som visade att den elöverkänsliga försökspersonen reagerade kroppsligen (vilket kunde objektivt mätas/registreras) på fälten, långt före hon blev medveten om att hon påverkades och kände av fälten. HÄR


B. En annan anmärkning på redovisning av resultaten är, att man inte får veta vilka som svarar rätt vid kontroll 24 timmar efter exponeringen. De personer som svarade fel vid exponeringen, men svarar rätt 24 timmar efter exponeringen är personer som skall läggas till i slutresultatet. Eftersom man är medveten om att många elöverkänsliga först efter 1 till flera dagar efter en exponering får negativa hälsoeffekter, skall deras rätta svar läggas till den totala summan rätta svar. Detta betyder, att erhålla ett vetenskapligt resultat utifrån syftet med provokationsstudier, att säkerställa om elöverkänsliga får hälsoeffekter av elektromagnetiska fällt eller inte, enligt denna metodik är omöjligt.


C Andra viktiga faktorer som påverkar resultatet:
1. För att kunna dra några vetenskapliga slutsatser av resultaten, borde kontrollpersonerna även de ha svarat 24 timmar efter exponeringen, för att utesluta andra effekter som man inte med mätinstrument kunnat fastställa, vilka kan ha påverkat deras resultat. Man litar helt till mätinstrument och bortser att människor är känsliga biologiska varelser, även kontrollpersonerna, och den eventuella felkällan/faktorn skall man även ta hänsyn till i vetenskapliga studier, där man använder vuxna mänskliga individer som testpersoner.


2. Av flera skäl valde man inte de elektroniska apparater som de olika elöverkänsliga personerna sade sig ha mest besvär med utan ”tvangs flertalet försökspersoner använda en av forskargruppens medförda datormonitor”


3. Att strunta i att mäta den radiofrekventa strålningen från omgivningen som exempelvis mikrovågor, är att bortse och utan vetenskaplig grund anta att strålningen från omgivningens basstationer inte påverkade elöverkänsliga försöksperson på olika sätt och därmed påverkar testresultatet.

4. En annan felkälla är att testpersonerna hade blivit informerade om att de skulle testas 4 gånger. Någon gång under dessa testförsök måste apparaten vara på respektive avstängd, även om försökspersonen inte mått så bra vid något  tillfälle. Detta är en faktor som man inte vetenskapligt kan styra över, att testpersonen börjar gissa då de mår dåligt hela tiden av testrummet eller strålning utanför rummet. Ytterligare en allvarlig faktor som påverkar testresultatet.


Så långt här, har jag kunnat se olika felkällor och andra faktorer som påverkar resultatet. Men jag skall gå igenom studien fler gånger då texten är luddig och svår att tolka på sina ställen. Återkommer

Den enda vetenskapliga sanningen är metodutveckling oavsett nobelpris för vetenskapliga reslutat

Det finns vetenskapliga resultat som gör vetenskapsmännen oförmögna att tänka vidare. De sitter fastlåsta i en metodik som begränsar deras kreativa tänkande. Oftast  är det fritänkande hjärnor som letar sig vidare förbi låsta vetenskapliga resultat, geniernas kreativa tänkande. Därför är det märkligt att man inom medicinen harvar på med förlegade och ovetenskapliga metoder som borde tillhöra medeltidens  vetenskapliga funderingar. Exempel på detta är är provokationsstudierna på elöverkänslighet. Felkällorna är många och absolut medvetna:

1. Man nyttjar inte elöverkänsliga som testgrupp i testet

2. Man gör inte kontrollmätningar i testrummet för radiofrekvent- samt mikrovågsstrålning därmed vet man inte hur hög bakgrundsstrålningen är i testrummet.

3. Man nyttjar specialgjorda mobiler som är påslagna under hela testet som påverkar testpersonerna och därmed stör testresultaten.

4. Man följer heller inte upp testpersonernas reaktioner efter test. Oftast blir elöverkänsliga sjuka ett eller flera dygn senare efter en exponering. Detta känner  man väl till trots det tar man inte med denna faktor i metodiken.

5. Man gör snabba växlingar,  vilket en biologisk varelse inte klarar av att växla mellan, vilket man även känner till. Biologiska system har en fördröjningseffekt innan reaktionen kommer.

