Wikipedia – om elöverkänslighet – VoF tar bort faktainformation som stör mobilindustrins intressen

Jag har ändrat i nedanstående text i Wikipedia.  Förra ändringen av faktainformation tog VoF bort nu har jag lagt in informationen igen från Socialstyrelsen och Miljöhälsorapporten 2009 samt kritiken av forskningen på elöverkänslighet. Jag har också givit information att man i dessa studier inte kontrollmäter strålningen i omgivningen runt testrummet och att metodiken därför inte är  vetenskaplig.

Wikipedia

Med elöverkänslighet (även elallergi eller elkänslighet) avses överkänslighet för elektromagnetiska fält i nivåer som för människor inte anses vara märkbara. De vanligaste symtomen, enligt Socialstyrelsen, är rodnad, stickande eller brännande känsla i huden, utmattning, trötthet, koncentrationssvårigheter, yrsel, illamående, hjärtklappning och matsmältningsstörningar. Besvären beskrivs olika av olika personer och kan variera i svårighetsgrad mellan individer. Socialstyrelsen säger också att det för närvarande inte finns något vetenskapligt stöd för att det föreligger något orsakssamband mellan exponering för EMF och symtom. Samtidigt råder det inget tvivel om att det finns personer som har svåra besvär och lider i närheten av elektrisk utrustning. Elöverkänslighet anses ej ha kunnat påvisas i vetenskapliga försök .[1] Elöverkänsliga patienter som i dubbelblinda försök trott sig blivit utsatta för signaler från en mobiltelefon har uppgett sig få kraftig huvudvärk, trots att inget provokationsfält varit påslaget, viktigt är dock att man i dessa tester inte redovisat att man inte gjort kontrollmätningar som omfattar frekvensområdet 0 Hz – 300GHz i testrummet, vilket borde vara ett krav om metodiken skall anses vara vetenskaplig. Dessa s k vetenskapliga studier kan varken bevisa eller belägga att testpersonerna inte blivit utsatta för strålning från omgivningen.[2] Dessa studier kan därför heller inte belägga att det inte finns ett samband mellan elektromagnetiska fält och denna ohälsa. Det finns heller inget vetenskapligt stöd för att elöverkänslighet är psykiskt betingat s k noceboeffekt vilket Socialstyrelsen klargjort. Professor Dariusz Leszczynski från finska Strålsäkerhetsmyndigheten, STUK har starkt kritiserat forskningen på elöverkänslighet då metodiken inte anses vara relevant.noceboeffekt.[2][3] Svenska myndigheters linje är att elektromagnetisk strålning under de gränsvärden som Strålsäkerhetsmyndigheten utfärdat inte kan leda till besvär. [4] Europarådet har dock uppmanat medlemsländerna att skydda elöverkänsliga personer, Sverige är medlem i Europarådet. Europarådets rekommendation grundar sig på en utvärdering av den samlade vetenskapliga kunskapen

I Miljöhälsorapporten 2009 redovisas i den nationella miljöhälsoenkät 2007 (NMHE 07)vilket anger att 3,2 procent är känsliga/överkänsliga eller allergiska mot elektriska och magnetiska fält. Enligt undersökningen uppger 0,4 procent att de har svåra besvär. Besvären är något vanligare bland kvinnor (3,8 procent) än bland män (2,6 procent).

Vetenskapliga studier behöver inte vara välgjorda bara för att de är publicerade i respekterade vetenskapliga tidskrifter

I The Wachington Times

In Peer-Review we trust? Do peer-review journals perpetuate bad science by Dariusz Leszczynski

Jag håller helt med artikelförfattaren Dariusz Leszczynski. Jag är dock säker på att industrin mycket väl känner till detta och jag misstänker att även personerna som läser och bedömer forskningen för de vetenskapliga tidskrifterna kan köpas för pengar. Pengar har ju mobilindustrin gott om.

Jag har ofta påpekat att det är metodiken som är begränsningen för de vetenskapliga  forskningsresultaten därför är heller inte resultaten den enda sanningen. Som artikelförfattaren säger kan metodiken vara mindre välgjord, och nästa problem är hur forskarna vill tolka resultaten, vilket ju oftast kan ses som subjektivt om man har ett visst syfte med resultaten.

Jag anser inte att de vetenskapliga studierna skall väga tyngst när det gäller miljöpåverkan, eftersom det tar tid att utveckla metoder som kan beskriva en miljöstörning. Av den anledningen är det iakttagelser och företeelser i verkligheten som skall vara vägledande för Försiktighetsprincipen inte Vetenskapliga bevis som mobilindustrin och ansvariga myndigheter nu ställe krav på.