Satelliter för 5G (svenska)

Galleri

Googleöversättning från originaltexten Satelliter för 5G Följande är också publicerat på Mobil Task Force hemsida, här: http://www.cellphonetaskforce.org/planetary-emergency ____________________ Kära vänner, Jorden behöver din hjälp. Nu. Många är överfall på vår planet. Oceanerna-Jacques Cousteau sa det redan 1970-dör. Den majestätiska vildmarken … Läs mer

Forskningsresultat inom inom FoA november 1978 jämföres med kunskapsöversikt 1998:23

Forskningsresultat inom FoA  november 1978 enligt nedan  sista stycket sidan 3 citat :

Av särskilt intresse är emellertid de speciella antenneffekter som kan uppstå vid bestrålning. Ledande elektrolyter i nervceller kan t ex öka spänningsfallet över vissa nervmembran kraftigt och på samma sätt kan förhöjda spännings fall uppstå i synapsen, dvs i kontaktytorna mellan nervtrådar och nervändar. Här påverkas nervpulsen på olika sätt – fortplantas, blockeras osv.

Dessutom kan blodkärl tänkas utgöra magnetiska dipolantenner som alstrar höga spänningsfall över olik a organ. På dessa sätt kan den infallande mikrovågsstrålningen förstärkas så att den tillåtna strålningsintensiteten på l mW/’cm2 lokalt kan uppgå till 100 mW/ cm2. Därför bör verkningarna från mikrovågor noga undersökas, hävdar Olle Criborn.

Jämföres med  ”Elektromagnetiska fält, elöverkänslighet och neurologisk sjukdom – en kunskapsöversikt 1998: 23

Hypotes över uppkomst av neurastena symtom.

Glutamat- och kaliumupptagen minskar, då de elektriska egenskaperna hos astrogliacellerna är förändrade så att spänningen över cellmembranet minskar, dvs. då astrogliamembranet är depolariserad. Detta är vad som sker i betydande omfattning efter en hjärnskada, en infektion i nervsystemet eller vid kraftig psykologisk påverkan i form av långvarig stress och ångest men viss depolarisation av astrocyterna kan troligen även ske efter intensiv sensorisk stimulering i synnerhet om nervcellsaktiviteten är monoton

Min kommentar: Viktigt är, att det är våglängden som orsakar denna typ av biologisk påverkan och är inte beroende av uteffekten som myndigheterna anser vara svag, enligt det skyhöga referensvärdet 10 watt per kvadratmeter som endast skyddar mot  termiska effekter under 6 minuter och varken skyddar mot andra biologiska effekter eller långtidseffekter.  Efter en längre tids belastning utvecklas sådana skador  på nerverna att det utlöser både smärta och störningar i kroppsfunktionen.

I kunskapsöversikten säger man att påverkan i cellmembranet uppkommer vid skador exempelvis.  Detta är alltså en relevant forskning på elöverkänslighet, då men redan känner till genom FoAs forskning att det kan ske en antenneffekt av mikråvågsstrålningen som ju har en hög penetrerande förmåga.  Nerverna styr ju hela kroppen även produktion av exempelvis hormoner. Hela kroppen blir alltså påverkad.  Dock har biologiskt liv ingen anpassning till dessa höga nivåer av mikrovågsstrålning och definitivt inte alls någon anpassning till pulsmodulerad eller frekvensmodulerad mikrovågsstrålning.
FoAs forskning bekräftas av den ryska nationella kommittén för icke-joniserande strålning. De beskriver i forskningsdokumentet ”Hälsoeffekter på barn och ungdomar” att de funnit följande hälsopåverkan orsakat av mikrovågsstrålning på låg nivå av exempelvis WiFi.  Undersökningen visar vid långtidseffekter 85% ökning av sjukdomar i centrala nervsystemet, 36% ökning av epilepsi och 11% ökning av mental retardation, samt  82% ökning av blodimmuna sjukdomar och risker för fostret.

 

FOA forskning 1978_0001sid 1

FOA forskning 1978_0002sid 2

FOA forskning 1978_0003 sid 3

Läs detta hemliga dokument från 1972 av USA army, där man redovisar hur farliga radio- och mikrovågor är.

Läs detta hemliga dokument från 1972 av USA army, där man redovisar hur farliga radio och mikrovågor är. Man varnar för att sprida denna typ av strålning i vår livsmiljö. Dessutom är de mikrovågor som nyttjas nu i alla trådlösa nätverk från mobilsystemet, som WiFi, DECT etc artificiell då den är frekvensmodulerad strålning.