6. Reaktionen på fält är olika hos olika personer. Det är därför också individuellt reaktionsmönster som inte ryms inom metodiken.

7. Man redovisar inte de personer som lämnar testet då de blivit sjuka av testrummet före test, vilket ju visar att strålningen generellt är hög i testrummen, vilket i sin tur är en stor felkälla i metodiken. Jämför, placera en pälsdjursallergiker i ett rum med pälsdjur, släpp sedan in ytterligare pälsdjur i testrummet som inte testpersonen ser. Be sedan testpersonen känna efter om den känner av dessa pälsdjur. Exakt så ser provokationsstudierna ut på elöverkänslighet.

Här nedan hittade jag något helt annat, men som ändå visar att vedertagna vetenskapliga resultat som fått nobelpriset inte är en slutstationen för den enda sanningen. Nya metodiker leder vidare till helt nya forskningsresultat. Den största vetenskapliga sanningen inom vetenskapen är metodutvecklingen. Det är metoden som är bromsklossen i alla vetenskapliga resultat. Vetenskapliga resultat är enbart är en tillfälligt plattform för en viss kunskapsnivå. Den sanna vetenskapen söker vidare och utvecklar nya metoder. Så, när skall medicinen utveckla mer sofistikerad vetenskapliga metoder för att förstå vilken typ av neurologisk skada elöverkänsliga fått av strålningen. Eller vet man det redan och gör allt för att tysta skadorna, eftersom det inte gynnar mobilindustrin?

Nåväl läs vidare HÄR  om den vetenskapliga sanningen som fick revideras

Enligt honom skulle en rad märkliga egenskaper dyka upp om två supraledare kopplades ihop via ett hinder, ett tunt oxidskikt, som i sig inte är supraledande eller ens elektriskt ledande. En sådan struktur kallas numera en Josephson-övergång. I den kan Cooperparen hoppa över hindret från den ena supraledaren till den andra och därmed skapa supraledande strömmar, hävdade Josephson. Han förutsade dessutom att en likriktad spänning över en Josephson-övergång borde resultera i en växelström.

Detta ansågs strida mot rådande vetenskaplig intuition. Vid tiden då Josephson publicerade sina resultat, 1962, förknippades nämligen växelström bara med växelspänning, medan likriktad spänning var nära förknippad med likström.

Så Josephson fick mycket riktigt hård kritik från sina forskarkolleger för att ha kokat ihop något helt orimligt. Inte minst från John Bardeen, som då redan hade fått sitt första Nobelpris och dessutom stod bakom BCS-teorin för supraledning.

Med en sådan väldig meningsmotståndare kan det inte ha varit helt lätt för den unge Josephson att få gehör för sin teori.

Han stod dock på sig, speciellt under en numera historisk vetenskaplig diskussion vid den internationella konferensen i lågtemperaturfysik, som hölls vid Queen Mary college i London i september 1962. Bardeen och Josephson presenterade där sina olika teorier om möjliga förhållanden mellan elström och spänning i en Josephson-övergång. Bardeen hävdade att några Cooperpar inte kan uppstå i ett isolerande oxidskikt och därför kan de inte heller hoppa från ena änden till den andra.

Men bara ett år senare, 1963, visade experiment att Josephsons teorier stämde. Bardeen fick erkänna att den unge studenten hade haft rätt, och efter ytterligare tio år kom det största erkännandet: Brian Josephson tilldelades 1973 års Nobelpris i fysik.

Proefessor Dariusz Leszczynski skriver om människans känslig för elektriska fält

Dariusz Leszczynski är forskningsprofessor vid Strålsäkerhetsmyndigheten i Finland.

Han skrev inlägget på sin blogg den april 2012 men inget har hänt sedan dess gällande forskning på strålskadan elöverkänslighet. Jag har gjort en översättning av  Leszczynski blogginlägg

Europeiska experter i förvirring över EHS – elöverkänslighet

HELSINGFORS, April 1, 2012

Korrekt funktion av den mänskliga kroppen är beroende av ”el”. Vad vi känner och vad vi tycker regleras av rörelser elektriska laddningar inom och mellan våra celler.

