SBU – Kvalitetsgranskning – Forskning

Det här dokumentet är intressant att jämföra med provokationsstudier som görs på elöverkänsliga. Jag har bara hunnit skumma igenom det snabbt och sparar det här för att senare kommenterar det när jag får tid.
.
Granskningsmallar
Granskningen syftar till att bedöma i vilken utsträckning studiens resultat beror på
systematiska fel (bias). SBU har utvecklat separata granskningsmallar (checklistor) för de olika studietyperna (Bilaga 2–3). Mallarna tar i ett antal frågor upp olika kvalitetsaspekter som påverkar studiernas tillförlitlighet. De är konstruerade så att det önskvärda svaret på varje fråga är ”ja”. I praktiken kan det ofta vara svårt att besvara frågorna. Information kan till exempel vara otydlig. Det är därför viktigt att projektgruppen tränar gemensamt på mallarna. Det ger möjlighet att reda ut otydligheter och hur frågorna ska tolkas. Det kan vara värdefullt att göra kappamätningar vid några tillfällen under projektets lopp för att säkerställa att bedömningarna görs på likartat sätt.
 
Randomiserad kontrollerad studie (RCT)
Randomisering innebär att man slumpmässigt fördelar studiedeltagarna mellan den
experimentella behandlingen (försöksgruppen) och kontrollbehandlingen. Fördelen med randomisering är att slumpförfarandet ska leda till att alla andra faktorer än behandlingen ska fördelas lika på de båda grupperna. Skillnaden i effekt mellan försöks- och kontrollgrupperna är då sannolikt bara beroende på behandlingen (resonemanget gäller även för studier med mer än två olika grupper).

Svar från SBU angående det vetenskapliga värdet av provokationsstudier som grundar sig på subjektiv bedömning på min fråga till SBU:

Med subjektiv bedömning menar jag med, att man skall känna efter om man reagerar på en viss faktor. Exempelvis att man testar doftöverkänslighet med denna typ av provokationer, att känna om man känner någon doft genom att man får någon typ av symtom.

Hur vetenskapligt säkra är denna metod. I en sådan grupp där doftöverkänsliga jämförs med friska frivilliga, kan gruppen doftöverkänsliga inte vara en homogen grupp, som reagerar lika på samma lukt. Kan man då få ett signifikant vetenskapligt resultat?

Är metoden alltså (subjektiv bedömning) vetenskaplig metod för denna typ av provokationsstudier? Kan man med denna metod vetenskapligt fastställa med säkerhet att doftöverkänsliga reagerar mer på dofter, än friska frivilliga?

Hur ofta använder man produktionsstudier med subjektiv bedömning?

Solveig Silverin, miljöingenjör

 

SBU svarar: ”Jag har aldrig hört talas om subjektiva bedömningstest av den typen du beskriver, och jag ställer mig mycket tveksam till tillförlitligheten i dem om de finns. Jag ställde även frågan till en vän som är specialist i arbets- och miljömedicin och inte heller hon har hört talas om några sådana vetenskapliga test.

Det finns ett test som mäter hyperreaktivitet i luftvägarna (Capsaicintest) men detta utvärderas inte med subjektiv bedömning utan spirometri.

 Utan att vara expert på området tror jag inte att den typ av provokationstest som du beskriver har något vetenskapligt värde.”