Trots alla kunskaper som finns om riskerna för biologiskt liv redan från 1930-talet eller som i detta dokument från 1976 har ansvarig regering och myndigheter stoppat prövningen i Miljöbalken, av denna storskaliga verksamhet som pågår i vår livsmiljö dygnet runt. Miljöbalken är vår lag som skall skydda nu levande och kommande generation för miljöskador från mänsklig aktivitet. Verksamhetsutövarna får sälja dessa system och sprida dem överallt utan kontroll eller att mätningar görs av strålningen Samtidigt hänvisar ansvariga myndigheter till ett referensvärde som är orealistiskt högt, men ingen bryr sig inte ens läkarna som ser den ökande mängden av strålskadade personer som får cancer eller i form av skador på nervsystemet (hjärnan och hjärta).

Läkare borde förstå att människan är en elektrisk varelse och att då utsätta biologiskt liv för en extremt hög strålning med hög penetrerande förmåga kan mycket väl påverka hjärna och hjärta. Varför får nu unga kvinnor hjärtinfarkt/hjärtproblem, varför ökar den mentala ohälsan extremt sedan vi började bygga ut mobiltelefonin? Jo, för att denna strålning påverkar/stressar hjärnan till utmattning och hjärnskador eller påverkar hjärtats elektriska impulser. Men hela vår kropp fungerar med elektriska impulser, vilket innebär att denna artificiella strålning som tränger in i kroppen stör den normala kroppsfunktionen ända ner till cellnivå.

WiFi (WLAN) som man sätter in i skolmiljön har en frekvensmodulation som nyttjades som vapen under Kalla Kriget och detta utsätter man barnen för i skolan. Hur kan detta tillåtas när ansvariga vet om riskerna?

Tillrättalagd forskning på elöverkänslighet har pågått sedan i början på 1990-talet då bildskärmsskadan blev en allvarlig arbetsmiljöskada som inte på några vilkor fick bekräftas vetenskapligt

Denna debatt-artikel  är historia idag. Nu vet vi att det inte bara var forskares åsikter som presenterades i dessa forskningsprojekt. Det var medveten tillrättalagd forskning, för varför sa Sture Lidén i TV 1995 att elöverkänslighet skulle tigas ihjäl? Var det inte ett uppdrag från telekom- och data industrin som Sture Lidén fått för att tysta dessa strålskador som ledde till elöverkänslighet? Av samma anledningen sitter den grovt jävige personen Anders Ahlbom fortfarande kvar inom FAS att bevaka forskningen på elöverkänslighet. En forskning som inte funnits sedan drygt år 2000  inom FAS.

1996-07 -17

 Debattartikel till läkartidningen

Varför granskar inte Rådet för Arbetslivsforskning den vetenskapliga kvaliteten och redovisningen av utbetalda forskningsanslag?

 Enligt Svensk författningssamling nr 1995:852 skall Rådet för Arbetslivsforskning 2 § andra stycket:” svara för att den av rådet finansierad verksamhet återkommande följs upp och utvärderas” (1). Detta görs inte enligt rådet i ett brevsvar till undertecknad, daterat den 1996-04-12.

Undertecknad har i en skrivelse till rådet, efter en granskning av projektledare Sture Lidéns senaste rapport ”En psykologisk behandlingsmodell för patienter som lider av ”elöverkänslighet”. Subjektiva effekter och reaktioner i en dubbelblind provokationsstudie”  som presenterades februari 1996, uppmärksammat rapportens märkliga resultat.

Projektet har totalt kostat 1,5 miljoner kronor och skulle ha varit slutförd 1 juli 1994 enligt projektplanen. Det är en mycket märklig rapport. Större delen av t e x de biologiska parametrarna som skulle utföras enligt projektplanen, har inte redovisats.

Bland annat skulle 10 biologiska s k objektiva mått analyseras i blodprover, men endast fyra av dessa redovisades. Varför de inte redovisar övriga biologiska parametrar framgår inte i rapporten.

 I ansökan till dåvarande Arbetsmiljöfonden skulle en dermatolog göra hudundersökningar på försökspersonerna. Detta har heller inte gjorts, men varför även denna biologiska parameter uteslutits framgår inte heller i rapporten. Projektansvarige Sture Lidén är ju själv hudläkare.