Därför bör det inte komma som någon överraskning att utsätts kroppen för tillräckligt starka elektromagnetiskt fält kan det orsaka störningar i normala fysiologiska elektrisk signalering av vävnader och organ.

Vad är en tillräckligt stark elektromagnetiskt fält? Det finns några generella regler som används för att förse oss med säkerhetsgränser för exponering. Men som med alltid, finns det undantag.

Människors kroppar är likadana, men inte helt lika. Variationer i våra gener leder till den så kallade individuella känslighet för kemikalier, inklusive läkemedel eller strålning.

Vissa personer får pollen eller damm allergi men majoriteten gör det inte. Några få får lungcancer från tobaksrök, men inte alla rökare får det inte. En del blir lätt solbrända medan andra inte blir det.

Var och en av oss är åtminstone något annorlunda än de andra, och medan säkerhetsgränserna oftast skyddar de allra flesta, kommer det alltid att finnas en minoritet som är mer känslig och reagerar på exponeringar som var med under den allmänna säkerhetsstandarder.

En del av de känsliga människor är lätta att skydda – inte röka, inte solbada, ta antihistamin.

Det finns en grupp av känsliga människor som är svåra att definiera och svårt att skydda i den aktuella elektromagnetiska-teknikberoende värld. En sådan grupp av människor är mer känsliga, mer än andra, till konstgjorda elektromagnetisk strålning. Denna grupp måste existera annars måste vi skriva om våra medicinska böcker.

Vi vet bara inte hur man hittar dem.

För närvarande är dessa de själv diagnosen elektromagnetiska överkänsliga personer. EHS existerar inte som en officiell sjukdom med känd uppsättning av symptom, en känd uppsättning diagnostiska tester och en känd metod för klinisk behandling.

Anledningen till behovet av självdiagnosen är att forskarna inte gör några relevanta vetenskapliga studier som är tillförlitligt som kan avgöra om EHS orsakas av elektromagnetiska fält eller annan agent.

Under de senaste dagarna, europeiska experter producerade två motsatta synpunkter på EHS.

Den första vyn presenteras i en nyligen publicerad artikel ”Är vissa människor överkänsliga för elektromagnetiska fält?”. Författarna, fyra experter från Norge, Storbritannien, Sverige och Nederländerna, kalla det ”systematisk genomgång av vetenskapliga studier”, även om det är en kort, icke-peer-reviewed omvärdering av två tidigare publicerade översiktsartiklar.

Den andra är den ”riktlinje av den österrikiska Medical Association (OAK) för diagnos och behandling av EMF-relaterade hälsoproblem och sjukdomar (EMF syndrom)”. Författarna kallar det ”Consensus papper i den österrikiska Medical Association EMF Working Group (OAK AG-EMF)”.

Den ”systematiska” kommer till följande slutsats:

”De symtom som upplevs av människor som rapporterar EHS är onekligen verkliga och kan ibland ha en dramatisk effekt på personens livskvalitet. Emellertid har välplanerade experimentella studier upprepade gånger visat att dessa symtom inte utlöses av exponering för elektromagnetiska fält. Vetenskapliga studier har också misslyckats med att identifiera eventuella fysiologiska förändringar i människor med EHS till följd av exponering för elektromagnetiska fält … ”.

Mest förbryllande och oroande är rapporten över ”väldesignade” studier som visar bristande orsakssamband mellan EHS och EMF exponeringar.

Författarna till ”systematiska” används två recensioner som publicerats under 2005 och 2010, som grund för denna publikation.

Enligt författarna, översynen 2005 analyserade 31 EHS studier varav sju visade EMF orsakar EHS. Däremot kan två av dessa sju studier inte replikeras, tre hade fel i dataanalys och två gav motstridiga (motsatta effekter) resultat.

Författarna nämnde inte kvaliteten på de 24 negativa EHS studier som ingår i granskningen 2005. Detta är en vanlig metod inom EMF forskningen. Positiva studier, studier som visar effekterna av elektromagnetiska fält, analyseras på djupet för de eventuella fel som leder till observation av effekter. Negativa studier mest allmänt accepterade för sitt nominella värde och deras kvalitet är inte ifrågasätts eftersom de ger bevis ”som förväntat.”

