3. Forskning och Kunskap

Regeringens proposition 2016/17:50 Kunskap i samverkan–för samhällets
utmaningar och stärkt konkurrenskraft Prop. 2016/17:50

 

Vetenskapsteori använder falsifierbarhet som ett metodologiskt krav för att en teori ska anses vara vetenskaplig

Falsifikationism

Falsifikationismen utvecklades av vetenskapsfilosofen Karl Popper och innebär att en vetenskaplig teori måste vara falsifierbar. Med detta menas att det ska vara möjligt att experimentellt eller genom observation bevisa att teorin är felaktig. (Min kommentar:Hur lätt är då inte att  med hjälp av falsifierbarhet bevisa att provokationsstudierna inte håller vetenskapligt.) En hypotes måste formuleras så att den utesluter observationer som ger motstridiga resultat om dess giltighet. Som exempel på falsifierbara påståenden nämner Chalmers följande:

  • ”Det regnar aldrig på måndagar”. Detta kan falsifieras genom att någon observerar att det regnar på en måndag. Påståendet är inte bara falsifierbart, utan också falsifierat, det vill säga bevisat vara falskt.
  • ”Om man släpper en sten när man står på jordytan faller den till marken om den inte hindras” Detta påstående kan falsifieras genom att någon observerar ett tillfälle när stenen inte faller till marken, vilket må vara praktiskt omöjligt men inte logiskt otänkbart. Naturlagarna kanske har någon egenskap som vi inte känner till ännu och som gör att en sten ibland faller uppåt eller förblir svävande. Påståendet är alltså falsifierbart, även om det inte har falsifierats.

Detta innebär att det måste finnas ett logiskt observationspåstående som är oförenligt med hypotesen.

Ju fler logiska observationspåståenden ett påstående har desto högre är falsifierbart. Men hur fastställer man ett påsåtende är logisk?

Inom vetenskapsteori används falsifierbarhet som ett metodologiskt krav för att en teori ska anses vara vetenskaplig – det skall gå att prova teorin på ett sätt som gör att den går att avfärda.

Att pröva exempelvis provokations studiers utifrån dess falsifierbarhet, borde man snabbt  kunna avfärda dem som falska.

Men också, hur stor är risken att den artificiella mikrovågsstrålningen är skadlig enligt observationspåståenden:

1. Ett frekvensområde som knappt finns i vår livsmiljö är verifierat. En riskfaktor.

2. Strålningen i mobiltelefonin är artificiell är verifierat. En riskfaktor.

3. Att öka strålningen flera miljarder är verifierat. En riskfaktor.

4. Har vi biologisk anpassning till hög mikrovågsstrålning, i förhållande till bakgrundsstrålningen) dygnet runt.  Riskfaktor

5. Solens elektromagnetiska strålning påverkar oss endast på dagen och är det molnigt är strålningen mycket svag, är verifierat.

6. Våglängder runt 10 cm absorberas i kroppen och ökar temperaturen. En  riskfaktor.

7. Tidigare kunskaper visar att låga effekter ger långtidseffekter. En riskfaktor

8. Miljöfrämmande strålning är  en riskfaktor.

Förändringar som uppkommit i vår naturmiljö sedan utbyggnaden av mobiltelefonin logiska observationspåståenden

 

DSCN7356