I rapporten som är en provokationsstudie där elöverkänsliga skall avgöra om en dator är ”av” eller ”på” påstår forskarna att testrummet är fälfritt och att det inte finns några elektriska fält i testrummet som kunde störa provokationsstudien.

Forskargruppen hade endast kontrollmätt fält upp till 400 kHz. Elektriska fält däröver hade de inte kontrollerat. Försökspersonerna testades i en liten barack på Karolinska institutets område. Styrutrustningen för testet kunde mycket väl ge ifrån sig elektriska fält upp till 1 GHz.  Dessa fält är av samma typ som testdatorn. Det är därför omöjligt för försökspersonen att avgöra om datorn är ”av” eller ”på”.

Hade forskarna kontrollmätt de elektriska fälten hade de med största sannolikhet också upptäckt högfrekventa störningsfält från bl a utrustningen.

I forskargruppen ingick en person från Statens Strålskyddsinstitut Ingvar Langlet. Av den anledningen borde det därför inte vara p g a okunskap forskargruppen uteslöt kontrollmätning av högfrekventa elektromagnetiska fält. Snarare saknades viljan kan man misstänka. Eftersom rådet inte granskar enskilda forskare kan forskare skriva vad som helst i sammanfattningen eller i rapportreferatet till rådet. Så har skett i detta projekt.

Läser man igenom resultatet kan man konstatera att forskarna själva är förvånade över att den psykologiska behandlingen, som halva testgruppen fick, inte förändrade reaktionen i provokationsstudien. Behandlingen hade främst koncentrerats på tolkningen av symtom, men detta hade ändå inte minskat skattningen av symtom. Det förväntade resultatet från forskarnas sida bekräftades alltså inte i testet.

Ändå skriver forskargruppen i sammanfattningen och i rapportreferatet till rådet att den psykologiska behandlingen varit effektiv. Forskarna har alltså inte presenterat hela resultatet synligt i rapporten, utan presenterat sina åsikter genom att utesluta viktiga resultat. Bengt Arnetz som ingår i ovanstående forskarteam satt i dåvarande Arbetsmiljöfondens prioriteringsgrupp och kände därför väl till att man inte granskade rapporterna.

Rutinerna har inte ändrats sedan rådet kom till.

Rådet hänvisar sedan till dessa forskares åsikter som vetenskaplig kunskap i sin översikt ”Forskning kring elöverkänslighet” (2) som kom den 12 april 1996.

Arbetsmiljöfonden och Rådet efterfrågar redovisning över hur projekten fortlöper. Därför är det märkligt att Sture Lidén som fått 1,5 miljoner kronor för ett projekt, får ytterligare 300.000 kronor efter endast en sju rader lång redovisningen av 1,5 miljoner kronor (bilaga 1).

Sammanfattningsvis kan undertecknad konstatera, att inga granskningar av den vetenskapliga kvaliteten görs. Forskares åsikter omvandlas till vetenskaplig kunskap. Inte ens ett miljonprojekt granskas. Tydligen kan vissa forskare få hur mycket anslag som helst utan att behöva redovisa vart pengarna tagit vägen?

Än mer märkligt är, att någon vetenskaplig kompetens inom ämnesområdet inte efterfrågas. Sture Lidén som sysslat med ”psykforskning” av elöverkänsliga är tex hudläkare. Åtskilliga miljoner har gått till ”psykforskning” av elöverkänsliga. Forskare har t o m kunnat förvränga, som i detta fall, sina s k forskningsresultat, för att få sina förutbestämda åsikter bekräftade inom sina psykologiska förklaringsmodeller.

Det är dags för rådet att ge anslag till forskning av konkreta fysiologiska störningar hos elöverkänsliga. Störningar som hudförändringar, immunbiologiska skador, nervskador, men också ge anslag till forskning på synergistiska effekter mellan kvicksilver och elektriska fält och mellan flamskyddsmedel och elektriska fält. Båda dessa gifter binder till lipiderna i nervcellerna och övriga cellmembran.

 Elöverkänslighet är en fysiologisk medicinsk miljöskada och inget annat. Det är på tiden forskningen blir vetenskap och inte åsikter.