Det är en väldigt fel metoder som snedvrider bevisen. Fel i studiedesign eller i dataanalys kan leda till nolleffekt utfall. Studierna nolleffekt bör också utvärderas för att de är korrekta och deras förmåga att visa vad de påstår sig visa.

I 2010 års översyn, har ytterligare 15 studier analyserats och ingen av dem har visat positiv effekt.

Därför skulle det vara intressant att veta vad som var ”väl utformade studier” som gjorde författarna till ”systematiska” säkra på att det inte finns något samband mellan elöverkänslighet och EMF.

Det stora problemet, enligt min mening, är att alla studier som ingår i 2005 och 2010 recensioner i praktiken alla befintliga EHS analysera forskning, inte har metodiskt förmåga att upptäcka EHS eller bevisa / motbevisa dess existens och dess orsakssamband med EMF. Dessa studier baseras på subjektiva uppgifter från små grupper av frivilliga som deltar i experiment.

Villkor för experimentet och atmosfär den där finns vissa orsaker till stress som påverkar svar och reaktioner av försökspersoner. Data från dessa studier inte är objektiv och benägna att studera motivberoende fel.

Nämns som objektiva data av författarna till ”systematiska”, mätningar av blodtryck eller hjärtfrekvens är inte helt objektiv. Experimentell stress kan lätt påverka dem och göra resultatet av mätningen delvis subjektiv och därför otillförlitliga.

Den andra EHS-story kommer från Europa är riktlinjerna för österrikiska läkare. Författarna konstaterar följande:

”Den österrikiska Medical Association har utvecklat en riktlinje för differentiell diagnos och eventuell behandling av ospecifika stressrelaterade hälsoproblem i samband med elektrosmog.”

Det betyder bara att österrikiska läkare tycker att EHS finns, vad som är i direkt motsättning med ingåendet av ”systematisk” av de fyra europeiska experter.

Experterna motsäger varandra. Vem har rätt? Endast bättre forskning, med metoder som ger riktigt objektiva data kommer att lösa detta dödläge. Fortsättning av forskning med nuvarande modeller kommer inte att ge svar och kommer att leda till slöseri med tid och pengar och kommer att propagera frustration bland de själv diagnosen EHS drabbade och vissa forskare. Det finns ett akut behov av en ny metod för detta ämne.

En intressant öppning för en sådan ny strategi lämnades av två studier som publicerats av japanska forskare i 2002 och 2003 Studierna verkar ha ”glömt”. Ingen upprepade dem; ingen nämner dem i samband med EHS debatt – varken EHS drabbade eller vetenskapsmän.

Studierna har visat att mobilstrålning skulle kunna förstärka allergiska reaktioner. Intressant nog är stor del av EHS symtom, beskrivna av EHS drabbade, allergiliknande symptom. Kan det vara så att en del av EHS drabbade har allergiska reaktioner förstärkas av mobilstrålning?

Sådana studier som dessa från Japan och andra studier som analyserar molekylär nivå svaren från människokroppen utsätts för mobilstrålning är det enda sättet att förklara orsakerna till elöverkänslighet och ge ledtrådar för behandling. EHS kommer inte att förklaras och bekräftas genom att fråga patienterna hur de känner. Det behövs en ny strategi med nya forskningsmetoder för att ta itu med EHS frågan.

Min kommentar, är att de flesta av dem som blev bildskärmsskadade var fullt friska personer och hade inga som helst allergier eller andra immunologiska sjukdomar. Elöverkänslighet är en neurologisk skada i första hand, men det är som Leszczynski säger, vi människor fungerar med elektriska aktiviteter och det är inte konstigt om det uppkommer störningar i kroppsfunktionen då vi utsätts för elektromagnetisk strålning, framförallt om den kan tränga in i kroppen som mikrovågor gör. enligt Försvarets vapenskola tränger  mikrovågorna in till de inre organen och absorberas till 100%  i mikrovågsområdet 1 GHz – 3 GHz. Det mikrovågsområde som mobilindustrin nyttjar mest. Dessutom innehåller deras mikrovågsstrålning än mer energi eftersom de när modulerad och digitaliserad med ”energipaket” av information som pulsar i ljusets hastighet. Det räcker med sunt förnuft för att begripa att detta kan inte vara nyttigt för hälsan varken hos människor och djur.

 

 

Professor Dariusz Leszczynski – Det kan inte komma som någon överraskning att den mänskliga kroppen kan reagera på elektromagnetiskt fält

http://communities.washingtontimes.com/neighborhood/between-rock-and-hard-place/2012/apr/1/european-experts-disarray-over-ehs-electromagnetic/

Dariusz Leszczynski

HELSINGFORS, April 1, 2012

Översättning från gooogle

Korrekt funktion av människokroppen är beroende av ”elektricitet”. Vad vi känner och vad vi tycker regleras av rörelser av elektriska laddningar inom och i-mellan våra celler.

Därför bör det inte komma som någon överraskning att den mänskliga kroppen vid en tillräckligt stark elektromagnetiskt fält kan orsaka störningar i den normala fysiologiska elektriska signalering i vävnader och organ.

Vad är en tillräckligt stark elektromagnetiskt fält? Det finns några generella regler som används för att förse oss med säkerhet gränser för exponering. Men som med allt vi möter, det finns undantag.

Människors kroppar är lika, men inte helt samma sak. Variationer i våra gener leder till så kallade individuella känslighet för kemikalier, inklusive läkemedel eller strålning.

Vissa människor får pollen eller damm allergi, men de flesta gör det inte. Några få lungcancer från tobaksrök men inte alla rökare gör. Vissa blir lätt solbrända medan andra inte gör det.

Var och en av oss är åtminstone något skiljer sig från de andra, och medan säkerhet gränsvärden vanligtvis skyddar de allra flesta, det kommer alltid att finnas en minoritet som är mer känslig och reagerar på exponeringsnivåer som är ännu lägre än de generella säkerhetskraven.

Några av de känsliga personer är lätta att skydda – inte röka, inte solbränna, ta antihistamin.

Det finns en grupp känsliga människor som är svåra att definiera och svårt att skydda i den aktuella elektromagnetiska-teknik-beroende värld. En sådan grupp av personer är känsliga, mer än andra, att människan elektromagnetisk strålning. Denna grupp måste finnas eller att vi skulle behöva skriva våra medicinska böcker.

Vi bara vet inte hur man hittar dem.

För närvarande är dessa själv diagnosen elektromagnetiska överkänsliga personer. EHS finns inte som en officiell sjukdom med känd uppsättning av symptom, en känd uppsättning diagnostiska tester och en känd metod för klinisk behandling.

Anledningen till behovet av självdiagnos är att forskarna inte köra tillräckligt relevanta vetenskapliga studier som tillförlitligt skulle avgöra om Elöverkänslighet orsakas av EMF eller andra medel.

Under de senaste dagarna producerade europeiska experter två motsatta synpunkter på EHS.

Den första vyn presenteras i en nyligen publicerad artikel ”vissa människor överkänsliga för elektromagnetiska fält?”. Författarna, fyra experter från Norge, Storbritannien, Sverige och Nederländerna, kalla det ”systematisk genomgång av vetenskapliga studier”, även om det är en kort, icke-peer-reviewed ny utvärdering av två tidigare publicerade översiktsartiklar.

Den andra är ”riktlinje av den österrikiska Medical Association (ek) för diagnos och behandling av EMF-relaterade hälsoproblem och sjukdomar (EMF syndrom)”. Författarna kallar det ”Consensus papper Österrikes Medical Association EMF Working Group (OAK AG-EMF)”.

Den ”systematiska review” kommer till följande slutsats:

”De symtom som upplevs av människor som rapporterar elöverkänslighet är utan tvekan verkliga och kan ibland ha en dramatisk effekt på personens livskvalitet. Men, väl utformade experimentella studier har upprepade gånger visat att dessa symtom inte utlöses av exponering för elektromagnetiska fält. Vetenskapliga studier har inte heller att identifiera eventuella fysiologiska förändringar hos personer med elöverkänslighet som en följd av exponering för elektromagnetiska fält … ”.

Mest förbryllande och oroande är uttalande ”väl utformade” Studier som visar bristande orsakssamband mellan elöverkänslighet och exponering EMF.