 Solveig Silverin, Miljöingenjör Kalmar

Professor Sture Lidén från Karolinska institutet säger i TV hösten 1994 att elöverkänslighet skall tigas ihjäl

http://svtplay.se/v/2591042/flugor/bildskarmsjukan

Här ett program som gör bildskärmssjukan till en fluga som försvann. Bildskärmssjuka ansågs bero på att folk hade en sån skräck för bildskärmen att de blev sjuka av den. Bildskärmssjukan blev sedermera elöverkänslighet.

Vad man inte nämner i detta program är att de som blev skadade hade skärmar som hade så hög strålning att amalgamplomberna sprack sönder. Man nämner inte att det gjordes en test på bildskärmar som visade att vissa bildskärmar hade så hög strålning att kvicksilverångan från amalgamplomberna ökade. Denna studie tystades snabbt ner.

Vad man heller inte nämner är att man skärmade av bildskärmarna så att de blev lågstrålande igen. Saken var den, att när datoranvändningen ökade på arbetsplatserna då ville man bygga dem snabbt och billigt och tog bort skärmningen och det var färgbildskärmarna som orsakade flest arbetsskadade.

På filmen visar man också hur man testar elöverkänsliga om de känner något eller inte. Och denna primitiva test har man fotsatt med som enda forskning på elöverkänslighet, eftersom den garanterat ger det resultat som teknik- och mobilindustrin vill ha. Som man ser på bilden är den elöverkänslig redan utsatt för el i den där boxen de trycker ja eller nej på. 

Man nämnde heller inte i resultaten att en del testpersoner blev så sjuka att de avbröt testet, de nämner heller inte att testpersonerna var utsatta för styrdatorns elektriska fält under testet. Man gjorde heller inga kontrollmätningar i testrummet, eftersom det skulle avslöja att testpersonerna var utsatt för elektromagnetisk strålning från omgivningen under hela testet.

I denna film får även höra Sture Lidén i ett TV-program tyvärr inte när han säger att elöverkänslighet skall tigas ihjäl.

Av alla de 10.000- tal som blev skadade av bildskärmarna har bara några få fått arbetsskadeersättning eller hjälp trots att de fick en så svår skada att de flesta aldrig kunde återvända till arbetet. En del tålde ingen el alls utan fick flytta ut i skogen till ett primitivt och ensligt liv. Så blir det för dem som skadas av mobilindustrins  strålning från sändare och trådlösa produkter. Och ansvariga myndigheter fortsätter att tysta ner strålskadorna hos befolkningen. Hur länge måste vi stå ut med dessa korrupta myndigheter som Strålsäkerhetsmyndigheten och Socialstyrelsen?

Professor Sture Lidén från Karolinska institutet säger i TV hösten 1995 att elöverkänslighet skall tigas ihjäl, därför har aldrig någon relevant forskning kommit till stånd vilket Anders Ahlbom skulle se till enligt sitt uppdrag på FAS. Men Anders Ahlbom visade sig vara lobbyist för mobilindustrin. Socialstyrelsen uppmanar läkare att inte dokumentera att folk blir strålskadade och sjuka av strålningen, alltså relaterar sin ohälsa till elektromagnetiska fält. När jag letade efter Sture Lidén på nätet hittar jag en text av Jan Åberg som 1998 skriver om Information eller Desinformation. Om hur man redan då plockade fram gammal skåpmat för att basunerat ut den som ny. Nyligen dammade man ju av en gammal dansk studie från 2006 och basunerade ut den som ny.

Jan Åberg var en av de ledande aktivisterna i strålningsfrågan genom sitt fackliga arbete. Åberg gick bort för något år sedan och många känner ännu stor saknad, det blev tom efter Janne. Jan Åberg lever dock kvar genom sina artiklar och här får man en tillbaka blick i  historien hur myndigheter  och massmedia agerade redan för 16 år sedan. Inget har hänt under alla dessa år. Samma slipsten drar man fortfarande runt på.

Jan Åberg 1995 Text av Jan Åberg

INFORMATION eller DESINFORMATION?
Media som ett verktyg för desinformation

Medier används för att sprida felaktig information och i vissa fall luras de helt av desinformatörer. Och då vanliga medborgare inte har en chans att kontrollera fakta kan man förstå att detta händer, särskilt när det står mycket pengar på spel.

Att kritiskt granska fakta innan man slår på den massmediala trumman måste därför vara ett krav vi ska ställa på jornalister, och att de inte låter en rubrik vara vilseledande bara för att få större upplagor.

För att sprida lite ljus över bl.a. DN´s artikel ”Inga bevis för elallergi” 980228, får vi här ett lite djupare grävande i fakta (eller bristen på) i forskningen och information om el och amalgam.
SNATTRET FRÅN ANKSTRECKET

I somras, på Läkarstämman, meddelade en forskargrupp bestående av bland annat psykologen Bengt Andersson, psykologiska institutionen i Uppsala, hudforskaren Mats Berg och stressforskaren Bengt Arnetz Karolinska Institutet en ”nyhet”. Media slog villigt upp den här nyheten. Inte minst då Dagens Nyheter.

Det fanns bara ett aber i sammanhanget. Det var gammal skåpmat som hade fräschats upp och serverades som färsk. Så gammal att en av forskarna, Sture Lidén hade avlidit långt efter det att studien offentliggjorts för mer än ett år sedan och en annan Ingvar Langlet, Statens Strålskyddsinstitut, hade pensionerats när den här ”anrättningen” bjöds ut igen.

Studien heter ”En psykologisk behandlingsmodell för patienter som lider av ”elöverkänslighet”. Subjektiva effekter och reaktioner i en dubbelblind provokationsstudie.” (Juni 1995)

MÄRKLIG PSYKOLOGI

Den här skaran av icke existerande personer, pensionärer meddelar alltså återigen på läkarstämman samma sak som de har sagt tidigare: Våra undersökningar visar att elöverkänsliga personer kan påverkas av mycket, men inte av el, Ja, med ett undantag förstås: när man ”mörkar” försöken och säger att ”nu är datorn på”, så kan en psykologisk reaktion uppstå -medan den uteblir när dator ä r på.

Det hela är alltså psykologiskt. Så resonerar forskarna – och har så gjort i tio år vid den här typen av så kallad provokationsstudie framför bildskärm.

Att känna skillnaden mellan en påslagen datormonitor och en avslagen kräver, för att ge ett signifikativt vetenskapligt resultat, som utgångsläge ett i övrigt fritt utrymme från elektriska signaler, helst ett slags Faradays bur eller liknande som helt utestänger bland annat det formidabla signalregnet från mobiltelefonsändare och ett stort antal andra signaler som finns i luften. Risken är annars stor att datorns ”signaler” (om vi tar den termen för att förenkla resonemanget) så att säga känns som om de ligger på, när datorn faktiskt är avstängd. Eller med andra ord: att ovidkommande b r u s i omgivningen så kraftigt stör den signal som man vill uppmäta (via människan, via mätinstrument) att något säkert utslag är svårt att uppnå (försök att använda en kompass i närheten av ett ställverk, får ni se!).

EN GENANS I SNABBT ÖVERGÅENDE

Jag ringde därför upp psykologen Bengt Andersson, projektledaren, förra våren och frågade honom om hur man hade gjort för att få kontrollmiljön fältfri, signalfri. Det visste han väldigt litet om. Besvärat medgav han att man nog inte mätt högfrekventa fält i omgivningen och att dessa ”möjligen” kunde vara en störkälla. Det kändes nästan pinsamt att höra Bengt Anderssons vaga ”försvar” för gruppens slutsatser att man ”ingenting hade hittat” och jag tog för givet att de generat skulle placera den här rapporten längst ner i någon byrålåda. Det kändes också som om Bengt Andersson var medveten om att metodiken helt enkelt var pinsamt dålig.

Men så måste han ha talat med de andra i det här ”forskarlaget” igen. Kanske satt man samman i ”bröders goda lag” drack en och annan pilsner och så. Men fattade mod, det gjorde man. Kanske tyckte de att det är så mycket skräp som presenteras på läkarstämman att de o c k s å har rätt att få vara med och ”presentera en vetenskaplig nyhet” – eller så gjorde de enbart en kalkyl om att få ut sina namn i media så att de något lättare skulle kunna få förnyade anslag i samma fråga (”Vi fann inget. Patienterna fortsätter att klaga. Vi måste göra uppföljningar”  eller liknande).