Författarna till ”systematiska” används två recensioner publicerade 2005 och 2010, som grund för denna publikation.

Enligt författarna analyserat 2005 års översyn 31 EHS studier av vilka sju visade EMF orsakar EHS. Kan dock två av dessa sju studier inte replikeras, hade tre fel i dataanalys och två gav motstridiga (motsatta effekter) resultat.

Författarna nämnde inte kvaliteten på de 24 negativa MHS studier som ingår i 2005 års översyn. Detta är en vanlig praxis i EMF forskning. Positiva studier, som visar effekter av elektromagnetiska fält, håller på att analyseras i detalj för de eventuella fel som leder till observation av effekter. Negativa studier är mest allmänt accepterade för sitt nominella värde och deras kvalitet inte ifrågasättas eftersom de ger bevis ”som förväntat”.

Det är en väldigt fel metod som snedvrider bevisen. Fel i studiedesign eller analys av data kan leda till någon effekt resultat. De icke-effektstudier bör också utvärderas för att de är korrekta och deras förmåga att visa vad de påstår sig visa.

I översynen 2010 har ytterligare 15 studier analyseras och ingen av dem har visat positiv effekt.

Därför skulle det vara intressant att veta vad var ”väl utformade studier” som gjorde författarna till ”systematiska” säker på att det inte finns något samband mellan elöverkänslighet och EMF.

Det stora problemet, enligt min mening, är att alla studier som ingår i 2005 och 2010 recensioner i praktiken alla befintliga EHS analys forskning, inte behöver metodiskt förmåga att upptäcka EHS eller bevisa / motbevisa dess existens och dess kausalitet samband med EMF. Dessa studier baseras på subjektiva uppgifter från små grupper av volontärer som deltar i experiment.

Villkor för experiment och stämningen på platsen är vissa orsaker till stress som påverkar svar och reaktioner försökspersoner. Data som erhållits i dessa studier inte är objektiv och benägna att studera och motiv-beroende fel.

Nämns som objektiva data av författarna till ”systematisk granskning”, mätningar av blodtryck eller hjärtfrekvens inte helt objektiv. Experimentell stress kan lätt påverka dem och göra resultatet av mätningen delvis subjektiv och därför opålitliga.

Den andra EHS-story som kommer från Europa är riktlinjerna för österrikiska läkare. Författarna anger följande:

”Den österrikiska Medical Association har utvecklat en riktlinje för differentiell diagnos och eventuell behandling av ospecifika stressrelaterade hälsoproblem som är förknippade med elektrosmog.”

Det betyder helt enkelt att österrikiska läkare tycker att EHS finns, vad står i direkt motsättning till ingåendet av ”systematisk granskning” av de fyra europeiska experter.

Experterna motsäger varandra. Vem har rätt? Bara bättre forskning, med metoder som ger riktigt objektiva data lösa detta dödläge. Fortsättning av forskning där man använder dagens konstruktioner kommer inte att ge svar och kommer att leda till slöseri med tid och pengar och kommer att sprida frustration bland de själv diagnosen EHS drabbade och vissa forskare. Det finns ett akut behov av en ny metod för detta ämne.

En intressant öppning för en sådan ny strategi från två studier som publicerats av japanska forskare under 2002 och 2003. Studierna verkar ”glömt”. Ingen upprepade dem, ingen nämner dem i samband med EHS debatt – varken EHS drabbade eller vetenskapsmän.

Studierna har visat att mobilstrålning kan förbättra allergiska reaktioner. Intressant nog är stor del av MHS symptom, som beskrivits av MHS lider, allergi-liknande symptom. Kan det vara så att en del av EHS drabbade har allergiska reaktioner förstärkas av mobiltelefon strålning?

Sådana studier som dessa från Japan och andra studier som analyserar molekylär nivå svaren från människokroppen utsätts för mobilstrålning är det enda sättet att förklara orsakerna till elöverkänslighet och ge ledtrådar till behandling. EHS kommer inte att förklaras och bekräftas genom att fråga patienterna hur de mår. En ny strategi med nya forskningsmetoder behövs för att ta itu med EHS frågan.

***