UTANMÄTE = DESIGN

Så gjorde då psykologerna och stressforskarna Bengt Andersson och Bengt Arnetz sitt nyhetsframträdande vid läkarstämman nu i somras. Dagens Nyheter var närvarande och rapporterade villigt. Jag fick ett E-postbrev från psykiatern Per Dalén i Helsingborg som hade studerat gruppens text från läkarstämman. Per Dalén som är en lågmäld och sakinriktad analytiker konstaterade torrt att det här möjligen var många ord, men knappast någon produktiv insats, i vart fall inte om man har någon form av vetenskapliga anspråk – vilket åtminstone jag hade för mig att Rådet för Arbetslivsforskning, som försett den här gruppen med forskningspengar, har i uppgift att avkräva de som professionellt ska använda våra skattemedel. Men faktum kvarstod: Man hävdade på fullt allvar att den här dåligt designade (det heter så; med ”design” menas metod och uppläggning) ”studien” hade något att säga oss andra och packade om det den gamla skåmaten i Dagens ”Nyheters” Gladpack.

DÅ EN AMALGAM = EN OCH ANNAN MARSIPAN

Men skam den som ger sig. På samma sätt som tandläkarforskaren Margareta Ahlqvist nyligen inför den avslutande amalgamkonferensen gick ut i massmedia och lurade Göteborgsposten (teves rapport, tidingarnas telegrambyrå etcetera, det hela var väldigt väl förberett) att på en hel löpsedel förklara att: AMALGAM ÄR NYTTIGT och därvid damma av en 20 år gammal studie (Ahlqvist hade för övrigt för länge sen slutat som forskare vid odontologiska institutionen i Göteborg och jobbade i stället som EU-handläggare vid universitetet!) – på samma sätt öppnade gruppen med Bengt Andersson, Bengt Arnetz och Mats Berg fram sin (konserverade eller djupfrysta?) mat igen och presenterade den som en rykande ”färsk” nyhet igen. Och Dagens Nyheter fattade pennan igen. Reportern Niclas Lindstrand skriver i DN, lördagen den 28/2, (huruvida Lindstrand likt GP:s ”Scoopreporter” också är en pryoelev från journalisthögskolan, vet jag inte), men han skrev i vart fall:

    ”INGA BEVIS FÖR FÖR ELALLERGI I NY STUDIE:

    Elallergi är fortfarande en åkomma som vetenskapen (obs pluralis! han har tydligen gått igenom hela litteraturen sorgfällligt utan att hitta något alls) inte hittat belägg för… (däremot fick) elalergikerna symptom när de trodde att bildskärmen var på. Ett felaktigt svar gav ett brummande ljud. En försöksledare utbrast ”skärp dig nu!” som ytterligare stressmoment.”

Den här senare meningen med stressande tillmälen från ”forskarna” är intressant. Jag frågade nämligen projektledaren Bengt Andersson förra våren om det här projektet var godkänt i forskningsetisk kommitté vid Karolinska Instsitutet eller vid Uppsala Universitet. Det visste inte projekledare Andersson. Men han skulle nu ta reda på saken. Han hörde sedan aldrig mer av sig. För att göra en längre historia kort, så kan jag väl lova eventuella läsare av dessa rader att återkomma med en rapport om vad den etiska kommittén vid Karolinska Institutet anser om etiken i att stressa försökspersonerna i en uppenbarligt dåligt kontrollerad elmiljö där högfrekventa fält från omgivningen invaderar försöksmiljön. Samt naturligtvis o m de över huvud taget har fått något etiskt godkännande för studien i fråga. Återkommer alltså här senare.

PSEUDOVETENSKAPLIGA FORSKARE

Hudforskaren Mats Berg  som gärna diskuterar ”stress” och bildskärmar – med vilken kompetens kan en hudläkare uttala sig om det? – säger i samma tidning att ”Rena hudsjukdomar kan missuppfattas som elallergi. Det finns en pseudovetenskap i det svenska samhället om att elektricitet och bildskärmar ska vara farligt.”

Mats Berg och forskarlaget (däribland Bengt Arnetz som nyligen i en annan studie sa att hans sömnforskning i samma miljö, men med hushållsapparater påslagna tydde på att elektriciteten menligt påverkade försökspersonernas sömn!) hade gett försökspersonerna i den här dåligt kontrollerade elmiljön ”huvudräkningsuppgifter som var anpassade till att ligga på gräsen till varje persons förmåga.” Och sen brummade det och sen kom tillmälena om att ”SKÄRP DIG NU!” och så vidare menar allså att den här studien inte är någon ”pseduovetenskap”.

ETT EFTERMÄLE…

Den saken tål att diskuteras. Läsarna kan själva bedöma den saken med anledning av nedan citerade avslutning:

    ”Sthlm 30/1-98.
    Till Uppsala Universitet, Rektor.

    ANGÅEDE FORSKNING OM ELÖVERKÄNSLIGHET UTFÖRD AV BENGT ANDERSSON MED FLERA…

    FEB har kontaktats av en deltagare i de provokationsförsök som förekommit i anslutning till ovan stående forskning. Den information som vi erhållit tyder på att oegentlig forskning alternativt forskningsfusk har förekommit.

    Provokationsförsök utfördes för att utröna om deltagarna reagerade på elektromagnetiska fält. Dessa försök innefattade en öppen provokationsdel och en sluten eller ”blind” del.

    Den öppna provokationsdelen avsåg att ge deltagarna möjlighet att igenkänna olika elektromagnetiska fält i omgivningen.

    I den påföljande blinda delen av försöken avsågs sedan att deltagarna skulle försöka identifiera samma tillstånd, men utan att själva veta om fälten varit inkopplade eller ej.

    Det vetenskapliga värdet av denna typ av försök förutsätter att s a m m a tillståndsuppsättningar förekommer i matchande öppna respektive blinda försök. Varje avvikelse från detta är en möjlig felkälla (exempelvis högfrekventa fält, typ mobiltelefonsändares, min anm. JÅ) och måste därmed öppet redovisas för att forskningen ska kunna rätt bedömas.

    Den information som nått oss påtalar att elektriska kopplingsförhållanden och därmed även den elektriska miljön f ö r ä n d r a t s mellan matchande öppna och slutna försök. Detta har ej redovisats i efterföljande rapportering.

    I en rapport publicerad i juni 1995 hävdas att ”När källan var avslagen var de elektriska fältstyrkorna under brusnivån på det instrument som användes.” (Sid 8)

    Vår källa, Sonja Brimberg, som deltog som försöksperson, hävdar att hon kunnat verifiera påtagliga elektriska fält av det påstått fältfria tillståndet ”testläge” och att hon påtalat detta.

    Om den informationen är korrekt (det är den, försökspersonen hade nämligen en s.k ”elfix” i fickan, dock oavsiktligt såvitt jag förstått, min anm. JÅ) innebär det en avvikelse från vedertagen och acceptabel forskningspraxis har förekommit…

    Vi hemställer att universitetet klarlägger vad som skett och om nämnda forskning bedrivits i enlighet med god forskningspraxis.”

…OCH ETT POST SRCIPTUM

Sonja Brimbergs egna kommentar är lakonisk (ur brev i december 1997):

    ”Om man sysslar med så icke-exakta saker som psykologi, krävs det likväl att man är exakt i sin forskning. Om man till exempel vill testa förhållandena A och B i en studie, men aldrig klargör i resultaten att man blandat in premissen C, som mest liknar A, men benäms som B, så har man lurats…

    Vid två blindtester kände jag av de elektriska fälten oavsett om bildskärmen var på eller avslagen.Jag bad att få mäta det elektriska fältet i denna nya ”elfria” miljö och det visade sig att detta ”testläge” utsatte mig för mer elektricitet än än vid en vanlig köksspis. Jag påpekade felaktigheten i testets utförande och avbröt min inblandning i dessa ”försök”, vilka var planerade till cirka 10 gånger…Jag hoppas på respons från fler personer som deltagit i dessa fuskförsök i den gröna vagnen bakom det röda huset vid Ultunas kolonilotter på Ulleråkers område. Enligt dessa psykologier kan man alltså bli psykiskt sjuk ett antal gånger om dagen och psykiskt frisk lika många gånger. Dessutom skulle man med ”psykisk kraft” kunna styra att huden ”fjällar av” i ansiktet efter cirka en vecka, efter att ha vistats en längte stund i el-miljö!? Den som bränt sig för länge i solen, kan inte gärna be sin hud att låta bli att fjälla. Vems sak är det att se sambanden mellen elektrikerns, fysikerns biologens, neurologens och hudläkarens specialområden? Om det ovan beskrivna förfaringssättet att forska ligger till grund för att stämpla folk som psykiskt labila, vill jag ha det lagt i dagen.”

OM DETTA SKREV DEN TJÄNSTVILLIGA TIDNINGEN DAGENS NYHETER INGENTING!

Det flyger ett tjockt ankstreck från Universitetet i Umeå via SR/Teve därstädes som förklarade att en Ishockey-hjälm med ett par inbyggda spolar av Arbetslivsforskaren Kjell Hansson Mild ansågs likvärdig med en bildskärm ner till EU-handläggaren Margareta Ahlqvist vid Göteborgs Universitet där vår pryoelev på journalisthögskolan fick göra ”sitt” SCOOP på den svarta löpsedeln och upp i det gamla förnäma Uppsala och över till kungliga huvudstaden där Bengt Andersson på ”psykologen” respektive professor Bengt Arnetz på ”Statens institut för miljömedicin” och den pensionerade Ingvar Langlet vid Statens Stålskyddsinstitut för x:te gången övertygade Dagens Nyheter att presenterade denna skämda tillrättning som dagsfärsk.

Men gammal skåpmat blir knappast färskare av att den har tagits ut, tinats, lagts på is igen, tinats en gång till och så vidare. Det kan nog till och med en ungkarl vidimera.

Mitt väderkorn säger mig att herrarna bör åtminstone öppna ett och annat fönster!

Jan Åberg

Vid den här tiden fanns ingen digital mobilstrålning

På denna tiden fanns inga mobiler

När jag var 12 år fanns det ingen digital mobilstrålning i min livsmiljö men Strålsäkerhetsmyndigheten ger sken av att vi haft denna typ av mobilstrålning genom att påstår att vi har haft radiostrålning i 100 år.

Vi har haft radiostrålning i 100 år men inte digital mobiltelefoni. Den kom först 1990 och ohälsan har ökat markant sedan dess under 1990-talet och fram till nu 2011. Man försöker dock dölja sjuktalet genom att friskskriva sjuka människor.

Redan för 80 år sedan fick man kunskaper om att radiofrekvent strålning orsakade ohälsa. Trots denna kunskap och erfarenhet trampar industrin tillsammans med myndigheterna gasen i botten och lägger Miljöbalkens försiktighetsprincip på hyllan .

De som blir elektrosensitiva av strålningen avfärdas av myndigheterna som oroliga och teknikrädda människor.

Socialstyrelsen har till och med förbjudit läkare att skriva in i läkarjournalerna att folk relaterar sina sjukdomsbesvär med radiofrekvent strålning och elektriska apparater.

Socialstyrelsen säger att dessa strålskadade människor inte är sjuka och delvis är det ju rätt för alla dessa personer hade varit friska om de inte hade påtvingats mobilindustrins strålning från sändare. Därför mår dessa personer också  klart bättre om de bosätter sig i en faradeys bur, vilket ju då bekräftar att det är den höga mobilstrålningen som är hälsoproblemet.

Att skydda sig mot det som gör en sjuk är ju en överlevnadsstrategi. Pollenallergiker tar gärna inte in blommande björkkvistar i sin bostad, men de som blir sjuka av mobilsändarnas strålning eller grannarnas strålning i sitt hem kan inte göra annat än fly hemifrån om de inte har råd med avskärmande tyg. Fast vem vill bosätta sig frivilligt i ett fängelse resten av sitt liv?

Nu är dock hälsoproblemet med den digitala mobilstrålningen inte bara elektrosensitivitet som dock är ett förödande funktionshinder i denna nu extremt belastade livsmiljö av mobilstrålning som man inte kan välja bort.

Att ständigt bli utsatt för en främmande miljöfaktor i sin livsmiljö kommer att ge långtidseffekter som ingen idag kan se hela vidden av vilka konsekvenserna blir. Men det finns forskning som ger en fingervisning om vilka reella risker som finns. Som hjärnskador på grund av hjärnstress vilket även påverkar övriga kroppsfunktionerna.

Ständig stress leder till kroppslig ohälsa allt  från stroke, cancer, psykisk ohälsa, skador på ämnesomsättningen, hormoner, reproduktion. Vidare är det stor risk för ögonskador och blindhet samt ökad missbildning hos alla levande varelser. Det syns redan i Socialstyrelsens statistik att fosterskador ökat under de senaste 10 åren.

Man kan nog vara rätt säker på att denna mobilstrålning kommer att sänka medelåldern drastiskt hos den unga generationen som tvingas växa upp i denna extremt höga mobilstrålning från mobilsändare och andra trådlösa nätverk.

Solveig Silverin miljlöingenjör fd handläggare på länsstyrelsen i Kalmar